Killen med kollen

Josef tar de mest underbara bilder med sin dyra, flashiga kamera (jag kan inget om kameror, så bara den är stor och har många knappar känns det som en superkamera för mej!). Min mamma fick en jättefin fotoväggkalender av min bror förra julen, så jag tipsade Josef om att han kunde göra en kalender till mina föräldrar i julklapp. Han nappade. Tyvärr hann han inte fixa en innan jul, men de fick ett löfte om att kalendern var på g.

Nu i slutet av januari påminde jag Josef. Han letade fram ett par favorit-bilder och började snickra på en hemsida där man laddar upp sina bilder, knåpar lite grann och sedan får en alldeles unik väggkalender i brevlådan.

Idag var sista dagen med rea-priser, så jag påminde ännu en gång om att det var dags att beställa, annars skulle kalaset bli på tok för dyrt. Josef sa att han skulle beställa den.
Sagt och gjort, en kombination av ord som man annars inte brukar kunna koppla ihop med Josef Kjellqvist, beställningen gjordes och det kom ett bekräftelsemejl till min inkorg. Jag läste det och då dök ett uttryck upp i mitt huvud som man däremot kan koppla ihop med Josef Kjellqvist ganska ofta: fort och fel.

Beställningen blev mycket dyrare än vad jag hade trott. "Ojojoj!!" tänkte jag och kollade upp det hela på hemsidan. Något hade blivit fel. De hade räknat med fel priser och rean såg jag inte skymten av. Detta kunde inte tolereras!

Ett telefonsamtal:
"Hej pojken. När du gjorde beställningen, tänkte du inte på att det såg lite dyrt ut?"
"Jo, men jag orkade inte kolla efter. Jag beställde bara, för jag hade bråttom."

Efter ett annat telefonsamtal som inkluderade Ellinor Olsson i Halna och en jänta på VistaPrints kundtjänst i USA var mitt liv 15 minuter fattigare, men Josef Kjellqvist blev 242 kronor rikare. Eller snarare "mindre fattig", för hur är det nu igen -om man köper ett klädesplagg till halva priset, har man "tjänat" de pengar man inte gav ut, eller förlorat dem man faktiskt betalade??
Jaja, det spelar ingen roll. Det viktigaste är att Josef är skyldig mej en gentjänst. Just nu filar jag bara på vad det kan vara för något.. -förslag?

Sjöviksbesök

Nu i helgen har det inte varit någon ishockey, så jag stack upp till Dalarna till min pojke. Han fyllde år i tisdags och på fredagen var det kombinerad Bad Taste/födelsedags-party på skolan. Mitt bidrag var 35 muffins, mamma bidrog med en chokladtårta, några på textil-linjen hade gjort chokladbollar och Josef hade en klassisk sockerkakstårta med grädde och sylt. Vilket kalas! Allt gick åt!

Har tyvärr inga bilder. Jag tog med mej kameran, men... glömde den i förrådet och orkade inte hämta den innan festen. Annars fanns det inte så mycket att fota. Vädret var blaskigt och tråkigt. Men jag tror att det kommer dyka upp party-bilder på Josefs blogg.

Natten mellan fredagen och lördagen vaknade jag av att jag var blöt i ansiktet. Jag torkade av det blöta, bara för att bli blöt igen sekunden senare. Jag kände ett lätt snöfall, men drog bara handen över ansikten då och då, alternativt drog sovsäcken över huvudet, tills jag inte kunde andas längre och gick tillbaka till plan A igen. Varför lokalisera problemet och fixa roten till det hela när man kan fixa en snabb lösning?
Det blåste och snöade den natten. På morgonen när vi vaknade såg jag mej omkring och sa "Josef, det är snö överallt i tipin. Överallt." Ena rökluckan hade flugit upp under natten och det låg ett 1 cm tjockt snölager på marken i Josefs hem. På våra sovsäckar fanns det bara en massa vatten, men det gjorde inget, vi tog bara in dem och torkade dem.

Det händer alltid en massa när man bor på Hotel Tipi.
Annars gjorde vi inte så mycket. Tog det lugnt, kollade på bandy och hade det trevligt.

Men här hemma händer det grejer! Jag har jobbat som lärarvikarie för samma lärare i en hel vecka och har en och en halv vecka kvar. Roligt, än så länge, hoppas det fortsätter så.
Och Töreboda/Mariestads damlag i ishockey har vunnit Västergötlands F20-grundserie! Nu väntar slutspel mellan de 8 bästa lagen från Västgötaserien och Göteborgsserien. Wish me luck!

Serviceyrken...

I tisdags kände jag för att gå till en butik i Töreboda som jag aldrig har varit inne i förut. De hade lunch till 15.30 och jag var där prick 15.30. Jag väntade utanför , knackade på dörren och ringde till och med till telefonnummret som stod på dörren. INGEN kom.
Jag hade bråttom och kunde inte vänta hur länge som helst, efter 5 minuters väntande gick jag. "Okej, man kan dra över lite på en lunchrast", tänkte jag "Det är väl inte hela världen."
Igår gick jag till samma butik igen. Lunch till kl. 14.00 denna gång. Jag var där 14.10 -ingen var där. Jag gick in i en butik i närheten i 10 minuter och när jag kom tillbaka, 20 minuter efter att lunchen hade tagit slut, var det fortfarande ingen där!

