torsdag 18 december 2008

Julshopping

Halloj!
Idag ska jag och mamma åka till Skövde och julhandla lite grann. Själv har jag köpt de flesta julklapparna redan, men det är ju mysigt att handla lite.

Som ni kanske redan märkt har jag ändrat min profil här i sidan och lagt till en bild. Den är från hösten -05 då vi var i Litauen med skolan, så den är inte helt ny.. men jag tycker att det är en toppenbild, eftersom den känns helt "jag". Fotografen är den helt underbara Johanna Sandberg!

tisdag 16 december 2008

Dikesromantik à la Tom Falk

Halva grejen med att ha en blogg är att läsa kommentarerna som folk skriver till inläggen och diskussionerna som uppstår. En del kommentarer har ingenting med mina inlägg att göra, men de är roliga ändå! Så, om jag skulle vara en amerikan skulle jag nog uttrycka mej såhär: I'm really blessed to have so many great friends! (lägg till lite "you know, like, uhm.. like, you know" om du vill krydda lite extra)

Här kommer en kommentar, skriven av en av mina trogna läsare, som helt klart är värd ett eget inlägg.

Dikesromantik à la Tom Falk

Det var en gång för länge sedan en liten flicka, vi kan kalla henne för Syltan*, Syltan bodde i ett exotiskt land som hette Schweiz.
Syltan kände sig väldigt ensam och ledsen, hon frös men hade inte tillräckligt med pengar för att köpa svavelstickor så Syltan fick gå till den lokala krogen för att köpa sig en kopp kaffe.
Syltan skulle precis gå ut i ösregnet igen när en blixt slog ned i byggnaden tvärs över gatan, i samma sekund öppnade sig dörren och där stod den stiligaste karl Syltan någonsin hade sett, vi kan kalla honom Sven-O**. Syltan blev tvungen att sätta sig ned, i hennes huvud ekade det - "explendido, magnifico, honom ska jag ha".
Syltan såg med andakt på när Sven-O åt sin chaffis-lunch. När Sven-O reste på sig, betalade och gick ut till sin 24-meters svenskregistrerade lastbil så insåg Syltan att det var nu eller aldrig. Hon sprang ut och startade sin Volkswagen Bubbla*** och drog ut på autobahn, hon var snart ikapp Sven-O som var en rättskaffens man och följde hastighetsbegränsningen. Syltan körde om Sven-O, svängde tvärt in framför honom, drog i handbromsen och bilen rullade av vägen och stannade rykandes i diket.
Sven-O handlade instinktivt, parkerade på vägrenen, rusade fram till Syltans bil, slet upp dörren, lyfte upp Syltan i sin famn.
I samma ögonblick som Sven-O såg Syltan i ögonen upphörde regnet, solen sprack igenom de täta molnen och det hördes kyrkklockor som ekade över nejden.
Sven-O sa - "wie geht es kleines hübsches mädchen, varför kör du inte bilen på vägen som de andra tjurarna... jag menar..."
Sven-O reste på sig, gick iväg med Syltan, i sin starka famn, mot solnedgången.

Vad jag vet så håller Sven-O fortfarande Syltan i sin famn, någonstans i ett civiliserat land och ibland tänker Sven-O för sig själv - "Vad hade väl jag varit idag om denna kvinna hade kunnat köra bil?"
Tack, Tom!

*Min mamma Silvia kallades för Syltan på sitt förra jobb, där hon jobbade med Tom
** Tom har kallat min pappa för Sven-O i alla kommentarer han har skrivit på min blogg
***Sorry Tom, men du hade tyvärr fel på bilen! Ingen Renau CV-2 inte!

onsdag 10 december 2008

Internt skämt

För några veckor sedan satt jag, mamma och pappa och såg på tv. Eftersom vi är lata och sitter kvar framför tv:n under reklampausen fick vi se reklam för bl.a. "Bonde söker fru".

Mamma: Jag förstår mej inte på det där programmet. Hur ska man kunna hitta en partner via ett tv-program?!
Ellinor: Tja.. det är väl precis samma sak som folk som hittar någon via en kontaktannons eller på internet..
Pappa: ..eller i ett dike nånstans!

När jag sedan åkte bil med två herrar diskuterade de just ovannämnda program. Och de var så manliga att de inte kunde säga ordet homosexuell. Det blev mer: "och så har de en sån där.. sån där.. Tänk att visa hela sin, ja, du vet.. att man är. En riktig.. hom.. för alla! En sån där.. du vet!" För de var riktiga karlar! De intressantaste samtalsämnena de kunde hitta på handlade om toalettbesök. Dagens roligaste var när GPS:en inte var uppdaterad, så det såg ut som bilen åkte mitt i skogen istället för på vägen och det de störde sej mest på i hela, vida världen var att bilen tjöt när man åkte utan bältet fastspänt.

Man 1: Åh fy fan, jag hatar det där jävla pipet! Helvete!
Man 2: Ja, ska det va så jävla svårt att stänga av skiten?!
Öhh.. genom att ta på sej säkerhetsbältet, kanske..?

fredag 5 december 2008

Om en sisådär 20 minuter..

..kan jag ta och öppna lucka nummer 6 på min choklad-adventskalender, en kalender (inte bara min, utan choklad-adventskalendrar i allmänhet) som väcker mycket känslor. Frågan är:
-Är chokladen i en chokladadventskalender verkligen god? ..och
-Går det verkligen att stå emot och bara öppna en lucka per dag fram till julafton (oavsett om man ens gillar chokladen eller inte..)?

onsdag 26 november 2008

Magnus Betnér

Var med pojken och såg Magnus Betnér i Lidköping i tisdags. Det var väldigt roligt (tjaa.. vad hade man förväntat sej av stand-up comedy..?). Faktum är att det var skitkul! Det var en helt annan känsla att sitta i publiken och skratta tillsammans med folk än att kolla på TV:n.

Förra helgen var jag i Göteborg (har ju redan skrivit om Hjärtat) och hade trevligt tillsammans med en massa goa personer. En av dem var Rasmus, som fullkomligt älskar Magnus Betnér. En kväll fick Rasmus ett telefonsamtal från en gemensam vän, som sa:
"Hej, jag sitter här och ska kolla på Magnus Betnér. Om bara några minuter går för-komikerna på. Det ska bli så jävla kul! Och biljetterna är slut, så du kan inte komma."
Jahapp.. Rasmus blev inte superglad direkt. Jag funderade på att göra en repris på den i tisdags, men jag puttade ner den onde mannen med horn från min axel och fokuserade på att ha trevligt utan skadeglädje istället, för omväxlings skull.

Och här kommer foton från Gbg:

Johanna (töreboding och gymnasiepolare) och Josef på en spårvagn

Kajsa (Ibk:are!) och jag på ett café

måndag 17 november 2008

Presentation

Hej.
Jag heter Ellinor.
Jag har en pojkvän.
Han bor i ett indiantält.
Han ser ut ungefär såhär.
Och såhär:

Fotograf: Jocke Kvist

söndag 16 november 2008

Hjärtats orkester

I fredags var jag på en spelning med Hjärtats orkester. De var ruskigt bra och stämningen var hur skön som helst! Jag kände en sådan värme och glädje som spred sej från mina läppar, som följde med i varje ord i varje låt, till mitt hjärta, till min själ, till hela min kropp. Underbart och mysigt är väl två ord som får sammanfatta kvällen.

Bilder kan man hitta på Josefs blogg. Där nämner han även något om att vi fick en del av en låt, så jag får väl ta hela historien (som är väldigt kort).

Låten "Sju dar för länge" (lyssna på låten här) handlar om ett distansförhållande och killen är så kär att han tycker att en vecka ifrån henne är mer än han klarar av. I andra versen sjunger han (min favoritdel i låten):

"Jag har hört, att det är skönast att frysa ihjäl,
alldeles innan tinar visst din själ.
Men jag tror inte att det ordnar sej,
med någon kyla mellan dej och mej."

När vi var på Haket och Nils (sångaren i bandet) sjöng just de raderna vände han sej mot mej och Josef, pekade och sjöng "men jag tror inte att det ordnar sej, med någon kyla mellan er två.". Och det tror inte vi heller, därför satsar vi på värme just nu.

tisdag 11 november 2008

Overheard

Tuffa, hårda hockeykillar -de slår verkligen allt.

I ett omklädningsrum i Töreboda ishall.
Ett hockeylag med pojkar i 12-13-årsåldern skojar runt efter träningen och för liv som en mindre elefanthjord (okej, jag erkänner: jag har ingen aning om hur en mindre elefanthjord låter, men det var i alla fall associationen jag fick..). Plötsligt skriker en pojke mycket högre än alla andra.
Pojke: "Hallå, är det någon här som aldrig har kysst en tjej?!"
Tystnad sprider sej, sedan hörs lite mummel.
Pojken igen (överlägset): "Alltså, jag menar en riktig tjej!"

Mumlet gick ej att urskilja, men om jag skulle sätta 1000 spänn på en mening skulle det bli något i stil med "Jag har pussat min mamma."

Idag hade jag klass 7C (varav 50% är hockeynördar) i matematik och NO. Jag delade med mej av historien (men inte slutsatsen) till mina elever, som jag tänkte skulle skratta gott åt småpokjarna, men vad händer? Jo, en kille säger "Meh, det var ju Danne som sa det!"
"Va?!" sa jag, "Var det ni?"
Och då säger en kille längst bak "Och det var jag som sa att jag hade pussat min syster."

söndag 9 november 2008

Inlägg 200 firas med en riktigt bra låt

Jag är ganska enkel. Jag kräver inte mycket. En schysst melodi, som sätter sej, en okej pitch, lite synthljud, lite indie and that's pretty mutch it. Ändå har jag svårt för att bli nöjd.
---->MGMT - Kids<-----
Men nu har jag hittat hem, MGMT. Som en vän sa: "Det är Melody Club möter the Knife" fast grymt mycket bättre.

tisdag 4 november 2008

Ellinor upptäcker

Det finns en del män (framförallt pappor) som äter allt. Min pappa tillhör den kategorin. Så fort man har lämnat sin godispåse oövervakad någonstans kan man räkna med att 1/3 har försvunnit nästa gång man vill leta fram något sött ur samma påse. Kort sagt: Godiset går aldrig säkert hemma hos familjen Olsson.

Generös som jag är hade jag köpt en godispåse, tröttnat, och donerat hela innehållet till hushållet i Halna. Mamma hade också köpt sötsaker, så det fanns två färgglada papperspåsar i köket. "Vad onödigt att ha två påsar med liknande innehåll" tänkte jag och öppnade den ena påsen för att hälla över i den andra.

"Hmmmm.." min påse innehöll endast Fazer Mint-godisar = choklad, med mint i. "Du sparade bara dem du inte gillade, eller?" frågade jag pappa. Han nickade till svar.
Sedan skulle jag hälla över Fazer Mint-godisarna till mammas godispåse. "Hmmmm.." och där hittade jag bara Marianne-godisar = mint, med choklad i. "Pappa, du gjorde samma sak med den här påsen också, va?" Pappa nickade till svar.

