Jul i Lidköping

Nu är jag här hos min pojke. Har varit här sedan juldagen, så det blev julfirande både i Halna och i Lidköping. Tack för alla julhälsningar! Har tyvärr inte varit särskilt aktiv på sistone, har man lov så har man!

Har letat runt efter lite kläder och skor med Josef, som antagligen är ganska trött på mitt springande in och ut ur affärer, men, vi ska till Skövde en sväng imorgon och kolla lite till! Han vågar ju inte säga emot mej, och det gör han rätt i.

Hoppas ni alla har haft en bra jul, och hoppas ni får ett gott nytt år. <3

Lika som bär

God Jul allihop! Jag fick både en fin dagbok och världens bästa parfym (Estée Lauder - Pleasures delight) -så, lyckade julklappar minst sagt. Här kommer ett färskt foto på mej och min tvilling. Som ni ser fick han: de coola ögonen (ett grönt och ett blått), det fina, lockiga håret (mitt är fejk, Josef flätade det igår), de fylliga läpparna, samt förmågan att vara photogenique.

Efter att Fredrik hade fjantat sej ett tag, fick jag äntligen ett kort där han såg någorlunda seriös ut. For you Jenny.

Borta bra, men hemma bäst

Japp, sitter här i Halna och knappar på föräldrarnas dator. Fick med mej allt hem, och lyckades byta i Frankfurt utan problem. Det var en sjukt stor flygplats, men det var jättebra skyltat, och jag är ju snabb som få!

Har lovat Jenny att lägga upp en bild på mej och Josef under julen (så hon vet att jag lever), men jag träffas ju inte Josef förrän imorgon, så jag får lägga upp en annan bild helt enkelt.

Ja, så kan det se ut en klar novemberdag i Halna. (19 november 2005, för att vara exakt)

Ready for take off

Ready for take off, in:
5..
6..
7..
-8 hours.

Har jag fått med allt? Det är den stora frågan. Men, jag har pengar, biljetterna och passet. Då kommer man i alla fall hem. Skridskorna mosade jag ner också, men hjälmen fick inte plats.
Hmm... första gången jag inte kommer på något att skriva. Märkligt. Just det; julklapparna har jag också, så ni kan vara lugna.

Har bara 45 minuter på mej att byta flyg i Frankfurt. Alla här säger: "Das schaffst du nie." (=Det klarar du aldrig). Well, I'll prove them wrong.

En del av er ser jag redan imorgon och många ser jag på fredag. Vill någon träffas innan jag sticker igen i början av januari: just give me a call, så får vi se vad jag kan göra.

En sak till: Idag (den 19:e) har jag och Josef varit tillsammans i 4,5 år. Och snart ses vi, älsklingen! Lovar att ringa så fort jag kommer innanför dörren!

Mysteriet med matens försvinnande

För några dagar sedan lovade jag en utförligare historia om "mysteriet med matens försvinnande", så här kommer den:

Förrförra helgen lagade jag storkok. Vegetariskt blev det, och ruskigt gott dessutom. De gamla vanliga kom och gick i köket (konstige Berndt, klåfingriga Lina, och några till). På helgerna är det alltid samma få människor som stannar kvar.
När jag var färdig hade jag tänkt att frysa in maten, men jag hade inget att lägga maten i. Det var lördag kväll, och jag ställde maten i kylskåpet. På söndagarna är allt stängt, men på måndag morgonen köpte jag fryspåsar, och skulle frysa in maten i portioner.
-Då var maten borta. Min skål stod där, och det var 1/2 portion kvar. Jag hade lagat minst 4 stora portioner.

Självklart misstänkte jag Lina först. Jag vet vilka som smyger omkring här på helgerna, och det är henne jag litar minst på. Dessutom har jag haft färdiglagad mat i kylskåpet förut, som inte har försvunnit, men då var det med kött i. Lina är nämligen vegetarian.
Jag frågade först Linas kompis, och sedan Lina , om de hade sett något. Lina försvarade sej lite för mycket, jag ställde ju bara en fråga. Sedan försökte hon vara jättehjälpsam och förklara att om man inte fryser in maten direkt, så snor folk den. Till slut fick hon även det att låta som om det hela var mitt fel.

Nästa dag gick jag in i köket. Då hade Linas kompis (A) och dennas pojkvän (P) en liten diskussion:
P: Det fattar du väl att du måste säga.
A: Men, jag vet inte hur jag ska säga det.
P: Skit i om hon blir arg.
A: Men.. Jag vet inte..
P: Du måste ju säga till henne "Lina, du får ta och köpa ditt eget bröd, du kan ju inte sno mitt hela tiden!".

Nu är det bevisat. Lina är den som tar all mat. Vem skulle det annars vara? Medicinstudenten i andra korridoren, som är så rädd för människor att han inte går in i köket om någon är där...? I don't think so.

Ohne Scheiß

Våra backar är de sämsta backarna i världshistorien. Idag förlorade vi med 4-2, och alla mål för motståndarna uppstod genom strul från försvarets sida. De första två var t.o.m. pass från våra backar till fria motståndare framför mål... Jag blir så trött. Jag var inte inne på något baklängesmål, och jag sköt ett själv också, men det hjälpte inte. Nu har vi definitivt missat chansen till slutspel.

Jaja, det är bara att gå vidare. Det finns ju en del roliga saker också. T.ex. Emma och Julia, de skönaste tjejerna som finns. Spana in oss på: http://www.elfyourself.com/?id=1447180249 Självklart är Julia den snyggaste, Emma den coolaste, och jag den klumpigaste. Men, jag har aldrig hävdat att jag kan dansa, det lämnar jag åt Olivia.

Och när jag ändå är inne på att ge andra uppgifter, kan jag väl också säga att jag lämnar sjungandet åt Clay Aiken: http://www.youtube.com/watch?v=J6EdAqsiJ7U Kameramannen (kvinnan?) gjorde inte ett särskilt bra jobb, men man behöver inte titta på det. Bara lyssna och njut.

Check!

Lussekatterna blev goda, men pga den 2:a jäsningen blev de inte helt perfekta utseendemässigt. Vi har dock tillsammans räknat ut precis hur man ska göra för att de ska få den ultimata formen.

Vidare har jag julhandlat med Jenny. Hon fick en hel del gjort, och jag ännu mer:
Josef: Check!
Mamma & Pappa: Check!
Fredrik: Check!
Lobo: Check!
Fam. Kj: Check!
Linda: Check!
Johanna & Elin: Check!
Tobbe: Vet exakt vad jag ska köpa

Skönt att ha koll, och skönt att nästan vara färdig. Köpte ett par svarta mönster-strumpbyxor också (de är absolut inte varma, men de är snygga!) som jag kan matcha med den gråa kjolen jag köpte på 2nd Hand i går. På andrahanden köpte jag också ett par skidvantar för 6,50€. Det var varmt och skönt att cykla hem med dem på händerna efter träningen.

Just det: Ljumsken håller, så imorgon ska vi spöa Neuberg Highlanders.

"Hur kan man låta bli?!"

Det blev Ellens svar när jag sa: "Ellen, du skrattar åt mej hela tiden.". Jag får väl erkänna, jag är humor personifierad. Nej, men jag är glad och full av energi. Tyvärr känner jag att den håller på att ta slut. Skönt att det bara är 5 dagar kvar. Hemma i Halna kan jag ladda batterierna, och komma tillbaka till Innsbruck, och vara roligare än någonsin. Det är min plan.

Annars har jag också andra planer:

• Ikväll: Testa ljumsken på is
• Lördag: Lussebullsbak med Carina och Emma
• Senare på lördagen: Shopping med Jenny
• Söndag: Match, om ljumsken tillåter (en viktig match för oss)
• Måndag: Köpa de sista julklapparna
• Tisdag: Packa
• Onsdag: ÅKA HEM!

I'll see you in 5 days.

----------------------------------------------------------------------

Uppdatering: Nu har jag tränat lite över halva passet, och kommit tillbaka. Just nu känns det bra, men jag får känna efter imorgon. *hoppas*

Ketchup

Ketchup och pasta hör helt enkelt ihop. Ketchup och friterat likaså. Men här ser österrikarna (och südtirolarna) snett på en om man har ketchup på makaronerna. Usch, vad äckligt! Det enda som duger till pasta är nämligen Tomatensugo (tomatsås) och till den friterade wienerschnitzeln med pommes har man lingonsylt.

Varför finns det ens ketchup i detta land, när två av de främsta användningsområdena försvinner? För pommes fritens skull (men inte om man har schnitzel till..) och för hamburgarna -något som aldrig lagas i de österrikiska studenthemsköken. Ändå står det ketchup i var och varannan kylskåpshylla. Jag frågar mej återigen varför?

Jo, för här gör de varma mackor (med ost, paprika, skinka, hela köret) i ugnen som de sedan äter med ketchup på. Eller, varför inte slänga på lite ketchup på den nybakta pizzan, i sann österrikisk anda. Närmare bestämt så tar de och lägger en klick ketchup på ena sidan av tallriken, och doppar smörgåsen eller pizzan i den röda härligheten.

Felix gör det goda godare. Ketchup är till för att göra maten godare, men österrikarna förstör den..

Ett litet rött brev

damp ner i brevlådan idag. Nej, det var inte det orangea pensionbrevet, utan det var årets julhälsning. Det är när den kommer som man vet att julen är nära. I år kom årsberättelsen från familjen Kjellqvist lite tidigare, men det var precis vad jag behövde!
För alla er som inte vet storyn: Varje år skickar familjen Kjellqvist ut ett rött brev, där man kan läsa hur det gångna året har sett ut i stora drag, och där man även önskas en god jul och ett gott nytt år.

Brevet ligger inte i ett kuvert, utan själva pappret (som allt står på) viks ihop på ett alldeles speciellt sätt, och adressen skrivs på utsidan. Första året brevet kom till Halna var jag lite fascinerad av den smarta idén, och jag lärde mej redan samma dag (genom noggranna studier av det röda brevet) att vika exakt likadant. -En kunskap som har imponerat en del jag har stött på sedan dess. Konfirmanderna på Skaga -06 tyckte minsann att det var lite häftigt att man inte behövde något kuvert för att skicka iväg ett brev på en sida. (OBS: Det får bara vara text på ena sidan av pappret)

Sedan har jag också fått många kramar från Japan, i brevform. Närmare bestämt från Sara, som studerar i Tokyo detta läsåret. (drömmande:) Jag önskar att jag också hade en sådan där fin, snirklig och alldeles personlig handstil.
Jaja, jag får väl vara nöjd med min, den är ju faktiskt läslig, till skillnad från vissa andras.. (OBS: pikvarning)

Annars har det faktiskt också hänt lite tråkiga saker. Det verkar som om Rasmus cykel har blivit stulen, och jag har blivit av med en massa mat. En utförligare historia om mysteriet med matens försvinnande kommer inom kort.

Tron på människans goda vilja

Jag vill ju så gärna tro att folk vill gott, och säger sanningen. Samtidigt vet jag att man måste vara kritisk, och ärlig själv för den delen. Man kan inte vara med och stötta varenda organisation/grupp/förening i hela världen. Pick your fights.

Detta har jag gjort hyfsat bra. Varje gång ett kedjebrev om sjuka barn, misshandlade katter eller hänsynslösa våldtäktsmän har trillat ner i inkorgen, har jag googlat runt lite på nätet, och synat bluffen. När jag tänker tillbaka lite grann, har jag inte fått ett enda kedjebrev av den sorten som inte har varit en bluff.

Nu finns fenomenet facebook. Vad ska man göra när det kommer ett meddelande "My boy is missing, send his picture on." Självklart kan det vara ett "skämt", inte ett roligt, men samtidigt: tänk om det inte är någon som försöker lura en. Vad har jag att förlora på att skicka vidare ett meddelande på en community på nätet?

