VARNING!

Idag fick jag detta mejl, som jag inte litar på för fem öre. Så var försiktiga!

[SWEDBANK-53369444] vänligen uppdatera dina faktureringsuppgifter idag

Bäste kund,

Vi märkte ogiltiga inloggningsförsök till ditt konto online från en okänd IP- adress.
På grund av detta har vi tillfälligt ditt konto.
Vi behöver dig att uppdatera din kontoinformation för din Internetbank ska återaktiveras
vänligen uppdatera dina faktureringsuppgifter idag genom

>>> Klicka här <<<

bara kontrollera de uppgifter du angivit är korrekt.
Med vänliga hälsningar,

SWEDBANK Medlem Services Team

P.S. Länken i detta meddelande kommer att ut inom 24 timmar. Du måste uppdatera din betalningsinformation

© 2011 SWEDBANK LLC. Alla rättigheter reserverade.

Uppdatering: Har ringt Swedbank och de känner till problemet och säger att man ska "makulera meddelandet". (Wow, vilka fancy ord, undrar om jag också kommer prata så efter en sommar på bank?) Sedan ska de antagligen skicka ut något sorts meddelande angående detta, på hemsidan eller på internetbanken om jag förstod det hela rätt.

Impulssaker

Jag brukar vara ganska okej på att planera, och jämfört med Josef är jag en stjärna. Men, denna vecka har varit lite ostrukturerad och jag är något stressad över tyskauppgiften som ska lämnas in på måndag kväll. Den började jag med idag. Inte så bra, nej, jag vet. Den trevliga överraskningen var dock att jag jobbar lite fortare än vad jag hade trott, vilket innebär att jag redan är halvvägs! Weehoo!

När jag satt där och jobbade med tyskan på universitetsbiblioteket fick jag ett mejl. Reklammejl från Mecenatkortet. Jag har aldrig utnyttjat några studentrabatter (bara gratis inträde till Louvren, men det hänger ju snarare på att jag är student än på att jag har ett aktiverat Mecenatkort) och jag brukar slänga mejlen så fort de dyker upp.

Denna gång handlade jag annorlunda. Jag öppnade mejlet och fick se att det var studentrabatt på kameror. "En kamera vore ju väldigt trevlig att ha" .. "Jag har ju faktiskt lagt undan 2000 kronor bara för att köpa en ny kamera någon gång" .. "Och så åker vi till Island på onsdag" .. "Tänk om kameran dimper ner jättesnabbt i brevlådan efter att jag har klickat på köp" .. Dessa tankar for genom mitt huvud på ungefär tre sekunder och sedan hade jag i princip bestämt mej. Några klick på google senare, för att se att kameran hade fått bra betyg i test, och för att dubbelkolla leveranstiden, så klickade jag på köp.

Såhär ser kameran ut (Canon Digital IXUS 220 HS RED) Tyckte att den svarta var ganska häftig också, men jag måste våga mej på lite mer färg. Varför inte börja med en röd kamera?

Det är förresten så typiskt mej. Jag sitter och jämfört och priskollar och testar och frågar runt efter den bästa/mest prisvärda produkten, men vågar helt enkelt inte slå till. Men, sedan när jag bara kommer på att "nej, nu måste jag ha en sånhär" så går jag till närmsta affär eller klickar på första bästa hemsida som dyker upp och köper det jag vill ha. Jag är helt enkelt en blandning av impulsköparen och planeraren. Har förresten hört att planeraren blir mer missnöjd med sina inköp, eftersom han/hon tänker så mycket kring det och hittar så många prisvärda alternativ efter att köpet är genomfört. Men, jag kommer vara supernöjd, för jag gjorde det enbart på impuls! Det tog nog cirka 4 minuter från att jag såg reklammejlet tills jag tryckte på "bekräfta order".

Och vet ni en till bra sak? Jo, klockan 14.25 fick jag ett mejl med meddelandet "Din order har nu lämnat vårt lager." Det kallar jag snabbt!

Livet i Uppsala

Man kan anklaga min bror Fredrik för att vara många saker; rollspelsnörd, brädspelsfantast, pepsiberoende, städundvikande, men man kan inte kalla honom fantasilös. För kreativitet, det har han. Och i ögonblicken av inspiration försvinner varje uns av lathet.