Det tog mej 20 år att upptäcka att pappor inte äter allt -de äter inte kombinationen choklad+mint (eller tvärtom).
Nu vet jag vad jag ska köpa för att få ha godiset i fred.

söndag 2 november 2008

I guess I wish you well

This is the hardest story, that I have ever told,
no hope or love, no glory,
happy endings, gone forever more

And I feel as if I'm wasting,
and I'm wasting every day

This is the way you left me, I'm not pretendning
no hope, no love, no glory,
no happy ending

This is the way that we love, like it's forever,
then live the rest of our lives,
but not together


Jag antar att Mika's "Happy ending" får summera det hela. Vi älskade som om det skulle vara för alltid, men nu är det slut.
Och jag måste gå vidare, för jag är värd något bättre än att gråta över någon som inte förtjänar mej. Så är det.

If anything should happen, I guess I wish you well,
a little bit of heaven, but a little bit of hell..

tisdag 28 oktober 2008

5 år, 4 månader och en vecka

Så länge var jag tillsammans med världens underbaraste person. Nu är det inte vi två längre.

De senaste veckorna har varit de jobbigaste i mitt liv. Han förändrades och vi förändrades..
Jag var så rädd för att förlora honom. Inte bara som pojkvän, utan att den Josef som jag älskade var borta och aldrig skulle komma tillbaka.

I helgen var han hos mej och bevisade varför jag har honom så kär. Han var precis som han ska vara, perfekt och oförstörbar. Han var precis den han är, precis den Josef som jag älskar.
Vi hade två underbara dagar tillsammans, som vi verkligen tog till vara på. Vi visste båda två att det skulle ta slut och vi försökte njuta av varandras sällskap. Vi hade riktigt trevligt, det hade vi. Men det var sorgligt.

Det var det finaste avsked han någonsin skulle kunnat ge mej.
Josef, jag kommer alltid älska dej.

tisdag 21 oktober 2008

Work in progress

Så, vad händer i Halna en dag som denna? Inte mycket, men det har hänt en hel del de senaste veckorna. En vägg i köket har slaktats hänsynslöst och ett helt nytt rum har väckts till liv.
Bilder på "före" och "efter" kommer till helgen när allt förhoppningsvis är 100% klart. Nu är det de sista detaljerna som återstår och de tar alltid längst tid..
Nu: spännande bilder på bl.a. hårt arbetande människor:

Min bror Tobias. Visst är vi lika? Framförallt skägget.

När det byggs om får man räkna med kaos. Detta var den plats där det fanns minst saker..

Man får också räkna med att måla om, t.o.m. flera gånger om man är missnöjd med färgen. Min mamma tyckte att denna färg var "för tråkig". Jag var helnöjd med den! Men det är ju mammas kök, så hon fick måla om..

Jag tycker i alla fall att hon valde ett bra golv!

Och min mamma är också ganska bra..!

lördag 18 oktober 2008

Framtiden del 2

Idag känner jag mej mycket mer positivt inställd gentemot framtiden. Allt känns mycket ljusare. Inte klarare, inte lättare att förstå, men ljusare.

onsdag 15 oktober 2008

Framtiden = ett stort skrämmande hav

Vem är jag? Vad är jag bra på? Vad vill jag? Svaret på alla dessa frågor: "Jag vet inte"
Men jag vet att jag ikväll kommer söka lite kurser på Högkolan i Skövde.

"Det bästa med framtiden är att den bara kommer en dag i taget." Yeah right. Tänk om jag kunde hoppa fram 10 år i tiden och få lite guiding light. Eller bara skippa något år eller så... Ibland vill jag inte ta en dag i taget. Ibland när livet går långsamt, eller man bara väntar på något som man inte kan påverka själv, då vill i alla fall jag att tiden ska gå fort. Så att jag kan leva vidare med mitt liv -en dag i taget.

måndag 13 oktober 2008

The most radical thing to do

Ola Salo är underskattad. Tyvärr tog det mej sju år att lista ut det..

Jag vet inte vad som är rätt eller fel,
men jag vet vad som är värt att kämpa för.
Det mest omvälvande du kan göra är det som ditt hjärta säger,
och jag lovar dej -jag älskar dej.

torsdag 9 oktober 2008

AAAAAAAARGH!!!!

Språkidioterna har slått till igen!

Reklam på Facebook:
"Inga gebyrer. Du erhållar filmen för 0 kronor!"

Nej, nej, nej, nej! Inga AVGIFTER. Du FÅR filmen för 0 kronor!
Tyska: Gebühren=avgifter, erhalten=få

Ännu ett exempel på dålig direktöversättning... Det är därför man ska öva på "false friends" i skolan.

(PS. Jag vet att erhålla också betyder "få" på svenska, men det är ju ålderdomligt och därmed dåligt reklamspråk. Och ska man använda det får man minsann böja det rätt!)

onsdag 8 oktober 2008

Svara rakt från hjärtat nu

Om det här ska vara allt vi hann
Så håll mig hårt,
håll mig älskling nu..

söndag 5 oktober 2008

SOS

Abba är riktigt bra. När jag var liten varvades ABBA, Smokie och Harpo med lite andra godbitar. Ibland kommer man bort lite från musiken man älskade när man var liten. Men en del kommer igen, för att den är så bra! Har alltid gillat SOS och nu när jag googlade runt lite visade det sej att den finns på svenska! Sök SOS Swedish på youtube så får ni se.

Var är den lycka som jag en gång drömde om?
Du har förändrat dej och är så långt från mej
Var är dom känslor som du haft?
Hur har det blivit så?
Du är en främling nu, finns någon hjälp att få?

Säg, vem kan svara och vem kan förklara? S.O.S.!
Var är min kära som var mej så nära? S.O.S.!
Vem är du, som jag nu inte känner igen?
Var är han, denne man som en gång var min vän?

Den stora kärleken, vart tog den vägen sen?
Hur gick den melodin som var så spröd och fin?
Fast vi kan gå bredvid varann,
så är du långt från mej,
Och mina känslor dom når inte fram till dej.

Säg, vem kan svara och vem kan förklara? S.O.S.!
Var är min kära som var mej så nära? S.O.S.!
Vem är du, som jag nu inte känner igen?
Var är han, denne man som en gång var min vän?


Varför ska du och jag som två främlingar gå?
Var är han, denne man som jag älskade så?


Josef hade inte hört "When I kissed the teacher", så här kommer den: Musikvideo och allt. ABBA var före sin tid.

tisdag 30 september 2008

Indiantältsäventyr

Min pojkvän bor i en tipi. En tipi är ett indiantält. Han har sytt tältet själv. Han sover i tipin, han lagar mat i tipin, han hämtar vatten och diskar i sjön 100 meter från tipin. Han är alltså en indian. Typ.
I helgen besökte jag honom i Dalarna och levde i hans tipi i 3 dagar. Väldigt romantiskt.. Det var rökigt, minusgrader på nätterna och dagarna bestod av att samla, såga och hugga ved. Yippie.
Nej, det var trevligt, men jag vet inte om jag skulle vilja bo permanent i en tipi. Det fanns tillgång till förråd, dusch och toalett en bit bort, men.. jag är ganska bekväm av mej. Det skulle nog vara okej att bo där om man kom in i sättet att leva, men 3 dagar var tillräckligt för att det skulle bli jobbigt (ett besök på en dag är ju bara charmigt) men inte tillräckligt för att jag skulle kunna hitta mitt eget tempo och leva i naturen.
Jaja. Nog med prat, dags för bilder.

Josef och hans egensydda tipi. Den ligger på en höjd vid en sjö.
Såhär ser det ut på insidan. Innertält är på G. Vedstapel till vänster och "huggställe" (utanför bild), plastmattor, sedan en hylla med grytor (ska blir större), en kista, ett nattuksbord (eller plastlåda, kallat vad du vill), en säng bestående av 3 lastpallar, en madrass och ett renskinn + kuddar. I mitten: en rejäl eldstad och ovanför den, i "taket", hänger en pinne där man kan hänga upp ett snöre med en grytkrok (som syns på bilden) eller en lykta som sprider ljus.

På väg hemåt. Sista bilden jag tog med kameran innan vi åkte till tågstationen. Den fina himlen var klarblå stora delar av helgen. (PS. Josef har tovat hatten själv)

Tack för att jag fick komma och hälsa på, pojken! Tycker om dej. '

Ett stort grattis till Töreboda som vann Nattkampen i två klasser nu i helgen (speciellt till min bror Fredrik som var i ett av lagen som vann) och ett stort grattis till Adrian som fyllde 20 i söndags!

fredag 26 september 2008

Tom Falk, del 2

Bara för att min förra historia om Tom blev så lyckad, så tar jag en till! Den är inte alls lika rolig och inte heller lika lång, men den visar exakt hur annorlunda Tom är:

Jag och Tom står och pratar om damlaget och om hur jag tycker det är att vara tränare där. Jag säger att det skulle vara kul om vi kunde få lite nya yngre tjejer som fyller på underifrån, så att laget inte dör ut om några år.
Då säger
Tom: ”Jo, det är klart. Ni kan ju inte bara leva på hon… Hon den där..”
Jag: ”Vem?”
Tom: ”Jo, men hon”
Jag: ”VEM?” (Jag har ju bara 18 tjejer i laget att välja på..)
Tom: ”Men hon. Den där.”
Jag kollar konstigt på honom
Tom: ”Du vet. Hon som har en mamma.”
Tystnad
Tom (det går upp ett ljus för honom, sedan säger han väldigt uppgivet): "Åh, vad jag är dålig på att förklara"

Det otroliga är att jag faktiskt fattade vem han menade. Men förklaringen måste varit den sämsta någonsin.

Sedan funderar jag på om Tom läser min blogg.. Fick nämligen ett mejl idag som inleddes:
”Hej ELLIS” (ja, ELLIS, med stora bokstäver)
Mejlet fick jag för att jag hade mejlat till honom. Jag hade lite synpunkter på Töreboda Hockeys hemsida och tänkte att Tom kunde fixa det. Och det gjorde han på direkten!

Jag avslutade mitt mejl med: ”Är jag jobbig nu? Jag hoppas det ;)”
Tom avslutade sitt med: ”Du är Silvias dotter så jag förutsätter att du är jobbig ;)”
-Nej, nu får det vara nog! Nästa gång får min stora, starka mamma minsann slå ner alkisen.. Nu har han ju dragit in henne i det hela också.

(Ursäkta allt prat om Tom på senaste tiden, men roliga människor är ju så.. roliga!)

Förresten! Det är ju en massa som läser min blogg. Och med en massa menar jag bara fler än mamma, svärmor och Josef. Kul att ni kommenterar ibland! Men den där "Anonym" tycker jag borde ge sej till känna.. Åtminstone med någon kryptisk signatur, så jag har en chans att klura ut vem det kan vara..

torsdag 25 september 2008

Ett annorlunda möte

En del människor är väldigt spontana och öppna. Jag brukar vara det, men vissa oväntade situationer gör mej ganska fördomsfull. Någon som alltid är snäll och trevlig är Tom Falk. Men han är inte alltid diskret..