Jag erkänner: Jag skickade vidare foto på den "försvunne" pojken, och tyvärr också snyfthistorien om Amy Bruce (synd att jag inte läste hela texten innan jag vidarebefodrade den, det märks direkt att den är fejk). I USA började polisen på riktigt leta efter pojken, men det var han själv som hade skickat meddelandet, som ett skämt. Detta meddelande spred sej över hela världen.
-Enskilda människor förlorar tid på all den här skiten
-Samhäller förlorar pengar
-Men framförallt försvinner tilltron till andra människor

När jag ändå är inne på ämnet internet, måste jag flika in att om finns det något jag verkligen avskyr, är det alla video-klipp som bara är designade för att skrämma. De brukar vara väldigt händelselösa klipp, som avslutas med att en läskig person oväntat intar bildskärmen och skriker så högt så att trumhinnorna sprängs och man får multipla hjärtinfarkter. Man brukar inse efter bara någon sekund att det är en sådan video, men det är synd om alla därute som mår dåligt efter att ha sett en sådan video.
Det finns till och med hjärtlösa föräldrar som filmar sina barns reaktioner när det ser på en sådan film. Vilken toppenidé! -Skräm skiten ur din unge, trösta inte barnet, utan skratta åt det och lägg upp hela filmen på youtube och dela din glädje med andra idioter! Inte konstigt att folk mår psykiskt dåligt, inte känner sej älskade, och börjar skicka falska kedjebrev för att få uppmärksamhet.

Klockan 20.30 gick vi

och nu kom vi tillbaka. (Vi= jag, Emma och Julia)

Först till Lichtblick, 8 våningar över marken, ett bar/café-ställe med 360graders utsikt över Innsbruck, där vi tog varsin drink. Sedan vidare till Tapas, till en Irish Coffee (med alldeles för mycket whisky) och sedan Irish Pub (varför tog vi inte vår Irish Coffee där...?). Där var det några alldeles för partysugna spanjorer, som försökte hooka upp med oss. De drog av sej byxor och t-shirts och dansade runt som galningar, men några av dem (läs: 2) var i alla fall trevliga. -En av dem var Xavier (har frågat hur han stavar sitt namn, han stavar med X inte Ch..).

Tyvärr skulle de ut och åka skidor nästa dag (läs: idag), så vi drog själva vidare till Bögen (en gata, plural av båge, därvav det för oss svenskar konstiga namnet). Julia visade mej och Emma ett konstigt, men skönt, ställe. Tyvärr försvann partystämningen efter ett tag, så Dj:n envisades med att spela konstiga låtar.
Bögen är förresten en konstig gata. På en skylt stod det "Women and transsexuals only" och på ett annat stället, som Julia råkade gå in på en gång, blir det slagsmål varje kväll.
(Lägg märke till det frekventa användandet av ordet "konstig" i alla former - detta pga att det inte finns något annat ord som kan beskriva Bögen, eller något av ställena som finns där. Konstigt namn, konstig gata, konstiga ställen, konstiga låtar)

Uppdatering: (Såg detta först idag) Tiden på inlägget har blivit helt fel. Vi kom inte hem kl.20.02 (alltså inte 28 minuter innan vi gick) utan snarare kl.04.45

Djupa spår

Sitter och slösurfar, stöter på Kents låt "Ingenting", skön att lyssna på.
-Och då börjar det, tänkandet. Jag känner hur orden sakta kommer till mej. Jag vet inte hur, det bara dyker upp, en random Kent-fras. Jag går vidare, och kommer helt oundvikligt in på min favorit-rad

ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss -ni står still

eller, egentligen är det hans.. På en och samma gång känner jag saknad, och vrede. Musiken får mej alltid att tänka på honom. Vad man än gör finns han där, allt kan kopplas ihop med honom; musiken han lyssnar på, musiken han har gett mej, stunder vi har haft tillsammans, åsikter han har eller inte har, de fåniga orden han brukar säga till mej när jag argumenterar emot honom, hur arg han blir när något inte går som planerat, sättet han ler på, vad sött det är när han spelar gitarr och biter sej i tungan när han koncentrerar sej extra mycket, hur han luktar trygghet och starkt och ömt på samma gång, värmen av hans hud.. I saknaden efter min pojkvän blir jag också arg, arg på alla jävlar som inte förstår. Hur svårt kan det vara? Om jag säger att jag verkligen älskar honom, varför skulle det vara annorlunda eller mindre värt än någon annan kärlek?
-För att vi blev tillsammans när vi bara var 15? Det betyder ju inte att vi inte vet något om kärlek. Och det betyder inte att vi är tillsammans för att det är det enda vi känner till. Den som känner mej vet att jag endast nöjer mej med det bästa, och nu när jag har insett att jag verkligen har hittat det, är det inte gott nog för min omgivning?!

Men, nu när jag tänker på det, så spelar det ingen roll, för..
ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss -ni står still


Men du som känner mej bättre än alla andra, vet vilken som egentligen är min favorit. Mest för att den påminner om dej, om din bestämdhet och ärlighet
Jag älskar när du visar att du vet att du har rätt,
och rätar på din rygg, det är det rakaste jag sett

Lösningen på läkarnas oläsliga handstil

Varje gång man är hos en doktor skriver han samtidigt som man berättar om sitt problem. Man förklarar hur länge man har haft problemet, hur det uppstod, och när det återkommer. Doktorn nickar "Mmm.." skriver på sitt anteckningsblock, tittar upp ibland, ställer någon fråga, ger ett jakande läte ifrån sej, och skriver lite till.

Men, även fast man sitter 2 meter ifrån honom kan man aldrig se vad han skriver. Jo, se kan man ju, men läsa, det är en annan femma. En teori jag hade först var att det bara finns en enda läkare i hela världen, och han har en jätteslarvig handstil, och det är han som skriver i alla journaler. Fast.. det låter ju lite långsökt. (Men det skulle iochförsej förklara en hel del om alla journaler var oläslig. Själv är jag allergisk mot både penicillin och sulfa, men varje gång jag ska få ett recept utskrivet skriver de ut penicillin eller sulfa -om man inte extra berättat att man är allerigsk. En gång frågade min mamma: Vad har ni egentligen journalerna till?! Ja, det kanske är så att de inte kan läsa dem helt enkelt.)

Min andra teori är att läkarna helt enkelt har otroligt tråkigt på jobbet, och gör helt andra saker på arbetstiden än de borde. Detta är inte ovanligt, för inte så länge sedan dök det upp en undersökning att alla kontorsnissar runt om i Sverige använder datorn på jobbet för privata syften i en oroväckande hög utsträckning. Så kan inte doktorerna göra, för då radar patienterna upp sej i kö (ja, det är ju inget ovanligt. Låt mej säga så här: i en mycket längre kö än vanligt.). Det enda sättet att göra privata ärenden på jobbet är att göra dem samtidigt som man hjälper patienten. Därav kråk-handstilen.

E: "Jo, det började för en sisådär 4 veckor sedan.."
L: "Mmm..." (skriver: Inköpslista 4 tomater, ett paket smör..)
E: "Antagligen hade jag inte värmt upp ordentligt, och sträckte mej kanske.."
L: (nickar, skriver: värmeljus, kanske lite tändstickor..)
E: "Och det kommer tillbaka varje gång jag tränar."
L: (tittar upp) "Jaha, vad tränar du för något?"
E: "Ishockey"
L: "Mmm.." (tittar ner i sina papper, skriver: just det: ischoklad, en ny termos..)

Så kan det vara. Eller så skriver de skit om patienten "Inte konstigt att den tjockisen skadade sej under en ishockeyträning, undrar om hon ens når ner till skridskorna för att knyta dem.." eller skvaller om de andra på sjukhuset "Ingrid på ortopedin sa till Bertil att Jonas hade sagt att Linn kanske hade sett Per och Eva byta telefonnummer".
Det är ju inte heller helt otroligt, med tanke på att läkare måste ha så mycket i huvudet (och en massa på latin!), de vardagliga sakerna kanske trillar ut hur lätt som helst om de inte skriver upp dem?

Ja, teorierna är många, men idag fick de sitt slut. Jag fick nämligen lappen han hade skrivit på, när jag skulle gå därifrån. "Okej, vila tills smärtan försvinner och smörj in ljumksen med den här salvan 2ggr/dag. Här, så du kan se vad vi har pratat om." Och det var inget konstigt på den inte, tusan!

Första advent

Jag och Emma hade pratat lite löst om att gå till kyrkan den första adventssöndagen, men jag skulle ju spela match, så det stannade bara på kanske-stadiet. Men, sedan blev det ingen match för mej idag, eftersom jag måste vila min ljumske.

Vi gick på familjemässan kl.10 och det var ganska likt en vanlig gudstjänst, samma saker dök upp; de hade förbön, kollekt, nattvard, herrens frid, trosbekännelsen (vi tror på en helig katolsk kyrka) och fader vår, samt en liten barnkör. Eftersom det var en familjemässa var språket väldigt enkelt, så jag och Emma förstod 99% av det som sades. (det var lite roligt att prästen försökte prata högtyska, men misslyckades. Hans "tirolska" ch och k-ljud lyste igenom väldigt väl, framförallt när han skulle säga nachdenklichkeit) Sedan uppfattade vi det som Bengan jämt tjajar om: "Lasst uns beten" och alla konjunktiv-former i Fader vår.

Det var mycket interna grejer. Hela församlingen sa en massa saker, och alla var med på noterna, utom jag och Emma, och så var det en massa knäböjande och korstecken hit och dit. Men, vi hängde med hyfsat, och eftersom det var en familjemässa var det inte särskilt strikt. Vem orkar notera de två vilsna svenskarna, när det finns gråtande barn överallt?
Efteråt såldes det hemmabakade keks (småkakor) utanför kyrkan.

Tre ord Ellinor lade märke till:
Gnade=nåd
widmen=ägna
gießen=gjuta (vergießen=utgjuta)

TÄVLING - favoritårstid
Jag vet, jag är seg, men här kommer resultaten:
1. Sommar (58%)
2. Höst (23%)
3. Vår (11%)
Jumboplats: Vinter, med bara en enda röst.
Men, snart är det jul och nyår, och det är bra med vintern! (och ishockey förstås!)

Den typiska köks-scenen

På min våning finns det en del lite speciella typer. Vi har den förvirrade sydtysken Berndt som aldrig har koll, men låtsas som om han alltid har det. Han tar varje tillfälle till social kontakt i akt, och så fort han får någon som helst respons börjar han dra en helkonstig historia som han har varit med om, och skryta med sina erfarenheter. Berndt ljuger tyvärr väldigt ofta. Och hur vet jag det? Jo, för han säger alltid: "Ohne Scheiß" (ungefär: Inget skitsnack, det är helt sant) och om en person säger det varje gång man för ett samtal (i detta fallet är det bara Berndt som pratar, så vi får väl säga man lyssnar eller snarare man försöker fly därifrån...) kan man lita på att han/hon ljuger.

Sedan finns det den överdrivet sociala vegetarianen Lina som alltid snor mat till höger och vänster. Hon tar den inte direkt ur kylskåpet, hon har mer finess än så. Gärningsmannen (kvinnan?) brukar inleda tjuveriet med en, tillsynes helt oskyldig, fråga (ofta full av entusiasm) som oundvikligt leder till mindre mat för offrets del.
"Men, oj, vad lagar du för spännande?!"
"Så du gör potatis i ugn igen?"
"Jag lagade samma grej förra veckan, men ditt luktar mycket godare, vad har du i egentligen?"
"Du tycker alltså att det blir bättre om man har lite chili i?"
"Va?! Är det paprika i woken? Vad intressant, jag har aldrig hört talas om något liknande!"

