Tvåa, Nolla

Today's the day när jag lämnar tonåren för gott. Lite konstigt, ton-ändelsen har ju ändå hängt med i 7 år.. men annars känns det inget särskilt, förutom all uppmärksamhet: Fick uppvaktning på sängen med en kopp varm choklad och en "mina vänner"-bok (tysk variant) av en massa sköna människor imorse (Tack: Emma, Julia, Kajsa, Malin, Susanna). De hade de gjort iordning frukost också! I skolan sa alla "grattis" när jag gick in i klassrummet och jag fick choklad av Sara (en annan Sara) och Rasmus har tydligen också en present till mej - jag har nog aldrig blivit uppvaktad såhär mycket.

Tack också för alla fina mejl och facebook-meddelanden (och tack för alla kramar!).

Av Josef fick jag en sjal och en miniatyr-paddel. Han ska göra en paddel bara till lilla mej senare på våren. Coolt, då blir jag en del av friluftsgänget som bara nöjer sej med sin egna paddel och är asförsiktiga "Öh! Akta, den får inte bli repig, det är ju Ask för-i- h*lvete!". Typ. Måste bara lära mej att paddla också, men sen!

Lovely

Är det inte underbart när folk börjar sina blogginlägg så här?!

Tack?

Mejl från mor min: "Hej Ellie Jag har köpt en elektrisk tandborste till dig i födelsedagspresent. Jag tänkte du kan ta med dig den till Österrike när du åker tillbaka efter påsk."

Happ. Ellinor som verkligen absolut inte gillar överraskningar och presenter. Nej, nej, no hard feelings, the big 20th birthday surprise är inte alls förstörd..
Det är helt ok faktiskt. Förväntade mej att mamma skulle köpa en, eftersom jag vill ha en men inte vill lägga ut pengar på dej själv.*

Men en överraskning bjöd hon faktiskt på. I nästa mejl fanns en bifogad fil, och det stod något kryptiskt om "en liten kul grej" så jag skulle få veta "vad vi som jobbar på kontor har för oss". Och vad fick jag?
-En privat strippshow à la Powerpoint.
Av det jag kunde utläsa hade detta mejl cirkulerat bland kontorskvinnorna i Töreboda kommun. Då kan vi konstatera: Kvinnor som jobbar på kontor har alldeles för mycket mejlkontakt med andra kvinnor som jobbar på kontor och alldeles för konstig humor för sitt eget bästa.. men de har allt en smula självdistans också.

*Sedan vet jag att mamma är tillräckligt intelligent för att köpa en elektrisk tandborste med ett rimligt pris, något som min rumskompis mamma inte verkar ha förstått. Carinas julklapp såg jag nämligen i affären häromdagen, och den hade en prislapp på sisådär 120€.

Galen it is

Nej, detta inlägg kommer inte att skrivas på Mittelhochdeutsch, men som Niclas redan påpekade har jag nog bevisat flera gånger om (bara de tre senaste veckorna) att jag inte är helt normal trots allt.

Nu kommer vi inte på det kruxiga: "Normal" -finns det? Mitt svar är nej. Är någon för normal, eller till och med helt normal blir personen udda och annorlunda, dvs motsatsen till "normal". Normal borde alltså vara det som majoriteten är, men är man som alla andra blir man bara klassificerad som "slätstruken".

Perfekt finns däremot, men det är objektivt. Världens minsta grej kan vara perfekt, eller i alla fall vara nästan perfekt; någons näsa, en sångröst, ett klädesplagg, ett mål i en fotbollsmatch, en kaka, en känsla. Grejen med ordet "perfekt" är inte att det existerar saker som är perfekta, men vi kan föreställa oss dem som perfekta. Perfekt finns i teorin, och alla har sin uppfattning om vad som är perfekt i olika situationer. Beteckningen "normal" finns också för olika saker, men det är inte lika subjektivt. Normalt är normen, perfekt är en personlig åsikt.

Därför kan vi (jag och min galenskap) konstatera att: Perfekt finns i teorin, men är inte lika för alla. Normal, däremot, ska vara lika för alla och finns varken i verkligheten eller i teorin.
-Kan det ligga något i mitt resonemang?