Ett och ett halvt till 2 år sedan, på ett ungefär
En dag gick jag med stadiga steg mot bankomaten för att ta ut pengar (vad gör man annars där, liksom..). Min mamma, som kallar mej "Ellie", gick några meter bakom.
När jag har knappat in mina uppgifter och väntar på pengarna samtidigt som jag förbereder mej för att lämna kön så snabbt som möjligt (visst är det jobbigt att ha en massa folk som väntar bakom en i kön till bankomaten?!) så dyker en man upp, 40ish, blondt yvigt hår och ett stort flin. Han sticker fram sitt huvud, kanske bara en decimeter eller två från mitt och säger högljutt: "HEJ ELLIS!"
Jag blir livrädd! Vill han ta mina pengar??? Jag tar mina sedlar snabbt som blixten och småspringer därifrån, till min mamma (som är stor och stark och kan slå ner honom - ironi) och säger panikartat: "Mamma, det är en jävla alkis som följer efter mej!" Varpå mamma tittar upp och konstaterar att det inte är en alkis, utan att det är Tom från hennes förra jobb.

Tom har ett ruskigt bra minne och han kände igen mej direkt. Vi hade bara hejat på varandra i korridoren när jag hade varit där och hälsat på. Sedan så pratar ju arbetskollegor med varandra om sina familjer, så han hade hyfsad koll. Däremot hade han fått mitt namn om bakfoten. Det ska vara "Ellie" och inte "Ellis".

Denna händelse var lite pinsam, men Tom brydde sej nog inte. Nuförtiden stöter jag på honom i ishallen då och då. Han säger fortfarande "Hej Ellis!" med hög röst när han ser mej. Jag har försökt förklara att jag heter Ellie och jag tror det har fastnat nu.
Tänk om alla människor var lika fria som Tom, då skulle vi inte gå omkring och vara stela och bittra hela tiden. Och inte skulle vi beskylla intet ont anande människor för att vara alkisar heller.

tisdag 23 september 2008

"Du har ett budskap"

Åh vad jag avskyr direktöversättningar!!!! Är de inte fula eller omöjliga att förstå så är de rent felaktiga!

Nedan följer TRE exempel:

1. Jag såg på Carnevale. Jag brukar se på det när jag inte har något bättre för mej. Två tjejer dricker sprit och en av slutar och säger "I think I'm gonna be sick" och springer därifrån. Detta översätts med "jag tror jag kommer bli sjuk" FEL!
be sick = spy
Rätt översättning: "Jag tror jag måste spy"

2. Igår var det dags för Poirot. Förutom att jag är trött på hela programmet är jag också trött på översättningen. Detta avsnitt var inte bättre. Allting översattes så rakt av som möjligt!
Ex: suggestion - suggestion (okej, inte världens bästa exempel, men det är det enda jag kommer ihåg. Jag reagerade på den konstiga översättningen säkert 5-6 gånger under gårdagens program)
Vem använder ordet "suggestion" i sin dagliga svenska? Ingen. I detta fall var det fel att översätta med "förslag" eftersom det handlar om en psykologisk term, men det handlar ju också om att vi som tittar på programmet ska förstå vad som försiggår.

3. "En av dina vänner älskar dej. Ta reda på som" -Reklam hittad på facebook. Ta reda på som ska alltså vara ta reda på vem, men eftersom det är översatt från engelskans "find out who" så blir det fel.

Nu är det dags att ta tag i engelska vs svenska. Det är inte samma språk, det går inte att slarva med översättningen..

söndag 21 september 2008

Filippa Bark

Var det bara jag som såg Filippa Barks tvillingsyster i fredagens Rapport-sändning 19.30?

Kolla på sändningen här och spola fram till 8:34, då får ni se vad jag menar. Hon pratar exakt likadant som Filippa Bark -andningspauserna i meningarna är precis lika misslyckade som Filippas. Frågan är bara om Filippa skulle valt ett så fult läppstift..

"Klyftorna mellan de barn som presterar bra i skolan och dem som presterar sämre ...(paus för att andas)... ökar.."

onsdag 17 september 2008

Inte konstigt..

..att stämningen inte var på topp när Mariestad BOIS mötte Sundsvall ikväll när hälften av gubbarna som var i ishallen skrek åt motståndarlaget istället för att heja fram sitt eget lag..

Det är ju pinsamt när vuxna människor beter sej som svin och dessutom tror de att de är coola! Usch, usch, usch.

måndag 15 september 2008

Kryp, del 2

Jag har alltid varit rädd för spindlar. Inte superduperrädd, men tillräckligt för att hålla mej borta från dem. Har en stor, äcklig spindel dykt upp i min närhet har jag snabbt tillkallat reinforcements, a.k.a. min tvillingbror, för att ta bort den.

En person i min bekantskapskrets har alltid tyckt att det är löjligt att vara rädd för spindlar. Hans argument har alltid varit att de inte är farliga, oftast med den spydiga frågan "Ellinor, hur många giftiga spindlar finns det i Sverige?" Svaret är självklart att många spindlar är giftiga, men att ingen av spindlarna i Sverige är farliga för människan.

Vilken tur att det har konstaterats att svarta änkan (!) har etablerat sej i Sverige! Yey! Nu kommer jag sova väääldigt lugnt om nätterna. Just det, vi får inte glömma dallerspindeln, som också finns i Sverige och är giftig.

För en gångs skull är jag inte glad över att personen jag känner med de spydiga frågorna hade fel...

tisdag 9 september 2008

Kan man säga så?

Något som har stört mej enormt mycket är den där reklamen som går på tv. I reklamen görs det reklam för en produkt som förhindrar dålig andedräkt. SB12 ska ge "säker andedräkt" i 12 timmar. Säker? Vaddå, finns det "osäker andedräkt" och vad gör i så fall den? Är den tveksam? Eller rent av farlig och löper amok?
Nej, det är bara något man säger för att det ska låta bra. Precis som man säger om schampo-reklamerna: "our new Pro V system works by utilising impressive computer graphics and made-up names for the ingredients to make "soap for hair" seem interesting and expensive!"

Sedan har jag också irriterat mej på det som står på lunchkupongerna jag har köpt på skolan. Det står: "LUNCH" och under det "vid pedagogisk måltid". Vad? Tänk om jag vill vara opedagogisk när jag äter? Okej, man ska inte ta det bokstavligt, men är det inte lite konstigt? Kan det inte stå "för skolornas personal"? Nej, "vid pedagogisk måltid" är ju ett jättebra sätt att skriva det på.

måndag 8 september 2008

F I N A L L Y !

Mina föräldrar har en väldigt... osammanhängande smak. De tycker ofta olika om saker och ting och därför så ska det kompromissas på allt! Resultatet? Inte alltid fullt så bra. Dessutom är de två helt olika typer av människor. Min pappa är en projektstartare. Allt möjligt, smått och stort, ska det sättas igång med -helst alla saker samtidigt! Men ordet "avsluta" tror jag inte att han förstår lika bra som ordet "sätta igång".

Min mamma däremot är oftast nöjd med allting och ändrar inte på saker (min pappa ändrar ingenting heller, men han har iallafall lite projekt på gång hela tiden, ni vet, små-projekt, som ingen märker. Förutom det där stora hålet i källaren som han har jobbat på i över ett år..). Men när hon väl får för sej att ändra på saker, då händer det grejer, och det händer fort!

Något som har stört mej otroligt länge är det konstiga tv-rummet vi har haft på övervåningen: mamma beslutade sej för att måla om rummet (som var ljusgrönt) till mörkgrönt. Tyvärr orkade hon aldrig flytta på en garderob i ena änden av rummet, så en vägg förblev ljusgrön. Mamma kallade den "fondvägg", men vi vet båda att det bara blev så. Och när den plötsliga energin tog slut, så blev hon återigen nöjd. Nöjd med ett halvmålat rum. Det var ok när Fredrik hade det som sovrum, men sedan blev det tv-rum och det alltför mörka färgvalet gjorde sej påmint varje gång jag satte min fot i rummet.

Sedan kom ett skåp. Ett skåp som min mamma målade vitt och olivgrönt och sedan ställde in i rummet. "Men mamma, du kan ju inte ha den här gröna färgen på skåpet, det passar inte med väggen. Måla väggen vit." Nästa dag hade min mamma köpt väggfärg: vit och olivgrön. Inom en vecka hade min mamma: -spacklat och målat väggar och lister och lutat och såpat (!) golvet!

Hon målade till och med väggen bakom garderoben!

Jag var helt övertygad om att hon skulle ta bort den röda fönsterlampan och den malplacerade, röda soffan också, men hon köpte tyg och klädde om sitsen, som vår hund förstörde för ljusår sedan. För att göra allt perfekt sydde hon kuddfordral till alla kuddarna och till det kom nya gardiner. Det röda utmärker sej verkligen i rummet nu och soffan och lampan kan gott vara kvar, tycker jag. Däremot har jag hindrat henne från att sätta tillbaka hyllan ovanför tv:n igen. Puh!

Tyvärr har jag inga "före"-biler, men ni får ju "efter"-bilderna.

Jag hjälpte till med golvet och köpte ljuslister som pappa installerade i skåpet. Tada! Just det, fråga inte om ormen som ligger i soffan. Mamma har någon konstig idé om att gosedjur är söta. Jag har försökt förklara att det inte är fullt så sött när man är 50+.

(PS. Så klockrent: Jag lät mamma läsa igenom det hela, för att godkänna det (jag ville ju inte att hon skulle känna att min blogginlägg var fullt av personliga påhopp) och då skrattar hon och säger: "Men det var ju en fondvägg!")

fredag 29 augusti 2008

Hej igen

Så, vad gör Ellinor on a day like this??? Söker jobb. Bor hemma hos mamma och pappa. Japp, det var det hela.

Kan förresten informera er om att jag faktiskt har köpt en egen kamera för min första lön! Här ser ni den första bilden jag tog med den:

Josef köpte också en kamera. Den är nåååågot bättre och nåååågot dyrare än min.

Just det, idag var jag i Skövde och köpte ännu mer grejer. Hockeyn drar igång snart och ett par nya skridskor och ett par handskar stod på inköpslistan. Nu ska det sparas lite på pengarna.

Imorgon ska jag på bröllop. Det ska bli kul. Vi hörs igen när jag har något mer intressant att skriva.. Kanske kommer lägga upp någon bild på mej och Josef från i somras..

fredag 8 augusti 2008

Kryp

Lite drygt en och en halv vecka sedan: Jag låg och halvsov på sidan i sängen och kände att något strök mitt bröst (nej, det var inte Josef..). "Aaaaaargh! Josef, tänd lampan! Ett kryp! JAG LOVAR, DET ÄR ETT KRYP I SÄNGEN!!!". Josef tänder lampan och mycket riktigt: -en fet, svart skalbagge kryper omkring på min sida av sängen...