När dessa två sorters människor (den ena hungrar efter socialt sällskap, och den andra utnyttjar sina sociala förmågor till max) möts, blir det en win-win-situation. (+ att vi som är i närheten får oss ett gott skratt, eftersom allting blir precis som man har förutspått)

Idag utspelade sej den klassiska scenen:
(Det luktar konstigt i köket, Lina kommer in)
L: "Vad är det som luktar?"
(Hon kollar i ugnen)
L: "Det är ju Berndts mat, jag måste säga till honom!"
(Lina rusar ut ur köket, och kommer tillbaka med Berndt, de tar ut maten ur ugnen)
L: "Berndt, det kanske vore bättre om du värmde din mat direkt på en plåt i ugnen, istället för att värma den i en kastrull med plasthandtag som smälter i värmen.."
B: (försöker att låta övertygande) "Men hemma i Tyskland funkar det varje gång, ohne Scheiß! Jag kommer ihåg en gång, då.."
L: (enstusiastiskt) "Kan man verkligen äta de där rostade kastanjerna nu?!"
(och innan hon egentligen hunnit avsluta frågan har hon redan hunnit skala en kastanj, stoppa den i munnen och äta upp den)
Ja, och sedan stod de där; Berndt babblade (och kunde därför inte äta så mycket), och Lina mosade i sej så mycket föda hon bara kunde.

Aj, aj, aj.

Idag tänkte jag vara duktig och träna. Den onda ljumsken har inte sagt ett knyst på hur länge som helst nu, men precis innan jag skulle ge mej av så högg det till i benet.
Summa summarum: Ingen träning, och ingen utgång idag!

Men, jag har ju chokladen, som Ramsus gav mej, att trösta mej med. Bara det att den ena chokladen innehåller marsipan (som jag tyvärr inte gillar) och den andra någon sorts likör (och sådan choklad gillar jag inte heller..). Sorry Rasmus, men det var en fin gest. Och det finns säkert någon annan svensk som inte har något emot choklad med vaniljmarsipan eller alkohol.

När jag ändå håller på med mina confessions, kan jag lika väl erkänna för svärmor att jag inte gillar skumtomtar överdrivet mycket. Men, de andra svenskarna här är helt tokiga i det, så de gick ändå åt på en bråkdels sekund. Och, det var kul att få lite svensk jul i brevlådan!

Schwoooosch!

sa det, när ett flygplan flög över universitetet idag (ikväll, snarare) när vi hade lektion. Detta är inget ovanligt alls, Mr. Jacuzzi brukar tystna ett par gånger per lektion och låta bullret ta över.

Men idag var det annorlunda. Det var helt mörkt ute, och vi såg på en film om första världskriget. Precis när delen om flygplanen i kriget kom, flög ett stort plan, lågt, rakt mot klassrummet vi satt i (och vi satt på nästan högsta våningen). Det enda vi tänkte på var krig och elände, det enda vi hörde var motorernas oljud, och det enda vi såg var de starka ljusen, som var riktade rakt mot oss.

"Scwoooosch!", lät det och och flygplanet hade passerat över våra huvuden.

Sedan tänkte jag avsluta med ett citat, som en klass innan oss i onsdags hade skrivit på tavlan:
"Don't worry about the world coming to an end today. It's already tomorrow in Australia."
Charles M. Schulz
-Man måste ju få ha lite humor också.

Wegen styr genitiv

-Och det vet jag! Har precis gjort köttfärssås, och slängde i lite rivna morötter för att det skulle se lite gladare ut. Michi (som är expert på att laga mat och alltid, genom sina konstiga blickar, kritiserar alla andra i köket) tittade snett på min mat.

"Ja, det är Fleischsauce, men det har blivit väldigt gult wegen der Karotten (pga morötterna)." sa jag.
"Jaha", nickade han tillbaka. (Det är alltså kill-Michi jag pratar om, inte tjej-Michi, som jag var på bio med en gång. Vi skiljer på dem här genom att säga die Michi eller der Michi; alltså genom att använda bestämd artikel i femininum eller maskulinum framför deras namn.*)

"Men, det heter ju wegen den Karotten!", tyckte Steffi, tjej-Michis lillasyster.
"Nej", sa jag "för wegen styr genitiv och inte dativ."

En kort förklaring:
Morötter=Karotten
Morötterna= die Karotten
-men pga prepositionen wegen
ändras den bestämda artikeln (die).
Steffi tyckte att det skulle vara dativ: den,
och jag kämpade för genitiv: der.**

Sedan engagerade sej halva köket i diskussionen, och Ellinor gick självklart segrande ur striden. Det känns skönt att man kan sin grammatik (i alla fall delar av den), framförallt när man kan glänsa lite över folk som har tyska som modersmål.

*,** Haha, bara för att Josef tråkar ut er med friluftsliv och konstiga termer tyckte jag att jag också minsann kunde skriva tråkiga, interna grejer, som ingen förstår ett ord av. Men jag gjorde det lite enklare.

But they don't know me like you do, Johanna, no one does

Jupp-jupp, idag höll jag mitt föredrag om Friedensreich Hundertwasser. Skrev färdigt det i morse precis innan skolan, och höll ett något panikartat tal inför klassen idag på morgonen.
Men, de flesta verkade tycka att det var bra, och läraren (vår egen Mr. Jacuzzi -egentligen Giacomuzzi- tack för det roliga smeknamnet Rasmus!) sa att jag var "engagerad".

Folk känner mej inte tillräckligt bra här för att genomskåda mej. Det är lite intressant, men ändå skrämmande. Fast, det var ju likadant på gymnasiet. En gång när jag hade hållit ett tal på svenskan sa alla att det va sååååå bra, men Johanna märkte hur jag bara babblade på om min super-dunder-braiga, påhittade uppfinning som jag skulle marknadsföra.

En gång på engelskan skulle vi hålla ett tal, och då var jag inte superförberedd direkt, så jag pratade lungt och långsamt. "Din röst var så lugnande, och du hade sådan koll på ämnet!" eller något sådant löd feedbacken efteråt. Men, Johanna, hon märkte hur nervositeten tog överhanden och förvandlade energi-sprutan Ellinor till en prata-långsamt-och-tydligt-person.
-Ingen här ser sådant. Men jag har fortfarande inte kommit på om det är bra eller dåligt..

Jag klarade mej alltså igenom natten, mycket tack vare "Tales of mere existence", en helt genial serie, gjord av en amerikan vid namn Lev. Kexchokladen åt jag till frukost imorse, och var helt hög på socker när jag kom till skolan (det kanske var därifrån "engagemanget" kom..?).
Och när vi ändå är inne på bra youtube-klip tycker jag ni kan spana in Clay Aiken. Han sjunger som en Gud. Här krävs ett citat, som jag snott från kommentarerna till ett klipp: "Not bad for a guy who was born with a collapsed lung, huh?!"

Kexchoklad är överskattat

När jag var liten var jag helt galen i kexchoklad. Jag vet inte varför, för så himla gott är det ju egentligen inte. Men jag brukade köpa en 100grams kexchoklad för 8 kr i cafeterian i ishallen och smaska i mej den så fort jag bara kunde. Och inte bröt jag den i bitar och åt dem var för sej heller. Nejnej, jag smaskade på hela stycket.

En barndomskompis ville antagligen dela med mej en gång, och frågade mej varför jag inte delade upp den i bitarna som den redan var uppdelad i, och åt lite i taget. "Och varför skulle jag vilja göra det?", "Det kanske inte är så kul om du har dreglat över hela chokladbiten, om du skulle få för dej att dela med någon annan..." Mitt svar löd: "Och varför skulle jag vilja göra det?"

Och nej, jag var inte elak på ett skojigt sätt, som det hade varit om Joey i "Vänner" hade gett en sådan kommentar till en hungrig Chandler. Jag var bara otroligt dålig på att fatta hintar när jag var liten. Har ni tur kanske jag i framtiden kommer berätta något om alla de gånger som mina bröder lurade i mej saker när jag var liten, och ibland t.o.m. hyfsat stor. -Men det är en annan historia.

Det jag vill komma till är att kexchoklad verkligen är överskattat, men tydligen tycker de inte det här i Österreich. För när jag skulle få ur lite chokladbitar ur godismaskinen på bottenvåningen fanns det bara diverse kexchoklad-sorter kvar! Kanske fanns det bara choklad med kex i urvalet, och då är det något allvarligt fel, med tanke på all underbar choklad som går att få tag på i det här landet. Eller, så har folk insett att kexchoklad är roten till allt ont, och därför var bara de "äckliga" bitarna kvar i maskinen, som jag nu får stå ut med..

"Och varför vill Ellinor äta choklad mitt i natten???" Well, I hate to admitt it, men jag måste vara lite ärlig här: Heute muss ich eine schriftliche Arbeit schreiben, und Morgen muss ich darüber sprechen (also einen mündlichen Vortrag halten..).
Resultatet på grammatikprovet gav mej kraft: Kraft att skjuta upp saker! Men, jag vet hur jobbigt det blir om man skjuter upp saker för mycket, därför kommer jag och mina vänner kexchoklad sitta uppe hela natten tills det där arbetet är klart.

Och nu ett meddelande till min käre bror vars namn börja på F:
Ey! Pipistrello! Jag gav dej en jättebra ledtråd -och du hör inte av dej tillbaks till mej!!! Som sagt: din julklapp är tänkt att vara inspirerande och tvetydig, och den kombineras med ett säkert kort, + att den är från både mej och Josef.
-Så: få höra min ledtråd nu!

LYCKA, LYCKA, LYCKA!!!

Skit i dagis-hockeylaget, skit i det tråkiga regniga vädret, skit i att tänka på alla böcker som måste läsas, och alla arbeten som måste skrivas!
-Ellinor Maria Kristina Olsson fick VG på grammatikprovet.

Läste precis mejlet från Bengan, och shit vilken glädjekick!

Nu har jag fått lite mer kraft.

Back to Kindergarten

Ja, kära läsare. Damishockeylaget Innsbruck Red Angels har än en gång visat hur man inte ska spela ishockey.. Felpass, tjat på domaren, onödiga utvisningar, egoistiska dribblingsturer -you name it. Men det värsta var allt hackande med klubbor, fula saker som domaren inte såg osv.. Graz (som vi mötte) var inte mycket bättre de heller, ja, de var faktiskt mycket sämre. Slutresultatet: vinst med 6-1, och ett mål gjort av "Ällinåöhr Åållsån".

Under en period i matchen tänkte jag "Herregud, är vi tillbaka på dagis eller?". Inte långt senare gjorde en Graz-spelare en ful, otillåten tackling som kunde gått mycket illa. Zum Glück var det Miriam, stor och stark, som blev tacklad, och allt gick fint. 5 minuter senare gör en av våra spelare (vi kan kalla henne M) en exakt likadan tackling mot sargen, och det slutade med att ambulansen fick komma och plåstra om motspelarens axel.
NU kommer det som verkligen är dagisnivå: M visste att hon skulle få en utvisning, men hon höll sej lugn, ändå tills situationen hade klarat upp sej och hon skulle åka till utvisningsbåset: då blir M helt galen och slår med klubban i sargen och skriker! Allt för att få uppmärksamhet. Istället för 5 min blev det alltså matchstraff för Innsbrucks jubelidiot (japp, hon delar förstaplatsen med bestick-tjuven från in våning -men de båda rickspuckona innehar guldmedaljen av två helt olika anledningar..).

Historien tar inte slut här. När vi gick till omklädningsrummet efter matchen stod hela vårt lag och väntade på att Graz hade gått därifrån innan vi gick, så vi slapp möta dem i korridoren. "Vi vill inte ha någon konfrontation", sa en av våra spelare.
Aaaaargh! Vi är ju alla vuxna människor, ibland händer skitsaker och M fick sitt straff. Lägg av! Om vi undviker Graz, för att vi tror att de ska slå ner oss utanför isen, förolämpar vi dem. Räcker det inte med att vi har skadat en av deras spelare? Ska vi också utgå från att de är dumma i huvudet och våldsamma???

Till slut sitter vi allihop i omklädningsrummet, och några börjar bråka utanför. M och en Graz-spelare slåss, på riktigt. Några "röda änglar" gick ut och drog isär kämparna.
M påstår att Graz-spelaren gick på henne helt oprovocerat, men jag kan tänka mej att M också var lite elak. M, som är dramaqueen number one, låtsades självklart att hon hade skadat foten, så några i vårt lag var tvungna att stötta henne så fort hon skulle gå någonstans.. Men när en tjej sa "Du måste nog till Hannes" (co-trainern som är läkare) tyckte M helt plötsligt "Nej, nej, det går nog", och började gå själv (med tydligt fejkad haltning).
-Nu är jag trött på Innsbruck och alla omogna människor.

