Josef hemma!

Godiset, arraksbollarna, presenterna och badet gick hem! På frågan hur bra flickvän jag är på en skala 1-10 svarar Josef "20,5". Efter badet (och då har Josef ändå duschat tre gånger i civilisationen) var det ett brunt lager med döda hudceller och fett i hela badkaret. Så jag fick städa badkaret.

I Halna åt vi pizza, badade, träffade mamma och Tobbe, fikade, åkte till Båthamnen och badade, träffade Skagerstammare och Carlströmmare. Sedan en tur till Töreboda till Adrians goda mat och ännu en Skagerstammare (David), prat och skratt, bildvisning, kanotverkstadsvisning och nörderi. Sedan Lidköping och mat, träffa (i mitt fall svär-)föräldrarna, lillebrorsan, prata ännu mer. Vila ut.

Det är underbart att ha honom hemma. Underbart och overkligt, men samtidigt vardagligt skönt och tryggt.

Idag ska Josef åka och klippa sej. Vi får se om frisören märker att han inte har tvättat håret sedan den 3:e juni.. Håret er super ut, det här med att det sjävrensar sej efter någon månad eller så verkar stämma fint.

Och självklart: en bild. Eller många!

In less than 24 hours...

Josef är på Arlanda om mindre än ett dygn! Och jag har minsann planerat lite smågulliga överraskningar åt honom! (Josef: om du skulle läsa det här så får du sluta läsa nu..)

Till Arlanda kommer jag självklart ha med mej lite fika. Goda smörgåsar och något att dricka. Men jag har även köpt arraksbollar som Josef ska få, eftersom han alltid får dem när han har haft namnsdag och den 1:e augusti var det Per-dagen, som Josef heter i mellannamn.

Sedan kommer vi till Halna och där har jag också gjort iordning lite grejer. Varje gång jag och Josef reser någonstans långt bort, t.ex. till utlandet, köper vi med något hem till den andre. Nu har jag fixat en liten present från alla ställen jag har varit på i sommar!

Halna: Hallon och blåbär
Skaga: En egentäljd smörkniv
Hova: Brända mandlar från riddarveckan (Josefs favorit!)
Falun: En kurbitsmålarbok
Paris: En näverask från en vintagemarknad
Stockholm: Ett kort på Victoria och Daniel (Josef är väldigt förtjust i hela brölloperiet)
Min present från Linköping får bli att jag har städat hela lägenheten.

Sedan hade jag tänkt att vi skulle ta ett varmt bad i Halna, och det har jag förberett genom att köpa en badbomb och en massagetvål på Lush.

Men den bästa presenten från sommaren blir nog ett anteckningsblock. Jag har skrivit ungefär varannan till var tredje dag under hela sommaren. Skrivit om vad som händer, vad jag gör, att jag tänker på honom och saknar honom. Det blir ju svårt att komma ihåg och återge nästan tre månader, exakt vad man tänkte och kände, men med anteckningarna kan Josef få en bättre inblick i min sommar. Jag har även på ett papper i kollegieblocket där jag sammanställt det bästa från tjuvlyssnat.se sommaren 2010 och gjort färdigt låtlistan på Spotify.

Vad mer kan man göra? Förutom att vara sjukt snygg imorgon kl.07.45 på Arlanda? Inte så mycket mer. Därför har jag varit hos frisören igår och snyggat till mej lite. Sedan om Josef skulle se ut som en vildmarksidiot gör mej ingenting. För han är min lilla idiot.

Ekonomen är igång igen

Förutom att jag är tillbaka i Linköping (gjorde min tyskatenta i torsdags) så har jag även tänkt en del på pengar på sistone. Dels för att mina pengar bara kommer räcka månaden ut. Och dels för att Josef inte heller är direkt rik efter Kanadaresan, men snarare rik på upplevelser.