En dag senare: Jag är i Blombergs hamn och ska gå på toaletten. När jag sitter där och tänker på den hemska upplevelsen jag hade natten innan märker jag att en tvestjärt kryper uppför mitt ben!

Igår: Gick jag och Josef på bio. På hemvägen myser jag ner mej i kragen på jackan. Sitter och pratar med Josef och out of the blue kryper en spindel in i min mun! Då har den äckliga varelsen suttit på min jacka och krypit via kragen! Jag sparkade hej vilt omkring mej och Josef höll på att bli riktigt förbannad på mej eftersom jag inte var särskilt trafiksäker...

Att de är på mej när jag rensar ogräs på jobbet kan jag förstå. Det är inte konstigt att de blir irriterade när man gräver i deras hem, men jag klarar inte av kryp i bilen, på toaletten eller i sängen... Någon som håller med mej?

torsdag 7 augusti 2008

Det rosa plastkortet...

..har jag inte fått idag. Däremot fick jag en papperslapp som kommer att bytas ut mot ett körkort inom en snar framtid! Så, nu går ingen säker på vägarna. Ta hand om er.

onsdag 6 augusti 2008

Vuxenpoäng

Det finns vissa kriterier. Saker man ska ha klarat av för att ha en chans att kvala in. Man samlar poäng för att räknas som en individ, att bli respekterad. Jag pratar naturligtvis om vuxenpoängen. Jag har klarat av en hel del. Bott själv osv, men är ändå inte riktigt vuxen. Det som saknas? -Ett rosa plastkort, synonymen till frihet.

Imorgon gäller det. En av anledningarna till att bloggen har legat i sommardvala (just det, kanske också för att det är sommar..) kommer förhoppningsvis att avklaras inom en snar framtid. Och om inte så är det ju ingen som dödar en om man försöker igen. Wish me luck.

söndag 20 juli 2008

Igenkänningsfaktorn är hög

Det som är roligt med Tjuvlyssnat är att man ofta kan känna igen sej. Alla har vi varit med när någon har sagt något roligt eller korkat någon gång. Jag har inte varit inne på sidan på ett tag, men de senaste 20 minuterna har jag läst igenom alla tjuvlyssningar juni/juli. Uppdaterad och klar. Om jag har vaknat på fel sida en dag, skulle den här tjuvlyssningen helt klart kunnat vara jag och Josef:

Ett par ~20 sitter på sätena bredvid varandra på tunnelbanan. Tjejen har suttit och smsat ett bra tag och killen försöker lönlöst fånga hennes uppmärksamhet genom att nafsa henne i örat, leka med hennes hår och smeka henne på halsen. Till slut lägger han huvudet på hennes axel och suckar. Han borrar in ansiktet i hennes kofta och rör kärleksfullt huvudet fram och tillbaka. Tjejen tittar irriterat upp från mobilen.
Tjejen: Vad fan gör du? Sitter du och torkar av snor på min kofta?

Tack Tjuvlyssnat.

fredag 11 juli 2008

Utan retuschering

Visst ser ordet konstigt ut? Men det stavas så, "retuschering". Hade kunnat svära på att det skulle in ett extra "r". Det ser lite snyggare ut så. Men, det är inte min stil. Jag kör på den nakna, osminkade sanningen. Därför kommer här lite bilder på familjemedlemmar. Min bror Lobo har fyllt 25 år och det firade vi med en supergod tårta.

Så ser han ut, tårtan alltså (shit, vad jag är fyndig! or not)

Och om ni undrar hur min mamma ser ut (och alltid ser ut) så kommer detta kort att ge er ett svar. Hon skrattar jämt.


Familjens kamera är tyvärr inte den bästa. Det första jag ska göra när jag får min lön är att köpa en egen, bra, kamera.

Smal, sjukare, sjukast

Okej, modeller är smala, jag vet. När man är smal ser man sjuk ut, det vet jag också. Tyvärr så ser man inte det när man kollar på en stor affisch med Heidi Klum utan någon "normalstor" person att jämföra med. Idealet är sjukt, och oftast orkar jag inte ens tänka på det.


Idag såg jag den här bilden och jag undrar verkligen vad Acne tänker. Deras kvinnliga modeller ser alltid ynkliga, smala och sjuka ut på bilderna. Ska man tycka att det är snyggt? Vad är poängen? Det positiva är väl att man uppmärksammar att modellen inte ser "normal" ut, men frågan är om det är tänkt att det faktiskt ska vara snyggt, en fröjd för ögat.

När jag ser den här bilden ser jag en sliten trebarnsmor (utan någonsomhelst känsla för kläder och mode..) som bor i en småstad i USA och blir misshandlad av sin man. Någon som associerar med ett exklusivt svenskt klädmärke?

Jag har hittat en ännu värre bild någonstans. Jag ska hitta den också och lägga upp den. Men, det får vänta tills någon annan dag.

söndag 6 juli 2008

Artigheter

Häromdagen stötte jag och mamma på en mamma till en gammal klasskamrat när vi var på ICA. Det är ju trevligt att träffa folk och prata lite om vad som har hänt och vad alla barn i familjen gör nuförtiden. Men, det finns ett litet problem: -vad gör man när man har sagt "hejdå" och man sedan handlar vidare i affären och stöter på samma person igen?
Man kan ju inte låtsas om att personen inte finns, men det går ju inte heller att heja på samma person 70 gånger.

Självklart så träffar vi på personen vid grönsaksdisken, dvs. precis innanför ingången. Vi pratar, klarar av alla ämnen som ska behandlas och säger "hejdå" och "hälsa familjen". Sedan stöter vi på personen vid:
-köttdisken
-mejeridisken
-kassan
..jobbigt, men så är det.

Ett annat jobbigt ämne är personer som inte klarar av att säga hejdå vid rätt tillfälle, som en lärare jag hade i Österrike. Så fort vi hade varit på ett museum/en studieresa passade hon på att säga hejdå när rundturen var slut, även fast alla skulle gå åt samma håll (till utgången) sedan. En gång upptäckte hon sitt misstag och satsade allt vad hon kunde på att springa ifrån hela klassen. Hon kunde självklart inte spinga, men hon smårusade ner för trapporna och siktade målmedvetet på exit-skylten. Själklart hade Sara en fråga, så Sara spurtade ikapp lärarinnan, som fick svara, och resten av klassen kom ikapp och vi fick ändå gå den sista biten tillsammans -i pinsam tystnad.
Den allra sista lektionen hölls på det moderna museet i Innsbruck och där gjorde hon exakt samma misstag igen! Ett tydligt tecken på att man inte klarar av sociala situationer är när man inte kan tajma sitt "hejdå". Och i detta fall gav övning bevisligen inte färdighet.

onsdag 25 juni 2008

Allt och inget på en gång

Jupp, nu är det en massa saker som gäller: jobba och fixa körkort, samt bo hos svärmor och svärfar (Josef bor självklart också här med mej) så det finns inte direkt någon tid över att blogga. Men, jag kommer tillbaka.

För övrigt har jag slutat med tyska-kursen i Innsbruck och är just nu i Lidköping. Hem åkte jag i bil full med familj och packning. Vi åkte via Schweiz och hälsade på så mycket släkt vi bara kunde hinna med på 3 dagar. Stressigt, men trevligt. Basel är en fin stad, jag rekommenderar den varmt.

I Liestal, tror jag det var, (utanför Basel i Schweiz) åt jag förresten den godaste pasta-rätten jag någonsin har ätit! Jag anar att det var just den italienska maten som Andreas längtade efter när vi var i Italien i våras. Tyvärr så hittar man den varken i Verona eller runt Gardasee - den finns i Schweiz.

Ps. Läser inga bloggar just nu, men jag ska ta igen det också någon gång.

torsdag 12 juni 2008

Alles in Ordnung?

Ingen skadade sej allvarligt. En kille på våningen (som faktiskt t.o.m. är "våningschef"..) somnade när han lagade mat. Som tur var somnade han vid en vägg som skyddade honom från röken. Köket är stängt och taket är svart.

Något som verkligen inte känns bra just nu är:
-brandlarmet löstes bara ut i 2-3 sekunder och stängdes sedan av (!) och om inte en person hade gått ut i korridoren och sett röken hade dröjt mycket längre tid innan brandkåren hade kommit.
- brandlarmet som gick igång lät inte överallt som det skulle.
- det finns inget brandlarm i köken på Rössl.

Vilken tur att ingen blev allvarligt skadad och vilken tur att jag ska flytta härifrån.

Nu är jag övertrött. Igår sov jag 4 timmar, för jag kunde inte somna efter matchen mot Grekland (2-0, det är ju helt sjukt!). När jag låg där i sängen blandades adrenalin med nervositet inför packningen och hemresan. Inatt kunde jag inte heller lägga mej förrän 06.30, då jag hade lugnat ner mej lite grann.

Det brinner!

En minst sagt het utekväll avslutades med natta-mat på fyran. Brandlarmet gick igång i ett par sekunder, men det var inget vi tänkte på. 5 minuter senare kände vi att det luktade bränt och utanför fönstret kom det svart rök. Röken kom från trean och brandkåren var på plats innan vi hann säga "Tycker ni också att det luktar..". Enligt ett ögonvittne bars en person ut från tredje våningen. Frågorna som kvarstår nu är: -blev någon skadad? -började det verkligen brinna? och i så fall: -varför?

Trist avslut på en perfekt utekväll. Jag skulle lugnt kunnat dansa i 2 timmar till när Blue Chip stängde klockan 4. Men, att varva ner på Rössl är inte dåligt det heller, om inte brandkåren dyker upp, vill säga..

Precis nyss sa en brandman till mej och en annan kille att allt är okej och att vi kan lägga oss. Tyvärr har jag alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att sova just nu. Tusan, jag som hade tänkt att somna tidigare än igår...

tisdag 10 juni 2008

Laddar

Om två och en halv timme bär det av mot Berg Isel, där vi svenskar först ska spana in motståndarna Ryssland och Spanien i den första matchen och sedan ska se en väldigt avgörande match: Sverige-Grekland. Nu hoppas, hoppas, hoppas vi att alla spelare plockar fram allt de har. För Sverige ska vinna och vi Innsbruck-svenskar ska festa. Det finns inget annat alternativ. Imorgon är sista tentan och den som kommer dit pigg och utan huvudvärk är ingen riktig svensk. Vi har ju ett rykte att tänka på.

måndag 9 juni 2008

Victory!

Idag skulle det ha blivit regn enligt väderleksrapporten, men det har varit sol! Nu hoppas vi att vädret kommer ordna upp sej.

söndag 8 juni 2008

Thank God!

Oftast är det fint väder här i Innsbruck, men när det väl är dåligt väder brukar det hålla i sej, länge. Regnperioderna brukar vara åtminstone i 1-2 veckor och nu har vi tyvärr kommit in i en sådan igen. Väderprognosen har visat regn varje dag till nästa söndag, då jag åker. MEN JAG VILL INTE ATT DET SKA REGNA!!! Jag har ju planerat saker. Det får inte regna.