Dessutom har min cykellampa gått sönder. Plasten sprack (ojojoj, precis som med den förra, kan vi ana en stor konspiration???) och det är just typiskt att den ska gå sönder när det har blivit mörkt, och när jag har lagt mycket energi på att fästa lamp-fästet på styret! -Så mycket energi att Miriam tog mej för en cykel-tjuv..

Jaja, igår kändes det i alla fall bra att prata med Linus på msn. Han var så söt och ärlig, som alltid, och öste beröm över mej. Visste ni att jag är "som superwoman" fast "i miniform"? Och när vi skulle säga hejdå och godnatt skrev han underbara saker som "take care, love" och "fare thee well, noble dame". Ah, det är tur att folk som Linus finns.
För övrigt fick jag för sisådär en vecka sedan höra av Rasmus att jag är "en av de tio coolaste personer han någonsin träffat". Inte illa för en Halna-tjej.

Fredrik: Haha, nu har jag köpt din julklapp också! Den är både symbolisk och praktisk. Sug på den du!

Vanillekipferl

Igår bakade jag, Carina och Emma (eller på tyska: Carina, Emma und ich -eftersom det är ohövligt att säga "jag" först..) österrikiska julkakor: Vanillekipferl. De blev riktigt goda, vi kanske var färdiga vid 21.30-tiden, och sedan pratade vi med en kille från Equador (Chavier) och hans kompis från Spanien. De var riktigt trevliga. Man kanske borde lära känna dem lite bättre och åka och hälsa på i Granada i sommar.. Det vore inte dumt.

Efteråt satt jag och Emma på rummet (Emmas rum) och pratade. När vi började blir lite trötta kollade Emma på klockan: 02.49. VA?! Jag skulle chansat på 00.30.
Så vi pratade en timma till, och sen gick jag och lade mej. Carina hade (äntligen!) varit ute och festat och kom hem till rummet precis innan mej. Skönt att jag slapp väcka henne.

Gick upp för en och en halv timma sedan, och har letat på internet efter botet mot ljumskproblem. Jag har tyvärr skadat ljumsken på vänster sida. Internet gav inte direkt några svar. Om man googlar på "ljumskproblem" kommer det bara upp en massa artiklar om kända fotbollsspelare ("Zlatan tvingades gå av planen tidigt, pga ljumskproblem" "Anders Svensson missar spel.." "Tobias Linderoth är äntligen frisk efter..").
När jag väl har hittat något har de olika tipsen sagt helt skilda saker:
"Vila, inte stretcha ljumsken"
"Träna ljumsken och musklerna omkring, stretcha mycket."

Vad ska jag göra?

Auf der anderen Seite

eller "vid himlens utkant"

Den såg jag på bio idag. Jag har fortfarande inte bestämt mej för vad jag tycker om den. Den berörde, men inte så mycket som jag hade trott, och den var lite seg, men inte så seg att man störde sej på det.

Men jag måste ändå säga att jag är imponerad av alla känslor filmen lyckades förmedla, utan en pampig stråkorkester à la Hollywood i bakgrunden..

Och imorgon kanske det bär av till julmarknaden, i jakt på julkänslor!

Long time, no see

Japp, så går det när Ellinor har mycket att göra. Eller, egentligen har jag inte supermycket att göra, men jag skjuter upp allt till sista sekunden - och då har jag helt plötsligt alldeles för mycket att göra.
Tyvärr har det inte blivit några brev skrivna, men jag har faktiskt träffat min tandemkompis: 2 gånger! Hon heter Gabriele, är 24 år, och pratar svenska hyfsat bra.

Matchen i söndags: förlorade vi med 5-3, men vi ledde med 2-3 inför sista perioden. Snacka om surt. Jag gjorde två assist, och spelade riktigt bra genom hela matchen. (Här skulle jag kunna häva ur mej en massa skit om vår älskade tränare, men jag besparar era öron från de orden jag tänker på -jag tror ni redan har förstått vad jag tycker om honom..)

Dagens roliga händelse: Idag skulle jag fästa min cykellampa på styret, men styret var för smalt för fästningsanordningen. Då tog jag och slängde ner en silvertejprulle i väskan, och efter träningen tejpade jag på styret (myyyycket tejp) tills det blev tillräckligt tjockt.
Jag tänkte på att det kanske såg lite suspekt ut att stå där i mörkret och greja onormalt mycket med en cykel. Det blev en hel del pillande, och till slut kom en tjej (som faktiskt spelar i mitt lag!) och frågade om jag försökte sno cykeln, eller vad jag egentligen höll på med. Jag bara skrattade och förklarade vad jag gjorde.
"Haha, ok, ciao!"
"Ciao", sa jag, tog min nytejpade cykel, och cyklade därifrån.
Dag(natt???)drömde hela vägen hem, och tog en detour bara för att kunna sväva vidare på min PUCH genom den sovande staden, och bara kunna tänka, låta idéerna få fritt spelrum i huvudet. En skön kväll.

"Vi mobbas inte, vi bara roar oss på hennes bekostnad!"

Citat: Jenny, när vi var på Volksmuseum och det bara var jag som kunde gå raklång in i de små stugorna som folk levde i på 1600-talet...
Nej, jag har fått ta mycket skit för att jag är kort, så när folk jag tycker om skämtar om min längd bryr jag mej inte. Det känns bara skönt när folk känner en tillräckligt väl för att veta att det går att skoja lite. It won't kill me.

Precis, det var alltså museumsbesök igår - bara vardagsföremål från området, som var inrymda i ett gammalt kloster, så allt kändes gammalt och mysigt. Storleken på museumet var häpnadsväckande, hur lyckas man samla ihop så mycket saker? Det häftigaste var att de hade flyttat gamla stugor till museumet och byggt upp dem innomhus. Jättemysigt med lukten av gammalt trä, och känslan när en hel skolklass tränger sej in, inte kan stå raklånga, slutligen sätter sej på träbänkarna längs väggarna, pekar på dvärgen (jag) och skrattar.. Läraren sa faktiskt: "Ja, som ni ser är stugorna väldigt små, och nästan alla av er var tvungna att ducka när ni gick in genom dörren". Precis: nästan.

Något som förvånade mej var att alla vardagsföremål var rena konstverken. Mönster var utskurna, de var målade och symmetriska. Självklart fanns det mer och mindre ståtliga föremål, men jag tror inte att allt kom ifrån rika familjer. Kanske var det helt enkelt så att skulle man använda ett verktyg mycket, kunde det likagärna vara vackert att se på också. Idag är det snarare så att de vackra sakerna vi äger vågar vi inte använda, och de sakerna vi använder mycket ägnar vi inte en tanke åt att de skulle kunna vara vackrare, och kanske förgylla vardagen lite grann.

Nu är det snö även på marken här i Innsbruck. Det bidrar till julkänslan. "Bara 4 veckor kvar" sa min rumskompis innan hon gick till skolan. Ja, jag slutar den 13:e, men vår lärare sa tyvärr att vi slutade den 18:e, så alla har beställt biljetter hem till den 19:e. Usch, jag vill inte gå i Innsbruck en vecka när jag skulle kunna vara hemma i Halna och ha det mysigt. Tyvärr kostar biljetten 85€ att boka om.
Till nästa termin ska jag i alla fall ta reda på bombsäkert när vi slutar.

Bilder!!! ÄNTLIGEN!

Utsikten från Uni-Brücke som jag möts av varje morgon..

Det är helt otroligt hur bortskämd man är med de fina vyerna som Innsbruck har att erbjuda. De första veckorna blev jag helt förbluffad varje gång vi åkte någonstans med hockeylaget och varenda blick man kastade genom fönstret kunde ha varit en del av en oemotståndlig tavla. Men nu börjar man tyvärr bli lite van, sorgligt, men sant.

Nya frisyrer och gamla plånböcker

Jenny tappade sin plånbok på utestället Stadtcafé i fredags, och igår kom polisen och knackade på hennes dörr och lämnade tillbaka den. Allt var kvar: bankomartkort, säsongs-liftkort, id-kort och varenda liten cent.

Nu har jag och Rasmus varit och klippt oss på ett ställe som ligger bara ett stenkast (bokstavligt talat) härifrån. Det var billigt också. Men jag fick "pflege" (hårvårdsprodukt) i håret, plus att jag bad om att få håret fönat och lockat (jag vet, jag ska på träning ikväll, men det var så kul att bli ompysslad!) så det blev totalt 41€. Bara klippning kostade 20€(!)

Ska ta lite mer väl hand om mitt hår nu, och har köpt en produkt man ska ta i håret innan man fönar det. Iochförsej blåser inte jag håret särskilt ofta, men det sliter ju på håret, så när jag väl gör det ska jag ta i min dyra lyxprodukt (en liten, liten, tub -den var dyr, så den måste vara bra...).

Jag tyckte att jag blev ompysslad, men Rasmus frisör gjorde verkligen hela kittet -riktig grooming. Inte bara klippning, utan också: rakning, trimning och noppning av ögonbryn, han brände (med en liten brinnande tuss på en pinne) bort överflödigt hår från Rasmus öron (som jag tror att bara frisören själv såg..) och han smorde in Rasmus hud med någon mild salva, samt att han pudrade på något konstigt pulver. Allt det där räknades tydligen som vanlig klippning, för Rasmus behövde bara betala 20€ ändå..

Jag ska be min rumskompis ta en bild när hon kommer hem, och sen ska jag gå till Uni imorgon och försöka lägga upp därifrån.

Julklappsjakt

Idag ska jag gå en shopping-runda med Jenny. Förhoppningsvis kommer jag få lite inspiration till julklappar, och kanske inhandla en fin present. Igår köpte jag Lindas julklapp, och jag är jättenöjd!

Jag har fått en del klagomål på min önskelista, så jag tänkte att jag kunde berätta lite om mej själv och vad jag tycker om. Det lämnar lite mer över till den egna fantasin när man letar efter julklappar.

Jag tycker om:

• att se på film och att gå på bio. Allting fungerar, utom svenska actionfilmer och absolut inte amerikanska dåliga komedier.
• allting som är sött och vackert. Har ju aldrig varit en sådan som bär mycket smycken, men nu har jag blivit mer intresserad av framförallt diadem, hårspännen, armband och ringar.
• kläder -som alla andra tjejer runt 20. Just nu letar jag efter söta toppar med små fina detaljer, som rosetter, band och spets. Jag har hittat den perfekta toppen här i Innsbruck, men den kostar tyvärr 1000 SEK.. H&M är min nya favorit-fyndaffär, men Vero Moda är också bra.
• söta parfymer. Donna Karan's "Be Delicious" luktar gott, precis som Britney Spears' "Fantasy".
• eller närmare sagt: är helt galen i skor, men här i Innsbruck har jag inte köpt ett enda par. Så fort jag har lite pengar över går jag och spanar efter ett par svarta pumps, eller ett pars snygga vinterskor.
• att tassa omkring i mina sköna tofflor här på Rössl, men de har tyvärr gått sönder. Så ett par nya behöver jag! (stl 37)
• söta portmonnäer. För tillfället har jag en snygg plånbok, men jag är sugen på en söt tyg-portmonnä.
• att spela sällskapsspel, men jag äger inget eget, utan alla därhemma tillhör familjen Olsson.
• inredningstidningar! Har alltid köpt en tidning då och då hemma i Sverige, men här har det inte blivit något av med det.
• tjocka strumpbyxor. Har köpt ett par ribbstickade, mörgrå strumpbyxor här i Innsbruck, och jag vill bara ha fler! Tjocka och mönsterstickade i mörka färger kan bara inte bli fel!
• Marianne's (Adrian-mamman's) skålar, tallrikar osv. osv. Har redan ett par matchande muggar (Naturvita med ljusgröna prickar) och det skulle vara kul att ha andra saker att matcha med.