Fredriks tangentbord har av okänd anledning gett upp, vilket har lett till att Fredrik har ett tangentbord på sin dataskärm, som man får klicka med muspekaren på varje bokstav för att skriva på...! Det tar alltså uppskattningsvis 20 gånger så lång tid att skriva en mening på skärmen än vad det gör på ett vanligt tangentbord. Trots detta tog Fredrik tillfället i akt att skicka detta underhållande mejl till gänget (aka hemiterna) på Norrbyhus (att det är gemener istället för versaler lite här och där är med tanke på omständigheterna ursäktligt, tycker jag!):

Ett sorgebud

Vänner, kamrater, hemiter. Det är med djup sorg jag tar på mig bördan att meddela er att Stig avlidit.

Denna magnifika sjukdomsbärande husgäst var med oss blott en kort stund men gav oss en helt ny syn på norrbyhus och vår tillvaro här.

Utan honom hade vi till exempel kanske aldrig insett det dåraktiga med att lämna matrester i soppåsar i anslutning till källaren.

Stig var en ung gnagare av släktet brunråtta och hittades död utanför sitt hem vid halv sjutiden dagen för denna sändelse.

Men eftersom Stig, precis som alla andra av sitt släkte var nattaktiv, samt infinnandet av rigor mortis, kan vi anta att döden infann sig natten innan

någonstans mellan 00.00-05.00 Då hans hals var krossad av en råttfälla torde lidandet varit minimalt.

Stig skall i enlighet med upphittarens önskning kremeras på den lokala sopstationen. För fler detaljer om tid och plats, vänligen kontakta

uppsala sophantering.

Allt gott

Fredrik Olsson

Vi hann ej säga Dig farväl

ty döden kom så fort
Men nu vi säga Dig
vårt tack
vid evighetens port.

Ett skämt?

Jag blir helt bedrövad när jag ser Donald Trump uttala sej i amerikansk media. Denna dinosaurie kan väl inte vara en presidentkandidat på riktigt? Skönt att Obama också tydligt visar att han inte kan ta Trump på allvar. (se gärna länkarna, det är humor på hög nivå!)

Sedan blir jag också förfärad över alla som hela tiden ska skrika ut hur viktigt det är med högskoleutbildning för våra topp-politiker. Visst är det viktigt att ha en utbildning, men är det bara utbildning på pappret som är en bra utbildning? Och när en tredjedel av den svenska vuxna befolkningen har en sådan utbildning, är det då nödvändigt att alla politiker ska ha det? Ska inte de vara en spegelbild av det svenska folket?

Jag kanske skjuter mej själv i foten när utvecklar detta resonemang, men jag står fast vid att en högskoleutbildning inte ger någonting om den som genomför den inte tänker. Och då menar jag verkligen tänker.

Min fine Josef slöjdar, springer runt på praktik, läser gamla examensarbeten, har seminariediskussioner i klassen, skriver arbeten och kursportföljer med tjusiga rubriker som "didaktiska reflektioner". Men om han inte tänker, kritiserar och utvärderar för att på det sättet sålla ut det som behövs för att han ska bli en oerhört kompetent lärare. Ja, då är utbildningen i det närmaste meningslös. Bara en pappersbit.

Och så är det med allt i livet. Om vi inte tänker, sorterar och tar till oss och pusslar ihop de bitar som verkligen ger något, till oss som privatpersoner, till oss som ideellt engagerade, till oss som yrkesutövare, ja, då blir det ju meningslöst. För (och ja, nu kommer delen då jag skjuter mej i foten) en utbildning på universitetet ger bra och nödvändiga grunder, men ska vi vara helt ärliga så är den grymt överskattad. På Linköpings universitet går idag kanske 80 personer i min årskurs på den utbildning jag går. Och om två år kommer merparten av dessa vara utbildade civilekonomer. Men, betyder det att 100% av den faktiskt är kompetenta? Mitt svar är nej. Idioter finns överallt, även på mitt eget program. Och idioter kan få G på tentan.

Men de som inte är idioter, de kommer sticka ut. De kommer ta de där små pusselbitarna från var det än må vara; universitetslivet, yrkeslivet, yrkeslöslivet, orkeslöslivet, vardagen, det ideella arbetet och göra något riktigt bra. Det kallas personlig utveckling. Och denna del måste ändå vara den viktigaste, både för personen och för samhället. Oavsett om man har en kandidatexamen eller ett truckkörkort. För dessa två är inte motsatser, de är en del av en helhet.