I några dagar har jag nu repeterat "Det måste vara fint på fredag och lördag, framförallt på lördag", och nu har väderprognosen gått från sol med ett mol och fyra regndroppar på fredag och lördag till sol med ett moln och två regndroppar på fredag och endast sol med ett moln på lördagen -alltså inget regn!!! Yey!

fredag 6 juni 2008

Fira jorden genom att förstöra den

Idag är det den svenska nationaldagen. Den firades stort i Stockholm, där man släppte iväg 50.000 heliumfyllda ballonger, vilket inte är sådär jättebra för miljön. Jag tycker att det känns lite konstigt att fira ett land genom att förstöra miljön, men det kanske bara är jag..?

I Sydney gjorde de något ännu mer paradoxalt. Earth Hour (citat wikipedia.org:)
"is an annual international event created by /.../ WWF /.../ that asks households and businesses to turn off their non-essential lights and electrical appliances for one hour to raise awareness towards the need to take action on climate change" Svart på vitt, för att ta göra något åt klimatförändringen.
-Och vad gör idioterna? Jo, inviger Earth Hour med... fyrverkerier! För det är ju inte skadligt för miljön, nej, nej.

Tenta

Jupp, då var det dags att göra den där tentan som jag inte gjorde i fredags. Håll tummarna!

torsdag 5 juni 2008

mizundastood

Dagens roligaste, Andreas hörde lite fel. Jag och Emma skulle laga mat tillsammans. Hon hade en stekpanna, jag hade olja:

Emma: Då kommer jag till dej sen då.
Ellinor: Och då ger jag dej min olja.
Emma (mumlar): ..och jag tar med en stekpanna.
Andreas: Va?! "Då smörjer jag in dej i olja" "Med en stekpanna"?!?! Ska du smörja in Emma i olja med en stekpanna?!

onsdag 4 juni 2008

Innsbrooklyn

Har funderat på en sak ett tag nu och måste få lätta på mitt hjärta lite grann. En del tror att mina 9 månader här i Innsbruck har varit de bästa jag har varit med om. Att jag kan tyska flytande, att jag har stormtrivts hela tiden, att jag bara har fått en massa nya kompisar och rest runt i Europa. Så är det inte.

Självklart skulle jag inte vilja radera de här 9 månaderna från mitt liv. Absolut inte. Nu i efterhand (okej, jag vet, det är lite drygt en vecka kvar..) vill jag absolut inte byta Innsbruck-upplevelsen mot något annat. Men, det har ju inte direkt varit superduperdunderkul hela tiden om man säger så. Men jag har lärt mej en hel del.

Jag har lärt mej att inställning slår klass -varje gång. Ett sportuttryck som faktiskt kan användas på alla områden. Varje jobbig stund tog jag som en lärdom eller som ett tillfälle att låta inställningen ändra den till något positivt. Varje gång läraren babblade på okontrollerat på lektionerna istället för att faktiskt lära oss något blev det en hörförståelse eller ett tillfälle för mej att försöka få igång diskutioner, ställa frågor och göra saker intressanta. Som Filip (en kille jag brukade spela ishockey med) en gång sa: "När laget förlorar och alla har tråkigt kämpar jag ändå på som tusan och spelar för min skull, för jag ska minsann ha roligt!" och jag kämpar på för min skull, för jag ska minsann få ut något av tiden här i Österrike.

Den enda skillnaden från att vara i Sverige har egentligen varit att jag har tagit mej tid att resa, inte tagit så allvarligt på saker och ting och verkligen klarat mej helt själv. En del saker har varit positiva, som resandet, men en del negativa, som att vara så långt bort från sina närmaste. Dessutom vet jag att jag antagligen inte hade lärt mej tyska så bra i Sverige som jag har gjort här, även fast de pratar en svårtydd dialekt här, om de pratar med en överhuvudtaget.. (vänta lite, snarare 10, eftersom folk från hela Österrike och norra Italien pluggar här..)

Om jag skulle få göra om det här året skulle jag antagligen göra 2 stora förändringar:
1. bo i ett WG, alltså dela en stor lägenhet med lite folk. Då lär man känna folk lättare och lär sej språket bättre.
2. spela en lagsport med ett seriöst lag -jag är så trött på all skit med hockeylaget.
Jag skulle inte vilja ha undvikit svenskarna. De är helt underbara många utav dem. Men, jag skulle vilja ha haft en bättre mix av svensktalande och tysktalande kompisar.

Så, kom ihåg: Inställning slår klass. Nu får vi se om svenska landslaget visar det på EM också, de kan nog lära ett och annat av mej..
Oh, yes! Idag fick jag tag på en svensk flagga, och den kommer det att viftas med om 10 dagar!

Ordlekar

Ordlekar och språk fascinerar mej. Jag är inte alltid bra på det själv, men ibland stöter man på saker som man tycker är lite roliga, som det man skriker när man vill ha glass:
I scream, you scream, we all scream for ice cream

Idag stötte jag även på den här: Real Eyes, Realize, Real Lies.

Sedan tycker jag om uttryck som: Med en flyttad bokstav är ingen skadad sked. Men, det tror jag att jag redan har nämnt förut.
Nu kommer jag inte på någon mer sådär på rak arm, men det kommer kanske något mer senare.

-Har ni några tips på roliga/finurliga språklekar? (Lajnus, jag är säker på att du har några på lager..)

tisdag 3 juni 2008

Paragliding: Check!

Nu är det bara fallskärmshopp och bungyjump kvar!

Internet suger, men bilder kommer, promise.

Ellinor nya kärlek: Cats on fire

måndag 2 juni 2008

Die Abenteurerin

Om vädret tillåter kommer jag och 4 klasskamrater starta här på förmiddagen imorgon. Det vi kommer att se kommer att se ut ungefär så här och det vi faktiskt kommer att ägna oss åt är det här

Kryptiskt, eller hur? Det är bara att klicka sej fram till svaren.

söndag 1 juni 2008

Weekendtrip

Hejsan hallå. Igår åkte jag till min rumskompis Carina i Bischofshofen och träffade hennes familj (ja, hela släkten nästan). Först såg vi på ett vattenfall. Jag skulle tippa på att fallhöjden var 30 meter och att hela vattenfallet kanske var 60 meter högt. Det var väldigt vackert med vattenfallet, den gröna lövskogen och bergen i bakgrunden. Kort kommer så fort Carina har fått tag på sin mobilsladd (antagligen om en vecka). Jag har ju, som bekant, ingen kamera, men Carinas mobil har hyfsat många pixlar.

Sedan bar det av till grillfest hos Carinas kusiner och nästan hela tjocka släkten var där. Allt som allt var vi 15 personer och Carinas familj bodde längst bort, dvs nästan en kilomteter bort.. Alla var jättetrevliga och frågade en massa frågor om hur det var i Sverige. Efter ett tag hände följande:

Moster: Du har ju ingen dialekt.
Ellinor: Nej, vi har lärt oss Hochdeutsch (tyskans motsvarighet till rikssvenskan) i skolan.
Moster: Nej, jag menar att du inte har någon brytning.
Carina påpekar: Och hon borde höra det om någon, hon är ändå lärarinna och det betyder att hon hör sådant.
Ellinor: Nej, det betyder att hon bara är trevlig.
Moster: Nej, det betyder att jag säger sanningen. Svenskar har ofta problem med de olika S-ljuden och det har inte du.
Farmor: Varför pratar vi om svenskar, Ellie kommer ju från Tyskland!
Och då kunde jag inte argumentera emot att mitt uttal kanske var hyfsat.. och en stund senare:
Mormor: Ellie, vartifrån i Tyskland sa du att du kom?

Det är konstigt, för här på Rössl säger alla bara "Ja, det hörs ju att du inte kommer härifrån" och "Du har ju faktist lite brytning", men folk som inte känner en lägger inte märke till de små grammatik- och uttalsfelen och tror att man kommer från Tyskland (om man har en bra dag, pratar om enkla saker och inte säger så mycket vill säga). Men, efter några glas vin på en terass i Bischofshofen blev ju tyskan inte direkt bättre. Jag önskar att jag vore som Andreas, vars tyska förbättras allteftersom alkoholandelen i blodet stiger..

Efter grillningen spanade vi in en borg: Hohenwerfen. Guiden berättade lite roliga fakta, bland annat att en man som hade ägt borgen förut hade ställt kanoner i skottgluggarna på borgens framsida. Problemet var bara att kanonerna hade väldigt kort räckvidd, eftersom de var tagna från ett skepp, så om man skulle skjuta med dem skulle man inte försvara sej mot den anfallande fienden utan snarare skjuta sönder borggården..
Sedan fick jag bekräftat att kyskhetsbältet bara var en skröna. Men, de tillverkades på 17-1800-talet någon gång och användes inte, men fanns bara för att hålla myten vid liv.

Sedan: tillbaka till grillfesten där det blev bordtennisturnering och jag måste erkänna att jag klarade mej hyfsat.

Carinas hela släkt var så trevlig och det var lite tråkigt att jag bara kunde vara där en dag, men idag var inte heller en särskilt dålig dag. Jag och Emma har varit i Salzburg och njutit av vädret och den fina utsikten (som är närvarande vart man än går, ganska smidigt faktiskt!). Sushi blev det också, det hade jag inte ätit på länge. Mumma!

fredag 30 maj 2008

Bra avslutning på terminen?

I detta nu skulle jag ha kunnat skriva "Yes! Sista seriösa tentan avklarad!".. om jag hade gått upp i tid imorse, vilket jag inte gjorde.

Tenta kl. 9-12, uppskrivet i kalendern. Ett översättnings-prov, som man egentligen inte kan plugga till. Gå upp, gå dit, gå hem, klart. Men, inte om man heter Ellinor Olsson. Då får man för sej kvällen innan provet att "provet börjar ju klockan 12, och jag älskar ju att sova länge. Jag ställer klockan på 10.30!".
Direkt när jag vaknade imorse slog det mej "Provet slutar ju klockan 12!!! Vad tänker du med???!". Strax innan 11 var jag på Universitetet, men då var ingen färdig. Jag hade kunnat skriva det på en timme, men jag vill visa att jag kan. Jag skickade ett mejl till Bengan. Han är säkert varit med om värre saker.

Men, jag måste erkänna att situationen suger. Fast, samtidigt kunde det har varit mycket värre. Jag kunde försovit mej imorgon, då jag ska hälsa på Carina i Salzburg. Eller, jag kunde ha varit ett riktigt svin mot mina kompisar, som en del andra puckon är. Jag har ju bara missat en tenta. Solen skiner, misstaget går att fixa, livet går vidare. Jag har ju klarat av att bo utomlands i 9 månader, inte tänker jag låta detta lilla bakslag få förstöra mitt humör!

Take care

torsdag 29 maj 2008

Bär kvinnan skulden?

Detta har legat och gnagt hos mej en tid nu. I slutet av april läste jag en nyhet på Svt.se som oroade mej. I en undersökning som Amnesty International hade gjort i Sverige tyckte en femtedel av de tillfrågade att en kvinna har ansvar själv om hon blir våldtagen om hon har utmanande klädsel.

"En av fem svenskar tycker att en kvinna får skylla sig själv om hon blir våldtagen. Det är ett av resultaten från en undersökning som Amnesty international gjort."

Ursäkta mej, men såg ni alla utmanande kläder i t.ex. Eurovision Song Contest? Det är kvinnoidealet idag, vi ska ju mer eller mindre se ut som strippor, framförallt när det är fest. Och om vi sedan blir våldtagna, då är det vårt fel?! Hela nyheten kan man hitta här.

Även fast jag inte tycker om tjejtidningar som Frida och Veckorevyn och tycker att de snarare främjar det skeva idealet och den negativa synen på kvinnor har faktiskt Veckorevyn gjort en bra grej nu. Skriv under Veckorevyns upprop som vill ta bort skulden från kvinnan. Jag har skrivit på.

Veckorevyn kräver att:
  • Alla våldtäktsanmälningar ska, där det faktiskt är möjligt, undergå en ordentlig polisutredning.
  • Faktorer hos kvinnan, såsom påverkan av alkohol, klädval, beteende eller tid från våldtäkt till anmälan, gör henne inte mindre värd att få en ordentlig polisutredning.

Namninsamlingen och en undersökning om sexuellt våld, som Veckorevyn kommer att göra, kommer sedan att skickas till justitieminister Beatrice Ask och Sveriges alla länspolismästare.

Om ni ursäktar mej, så ska jag nu gå ut och ta en drink med Julia och Emma. Först ska jag bara ta på mej det mest utmanande jag kan hitta i min garderob..

onsdag 28 maj 2008

Naturens krafter

Idag skulle det ha blivit över 30 grader (i skuggan) och strålande sol. Det blev det också, bara det att vi inte kunde se det fina vädret. Varför? Jo, vår kära Föhn (en varm vind som bl.a. för med sej att folk får huvudvärk och att antalet bilolyckor ökar..) behagade att blåsa in en massa sandpartiklar från Afrika som lade sej över hela himlen. Om man kisade lite grann kunde man nästan se bergen. Det såg ungefär ut som alla avgaser som gör att man inte kan se Hollywood-skylten i LA - fast värre. Hoppas det är borta till imorgon, för jag vill sola!

Och nu till nästa grej som har hänt på naturfronten: Snösmältningen i alperna har dragit med sej all möjlig skit till floden Inn som flyter genom staden. Floden har höjt sej avsevärt. Grenar, skräp, stora stockar, ja allt flyter med den numera bruna strömmen. Vår lärare Peter sa idag att om det kommer regna lite grann kommer den antagligen att svämma över. Sadisten Rasmus ser fram emot en översvämning. Själv vet jag inte. Det vore liiite kul med en liten översvämning, men, samtidigt är det nog roligare att vara torr och kunna gå till skolan utan att vada genom en sjö...

måndag 26 maj 2008

Across 110th Street

Innan helgen hade jag bara sett tre Tarantino-filmer: Kill Bill 1+2, som jag tyckte var okej, men som jag tror jag skulle uppskatta mer om jag såg dem igen, och filmen "True Romance" som var såååå dålig! Det enda som är bra är att Brad Pitt spelar pundare... (Ja, jag har inte sett Pulp Fiction, men jag ska -ok?!)

Men, i helgen såg jag Jackie Brown med Niclas och Andreas -och den var bra! Ledmotivet var också grymt! Across 110th Street är riktigt skön, men Tarantino verkar ju ha en del skön musik i sina filmer. Sedan älskar jag Baby it's You med Smith. Den är också med i någon Tarantino-film..

På tal om film: Igår såg jag på V for Vendetta bara för att se om den verkligen var så bra som jag kom ihåg den, och det var den! Jag var helt förtollad i 2 timmar. Vi Veri Veniversum Vivus Vici

Idag är jag lite seg, igår gick (sa jag gick? jag menade klättrade..) vi upp till Seegrube 1900 m.ö.h. -alltså 1400 höjdmeter från Innsbruck. Jobbigt som stryk, men idag känns det rätt bra ändå.

Hälsningar till släkten:
-Hoppas du har haft en bra födelsedag i dag, Tobbe. Grattis!
-Mamma och pappa: Hoppas resan till London gick bra och att mamma blev bortskämd på mors dag.. Kramar

lördag 24 maj 2008

Subjektivitet

Visst är det jobbigt när man läser något som kan tolkas på olika sätt? Det finns t.ex. en nyhet från svt.se som har legat och gnagt i mitt huvud en tid nu. Den säger att det ofta finns mer panering (dvs fett) än fiskkött i fiskpinnar. Sedan går den vidare och pekar ut det magraste och fetaste alternativet bland fiskpinnarna, för att avsluta med att rabbla upp en massa märken och säga att konsumenterna som köper de märkena "får mest fiskkött för pengarna". Hmmm.. alltså inte "mest fiskkött jämfört med panering" utan "mest för pengarna". Det är ju alltså inget som helst bevis på att dessa märken har mest fiskkött, de skulle lika gärna kunna vara feta som stryk, men eftersom de är så billiga får man ändå "mest fiskkött för pengarna".

Nyheter ska formuleras på ett tydligt sätt. Och detsamma gäller frågeformulär. I veckan fick vi fylla i frågeformulär (Fragebögen på tyska... -Linus, i samma nivå som Fagerström?) där vi fick betygssätta undervisningen och skolan. Sedan kom en fråga "Uteblir föreläsningarna för ofta". -Vad tusan är det för tolkningsbar fråga??? Om jag vill att lektionerna ska utebli, men de inte uteblir, klart som tusan att jag tycker att de inte uteblir för ofta... Om jag lärde mej något i samhällskunskap B så var det att göra undersökningar med korrekt ställda frågor. Det är ju nämligen som man säger: som man frågar får man svar.

fredag 23 maj 2008

Lurad!

Innan jag lägger ett bud på något på Tradera kollar jag självklart upp om produkten är värd priset. Jag såg t.ex. ett par snygga pumps. Budgivningen började på 40kr + frakt (ca 50 kr). Jag lade inget bud, för de var av märket Gyllene Gripen, ett billigt märke på Skopunkten. Då köper jag hellre ett par helt nya skor för 200 spänn.

Just nu är det förresten fraktfritt på Skopunktens webshop. Jag spanade in skorna, men hittade inget intressant. Eller, jo: Jag hittade exakt likadana pumps (ok, annan färg..) för 149kr och fraktfritt, självklart rea.

Pumpsen på Tradera blev inte sålda, så säljaren lade upp annonsen igen med ett lägre utropspris. Skorna, som ingen hade lagt ett enda bud på när utropspriset var 40 kr, såldes till slut för inte mindre än 115 kr + frakt, dvs ett dyrare totalpris än orginalet direkt från butiken. Och butiken har säkert ångerrätt.

Ok, de här pumpsen är svarta och de här grå. Men man ska ändå kolla upp om sakerna man budar på är värda pengarna..

Hejsan

kom tillbaka från ett födelsedagsfirande nyss. Smörgåstårtan som födelsedagsbarnen Niclas och Rasmus bjöd på var underbart god! Vi var på Rössl ett tag och myste, det var riktigt trevligt. Sedan drog vi vidare till Couch Club. Hip hop är inte riktigt min grej, men det var dansvänligare musik nu än förra gången, så det var helt ok.

Om jag har lite flyt kanske jag kan lägga upp en bild på mej när jag dricker Stroh Rom som Rasmus har tagit.

Idag var vi också och såg på människor klädda i Lederhosen. Tyvärr är vädret inte på vår sida (men det var inget regn när vi såg på de folkdräktsklädda människorna). Regnet har kommit och gått i flera dagar nu och det verkar inte som om det kommer att sluta...

Har förresten kommit på varför jag gillade Control så mycket. Jag levde mej in i deras liv och hans otrohet kändes så nära. Under en stor del av biobesöket satt jag med en klump i magen. Ni vet, en sådan där klump som bara kärlek kan framkalla. När kärleken går fel. När man går någon bakom ryggen. Sådant gillar inte jag. Men, de lyckades få in den känslan så bra i filmen. Sådant gillar jag.

onsdag 21 maj 2008

Glory, glory Man United..

Skulle egentligen göra ingenting ikväll, så blev det inte. Istället käkade jag pizza med några från klassen och såg sedan på Champions Leauge-finalen. Den var ruskigt bra, och jag tycker inte ens om fotboll! Inte överdrivet mycket i alla fall. Landslaget går väl an.

Men, vilken passion! Åskådarna sjöng så det ekade på stadion, folk hade åkt ändå till Moskva för att se sina idoler. Under straffarna satt Andreas och bredvid mej och var tvungen att hålla i mej för att han skakade av nervositet.

Man kanske borde bli ett fotbollsfan. Uppleva lite äkta engagemang. Men ishockey är inte dåligt det heller.

Imorgon bär det av till någon typisk österrikiskt fest (eller tirolsk, kommer inte ihåg vilket). Vi har ingen koll egentligen, allt jag vet är att tåget går vid 8-tiden.

Nu är också den sista redovisningen avklarad. Nu återstår bara 1 oförberett prov, 2 förberedda prov (vi har fått alla frågor och svar i förhand...) och sedan kommer familjen! Jag saknar er allihop! Och på tal om familj: (OBS! Internt) Idag fick jag en Dumle-klubba på posten! Man tackar.

tisdag 20 maj 2008

Min kära rumskamrat

Hon är otroligt snäll och vi har väldigt givande diskutioner ibland. Men, då och då passar hon på att påminna mej om hennes obefintliga allmänbildning. Hon vet inte:
  • hur blodsocker fungerar (hon pluggar medicin..)
  • att barn i 2-3-årsåldern går igenom en trotsålder
  • att psyket i allra högsta grad påverkar hur man äter och sover
  • att frukost är viktigt att äta
  • att det är bättre för miljön att äta vegetariskt

Hon tar också gärna tillfällen i akt att lära mej saker, t.ex. att:

  • skor formar sej efter fötterna.
  • att omellett innehåller ägg

Sådana saker är ju bra att man får förklarade för sej när man är 20, och det behövde jag ju också. Otroligt mycket.

fredag 16 maj 2008

Ett skepp kommer lastat!

Håll utkik därhemma, bror. Jag har fixat en överraskning åt dej..

Skulle egentligen vandrat idag. Vi bestämde oss för att ge oss av redan vid 9, eftersom det ska bli sämre väder i eftermiddag. Tyvärr var himlen helt grå redan kl.9. Jag är inte som Josef, som njuter av att vara utomhus oavsett väder, så jag hängde inte med. Nu kommer vädret säkert att bli bättre bara för det, men då får väl jag gå en promenad.

Bäst just nu:
Postal Service - Such great hights (finns även som a capella)
Update: Har letat runt lite på You Tube och den här versionen är grym!
och The Kooks - Tick of Time

Såg Match Point igår. Ångest. Ångest. Och åter ångest. Men den var bra. Ibland har man turen på sin sida, ibland inte.

onsdag 14 maj 2008

Come with me, come with me to Italy

Kom hem från tre underbara dagar i Italien igår. Nu har vi lärt oss:
  • Glöm inte jackan på bussen
  • Spill inte rödvin på restaurangen
  • Lämna inte rumsnyckeln i rummet

och framförallt:

  • FÖTTERNA SVÄLLER NÄR DET ÄR VARMT!

Jag gjorde två av 4 ovanstående missar. Vi kan ju ha en tävling bland kommentarerna där ni får gissa vad jag utsatte mej själv (och andra) för under semestern.

Men, det var ruskigt trevligt trots alla små incidenter. I cannot stress this enough: Sällskapet är det viktigaste! Det spelar ingen roll vad man gör, eller ens vart man åker, på semestern. Det viktigaste är ett avbrott i vardagen och gott sällskap. Jag hade turen att få njuta av båda.

När jag får lite tid över kommer jag att sammanställa en lista på dialektala ord/uttryck/uttal osv. som min kära Märsta-vän Emma har klagat på. Rubriken kommer att vara "Saker som gör Ellinor konstig". Emma valde den med omsorg.

söndag 11 maj 2008

Himmelskt

Något av det vackraste som finns är när solens strålar skiner igenom molnen. Himlen är nästan alltid blå här i Innsbruck och det är otroligt fint. Men ibland, när det finns några moln på himlen, kan det bli ännu bättre. Jag sa ju att jag behövde en kamera. Nu fick jag istället fånga ett vackert ögonblick med min mobil.. men, jaja, det får gå. Denna bilden gör inte ljuset rättvisa.


Senare bildades ett hål i molnet och solstrålarna sken ner som en stor strålkastare som lyste på en av bergstopparna. Finare än så kan det inte bli en varm dag i Innsbruck.

fredag 9 maj 2008

Ingen kamera, inga bilder

Josef är allt duktig på att ta fina bilder. Han lägger upp en del på bloggen, det är bra. Jag kanske inte är proffs på att ta bilder, men jag vill i alla fall ha en kamera, så jag kan öva mej lite. Får köpa mej en för sommarjobbspengarna.

Jag måste, måste, måste verkligen ta tag i mitt arbete nu, men jag vill inte.. Men jag ska. Jag måste. Sedan blir det grillning med hela klassen hemma hos Johan och Jenny. Jobba nu, belöningen kommer sedan.

Dagens burn, hittad på Muscle Media: "What if I told you how to lose all your unwanted bodyfat in just two short weeks with little or no effort? Well, dream on, buddy. It ain't gonna happen."

torsdag 8 maj 2008

Banga, jag?!

Imorse fick jag panik: "Ska jag verkligen med till Italien? Blir det inte lite stressigt? Arbete, Wien, Salzburg igen -stress, stress, stress." Emma tog ner mej på jorden igen "Ellinor, utav alla personer som finns här är du den som är mest effektiv. Tror du verkligen att du kommer behöva fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag för att skriva ett arbete?" Svaret är nej. Och det visste jag ju. Så, Italien, here I come!

Krisgruppsmötet blev lite försenat och drogs ut på tiden, men det blev gaaaaanska nice till slut: Hotel i Lazise vid Gardasee, 800m ifrån stranden, 100m ifrån busshållplatsen. Tågbiljetterna till Verona lyckades jag få ner priset på ("Finns det möjligtvis någon grupprabatt?") till 40€ tur och retur!

Imorgon: En kvinna, 1000 böcker, ett arbete. -Bring it on.

Just det! Har köpt solglasögon (2 par!) och verkligen förberett mej inför resan och inför sommaren!

onsdag 7 maj 2008

Planer

Jag brukar ta allt som det kommer, men imorgon måste jag planera för att hinna med allt...
8-tiden: gå upp, käka frukost, slänga in en (två?) tvätt(-ar?)
lite senare: cykla till tågstationen och kolla upp biljetter inför Italienresan på söndag
ännu lite senare: hänga upp tvätt
10 sharp: krismöte på Rössl med Italiengruppen, då vi ska boka camping/hostel/hotel/vadsomhelstsomfinnsledigt
senare: kolla med Sara om resan till Wien blir av
ännu senare: kolla upp alla böcker (finns utspridda på biblioteken runt om i staden) till uppsatsen
13-tiden: äta!
efteråt: fråga Carina om hur det blir med att hälsa på henne och hennes familj utanför Salzburg
eftermiddagen och kvällen: kommer ägnas åt uppsatsen.

Och när ska jag hinna sola????
Förhoppningsvis i Italien (Gardasee) i alla fall.. Om vi kommer iväg. I så fall blir det Gardasse+Verona sön-tis.

Förresten, fick ett mejl från Josef (det hör faktiskt till ovanligheterna, han är en upptagen man) och jag blir så glad när han skriver saker som: "kom hem från karlsborg för nån timme sen. vi har haft jättetrvligt och jag har kommit på att vi ska bo där i faggorna. för det är de skogarna jag tycker bäst om och känner mig mest hemma i. sen så är det bra i barnpassningssynpunkt då det inte är så långt till dina föräldrar."
"Blir du inte mörkrädd?" frågade Johan.
Nej, inte direkt. Inte alls, faktiskt.

måndag 5 maj 2008

Helgen som gått

Knytkalaset blev hellyckat med fint väder, picknickfiltar och en massa god mat (och lite dricka) i en park. Emma och Julia arrangerade femkamp som avslutades med en frågesport, som jag hade varit med och fixat.

På fredagen passade jag på att äta god brunch med Julia och Emma och sedan att vila upp mej. Dagen avslutades, som jag redan har nämnt, med ett biobesök.

Salzburg var jättefint och hela gänget som var där hade det trevligt och igår var det en halvdags vandring i bergen. Vandringen var lagom ansträngande, sådär så man kunde njuta i fulla drag av ursikten och sällskapet.

Synd att det bara är 6 veckor kvar här i Innsbruck nu när jag trivs så oerhört bra. Men, allt måste ta slut någon gång och inget varar (eller är kul) föralltid. Precis som de 4 konfaveckorna på Skaga. Ah, such sweet memories.

Och här bjuder jag på dagens bästa. Näst efter Julias berättelse:
Julia spelar trombon i ett storband här i Innsbruck. Några trombonkillar sitter och pratar om låtarna på tyska, men får för sej att Julia inte förstår dem och byter till engelska:
Trombonkille: "Vad konstigt att så många låtar innehåller ordet [laff]."
Julia tänker efter, och inga låtar innehåller ordet "laugh", men sedan...:
Julia: Jaha, du menar "LOVE".
Trombonkille: Va, [lavvö] -heter det så på svenska? Vad fint!"
Julia: Öh, nej, det heter så på engelska.
Trombonkille: Jaha, där ser man. [Lavvö] svenska alltså!
Smart kille det där.

söndag 4 maj 2008

Tradera och jag

Det hela började när jag gick in regelbunder på Tradera.se för att försöka hitta ett par Vagabond-skor som inte säljs i affärerna längre. Självklart finns det snarlika kopior, bl.a. ett par från Duffy som min mor äger, men de kan inte riktigt mäta sej med de skor jag vill ha.

Hittills har jag inte stött på exakt de skorna i exakt den färgen som jag söker, men jag kommer att hålla utkik länge till. Men, jag stötte på Bobbie Burns-skorna, som jag hade spanat in i somras. Yey! Och nu senast spanade jag in en väska från Adidas.

Lite dyr för min smak, lite för stor och lite för mycket stjärnor. Mitt mål var att hitta en i samma stuk men mindre och lite mer stilren. Därför tog jag Tradera till hjälp och en vecka senare:


Voila! 80 svenska kronor inkl. frakt kostade den här väskan mej. Inte illa, inte alls.

Bilder: 1. Ellos 2. Tradera

lördag 3 maj 2008

Bye bye baby, baby goodbye

Imorgon (ehh.. idag) drar ett gäng på 5 personer, en av dem är jag, till Salzburg. Mozart, choklad, fina hus och kanske lite shoping är vad jag förväntar mej. Och regn. Enligt väderleksrapporterna..

Avfärd 06.45 från studenthemmet Rössl. Självklart är jag färdigpackad redan nu. Det är bara att ta på sej kläderna och dra imorgon. Sömn är viktigt. God natt.

Just det, såg filmen Control idag. Ruskigt bra. Jag var helt inne i filmen. Den känslan som jag fick av att se den var helt enkelt oslagbar. Kommer antagligen inte att se den igen. Jag vill ju inte förlora känslan, precis som med Madeleinekakan.

fredag 2 maj 2008

Blondie

Nu när Rasmus har offentliggjort historien är det väl lika bra att erkänna: Ja, jag råkade säga Peter JUDE istället för Peter Jihde. En liiiiiten miss i uttalet kan man väl säga. Eller en rejäl miss.

Till mitt försvar kan jag säga att jag har blivit inspirerad av Marcus. Eller att jag är blond. Eller båda.

tisdag 29 april 2008

Knytkalas imorgon

Jag ska göra bönbiffar och ta med mej.

Vi ska fira våren och att tentan är förbi (som jag fick VG på!). Vi får se om Julia och jag slänger ihop ett sångblad också...

"Vintern rasat ut bland våra fjällar..."

söndag 27 april 2008

Die Biographie

Inspirerad av Jenny, here I go:

För 15 år sedan (1993):
Var jag 5 år gammal.
Hade jag inte börjat skolan.
Pratade jag oavbrutet.
Kunde jag inte skriva, men hemma hade vi en skrivmaskin som jag och tvillingbrorsan brukade hamra på, för att sedan skratta tills vi dog när vi tvingade mamma eller pappa (helst båda) att läsa det högt för oss.
Sög jag på ringfingret och pekfingret - samtidigt.
Åt jag alltid banan.
Hade jag 3 lägen (utan inbördes rangordning): 1. sova 2. vara gnällig eller 3. prata, sjunga och leka med allt och alla.

För 10 år sedan (1998):
Var jag 10 år gammal.
Pratade jag oavbrutet.
Hade min bästa vän Eleine flyttat till Norge och jag kände mej ensam.
Träffade jag en ny bästa vän som hette Olivia, kom från Kalmar och pratade konstigt.
Spelade jag ishockey för första gången.
Hade jag kommit över att Jesper hade dumpat mej och insåg att jag kunde krama vilka pojkar jag ville.

För 5 år sedan (2003):
Var jag 15 år gammal.
Gick jag i åttan.
Var jag kapten för västergötlands flickishockeylag.
Gick jag på ett konfirmationsläger och tog med mej min allra bästa vän, som hade lärt sej västgötska.
Träffade jag Honom.
Insåg jag att jag gillade honom.
Insåg jag att jag var kär.
Pratade jag oavbrutet om honom.
Var jag sur på en oförstående omvärld som trodde att en 15-åring inte kunde vara kär.
Var jag för kär och egoistisk för att ställa upp för mina kompisar.

För 3 år sedan (2005):
Var jag 17 år gammal.
Gick jag i tvåan på gymnasiet.
Hade jag lämnat Halna och Töreboda för en etta i Falköping och ett samhällsprogram med engelsk profil.
Fick jag akut bukspottskörletsinflammation, blev frisk och insåg värdet av vänner som ställer upp och värdet av att ställa upp för andra.

För 1 år sedan (2007):
Var jag 19 år gammal.
Såg jag fram emot min andra Taizéresa.
Hade jag skrivit högskoleprovet och partade därefter loss med några underbara vänner och fick beröm av en kille som tyckte att jag var modig som kunde vara så party med så lite, faktiskt inte en droppe, alkohol i mej.
Var det mindre än 2 månader som stod emellan mej och den fruktade, osäkra framtiden.
Verkade det som om det bara var jag som tyckte att: 1 studenten var överskattad, och 2. bara för att man fick en vit mössa utan att behöva ha ansträngt sej ett skit innebar inte det att man automatiskt skulle få ett liv.
Sökte jag i panik till tyskakursen i Innsbruck.

För 3 månader sedan:
Var jag i Innsbruck och räknade ned dagarna till Josefs ankomst.
Pratade jag oavbrutet om just det.
Hade jag insett sedan ett tag tillbaka att Julia och Emma är riktiga kompisar.
Bad jag mer än vanligt.

Igår (25:e april 2008):
Började jag dagen starkt genom att prata med min rumskompis till kl.01.00 samma dag som jag skulle ha tenta.
Skrev jag tentan.
Skrev jag tentan riktigt bra.
Blev jag intervjuad på engelska av en spansk tjej som inte kunde tyska, men hade en österrikisk pojkvän och därför bodde här tillfälligt, för att kunna skriva artiklar om Innsbruck-utlänningars förväntningar inför EM.
Klädde jag upp mej.
Festade jag efter tentan och bevisade ännu en gång att jag suger på bowling.

Idag (26:e april 2008):
Var jag trött och sov bort halva dagen.
Blev mitt rum ockuperat av två klasskamrater som behövde låna datorn.
Köpte jag en massa mat för att sedan komma hem, skita i maten och äta en massa godis.
Skrattade jag mej igenom en dålig film med Emma.
Pratade jag och skrattade jag med Julia.

Imorgon (27:e april 2008):
Kommer det bli en tidigare uppgång.
Kommer det bli saffranspannkaka med hela klassen.
Kommer jag att äta upp resten av godiset jag har på rummet.
Kommer det vara exakt 7 veckor kvar tills jag lämnar Innsbruck tillsammans med mamma, pappa, tvillingen och pojken.

Om ett år (april 2009):
Har jag förhoppningsvis sökt till psykologprogrammet och kommit på vilken stad jag vill plugga i.
Har Josef förhoppningsvis valt samma stad.
Har vi förhoppningsvis planer på att flytta ihop.
Är vi förhoppningsvis (och troligtvis) fortfarande ihop.

fredag 25 april 2008

Tentan

gick enligt planerna. Tog bara en timme att skriva och trippelkolla. En del saker kunde jag inte 100%igt, då var det bara till att chansa. Kollade upp osäkerheterna när jag kom hem och jag verkar ha en chansningrate på 50%.

Tre ord (som inte kom med på provet, men som var med i det ökända gula häftet):
3. Computerverantwortliche = dataansvarig
2. Textverarbeitungsprogramm = ordbehandlingsprogram
1. Geschwindigkeitsbeschränkungen = hastighetsbegränsningar

Tyskan är lååååång och krånglig, om man inte använder gerundivumkonstruktioner, då är den bara krånglig.

söndag 20 april 2008

Jobbar på

Jag brukar skämta om att Josef "springer omkring i skogen och leker" när jag berättar om vad han gör. Han går en friluftsutbildning på Sjöviks folkhögskola, och har faktiskt lärt sej en hel del. Och han jobbar på hårt. Vissa saker som han kan gör mej helt... förvånad.

Nu är han t.ex. färdig med min paddel (och två andra) och den blev jättefin! Kika in på hans blogg, spana in paddlarna och ge honom en upplyftande kommentar. Det är han värd.

Jag har också jobbat på bra. Har jobbat igenom nästan alla övningsmeningar två gånger. Gött. Om jag jobbar på lika bra nu i veckan kanske jag kan få ett VG. Det får framtiden utvisa.

Något annat som framtiden får utvisa är om det blir som en av meningarna i häftet när familjen kommer hit till Innsbruck i juni:
Den äldre herrn blev stående länge framför disken med modelljärnvägståg.

lördag 19 april 2008

Det är vad lagen och profeterna säger

Förra torsdagen hittade jag en nyckelknippa på bron. Jag tog den och lämnade in det till hittegodsavdelningen här i staden. De frågade inte efter mitt nummer, vilket jag tyckte var lite konstigt. Om jag hade tappat bort alla min nycklar och fått tillbaka dem skulle jag vilja ha ett nummer att ringa till och en person i ändra änden av luren att tacka. Men jaja. Jag är glad över att ha gjort det rätta.

Det blev lite prat i klassen om vad man gör i en sådan situation (alltså, en hitta-nycklar-situation) och alla var inte överens om att de skulle lämna in dem. Det verkade inte spela särskilt stor roll.

Sedan tappade Julia bort sina nycklar på måndagen och då spelade det tydligen en väldigt stor roll om någon vänlig själ hade lämnat in dem eller inte. Och nej. Julia var inte en av dem med dubbelmoral och jag ville ju också verkligen att hon skulle få tillbaka dem. Det jag försöker få fram är att man ska försöka tänka "Vad skulle jag vilja att en annan person skulle göra för mej i detta läge?" Gyllene regeln, helt enkelt. Det funkar. Vi måste bara hjälpas åt.

Jag följde den förra torsdagen och gjorde förhoppningsvis någon väldigt glad och lättad. Någon annan följde den i måndags och gjorde en Julia väldigt glad och lättad.

Matt 7:12, en av få "gyllene regler" som handlar om att göra gott, och inte om att undvika att göra ont.

torsdag 17 april 2008

Kläder

Visst är det irriterande när någon skriver på sin blogg att de ska köpa/har köpt kläder, och sedan får man inte se någon bild på dem?! Det är precis vad jag gjorde för någon vecka sedan (och som en supernyfiken Jenny påpekade) och det är precis vad jag kommer att göra nu (i brist på kamera):
-Idag har jag köpt nya kläder!

Men, var tålmodiga, jag lovar att lägga upp en bild i helgen.

Förresten. Har ni hört den här sanningen som jag snappade upp hos en modebloggare idag:
"Jag var totalt inställd på att shoppa en massa när jag var uppe och att passa på att handla i andra butiker än de som finns i Norrköping. Jag var runt överallt men hittade inte överdrivet mycket. Det slutade med att jag köpte grejer på Monki och Gina som jag redan spanat in hemma."

Hon skrev det bara i förbigående, men det är så ruskigt sant! Ta Emma och Julia t.ex. De åkte till Wien, kollade i affärer köpte bara saker de hade spanat in hemma i Innsbruck! Man måste tydligen köpa något när man åker bort..

tisdag 15 april 2008

Paranoid?

Xavier bor på min våning. Han är otroligt snäll, men... han är lite för flörtig. Ni vet, lite over the top. Efter att Josef hade varit här blev det bara ännu värre. Det är ju smickrande för Josef, men lite jobbigare för mej. Nu har Xavi äntligen fått en flickvän. Tyvärr kanske det är som min rumskompis befarade "Ellinor, du tror väl inte på allvar att en sån kille kommer hålla sej borta från andra tjejer även fast han har en flickvän?" Vi får se, men jag hoppas på det.

Än så länge har det varit lugnt med Xavi, men Benji på våningen har varit lite konstig de senaste 2 veckorna. Förra veckan lagade han mat till lite folk och när jag kom in i köket och började laga mat skulle han smaka på min mat, sedan mata mej med den, och slutligen mata mej med hans mat. Min teori är att han inte har fattat att jag är svenskan som har bott här hela året, utan tror det är en ny, blond, kortklippt tjej som har flyttat in. Både jag och Carina tyckte att det var mycket märkligt.
Idag var han i köket igen och lagade mat: ugnsbakade minibaguetter med fyllning, och jag fick 3(!) stycken! + en massa "Ska du inte gå ut ikväll?"

Och nej. Jag tror inte att jag är superpopulär, men när killar här väl flörtar lite är det svårt att veta vad man ska göra. Ni som har varit här vet att österrikiska killar (och spanska, tydligen) inte kan vara diskreta. Alls. I Sverige är de lätta att göra sej av med, men jag kan ju inte heller vara elak, killarna bor ju på min våning, och träffar på dem hela tiden.

Jag gjorde iochförsej en grym grej i julas. Carina hade lite medicinare här som spelade spel, åt kakor och drack Glühwein (glögg, stark glögg). När en utländsk tjej ansluter sej till en grupp som innehåller alkohol och killar blir det alltid en tävling om vem som kan mest obscena ord på det språket som tjejer råkar ha som modersmål. Antingen vill de lära sej så mycket som möjligt, eller så vill de visa hur mycket de kan. Alternativ nummer 2 var det som hände mej.
K: [tyska:] "Jaha, så du pratar svenska. Jag kan lite svenska."
E: [tyska:] "Okej, få höra då."
K: [svenska:] "Svenska tjejer knullar bra."
Självklart förväntade han sej att jag skulle skratta, rodna eller bli helt stum. Men..
E: [tyska, så han förstod:] "Jo, det har jag också hört, och (pekar på mej själv) det stämmer faktiskt.
Tystnad. En kille med illröda kinder tittar ned i golvet.

De andra runt bordet hade ingen aning om vad han sa, men blev väldigt nyfikna över varför han rodnade.. Sedan skulle killen på andra sidan vara lika cool, och sa nåt i stil med "Du är snygg, får jag knulla dej" på knackig svenska, och jag svarade "Tack, men nej tack, jag har pojkvän."
Konstigt att de inte fortsatte med sina raggningsrepliker efter det...

söndag 13 april 2008

Varför har jag inte berättat det här?

En rolig grej hände för en sisådär 3 veckor sedan, men jag har helt glömt bort att skriva om det på min blogg! Så, here it is:

För 5 år sedan fick jag en cykel, årgång 1971, av min farmor. Hon hade inte använt den mycket de senaste 20 åren. Det vara bara att damma av den, och jag är säker på att pappa fixade lite med den, och sedan var den så gott som ny. Fast bättre. Det finns inget som slår gamla, bra, damcyklar.

Cykeln användes flitigt. Men, för 3,5 år sedan lånade en av mina bröder cykeln för att cykla in till Töreboda -och glömde låsa den. Den blev stulen, så klart. Jättesuperdupertråkigt.

I påskas upptäckte jag att det stod en exakt likadan cykel utanför vårt hus i Halna. "Den har stått där i flera veckor, och ingen har brytt sej om den" sa mamma. Cykeln, som numera är min, är lite sliten och den har ingen pakethållare, som min gamla. Men, jag har en cykel! Och det är exakt samma modell som min förra! Yey!