Ja, då kan vi gå vidare till vad jag verkligen önskar mej. Jag har funderat lite, och bara kommit på några grejer till:

• en egen kamera
• en kort-hållare (för bank-kort, id-kort osv.)
• alla the Ark's skivor
• Lasse Lindh's två senaste skivor
• lite kent-skivor
• en bra CD-spelare
• en Cobra-klubba (ishockey) 67 flex (saknar min gamla så mycket!)
• ett par nya hockey-handskar
• tjocka sjalar. Hade en underbart fin brun sjal, som jag tyvärr har tappat bort.

Nu har jag verkligen försökt att komma på så mycket som möjligt. Jag hoppas att detta har varit till hjälp för er som undrar. -Nu ska jag ut på julklappsjakt!

Mos i hjärnan..

..efter tentan. Men nu är det äntligen över (om man har klarat den vill säga..).

Vi hade 3 timmar på oss, jag utnyttjade drygt 1,5. Provet bestod av: 1. en massa meningar att översätta 2. verb att böja 3. ännu mer verb att böja 4. paradigmen 5. böjning av Junge-gruppen ord
I efterhand kom jag på ett slarvfel jag hade gjort (läste av en mening på svenska fel, och översatte helt korrekt, men det var inte den meningen Bengt var ute efter..) men annars var nog meningarna nästan felfria, verben chansade jag lite på, paradigmen kunde jag nästan allihop (men en sektion hade jag ingen aning om, men det tror jag inte många av de andra hade heller) och på substantiven skrev jag ihop något som såg snyggt ut (men det är antagligen inte rätt).

Jag tror inte att det är 100% som gäller på paradigmen, i alla fall inte när det dök upp ett sytem vi inte ens har gått igenom förut. Men det finns inget att göra förutom att lämna alla tankar bakom sej, och vänta tills resultatet kommer. Exakt när vet ingen, men förhoppningsvis snart.

Nu ska jag vila mej lite, och sedan skriva lite brev. Jag vet, jag är seg, men idag tänker jag ta mej tid för er därhemma!

Dagen D

Imorgon gäller det.
Idag har jag pluggat en hel del, och blivit ännu mer medveten om de saker jag inte är 100%ig på (på vissa är jag lååååångt därifrån).

Dagen kändes så tråkigt, det obehagliga lugnet före stormen, ni vet. Så jag skojsade till det lite och köpte två julklappar på stan! Jag har faktiskt hittat en sak till Elin, och en till Johanna. Det är en chansning (tyvärr, men det fanns inga zebrarandiga..) som jag hoppas går hem.

Så: det blir julklappsbyte i år tjejer - länge sedan sist! Presenten får kosta högst 40 kronor.

Nu vet jag vad jag ska köpa till Linda och pappa, och Josef, Johanna och Elin är avklarade. Puh -inte så övedrivet många kvar!

Stresstålig..?

Ok, snart bara 2 dagar kvar till avrättningen, a.k.a. Bengts grammatikprov.
Ellinor: "Hur många rätt behöver man egentligen?"
Ellen: "Ja, 65% är ju standard för att få G."
Ellinor: "Gött, jag som bara vill klara det - 65% är ju a peace of cake!"

Vad händer sedan, kära läsare? Jo, ett mail från "Bengan" trillar ner i inkorgen:
"100% rätt på alla paradigmen gäller för godkänt"
I say:" WHAT?!"

Idag skrev jag och Emma ner alla paradigmen, samt adjektivets svaga och starka böjning + orden som styr adjektivets svaga böjning. Mer kan han inte begära. Kanske lite Junge-gruppen, eller lite prepositioner, men det ska jag nog klara hyfsat.

Nu har jag också insett vad jag ska akta mej för:

• att glömma ordet "worden" i långa passivumsatser
• att skriva har när det ska vara hade
• de lömska, svaga adjektivändelserna i plural
• att böja allt i tredje person singular (det låter bra i mitt huvud, men är inte rätt för fem öre..)
• att det heter wissen (inte weissen) och müssen (inte mussen)
• STARKA VERB (det är bara att känna sej fram och chansa, enligt Jenny)

Om jag bara följer punkterna, och använder min hjärna effektivt, kommer nog det mesta att gå vägen. Tyvärr är konjunktiv (om jag vore rik) det enda jag inte gått igenom än, och det måste jag också kunna... Men, för Ellinor (moi) är två dagar en evighet. För Carola är iochförsej en evighet bara "en kort sekund".. Jag tolkar det som att vi båda är lika orealistiska.

Upp som en sol..

..och ner som en pannkaka.

Det kändes ju så bra! Men idag blev jag återigen påmind om att jag inte alls har blivit frisk igen. En småjobbig förkylning har följt mej, och idag visade den att jag minsann inte var fit for fight.

Under Red Angels hemmamatch blev jag alltså en "Zuschauer" (åskådare) istället för en medlem av "die erste Linie" (första femman).
Men, nästan hela första femman var sjuk, samt en av våra bästa forwards och en av kämpa-och-slit-backarna (som vi för övrigt bara har tre av..). Jag var alltså långt ifrån ensam.

För motståndet stor Klagenfurt, det obesegrade laget som egentligen hör hemma i internationella ligan EWHL, men som spelar i vår liga för att ekonomin tydligen inte gick ihop sej förra säsongen.
9-1 vann de med. Deras "sämsta" resultat hittills är vinst med ynka 7-2. 9-1 snor åt sej en god andraplats.
Jag tyckte att de röda änglarna kämpade på bra. De var ju bara 2 femmor, och många av de tongivande spelarna var höga på host-medicin och inte i närheten av isen.

Åter en jobbig dag alltså. Det enda jag har fått gjort är att jag har städat rummet. Det fanns inte särskilt mycket att städa, men jag ordnade om i garderoben, och det nya systemet slår det gamla med hästlängder! ..Fast det är npg bara en tidsfråga innan jag återgår till det gamla vanliga: kaos och kläder överallt.
-Vi får se.

Godnatt, godnatt...

..sov gott, sov gott
imorgon ska vi vakna till en - härlig ny dag

godnatt, godnatt

sov gott, sov gott,

och vet att Gud har lovat vaka - över oss

Ikväll blev det mycket nostalgi när 8 av svenskarna gick på grekisk restaurang och bl.a. pratade om barnprogram. Kommer ni ihåg?

Mannen som målade på filen
Ebba och Didrik

Fem fyror är fler än fyra elefanter

Anders Lundin och kompisen som sjöng sånger

Tippen

Dårfinkar och dönickar
Björnes Magasin (självklart med riktiga Björne!)

Lillstrumpa och Syster Yster

...Tyvärr kan jag inte erinra mej om precis alla program som dök upp i våra huvuden under kvällen, men mysigt var det! Jag kom in så i stämningen att jag sjöng den lilla godnattsången (se ovan) sedan när vi kom hem och skulle gå till våra rum. "Ellinor, hon är konstig, hon" kunde jag se i de andra svenskarnas ansiktsuttryck. Ja, då är jag väl det, och det trivs jag så bra med!

Min fråga till er kära läsare är: Vilket är det absolut bästa barnprogramet genom tiderna?!

På gång igen -och sugen på att rädda världen!!!

Så, nu har jag njutit av 100 sidor Harry Potter på tyska, och pratat ut med Andreas. Han är bara så otroligt vettig, förstående, rolig, genomtänkt: ja, allt. Jag har redan tipsat om honom i ett tidgare inlägg, och jag står fast vid att Andreas är årets kap 2008 -så åk hit till Innsbruck och ta honom redan nu!

När jag är på topp snurrar tankarna omkring okontrollerat i mitt huvud. (Typiskt att man är uppe i varv när man ska gå och lägga sej..) Den senaste timmen har min huvudbry handlat om de där knepiga växthusgaserna.
Någonstans fanns det en röst som sa till mej "Bov nummer 1: köttproduktionen, Bov nummer 2: flyget" Jag googlade helt enkelt, och hittade sidan klimatfakta.com:

Honoured jury, I hereby present to you:

Exhibit A:
"Världens köttproduktion generar mer utsläpp av växthusgaser än världens transporter."

Exhibit B:
"En enda Thailandresa med flyg utgör en tredjedel av en typisk svensks årliga koldioxidutsläpp. Är du en flitig flygresenär kan du göra en stor skillnad genom att ändra dina resvanor."

Sedan måste jag påpeka att jag inte kollat upp mina källor 100%igt, och att jag inte har kollat med fler källor. Resultaten är lite chockerande, men inte alls otroliga. Mitt sista bevis i målet människan vs moder jord kommer nog röra upp mer tankar:

Exhibit C:
"/.../grönsaker som orsakar de värsta utsläppen:

• /.../Odlat i växthus: de flesta salladsblad, holländska och svenska tomater, holländska paprikor, svenska gurkor."

Dessutom stod det också att man skulle lägga märke till "att de lokalt odlade morötterna orsakar 1800 gånger mindre utsläpp än den lokalt, men i växthus, odlade salladen!" och från tabellen kunde man även utläsa att den lokalt, växthusodlade, salladen genererar 35 gånger så mycket utsläpp som bananer från Centralamerika.
-Sedan vet man ju iochförsej inte hur arbetsförhållandena är på bananplantagen i Centralamerika, och hur det är med giftbesprutning. Denna undersökning tar ju bara utsläppen av växthusgaser i hänsyn.

Men det tål verkligen att tänkas på... -Man tror att allt blir bättre om man börjar cykla till jobbet. Nej, ät vegetariskt en gång i veckan; köp inte bara lokala grönsaker och fruker -utan tänkt på hur de har blivit odlade; och sist, men inte minst: Åk tåg och inte flyg!

Jag vet, jag kommer flyga hem över jul, och flyga tillbaka. Jag äter mycket sallad, och jag är inte vegetarian. Jag jobbar på det.
Har faktiskt bara köpt köttprodukter 6 gånger under min vistelse i Innsbruck. Det blir ju faktiskt mindre än 1 gång/vecka om man räknar på det!

Ynk, ynk

Ja, för idag är det synd om mej.

Ingen ork, ingen vilja, absolut inget är roligt. Just det: den negativa spiralen går bara nedåt och nedåt. Men, det gör inget, för sedan kommer den ju bara att gå uppåt!

Idag har jag slösurfat, och kollat på Harry Potter 1 och 2 på tyska + mosat i mej ohälsosamma mängder choklad. Och ingen, ingen, kan hindra mej från mitt självömkande. -Ingen.
Har gjort upp en "plugg-plan" för imorgon, så då blir det lite mer fart. Dessutom måste jag städa rummet lite, det räcker inte med att Putzfrau kommer var 14:e dag...

Nej, nu hinner jag inte skriva mer. Harry Potter und die Heiligtümer des Todes väntar!

(Av någon anledning tror jag att jag har gått upp i vikt återigen.. hmmm.. "Bra!" säger Josef "Hoppsan!" säger jag..)

Något man inte kan sätta fingret på...

Då har man varit i Innsbruck i två månader. Hittills har jag fått många frågor om hur jag trivs, om jag har fått några nya kompisar, och om de i hockeylaget är schyssta.
"Jo, Innsbruck är en trevlig stad."
"Alla är väldigt snälla och hjälpsamma."
"De i hockeylaget är supertrevliga."

I två månader har jag gått omkring och varit lite halvnöjd. Allting kan inte stämma direkt. Saker och ting tar tid. I två månader har jag väntat.
Folket är trevliga, staden är trevlig, laget är trevligt - det har ju bara varit en tidsfråga innan allting verkligen skulle lossna. Och anledningen till att det har gått lite segt är ju pga språket, men när väl språket kommer igång lite mer - DÅ kommer det verkligen allt att sätta igång på riktigt..

-Ja, detta är vad jag har tänkt.
Men: Nu har jag börjat att ändra mej.

Vilka mål (och förväntningar) hade jag med min vistelse i Innsbruck?

1. Prata mycket tyska
2. Få nya kompisar (huvudsakligen folks om pratar tyska)
3. Klara tentorna
4. Lära mej något under lektionerna
5. Spela ishockey

Vilka förväntningar har infriats?

1. Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
2. Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
3. Kanske: Det återstår att se, men jag är inte särskilt orolig.
4. Ja: Lektionerna med Peter är oerhört intressanta, men ruskigt sega. Landeskunde med Sabine, däremot, är hur tråkigt som helst!
5. Kanske: Om man räknar 1 isträning/vecka med halva laget, 1 fysträning med en femtedel av laget, och 1 match med en korkad tränare...? Allt till det facila priset av 200€ för en säsong!

Känner ni ironin (eller ska jag säga min besvikelse) flöda?

Ok, ok: Idag är jag negativ. Mer än vanligt (men, vänta.. jag brukar ju aldrig var negativ... hmm..)

Alla svenskar är också snälla, och en del är verkligen riktigt goa (Emma, Julia, Jenny och Minna-ta åt er!!! Rasmus: Du är också med på ett hörn!) -men jag kom ju hit för tyskan. Och oavsett hur underbara mina nya svenska kompisar här är kan de inte slå Olivia, Josef, Carlströmmarna, Simon, Fredrik och framförallt inte mamma och pappa.
Nej, jag längtar faktiskt inte hem mycket alls. Jag är "ganska nöjd" här, men jag har kommit på att det inte räcker! Antingen ska jag vara helnöjd, eller så ska jag åtminstone lära mej en massa tyska. Jag har insett att jag vill att Innsbruck-upplevelsen ska berika mitt liv. Jag har börjat tänka logiskt: Om Innsbruck inte ger mej det jag vill kan jag ju lika gärna vara hemma i Halna.

Här är det smått omöjligt att få nya (österrikiska) kompisar. Österrikiska studenter åker hem VARJE helg och VARJE ledig dag. Här i Innsbruck pluggar, äter och sover de. Lever sitt liv gör de hemma med sina gamla kompisar.

Michi har varit glädjeämnet hittills, men hon sticker på praktik i sin hemstad om 2 veckor-och är borta till juni...
Chavier är en skön kille, men han kan bara engelska.
Maria verkar trevlig (och hon åker inte hem så ofta), men hon pluggar heltid och har ett jobb.

Räddningen kan komma om...
...jag kommer Michis lillasyster Steffi närmare - vi kanske kan börja umgås..?
...jag blir bättre kompis med Nicki i ishockeylaget - hon verkar ruskigt trevlig.
...Carina (min rumskopmis) får mer tid över att umgås när hennes dissektionskurs slutar i januari.
...jag kommer bra överens med Gabriele, min blivande tandemkompis*, som jag ska träffa nästa vecka.

-Only time can tell..

Bli inte oroliga: Jag är inte ledsen, jag funderar bara väldigt mycket över vad jag gör här, och vad jag verkligen vill göra. Det är skönt att kunna vara lite negativ ibland, och få ur sej sina tankar. Och nu när jag skrivit ner några av dem kanske det blir lite mer ordning i mitt huvud.
Så fort jag kommer fram till något lovar jag att meddela det direkt.

*Tandemkompis=Man skriver i en lapp "Jag talar flytande svenska, och vill lära mej tyska" och man får en e-mailadress till en person som "talar flytande tyska, och vill lära sej svenska". Sedan får man själv ta kontakt och bestämma träff. Under träffarna kan t.ex. man prata halva tiden tyska med varandra, och halva tiden svenska.

Kramas är livet!

-Lita på det! (Snodd låttext från Tåget går)

Usch vad jag saknar att kramas! Igår var jag sjuk, jag skyller allt på bristen på mänsklig kroppskontakt..

Jag kommer ihåg när vi var på västgötaläger med ishockeyn och vi sov över på skolan i Fotskäl. Där kunde man gå omkring och bara njuta av alla fina pepp-fraser som satt på väggarna, blandade med konst á la dagisbarn.

Där att det också en söt lapp, där det stod ungefär så här:

Man behöver 1 kram om dagen för att övehuvudtaget kunna finnas
Man behöver 4 kramar om dagen för att överleva
Man behöver 8 kramar om dagen för att må bättre
Och man behöver 12 kramar om dagen för att växa

Och eftersom jag var så kort (och fortfarande är lika kort idag) sa vår dåvarande målvaktstränare: "Men Ellinor, om man behöver 12 kramar om dagen för att växa, då är du i stort behov av kramar!" Så varje dag gav han mej 12 kramar!

Men här har det inte blivit så många kramar. Hmmm... längtar efter kramgoa SKU:are som kan få mej att växa några millimeter!

Och så avslutar vi med klyschan:
Det finaste med en kram är att du inte kan ge en kram utan att få en tillbaka

Spännande match och alkohol

Idag var det alltså match igen! För motståndet stod Kitzbühel/Salzburg, som slått ihop sina två lag, och därigenom skapat ett väldigt bra lag.

Jag fick dra ett ganska tungt lass, med varannat byte och spel i både boxplay och powerplay. K/S gjorde tyvärr 0-1, men jag passade (klockren pass rätt på bladet) till 1-1.

Sedan, i slutet av andra perioden, gjorde jag 2-1 -och kunde ha blivit matchhjälte (hjältinna..?).
Men, de fick otroligt många powerplay under terdje perioden. Jag spelade i nästan 4 minuter i sträck ett byte - det är helt galet. Så, till slut gjorde K/S 2-2 -och jag var tyvärr på isen då. Men, det fanns inget jag kunde göra. Shit happens.

Vi kämpade på som dårar, och domarn började äntligen inse att K/S's nummer 14 var en total idiot. Hon sa en massa kommentarer som domarn inte hörde, men till slut gjorde hon en dundermiss:
En av våra spelare blev utvisad. Eftersom motståndaren, som blivit tacklad, blev ganska allvarligt skadad, fick våran spelare 10 min.

Nummer 14: "Domarn, vad blir det för straff?"
Domaren: "En tio-minutare."
Nummer 14: "Hahahahaha!" och pekar mot vårt bås.
Domarn "Nummer 14 (pekar på henne) -matchstraff för osportsligt uppträdande!"

Hon var ju verkligen hela tiden mer fokuserad på att göra oss sura, än att ta hand om sitt eget lag. Ingen normal spelare skrattar åt något sådant, framförallt inte när en av ens egna spelare har blivit allvarligt skadad. Den skadade spelaren behövde inte åka till sjukhuset, men hon kunde inte spela mer på hela matchen.

Det hela (resultatet 2-2, inte nr 14's utvisning..) ledde till förlängning (Sudden death), och där gjorde vi 3-2!

Sedan kommer vi till alkoholen. På träningslägret i Sterzing drack vi öl efter varje kvällsträning. Ibland tar vi en öl efter träningen, och idag drack vi champange, för att vi vann. Det konstiga är att många åker bil till och från träning/match, och för dem är det tydligen helt okej att dricka en starköl/ halsa ett glas vin/champange, och sedan sätta sej bakom ratten..
Det känns som Italien all over again*. Fast, de säger ju "ciao" här också, så jag kanske inte borde vara förvånad..

*För ca 2,5 år sedan var jag i Italien med klassen, och vi bodde hos söta italienskor. De flesta hade pojkvänner med körkort (aka chaufförer), och "chaufförerna" körde ofta, även när de hade druckit..

Harry Potter 7 - auf Deutsch!

Idag ska jag hämta upp Harry Potter 7 -på tyska!
Det kommer antagligen inte bli särskilt mycket läst, eftersom vår första tenta är den 9/11, och sedan har vi fått lite andra uppgifter att göra..

Men, förhoppningsvis kommer den att hålla tyska-tänket uppe under jullovet! (Eller så kommer jag bara vara med Josef hela tiden, och sedan undra varför jag släpade med mej den tunga boken hem, när jag visste att jag inte ens skulle öppna den...?)

Jaja - vi får se!

För femtielfte gången!

DET FINNS INGEN GEMENSAM LÅDA!

Nej, de har inte varit och knyckt mina bestick igen (förutom en av mina knivar, som har varit borta i över en vecka..) men de snor andra grejer -framförallt mat! Ok, att lite mjölk försvinner nån gång då och då, men lyssna på det här:

• 2 ägg
• 2 L mjölk
• 1 kiwi
• 1 yoghurt
• 1 hushållspappersrulle
• 2 disksvampar

Jag har pratat med de andra på våningen, och ingen har blivit av med lika mycket som jag! Idag när jag skulle dricka mjölk var det nya (som skulle vara helt fulla, oöppnade) mjölkpaketet bara halvfullt!

Nej, nu får det vara nog. Jag skrev en lapp och satte på kylskåpet. Buskapet löd ungefär såhär:

Sluta ta min mat! Jag är också en fattig student, och jag har inte råd att ge mat till alla andra. Om ni verkligen behöver något, kan ni bara fråga mej. Jag är ingen ond människa -jag har bara ont om pengar.
//Ellie, rum 212

Tyvärr skrev jag lappen på engelska, men jag har inte tillräckligt bra ordförråd för att vara arg på tyska... Man lär sej ju bara positiva ord i skolan. Det är först nu jag börjar lära mej ord som idiot, ful osv.
Men, jag använde inte några av de orden på min lapp! Den var vänlig, men bestämd.

(Sedan kanske jag ska påpeka att jag faktiskt inte har ont om pengar, men det blir ju lite dyrt om jag ska köpa massa ny mat hela tiden - så mamma och pappa: Ni behöver inte orora er! )

Schnitzel

Igår gjorde jag och min rumskompis Wienerschnitzel, a.k.a. panerat kött. Hon tycker inte om fläskkött, så vi panerade kalkonkött. Jag brukar inte äta kalkon, men det smakade mycket godare än vad jag kom ihåg det.
Hon passade på att be om ursäkt för att hon pratat i telefon med sin pojkvän när jag skulle sova, men jag sa att det inte gjorde något. "Måste man prata med sin pojkvän, så måste man. Jag har ju också en pojkvän.." Hon blev glad över att jag förstod, och sa "Jo, vi hade ju en liten meningsskiljaktighet.." "En liten??!" sa jag, och då började vi skratta båda två! Men, de blev lite mer sams igår, de var ju trots allt deras 3-årsdag.

Idag måste jag handla, eftersom alla affärer har stängt imorgon - Österrikes nationaldag.

Jag har fått en massa musik (52Gb = 14 500 låtar) av min kusins sambo. Tyvärr är det mesta inte riktigt min stil. Det är dålig tysk pop/rock, dålig italiensk smörsång och opera, samt en massa tyska "hits" - dvs: ren skit. Sedan finns det en del house/techno och alldeles för mycket eurodisco.
Nu har jag rensat bort 35Gb, och faktiskt letat fram en sisådär 40 ruskigt bra låtar. Men, 1 bra låt/Gb är inte ett bra betyg...

Fast, äntligen fick jag tag på den där låten med Dario G, som jag var helt förälskad i när jag gick i åttonde klass! Jag hade till och med glömt av att den fanns!

Det kvinnliga släktet

Igår bråkade min rumskompis med sin pojkvän, över telefonen, och det förvånade mej verkligen hur lika hon och jag är!

Hon körde på samma argument hela tiden och skulle verkligen förklara för honom i minsta detalj varför han hade fel och hon hade rätt.
Sedan när han inte förstod sa hon något i stil med: "Det är ju ingen idé att jag pratar med dej, för du fattar ju inget!"
Och varje gång han gjorde ett klumpigt drag var hon där direkt och påpekade det: "Det är ju precis det här jag menar!" och sedan var det tillbaks på ruta ett, med samma argument och oenigheter som för 20 minuter sedan....

Jag förstår inte.. Varför är det ofta tjejer som börjar "bråk" genom att de ska förklara så att killen verkligen helt och hållet förstår vad hon känner..? Varför inser vi inte: De kommer aldrig att förstå helt.

Jag erkänner -jag är precis likadan. Men, nu när jag har hört det som en opartiskt utomstående, så har jag insett att jag måste sluta med det här beteendet illa kvickt! (Men jag tänker ju inte låta saker bara slippa undan, men jag ska nog försöka bli lite mer vettig i olika diskussioner..)

Min önskelista

Nu har jag funderat på vad jag önskar mej i julklapp i över två veckor. Det hela började med att jag köpte torkade äpplen ("made in China - säg inget till mormor! -hon är rädd för allt som kommer ifrån Kina...) och verkligen saknade våra hemtorkade äpplen. "Måste skriva upp torkade äpplen på min önskelista", tänkte jag.

Sedan dess har jag tänkt ännu mer på vad jag saknar, och haft en tävling där ni kunnat rösta på det ni önskar i julklapp. Och lagom till att jag ska avslöja hela listan på min blogg (idag alltså) börjar det snöa i Innsbruck! Snön smälter visserligen direkt när den nuddar marken, men bergen är helt vita och underbart vackra!

So, without any further ado..
MIN ÖNSKELISTA:
1. Torkade äpplen (de köpta kommer tyvärr inte i närheten av the real Halna-deal.)
2. Herbal Essences schampo och balsam (har letat som en galning, men hittar dem inte här!)
3. Strumpor (alltid bra att ha många par, och jag har få..)
4. En dagbok* (den jag har nu är jag inte nöjd med)
5. Hörlurar till min mobil (så jag kan lyssna på musik, min MP3 börjar ge sej)
6. Många kramar!

Om någon därute också har en önskelista: Skriv den i kommentarerna. Då kanske ni får något roligt av mej i julklapp!
Det som är superbra med att skriva sin önskelista redan 2 månader innan julafton, är att man nästan har glömt av vad man har önskat sej sedan när man väl får presenten. Överraskningar is the shit!

*När det gäller dagboken är jag extremt kräsen. Den får inte under några omständigheter vara parfyrmerad. Linjer är ett måste, och när det gäller format finner jag A5 mest tilltalande. Lås är inte nödvänigt, men det vore bra om den gick att stänga till ordentligt. Jag har redan en serie Nalle Puh-dagböcker, så en dagbok med Nalle Puh-tema vore inte helt fel...

Första matchen

Igår spelade vi mot Villach, de regerande mästarna.

Nivån var väl ganska lika, men vi var inte konsekventa i vårt spel, och då uppstod en del missar. Jag spelade center, och det var lite svårt att komma in i det, eftersom deras spelsystem är lite annorlunda.

Villach ledde med 1-0 efter första perioden. De hade en halvbra chans och satte den helt enkelt.

Period 2: Missförstånd (där jag var inblandad) ledde till Villach's 2-0, och på 3-0 var jag också på isen.
Usch, men jag blev bättre ju längre matchen gick.

Sedan gjorde de 4-0 (hur kommer jag inte ihåg) och 5-0 (efter att domarn dömt ett ogiltigt mål till deras fördel), och när det återstod 8 sekunder fick de in ett turmål.

6-0 alltså. Det låter som om vi blev överkörda, men jag tycker nog att 3-0 skulle varit ett rättvisare resultat. Sedan var ju vår tränare lite rolig. Han toppade hela tiden, och så fort något inte stämde så ändrade han om i 5:orna. Det blev felbyten, missförstånd och allt möjligt. Man hann inte vänja sej vid att spela ihop med någon.
Och trots att han toppade sa han hela tiden "Det gör inget om vi inte vinner, vi är inte här för att vinna." -Varför fick inte alla tjejer spela då? Och varför lät han inte samma personer spela ihop hela matchen? Då kanske vi hade kunnat spela ihop oss lite, och spela upp oss..

VINNARE AV VECKANS TÄVLING!
Denna vecka handlade tävlingen om julklappar. Topp 3:
1. En resa till ett varmt land
2. En spahelg
3. Konsertbiljetter

1:an och 2:an hade jag räknat med, men jag trodde allt att digitalkamera skulle sno åt sej plats nummer 3..

Imorgon kommer jag att berätta vad jag önskar mej i julklapp!
Until then: May God hold you, in the palm of His hand.

Falsk som vatten

"Too many people spend money they haven't earned on things they don't need to impress people that they don't like" Will Smith.

Nu är det dags att vakna upp: Det är bara du som bestämmer vem som dömer dej. Om det är du, din bästis, dina föräldrar, Gud eller Allah - it's up to you..
Varför ska vi då imponera på alla andra hela tiden?
Och det jag stör mej mest på nu är faktiskt inte prylhysterin (som speglas i citatet), utan faktiskt att folk ska låtsas vara så himla ansvarstagande och duktiga.

Jag är med i en community på nätet som heter Facebook. Där kan man gå med i olika causes. Jag valde med omsorg, och gick med i Stop Global Warming och Fair Trade.
Nu är ju inte jag världens mest aktiva anti-växtuseffekten-person, och jag köper inte alltid Fair Trade-produkter: men jag försöker.

Man kan bjuda in folk till de causes man är med i. Jag har bjudit in en del, och några har tackat ja och gått med. Sedan har jag också fått en del inbjudningar:
Stop animal testing
Stop trafficking
Find a cure for Breastcancer
Find a cure for Leucemia
Save Darfur
Stop HIV/aids
Ecpat
Amnesty

..och allt annat du kan tänka dej.
Jag säger inte att det är dåligt, men det är för mycket! Det finns bara en av mej (.. *sjungande*: "..och det är jag", hihi) och jag kan inte vara engagerad överallt. Det värsta är att det faktiskt finns folk som är med i över 10 olika causes!
Jag är med i mina två causes för att visa vad jag står, men också för att visa att jag aktivt tänker på det, och (förhoppningsvis) gör skillnad.

Tänk själv! Varför är du med i en cause och vilken skillnad gör just du???
Men.. det ser ju så fint ut på proil-sidan på communityn. Varför var med i en liten futtig cause och faktiskt göra något, när man kan vara med i 20 och bara glänsa?

Men Rosa Bandet tar ändå hem priset på facebook. Det kostar ingenting att gå med, och sedan får man ett tjusigt Rosa Band på sin profil, där det står hur många vänner man bjudit in, och hur mycket pengar man har donerat.

Och vad får man läsa i 99% av fallen: "Rosa Bandet: X har bjudit in 0 vänner och donerat 0 kronor"
Woooow *applåder* ..Den där X är allt något extra.. (kunde inte låta bli)

Nej, skärpning!

PS: Jag har inget emot Rosa Bandet, bara facebook-idioterna som inte har förstått meningen med det...

Hej svärmor!

Japp, detta inlägg är helt och hållet dedikerat till Anna. Jag fick nämligen ett tjusigt brev idag (och brevpappret var, om möjligt, ännu tjusigare) som var riktigt underhållande att läsa. Förutom den söta och sega Dumleklubban (en mycket glad överraskning!) innehöll brevet en hel del information, så nu är jag lite mer uppdaterad om vad som försiggår i Sverige (framförallt i trakterna kring, och i, Lidköping).

Men, brevet innehöll också en del frågor. Nu när jag tänker på det inser jag att min blogg inte har gett särskilt mycket information om vad jag egentligen gör här, eller hur jag trivs med det.

Jag studerar alltså tyska (grundkurs A och kanske B) på Göteborgs Universitet, men kursen är förlagd till Innsbruck Österrike.
Vi är totalt 15 svenskar i min klass, och 12 av dem bor på samma studenthem som jag.
De första 5 veckor ägnade vi oss åt grammatik, med Bengt (vår egen superhjälte från Gbg).
Nu har Bengt åkt tillbaka till Sverige och vi har istället litteraturkunskap (med Peter Giacomuzzi) och Kultur- och Landskunskap .
Om jag väljer att stanna här i ett helt år (då kommer jag hem i juni 2008) kommer det totalt bli 60 hp.
Den 5/11 har vi vår första tenta: grammatik.

Jag tycker tempot är lagom (både med grammatiken och med allt annat) men det är mycket att lära sej.. Sanningen är: Jag hänger med på det mesta, men är kanske lite för lat med själva banka-in-så-det-verkligen-sitter-inlärningen. -Men jag jobbar på det!
Sedan får vi löpande läxor med böcker vi ska läsa (die Verwandlung, Franz Kafka senast) eller texter vi ska skriva om.

Alla svenskar här är riktigt trevliga. Vi har kul ihop och gör grejer ihop, t.ex. lagar mat och går ut. Dessutom finns det en del riktigt trevliga österrikare, t.ex. Lukas (han som pratar svenska), Michi (hon jag gick på bio med), Steffi (Michis syster) och den andre Michi (kille från Südtirol). Chavier är också en glad prick! Han kommer från Equador och är hur skön som helst!

Sedan gör hockeyn allt mycket roligare. Det blir några få stunder i veckan då jag gör något jag verkligen kan. Ingen press, bara roligt. Sen är ju alla i laget supersnälla och stämningen är nästan alltid på topp.

Överhuvudtaget känns det bra här. Det känns skönt att göra sin egen grej, och inte känna att någon annan har beslutat detta för mej. Detta gör jag bara för min skull. Förhoppningsvis kommer jag bli betydligt bättre på att prata tyska, men jag gör också detta för att komma bort från allt och kanske hitta rätt väg helt på egen hand.

Hur framtiden ser ut? Ja, vidare studier innehåller den i alla fall. Vad för sorts studier? Well, that beats me..

"Österrike, det ligger väl i Skåne.."

Igår pratade jag och Carina (min rumskompis) om allt möjligt. Vi pratade i nästan två timmar, och det var riktigt trevligt. Vi kom in på ämnet underliga människor, och det finns verkligen några få som har stor chans att kamma hem priset "världens konstigaste person", och det roliga är att jag och Carina känner dem allihop!

Vi har ju t.ex. Berndt på vår våning. En tysk som kan allt (läs: ingeting) och mer än gärna vill dela med sej av sina kunskaper. Min rumskompis läser medicin, men för henne skulle han självklart förklara varför det är bättre att läsa matematik än medicin (hmm, undrar vem som läser matematik...) och att alla medicinstudenter i princip är dumma i huvudet.
Sedan har ju Berndt mycket livserfarenhet också - han har ju t.ex. varit i Finland. Och i Finland super alla och de är deprimerade också, hela bunten. Därför skulle ju Berndt förklara för moi att alla svenskar också super som svin och är deprimerade. Och alla svenskar dricker vodka, hela tiden. Tänk vad mycket jag lär mej av den där Berndt. Jag har bland annat lärt mej att det är mörkt dygnet runt i hela Sverige, året om. Ja, Berndt kan han..

När vi väl var inne på alla konstiga människor var jag bara tvungen att berätta om den konstiga personen jag träffade i Luleå:
När jag och Josef var i Luleå i augusti slog det mej helt plötsligt att "om en vecka åker Josef till Sjövik, och då kommer vi inte att ses på 4 måndader." Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Alla frågade hur jag mådde och varför jag var ledsen. Alla andra som var runt omkring mej förklarade då att "Ellinor ska åka till Österrike, långt bort från Josef." (För om jag hade svarat hade jag bara tänkt en massa och börjat gråta ännu mer, hur det nu ens skulle kunna vara möjligt..) De flesta svarade något i stil med "Oj, men det klarar ju ni!" och det kändes ju betryggande, men en person sa så här: "Jaså, Österrike, men det ligger ju inte så långt bort. Det ligger väl i Skåne någonstans?" och han var HELT allvarlig -Jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket i hela mitt liv! Tack, idiot, för att du fick mej att skratta en stund!
"Nej, hon ska till landet Österrike."
"Jaha, landet, jaja." Precis som att landet Österrike är det sista man tänker på när någon säger Österrike...

När jag berättat det började vi prata om hemlängtan, och Carina berättade att förra året hade hon en massa hemlängtan hela tiden, men att i år känns det bättre "För jag trivs mer med skolan, och med staden, och så är ju du här." Hon är så snäll!
För övrigt blev pyttipannan en hit, och nästa vecka ska vi laga schnitzel ihop!