Jag kollade vad det dyrare planet kostade på flygbolagets hemsida, eftersom han skrev i sitt mejl att de var tvungna att ta det, och till min förskräckelse kostade den dyraste resan till Winnipeg drygt 1600 kanadensiska dollar! Det är 600 dollar mer än vad Josef hade räknat med.

Ojojoj, 600 dollar är över 4000 svenska kronor. Tänk vad skönt om vi hade haft de pengarna istället.. MEN, imorse ringde Josef och biljetten kostade bara 1000 dollar! Därför pratade vi extra länge och lade pengarna på varandra istället. Det bästa telefonsamtalet jag har haft på hela sommaren! (obs, jag kan även meddela alla oroliga mödrar och svärmödrar att även fast det var dyrt kostade samtalet knappast 4000 kronor..)

Om 47 timmar är vi båda två på Arlanda.

Mail från Josef

Inatt kom ett mail från Josef, då hans mobil inte har täckning i Baker Lake. Detta skrev han:

Vi har kommit fram till Baker Lake nu och nu sitter jag pa ett bibliotek i en skola och skriver. Alla har i Baker Lake ar jattesnalla. Igar var vi pa en inuitfest och at renkott och hade trevligt.
allt praktiskt har gatt som planerat och jag kommer att lamna Baker Lake i morgon kl 16.00 och flyga till Winnipeg. Det ar det dyra alternativet men det fick bli sa. Farden har gatt jattebra och
vi ar alla glada. Allt i Baker Lake ar svindyrt. Jag kopte mat till mig i en vanlig mataffar igar som jag raknar med ska racka alla dagar jag ar har. Det kostade mig 92 dollar - typ 800 spann. sjukt men det blir nog bra.

Efter vi varit pa fiskecampet (25:e juli) paddlade jag resten av turen med Tobias. Det var roligt. Vi blev inblasta pa tva stallen efter Dubawnt Lake. En gang pa en jatteliten och stenig o i Marjorie Lake och en gang pa Schults Lake da hade vi ca tre dagars paddling kvar. Nar vi varit inblasta i tva och en halv dag blev det battre och vi bestammde oss for att paddla och det var tur. Starx darpa borjade det blasa igen och det rijalt och det blaste enda till idag. igar nar vi kom till byn sa linade vi kanoterna 7 km i vinden pa sjon Baker Lake. Det var en ny och rolig upplevelse.

Fördomar om kristna?

När jag läser tidningen brukar jag kolla två saker: namnen på de nyfödda barnen och om föräldrarna har samma efternamn. Det är alltid kul att se vilka trender som finns när det gäller barnnamn och även intressant att se om föräldrarna är gifta eller inte. Förr i tiden var det självklart att man skulle gifta sej innan man skaffade barn, idag är det inte lika självklart.

Jag lägger ingen värdering i att samhället har förändrats, lyckan i en familj ligger ju ändå i relationerna, inte i efternamnet. Vem är jag att döma om barnet kommer växa upp i kärlek eller inte? Så jag dömer inte, utan konstaterar mest att detta skulle nog inte gått för sej på farmor och farfars tid.

Det roliga är att folk tror att jag dömer, bara för att jag är kristen. En föredetta klasskamrat till mej blev skitsur när vi pratade om en lärare och jag sa "Jaha, så hon har barn? Oäktingar alltså, för jag har inte sett någon ring på hennes finger." (med oootroligt mycket ironi i rösten..). Min klasskamrat tyckte att sådant säger bara trångsynta kristna. Något jag inte håller med om. Alla svenskar driver väl med gamla samhällsstrukturer?

Jaja, för att återgå till punkt ett, namnen på barnen, kan vi ju konstatera att även om jag inte vet hur mycket kärlek barnen får, så kan jag ändå bedöma hur innovativa föräldrarna är i namngivningsprocessen. Eller vad sägs om:

"Han ska heta Axel. Hemma väntar Alicia, Agnes och Alma"
"Han ska heta Albin. Hemma väntar Albina, Altina, Aurora och Leo" (Leo måste vara ett halvsyskon.. Eller, vänta, är jag fördomsfull och kristen nu?)