Hur var det nu med gränsen mellan geni och galenskap..?

Om den är hårfin har jag passerat den för lääänge sedan, och idag fick jag bevis. Jag drömde att jag hade skidor på fötterna och gled iväg från allt, och när jag sedan vaknade var Dolmetscher (ett sätt att översätta en text på) det första ordet som dök upp i mitt huvud. Varför?

-Luther förklarade sin översättning av Bibeln i Sendbrief vom Dolmetschen -det är alltså språkhistorian som spökar. Och för bara någon minut sedan kan jag svära på att jag såg ordet Affrikaten (har med ljudutvecklingen av det tyska språket att göra) blinka till på skärmen och försvinna lika snabbt igen, plus att jag inte kan få orden "Sorbisch, eine slawische Sprachinsel mitten im deutschen Sprachraum" ur mitt huvud..

Jag antar att drömmen om skidorna antingen betyder att jag måste utnyttja en till dag i backen för att förbättra mina nästintill obefintliga kunskaper, eller att jag håller på att förlora kontrollen över min egen hjärna. Jag hör av mej imorgon, om jag skriver på mittelhochdeutsch då kan vi konstatera att något är allvarligt fel.

Frågor

Frågorna har haglat över mej de senaste dagarna. En hel del "Hur gick skidpremiären?" men också förvånansvärt mycket "Hur känns det att snart vara 20?". Tjaaa.. det känns väl inget speciellt, jag är ju fortfarande bara jag. Man kommer väl bara att förändrars i andras (främlingars) ögon, när man kan presentera sej som 20, och inte som en simpel tonåring.

Skidåkningen gick hyfsat. Vi åkte i barnbacken halva dagen (5-6 åk), sedan drog vi upp till toppen, käkade medhavd matsäck och njöt av solen (toppen på min förut vita näsa njöt lite för mycket, men det har nog lagt sej tills imorgon). Vi var modiga och tog en blå backe ned, som enligt våra skidvänner har en del inslag av rött. Självklart gick det utan några större svårigheter, det är ju bara att ta det lugnt och försiktigt. Så, jag är inget proffs direkt, och tekniken sitter nog inte ett dugg som den ska, men har man bara lite sunt förnuft ordnar sej det mesta.

Och på tal om födelsedag -jag har en önskelista!

• ett par klarblå, lite spetsiga ballerinaskor i strl. 37
• Vagabond Ares "myggjagare" svarta strl. 37
• söta tygportmonnäer
• digitalkamera
• elektrisk tandborste
• en kuvertväska, i svart eller i en väldigt utstickande färg (gul, grön, lila, röd..)
• DKNY-parfymerna Red Delicious eller Be Delicious
• en till dag i skidbacken!

Utdrag ur Ellinors liv (eller är det Amandas?)

"Det här med självdisciplin, alltså. Den existerar överhuvudtaget inte hos mig! Om det inte är så att jag har något att se fram emot eller möjligtvis ett vad hängandes över mig, då flyter det på." så skriver Amanda.

Ellinor svarar: "Hehe, här har du en tvilling!"'

A: "Det är så jobbigt att fungera så! Man kan fastna vid de mest olämpliga tillfällen, som nu. Jag har hur mycket som helst som jag egentligen borde göra, istället sitter jag här. Gah. Och sen får man ångest över att man inte gjorde rätt grejer. Jobbigt. :)"

E: "Du, ibland när jag har skoljobb att göra, och jag lovar att jag inte ska fastna vid datorn finner jag mej själv göra saker jag aldrig i mitt liv skulle kommit på annars. Som nu, t.ex. -vad gör jag? Jo, jag töjer mina nya jeans.. Jag duschade med jeansen på och sitter nu invirad i handdukar och hoppas att de ska forma sej efter min unika bakdel. Värt.
Och vad gör jag mer? Ja, inte är det språkhistoria i alla fall. Den skulle jag ju nämligen göra eftersom jag inte har tid i veckan, och sedan kommer Josef, och sedan.. är det prov. Aaaargh
Men, grejen med dej och mej är också att vi vet att vi klarar oss. Minsta möjliga arbete, högsta möjliga betyg. Vi vet att vi kan göra så, och därför gör vi det. Och ångesten brukar jag hålla borta genom att alltid hålla mej sysselsatt -ibland med fullkomligt onödiga saker som att töja jeans..(planen med jeansen var egentligen att sitta fast framför skrivbordet, så jag verkligen SKULLE göra något.. men, det sket sej.)"

A: "Ja, så är det nog. Jag har egentligen aldrig behövt anstränga mig, så sett - därför blir det jobbigare när det väl kommer. Och jag har dessutom noll teknik. Jag sitter i sängen och pluggar, inte vid något bord eller på nåt annat smart ställe. Jag sitter istället i sängen med en kudde bakom ryggen och studar. Datorn i knäet och böckerna bredvid mig. Inte konstigt att man inte kan koncentrera sig, det blir ju för bekvämt! Näe, egentligen kanske man skulle hitta på något riktigt obehagligt bara för att få det gjort! Ny teknik på g. :)
Haha, härligt, det där med jeansen. :) Jag fick ett gott skratt och såg det framför mig. :) Funkar det att göra så?
Tusan, vilken lång kommentar det blev."

E: "Mitt råd är att pröva en annan (plugg-)teknik, men pröva inte blöta jeans, den funkar inte. Men själva uttöjandet kan nog funka. Nu är allt torrt förutom midjan (där är det ju flera lager tyg) så den har jag trätt över stolsryggen. Imorgon får vi svaret.."

OBS! IMORGON ÄR DET OCKSÅ SKIDPREMIÄR FÖR ELLINOR I ALPERNA!!!

Idiot

och idioten är jag, och jag borde väl ha vetat bättre. Man ska inte lita på någon. Det finns alltför många saker som kan gå snett, men det är jävligt jobbigt när man själv alltid försöker fixa allt, och den andra personer inte klarar av ett skit.

Det är så jävla enkelt att ställa upp och engagera sej i allt, åka på utbildningar och möten och vara ordförande hit och dit, men att hålla tider eller tänka ett steg längre, där tar det fanimej stopp.
Och egentligen har jag bara mej själv att skylla eftersom jag gjort nästan allt, alltid. Självklart har det inte alltid blivit 100% lyckat, men min success-rate är fan så mycket högre än hans.

Jag hade till och med tagit på mej en fin tröja och fixat håret lite grann.. Jag är så jävla dum i huvudet.

Jag är inte gjord för sånt här

Precis hemkommen från matchen. Vi vann mot Graz med 5-0, jag gjorde en assist. Självklart ska en vinst firas, så alla fick en flaska (0,5L) starköl att dricka upp på sisådär 30 sek. Usch, jag säger som familjen det snurrar i min skalle.

Nu har jag 15 minuter på mej att bli klar i huvudet innan jag ska prata med Josef på Skype. Damn. Ta dej samman nu.. kom igen.

Fattar inte hur man kan halsa en hel öl och sedan sätta sej i bilen och köra hem. Fast det kanske beror sej på hur snabbt man kör hem. Det slog inte till för mej förrän halvvägs hem med cykeln.. (OBS! Ironivarning)

Tanken räknas inte

Det blev något av en diskussion i kommentarerna till mitt förra inlägg, därför tar jag tillfället i akt att skriva ett helt inlägg om vad jag tycker. Det kan man göra när man har en egen blogg och folk börjar tjivas om saker.

Jag håller helt med Marcus om att jag inte kan förändra saker. Nu ska vi inte misstolka här. Självklart tror jag att det spelar någon roll att jag röstar, vad jag väljer att köpa och inte köpa, och att jag kan engagera mej i saker och påverka andra människor. Men jag tror däremot inte att det spelar någon roll vad jag bara tänker, inuti mitt eget huvud.
Jag var jätteglad över mina skor, och sur på min tandkräm och två personer jag känner var med om en bilolycka. Skulle bilolyckan aldrig skett om jag hade tänkt på dem lite extra? Svar: nej.

Omtanke har självklart aldrig skadat någon, men jag säger som Rasmus: "Det är inte tanken som räknas." Det som räknas är det jag gör. Jag kan inte förhindra en bilolycka som sker i ett annat land, men jag kan däremot skicka iväg ett kort, eller ett mejl, eller ringa och säga att jag tänker på dem. Men att bara sitta här och bry mej ger inte dem ett skit.
-Det vet jag av egen erfarenhet.
För tre år sedan blev jag sjuk och fick vara på sjukhus ett tag. Varje gång någon visade att de brydde sej blev jag så glad och kände mej så mycket starkare. Men, det var ändå rätt ensamt på sjukhuset.

När jag blev frisk och kom tillbaka sa en massa personer "Jag tänkte på dej och hoppades att saker skulle bli bättre". Jahaa... Det var ju kul att veta att de orkade säga det till mej när jag inte hade dött. Verkligen en tröst. Men de orkade minsann inte höra av sej. Det absolut värsta var när en person, som jag verkligen älskar och ser upp till, berättade "Jag har bett för dej." Dels blev jag jätteledsen för jag insåg hur sjuk jag hade varit. Be är något allvarligt för mej, även fast jag själv gör det nästan varje dag. Dels insåg jag att den här person hade tänkt mycket på mej och inte hört av sej. Jag som var så ensam. Mamma och pappa var där, jag fick lite besök, men jag kände mej bortglömd och svag.

Det är här varje person kan göra skillnad. Tänk inte bara, be inte bara, hör av er, visa att ni bryr er.

Men det där med att be då? Jag tror inte att jag blev friskare av att X antal personer bad för mej X antal gånger. I så fall skulle det hela ju vara en popularitetstävling. "Pelle har bara två kristna kompisar som ber för honom, men hela Kalles släkt och vänner är ju troende, så Kalle överlevde." Jag tror heller inte att orätter som har hänt beror på att vi ber för lite idag. Vi kan inte ändra historien genom att be, och vi kan inte påverka framtiden.

Bön för mej är att dela med mej av mina innersta bekymmer och glädjeämnen till Gud. Jag har alltid någon som kan dela mina bördor, och ge mej kraft. Sedan, när jag bett och fått chansen att se objektivt på saker och ting, kan jag ta mej själv samman och göra något. Bön är i mina ögon förstadiet till handling, inget annat.

Sedan tror jag också att Gud skapade världen, och att han har skapat livet, att han ger stöd och kraft till oss människor och att vi väljer vad vi ska göra med de gåvorna som har givits till oss. Om vi sedan väljer att köra som galningar i trafiken kan i alla fall jag inte på något sätt se kopplingar i det till Guds humor.

(Det som jag skriver är självklart bara mina egna tankar och en vidareutveckling av Marcus kommentar i förra inlägget och något Rasmus slängde ur sej på fyllan innan han började kramas som en idiot -jag kan inte garantera att de står bakom något av det som står i denna text. Dessa två motpoler till människor (både till varandra och till mej) fungerar bara som inspirationskällor. Deras egna åsikter?? -Får ni fråga dem om..)

Perspektiv

För några minuter sedan jag satt jag och svor åt mina tänder, samtidigt som jag gladdes åt mina nya skor. Sedan läste jag mejlet från mamma där hon skrev att två personer vi känner genom hockeyn blev påkörda när de åkte i sin bil. Nu tänker jag bara på om operationerna lyckades, om de kommer att få bestående men, hur deras liv kommer att se ut i framtiden. Konstigt att saker kan ändras, och allt kan bli så obetydligt, så fort..

Mina tankar är med er. Until we meet again, may God hold you in the palm of His hand.

Som sagt, "Lucky me"

Fick ett svar från mamma, som hade pratat med tandvården. The directions are as follows:
- Sluta direkt med tandkrämen.
- Försök med en vanlig, med whitening
- Funkar inte detta måste jag gå till tandläkaren i Innsbruck och betala dyra pengar för att antingen slipa bort den gula beläggningen eller köpa en annan (dyr) specialtandkräm.
Aaaaargh! 167 spänn åt helvete!

Men, jag har i alla fall lagt 95 spänn på något bra, på något riktigt bra -Skorna som jag längtade efter hela augusti, men inte ville köpa då för att de var för dyra för min smak. Hittade dem av sen slump på Tradera samma kväll som auktionen gick ut. Surfade in ett par timmar senare och lade ett bud, som vann.

Senare visade det sej att skorna inte behövde skickas med posten (skulle kostat ytterligare 55 SEK) utan kunde hämtas upp i Töreboda - men oj så bekvämt! Eller, kanske inte för mamma, men för mej!

-Tack mamma <3

Är jag Sverker?

Ojsan, kom precis på mej själv med att härma Sverker Olofsson när jag läste igenom mejlet jag hade skrivit till mamma:

"Jag har varit duktig och borstat ordenligt med den nya, karies-borttagande, tandkrämen. OCH MINA TÄNDER HAR BLIVIT GULA! -Ill-gula. Ska det vara såhär? Det kanske är en tandkräm som motverkar karies, men den förebygger inte tandsten direkt. Jag kanske har blivit paranoid, men jag har för mej att på den korta tiden av 1,5 veckor har det bildats tandsten på mina tänder nere vid tandköttet.
Kan du ringa tandvården och fråga om det ska vara så? För jag tänker inte missfärga mina tänder för att få bort två små hål. Då borrar jag hellre i mina VITA tänder. För de var vita förut."

När blev jag sånhär? Ska det vara såhär?

Och den där so called "tandkrämen" (som ser ut som lim, smakar simbassäng och har en konsistens som inte kommer i närheten av hur en tandkräm ska bete sej) kostade mej 167 svenska riksdaler, och jag har bara hämtat ut en av två "tuber".. Lucky me.

Svart på vitt

Det som vi svenskar har pratat om hela tiden här i Österrike har äntligen blivit bevisat: Österrikarna röker i mycket större utsträckning än svenskarna. Svt har en nyhet på sin hemsida som visar att WHO har kommit fram till att 16,2 % av den svenska befolkningen över 15 år röker, vilket är minst i Europa.

Österrike hamnar på en tredje plats, efter Grekland och Ryssland, här röker 40,7 %. Ouch, det kommer svida när jag kör upp dessa fakta i ansiktet på mina österrikiska vänner, som lever i förnekelse.
För ett par år sedan var det tillåtet att röka i alla almänna utrymmen på studenthemmet, men den dåvarande svensk-gruppen satte stopp för det, thank God.

Hoppas att det kommer göras en undersökning på i vilket land de kopplar sina hundar minst också, då skulle vi svenskar få ännu mer underlag för vår "kontroversiella" kritik.

Jag och min tyska

Häromdagen frågade Julia mej varför jag är så bra på tyska. "Beror det på att din mamma är från Schweiz?"

Min hörförståelse har säkert blivit bättre av att jag har släktingar som pratar ett annat språk, men ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg hur mycket tyska jag pratade hemma som liten. Mamma pratade tyska med oss, men jag tror inte jag förstod överdrivet mycket. Man fick mest läsa av kroppsspråket och tonfallet och sätta det i sitt sammanhang. Svordomarna förstod man lätt. Hade man inte bäddat sängen, och mamma redan hade bett en att göra det tre gånger tidigare under dagen (då på svenska) och hon sedan började svära frenetiskt på schwiizertüütsch och peka mot rummet efter att hon precis hade varit inne och kollat läget.. ja, då skulle nog vilken unge som helst kunna räkna ut vad det gällde..

Den frågan som Julia ställde har jag nog fått 50 gånger i mitt liv. Jag tycker verkligen att det är okej om folk frågar, även om jag inte kan ge något bra svar. Men det är lite jobbigare när de vill ta ifrån mej det jag har kämpat för, nämligen att bli bättre på det tyska språket. Under hela högstadiet sa hur många som helst "Ellinor är bara bra på tyska för att hennes mamma är från Schweiz." Säkert. Det är precis som att säga "Helene har bara MVG i svenska för att hennes mamma är från Danmark" -vad är det för logik liksom?! Jag har engagerat mej i skolan, men alla ska jämt hitta på anledningar till att jag har klarat mej bra, för jag har ju aldrig lagt ner tid på något, nej nej. