Jag närmar mej sakta men säkert toppskikten i svensk politik. (Hint: ironi) Förra månaden hann jag både hälsa på Tomas Bodström (på Ecpats årsmöte) och Jakup Dalunde (på Stockholms distriktsårsmöte). Denna månad håller jag (för en gångs skull) med vår käre statsminister. Naturligtvis inte i sin helhet, men i en fras som jag klippt från en artikel på Expressen.se. Nämligen denna:
"Attityden ska inte vara att sist kvar på jobbet vinner."
Precis som min pappa brukar säga: "Den som har mest pengar när den dör vinner."
För vad handlar livet om? -Att leva. Och vad behöver man för att leva? -Arbeta ihop pengar.
Men arbetar vi för att kunna vara med nära och kära, eller arbetar vi för arbetets skull?
Jag hoppas att jag inte kommer bli en sådan där galning som jobbar 60 timmar i veckan när jag i framtiden får ett jobb. Fast.. med tanke på vad jag utbildar mej till så finns det en stor risk för det. Men då hoppas jag att jag kan titta tillbaka på det här blogginlägget till exempel. Eller att min pappa (eller varför inte Fredrik Reinfeldt?) påminner mej om vad som är viktigt här i livet.
PS. Grattis svärmor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/obama-slut-med-krig-mot-terror-1.1112330
Ibland blir man glad av tidningen.
Och mycket oftare blir jag glad av dig Ellie!
Ta det lugnt jag drar dig ifrån jobbet om det går överstyr^^
Man tackar!
Läser just nu en småtrevlig bok som heter "Hundraåringen som försvann" (tror jag) av Jonas Jonasson (som heter något annat i förnamn, typ Pär Evert, men det kan de inte säga i Schweiz, dit han numera flyttat, så han har ändrat till Jonas!). Alltnog, detta hör faktiskt ihop med ditt inlägg, Ellinor. Allan, bokens huvudperson ska fylla 100 år, men rymmer denna dag ifrån "hemmet" för att ge sig ut i livet igen, varvid många synnerligen knepiga och småroliga situationer uppstår. Han har hela sitt liv tagit dagen som den kommer och följt livet dit det fört honom (ganska ovanliga ställen, eller vad sägs om träff med president Truman och att ha varit med och utvecklat atombomben, samt mycket annat - jag har bara hunnit till halva boken än). Och detta har han på det hela taget mått ganska bra av, och så uppnått denna aktningsvärda ålder, där han nu befinner sig på flykt undan polisen.
Så Ellinor, man kan ( i varje fall i literaturen) röra sig runt i världen, träffa presidenter och andra och ändå må bra. Det handlar nog om ens inställning och hur man tar det.
Ha det bra och läs kanske litet!
jag får väl gå hem och se hur boken slutar...
Svärmor
Väldigt sant Ellinor! Hörde/såg också det där och tänkte samtidigt att det är ju helt rätt ocvh riktigt att de säger så - men kärnproblemet är väl egentligen hur man förändrar den där normen. Från politikernas sida: "Action speaks louder than words.". Men när lär det hända?
Tänkte även lägga till ett citat: "Det är som i Den försvunna diamanten: spendera pengarna fort men strategiskt, för det kommer alltid nya juveler. Och dessutom: om du ändå blir bestulen (vilket man oftast blir väldigt fort) är det bättre att ha levt för pengarna."
Ytterligare en tanke som jag har börjat skruva mig lite inför: vi har nog tyvärr(?) hamnat i en sån bransch där just Reinfeldts ovanstående fras gäller. Vilket stressar mig. Tankar?
Skicka en kommentar