Igår var jag även i Guldfyndbutiken i Skövde och skulle lämna in pappas klocka som hade en trasig länk i armbandet. "Nej, vi har inga reservdelar till våra klockor här." blir svaret och när jag frågar rekommenderar de en klockbutik lite längre bort. Jag går dit och de säger "Detta är Guldfynds eget märke och vi har inga delar till deras klockor."
När jag kom hem kollade pappa upp saken på nätet och ringde till en person på Guldfynd som antagligen hade lite koll på klock-avdelningen. Denna person berättar att Guldfynd har ett avtal med ett företag som repareras just Guldfynd egna klockor och att det är butikens skyldighet att ta emot klockorna och skicka dem till reparation.

Aaaargh! Det är ju skandal! Vad håller folket inom service-yrkena på med?

IGÅR..

..blev inte bara Barack Obama officiellt USA:s president -Josef Kjellqvist fyllde 21 år också! GRATTIS!

Hade tänkt lägga upp en bild, men jag har knappt några bilder på honom.. Varför? Jo, Josef är den som äger en kamera, men han tar bara naturbilder. Och nu har jag köpt en kamera, men jag glömmer den jämt!

Jag får ha som nyårslöfte att ta mer kort. (Äntligen kom jag på ett!)

Här får ni en bild som jag tog i Basel i somras. Det är lite dålig kvalitét, eftersom jag har zoomat in Josef på en bild med flera personer, men utseendet är det inget fel på.

Josef Kjellqvist, 21 år!

Än en gång, GRATTIS pojken min!

Alla dessa underbara människor!

Jag har jobbat som lärarvikarie lite grann. Det är ett omväxlande och spännande arbete, och oftast är lärarkollegorna mer intressanta än eleverna!

En jätteintressant person är t.ex. "Stig". Stig är hur skön som helst! Vi retar varandra så fort vi kan. Hans humor är klockren och hans skrivbord är ingen arbetsplats, det är ett slagfält! Och nu har jag vikarierat för honom några gånger. Varje gång jag tar hans lektioner känner jag mej lite extra pressad, eftersom han bara måste vara världens bästa lärare! Jag har sett några av hans prov och de är jättebra! En fråga formulerade han ungefär såhär: "Hur och varför rör sig kontinentalplattorna? Förklara nu enkelt och tydligt så att Stig förstår.

När jag skulle vicka för honom en lite längre period skickade jag ett mejl till Stig, eftersom han hade bett mej skicka ett förslag på en tid då vi kunde ses och lägga upp vilka lektioner jag skulle ha och hur de skulle genomföras. (okej, nu låter det som att jag är jättedelaktig i lektionsplaneringen, vilket är helt fel. Vi skulle helt enkelt träffas och han skulle förklara för mej hur han hade tänkt sej det hela, och sedan hoppas att budskapet har gått fram..)
Jag skrev mejlet. Jag påpekade bland annat att mejladressen till Stig på skolans hemsida var felaktig. Det blev ett lite skämtsamt mejl. Rubriken var klockren "Dejt med Ellinor".
"Haha", tänkte jag. "Nu kommer Stig skratta gott när han ser rubriken" ..men.. i sista stund ändrade jag mej och skrev "Möte med Ellinor" istället. Jag fegade ur.

Sedan läste jag svaret:
"Möte med Ellinor.... Det låter det....
Det blir skitbra på måndag. /.../ Det är förresten skitbra att mejllänken till mig inte funkar. Jag får en miljonmiljard mejl ändå.
Jag har lagt lektionsplaneringen på mitt välstädade skrivbord. Typ i mitten. Du kan säkert inte missa den.
*Initialer* :)"

Tusan! Han är alltid strået vassare! Jag skulle skrivit "dejt"..

Jullovet

Under julledigheten har jag och Josef åkt fram och tillbaka mellan Halna och Lidköping sisådär 1000 gånger. Men det har varit jättetrevligt ändå och inte särskilt stressigt, eftersom vi har gjort ingenting.

Men, det har blivit lite utflykter med familjen Olsson i Halna. Varför? Jo, min tvillingbror Fredrik har en ny flickvän som heter Jenny och då måste man ju visa henne allt som finns att se i Halnatrakten. Jag har inte tänkt på att vi flängt omkring så mycket med Jenny förrän Josef sa det: "Ellinor, har du tänkt på att Jenny måste tro att din familj alltid gör saker tillsammans. Och det stämmer ju inte alls." Japp! Min familj gör faktiskt sällan saker tillsammans, kanske för att vi är tillsammans hela familjen max 1-2 gånger om året.

Så nu tror Jenny att vi alltid är hurtiga, har nybakade kakor i alla skåp i köket, att vi åker på äventyr tillsammans varje söndag och att mina föräldrar är superduktiga på att organisera små utflykter för hela familjen. Ojojoj, vad fel hon har. Stackars, vilseledda flicka..

Men det har varit supertrevligt nu under julen. Jag kommer sakna det sedan när Jenny blir en naturlig del i familjen och mamma släpper pressen. Då blir det back to business as usual. Alltså ingenting. Det som jag och Josef gör så bra. Och det som Olssonar gör bäst!

Här kommer lite Halna-bilder signerade Josef Kjellqvist:

En favorit

Under jullovet har det blivit en del kortspelande och då passade Josef på att påminna mej om ett favorit-citat. Det handlar om hur man hanterar korten innan man börjar spela, och då är ju syftet att korten ska blandas så bra som möjligt. Självklart är det den underbare David Kjellqvist som har yttrat dessa ord:

"Så kan du inte blanda, korten byter ju bara plats!"