Eller varför inte ta alla modenamn på en gång?
"Hon ska heta Lova. Hemma väntar Tuva och Alva"

Alla namn hämtade ur Mariestadstidningen i mitten av april 2009. Har bara inte kommit för mej att skriva något förrän nu. Är nog den kristna, trögtänkta, konservativa genen som har hindrat mitt författarskap.

Just det, är det bara jag som är sugen på en babydvärgflodhäst?

Tidigast idag, senast lördag

Ursprungsplanen för Kanadagruppen var att de skulle komma till civilisationen idag den 17:e. Dock blev de fyra dagar försenade i början av turen, men det bör inte vara några större problem, för de kan komma till Baker Lake på lördag morgon, lokal tid, och ändå hinna med planet hem till Sverige på söndag.

Nu börjar den verkliga nedräkningen. Han ringer tidigast idag, senast lördag.

Jag sa till mamma att han är en idiot om han ringer så sent som till helgen. Då tyckte mamma att jag överreagerade och bara var sur för att jag saknar honom. Kanske det, kanske.

Oroligheter byts mot roligheter!

De senaste dagarna har jag insett att "shit, snart är han här!" och funderat kring många saker som skulle kunna göra hemkomsten mindre bra, t.ex:

• om Josef inte alls har saknat mej lika mycket som jag saknar honom
• om Josef har kommit på att han hellre vill leva i vildmarken än med mej
• om Josef eller någon annan har skadat sej
• om de inte kommer i tid till flyget
• om de har haft det jobbigt i gruppen
• om någon kanot har gått sönder
• om de har blivit av med packning
• om Josef har förändrats (det första jag förväntar mej att han vill ha när han kommer hem är ju en ordentlig kebabpizza eller liknande.. men tänk om han har blivit vegetarian??? Det är inget fel på vegetarianer, men så känner jag ju inte min Josef..)

Och idag hände det!

Han ringde inte, men det kom ett brev på posten!

Han hade förberett det ifall de skulle stöta på några i vildmarken som kunde ta med det och posta det. Han fick sin chans när de åkte förbi ett fiskeställe (för att köpa nya grytor, eftersom packningen med grytorna sjönk).

Han skrev:

• att han saknar mej jättemycket
• att det som skulle göra vildmarkslivet perfekt är om jag vore där
• att alla mår bra
• att de paddlar på som tusan för att hinna i tid till Baker Lake
• att han (och då antaligen alla i gruppen) trivs
• att grytorna sjönk men att de köpte nya
• att det första han vill ha när han kommer hem är en rejäl köttbit

Jag vet inte om någon kanot har gått sönder, men det borde han ju skrivit.

Vad skönt att äntligen få något tecken på hur han har det där borta. Hoppas, hoppas, hoppas att han ringer snart. Väldigt snart.

Paris, Charles de Gaulle - Stockholm, Arlanda

Paris var underbart! Perfekt väder, superbra shopping (jag sprängde shoppingbudgeten första dagen, så det var bara att fortsätta.. hade tänkt snåla, men hur ofta har man möjligheten att köpa kläder i Paris???) trevligt sällskap och god mat!

Sedan var det dags för Stockholm, Gamla stan, muséer, utomhus-Winnerbäck-konsert (den sista kvarten öste regnet ned och det åskade) och imorgon ska jag möta Olivia på stan.

Efter det drar jag mej hemåt och börjar med tentapluggandet.

- 11 dagar kvar till tentan
- 15 dagar kvar tills Josef kommer hem

och X antal dagar kvar tills jag kommer få ett livstecken från honom. Förhoppningsvis är de i Baker Lake (en inuitby i norra Kanada) runt den 17:e som de har planerat, så jag borde höra något runt den tiden. Inte långt kvar nu..