Vita veckan

När vi (jag, mamma och pappa) kom hit, påpekade pappa att alkoholen är avsevärt billigare här än i Sverige. "Vissa svenska ungdomar skulle antagligen utnyttja det till max! Hehe, rena paradiset!" Eftersom han alltid retas kollade han sådär konstigt på mej, och petade på mej med armbågen, men jag tog inte åt mej direkt. Sen när har jag tyckt om öl? Nej, jag är inte i riskzonen, men de andra svenskarna..?

Jajamän, föga förvånansvärt hade min far rätt. Det har blivit en hel del drickande för vissa här i Innsbruck. Nu har det gått så långt att det stora samtalsämnet har blivit "vita veckor", men eftersom total avhållssamhet i 7 dagar är omöjligt för en blond, blåögd viking (efter konstant alkoholintag under 2 månader) har det dykt upp en del underlättande "relger":

• En vit vecka är bara vardagarna, på helgerna får man ju dricka!
• Dessutom får man dricka på fredagkvällen, för på lördag är det sovmorgon!
• Eftersom vi är lediga på fredagar får man även dricka på en torsdag!
• Man går bara gått emot den vita veckan om man blir full!
• Och bjudöl räknas ju inte!

Trots dessa regler verkar den vita veckan oerhört svårt för vissa att genomföra, så nu när är det mest vita dagar som är på modet..

Här måste jag säga som Jenny (angående de underliga reglerna): Jag är aningen skeptisk.

Hur var det nu egentligen...?

För tre veckor sedan skulle jag och Michi se "König der Wellen" (den animerade filmen om pingvinen som surfar) på Cineplexx - 15 minuter ifrån studenthemmet.
Så blev det inte. Istället ska vi idag, tillsammans med Minna, se "SICKO" (Michael Moores nya film) på Metrokino - 5 minuter härifrån.
Vi gick alltså från rolig animerad barnfilm på dubbad tyska till en kritisk amerikansk dokumentärfilm. What?

Ellinor: "Jag vill gå på bio."
Michi: "Jag vill se König der Wellen. Ska vi gå tillsammans?"
Ellinor: "Onsdag?"
Michi: "OK."

Michi: "Har skola på onsdag."
Ellinor: "OK - nästa vecka?"
Michi: "Japp."

Michi: "Den går bara jättetidigt, och jag har skola varje dag."
Ellinor: "OK - kan vi se på SICKO istället då?"
Michi: "OK. nästa vecka?"

Michi: "Jag har glömt biobiljetterna hemma - hämtar dem i helgen. Nästa vecka?"
Ellinor: "OK."

Michi: "Jag kan bara på onsdag."
Ellinor: "Det går bra - kan jag ta med en kompis?"
Michi: "Jajamän!"
Ellinor: "Onsdag it is!"

Michi: "Den går inte på Cineplexx på onsdagar."
Ellinor: "Men du har väl bara biljetter till Cineplexx?"
Michi: "Ja, men det gör inget."

Precis, orka krångla...

Varje gång har det kommit något ivägen - men INTE ikväll! Ska dra iväg om 20 min!
Det roliga är att det alltid är Michi som har kommit på alla problem, och hon har börjat VARJE samtal med "Ellinor, ich muss dir etwas sagen." =Ellinor, det är något jag måste berätta för dej. Och VARJE gång har mitt hjärta hoppat till och trott att det har handlat om ett dödsbud! ..Men det är ju bara bio.

Kom på för en stund sen: "Nej, har inte köpt något godis!" Men sedan kom jag på vad filmen handlar om - man kanske inte vill sitta där och slänga i sej chips och choklad när man ser på den direkt!

Manlig och fånig - ojämnheter i språket

Idag pratade vi om det tyska språket på lektionen (som alltid), och min lärare sa:
"Många anklagar tyskan för att vara ett kvinnofientligt språk."
För att ge oss ett exempel sa han:
"Ta ordet Mann (man) och gör det till ett adjektiv."
Ok, Mannlich - manlig. Easy pankake..
"Ta sedan ordet Dame (kvinna) och gör det till ett adjektiv."
Och då blev det Dämlich - som betyder dum eller fånig.

Det är inte alltid så lätt att bara ta ett ord och vända på det lite grann. Betydelsen kan bli helt annorlunda än vad man har tänkt sej. T.ex. skrev jag i mitt förra inlägg om vaginalringar, och då undrade en i kommentarerna om det också gick att lämna in penisringar på apoteket - allt för jämställdhetens skull!

För er som inte förstår: vaginalring=preventivmedel, men penisring=sexleksak. (Jag måste också påpeka att han skämtade..)

Ord och betydelser, inte alltid så lätt.

Precis som med lång och kort. Här säger man inte att man är lång eller kort, man säger stor eller liten. Men för mej betyder ju stor kraftig, och liten späd. Så om en person är kort men tjock (i Sverige skulle man antagligen sagt kort men stor) måste man säga liten och tjock. Det går inte att undvika ordet tjock. Man kan inte säga det smidigt, som i mitt älskade Sverige..

Haha! Tack för förslagen på svensk mat! Jag fastnade direkt för Amandas förslag: pyttipanna, så det blir det imorgon - med hemlagade svenska Fleischbällchen (köttbullar) som jag slet med i köket idag.
Fick faktiskt en hel del uppmärksamhet, för för en gångs skull var det jag som var flitig och de andra var lite latare. 2:a våningen är annars hemvisten för alla möjliga kulinariska läckerheter, och då brukar jag vara den som sticker ut på ett negativt sätt, efter som jag (när det är en bra dag) endast lägger ribban på svårighetsgraden vegetarisk pastasallad..

Och en kille sa "Ah! Köttbullar!" Han kunde svenska, för hans ex kom från Kalmar! Vilka sammanträffanden! Han pratade riktigt bra -ungefär lika bra som jag pratar tyska, tror jag- och han är intresserad av ishockey. Folket här blir bara mer och mer intressanta..

P-piller och visdomständer

Igår pratade vi lite om sjukvård och kostnader. Hur är det egentligen med den fria tandvården - upp till 19, 20 eller 21? Samtalsämnet kom upp genom att många här tydligen har/har haft problem med visdomständer som ploppar upp.

Jag vet inte riktigt hur, men vi började diskutera p-piller och annat också. Det finns så många hormoner i alla preventivmedel - hur påverkar de kroppen egentligen? Ja, det finns ju bara ett sätt att ta reda på, så jag gick in på läkemedelsverkets hemsida och hittade för- och nackdelar med olika preventivmedel och en lista på hur säkra de är.

Visste ni att en kvinna som har ätit p-piller behåller sin fertilitet längre än en som inte har gjort det (statistiskt sett)? Nej, inte jag heller. Och jag tyckte faktiskt inte att det var så intressant. När man bestämmer sej för vilket preventivmedel man ska använda baseras ens beslut väl inte på sådana saker? Men jag hittade också en del roliga grejer på sidan. T.ex. så innehåller p-plåster och vaginalringar höga halter av läkemedel, även efter användning. Och här var läkemedelsverket duktiga på att ge råd, för att skydda miljön:

"Använda vaginalringar och plåster kan lämnas in till apoteket för destruktion.."

Haha, säkert. Undrar vem på apoteket som har ansvarsområdet att ta emot begagnade vaginalringar...? Och undrar vem som verkligen går dit med dem...? Fortsättningen på meningen var:

"..eller kastas i hushållssoporna om kommunen bränner hushållsavfall."

Det låter ju lite mer vettigt. Men, då undrar jag: I de kommuner där hushållsavfallet inte bränns upp: Lämnar verkligen folk in sina vaginalringar på apoteket där..?

Därför lever vi i ett panik-samhälle

Ja, allt är farligt nuförtiden. I alla fall om man vill tro Expressen och Aftonbladet. "Men SVT, dem kan man lita på." Det har jag alltid tänkt. Men vad hände igår? Jo, jag tittade lite på nyhetsrubrikerna på svt.se. (man måste ju hålla sej uppdaterad om vad som händer i världen.) Vad får jag se?

Städning kan ge astma

Ojojoj. Jag klickar på rubriken för att läsa artikeln. Om du städar en gång i veckan kan du få astma. Risken är störst när du använder rengöringsmedel och doftsprejer för luften. Va? Kan man få sjukdomar av onaturliga kemikalier? Lägg av! Tell me something I don't know..
Så nu är det inte bara kvällspressen som använder dåliga rubriker för att sprida skräck och tjäna pengar. Nu luras till och med public service.

På tal om städning: På min våning funkar det riktigt bra med det gemensamma köket. Det är faktiskt (som jag tidigare gissade på) Michi&Michi som håller koll, och är våningens egen städpatrull. "Vem är det som lämnat en tallrik här?" "Vem har lagat mat där?" Men stackarna på våning 3! Det såg ut som ett bombnedslag: gammal mat, odiskade saker överallt, skräp, smutisga golv, bänkar och spisar. Nej, så vi tog ett rejält tag (några svenskar) och städade köket. Men den smutsiga disken ställde vi bara undan i ett hörn. De ansvariga får diska själva!

Ikväll ska vi nämligen ha födelsedagsparty för Sara och Johan som fyller 20 på söndag och måndag. Sedan blir det utgång!

VINNARE I VECKANS TÄVLING:
Frågan var: "Vilken superkraft skulle du helst vilja ha?"
1. Stanna tiden
2. Flyga
..och på jumboplatsen (med 0 röster): Superstark.

Förra tävlingen (där mandarin, clemetin och apelsin tävlade om guldmedaljen) vanns av clemetin.

Nu är jag riktigt förbannad!

Vilken jävla idiot! (Ursäkta språket, men det finns verkligen inga andra ord som räcker till här)
Jag har precis lugnat ner mej efter helvetesturerna med cykellampan (se nedanför) och ska gå in i köket för att laga mat. Självklart står den där idiot-tjejen i köket och jag vill till varje pris undvika henne, eftersom hon bara är såååå jobbig. Hon är en sådan tjej som bara kan prata om sej själv, som aldrig fattar vinkarna man ger henne att man verkligen inte är intresserad. Till råga på allt pratar hon jämt om ruskigt löjliga saker. Det känns som om hon inte kommit ur 10-årsåldern än. 100 spänn på att hon har Back Street Boys-planscher över hela rummet också.

I alla fall: Jag kommer in i köket och vill inte prata med någon, absolut inte henne. (Jag blir nästan arg igen bara jag tänker på hennes puckade syster som bara hon har stulit 20 minuter av mitt värdefulla liv genom att dra dåliga skämt) Men vad gör idioten?! Jo: Hon öppnar MIN låda och tar en av MINA skedar för att ta ut sin pizza ur ugnen.

Jag blir bara så trött!
Jag: "Ursäkta, det där är min sked"
Hon: "Va, allvarligt?"
Jag: "Eh, JA, allvarligt. Alla sakerna i den här lådan tillhör mej."
Hon: "Va, jag trodde det var en allmän låda."
Rikspucko nummer ett - det finns ingen allmän låda på det här studenthemmet och det vet alla! Man måste ta med sej alla grejer själv! Jag orkade inte bli arg, så jag sa: "Men om du vill låna mina grejer är det bara att ta, bara du diskar och torkar av dem efteråt, och lägger tillbaka dem."
Hon: "Ok, jag ska bara.." ...skitsnack, skitsnack, allmän förvirring, skitsnack, prata i ljusets hastighet, skitsnack.. "Hejdå!" och så lägger jubelidioten ifrån sej min (använda, smutsiga, idiotbacill-fulla!) sked och går därfifrån! Jag sa ju precis att hon var tvungen att diska efter sej om hon skulle använda den!!! Aaaargh! Hon kom inte tillbaka för att diska den heller! Hon bara stack!

Nästa gång jag ser henne ska jag minsann säga henne ett par sanningens ord. Måste bara slå upp lita användbara ord i ordoken först. Men, som tur är kan jag redan idiot: Trottel (tror jag)

Hon hade glömt att stänga av ugnen, så det fick jag minsann också göra. Föreståndaren borde införa intelligenstest för att se om folket som bor här verkligen är kapabla att bo utan mamma och pappa..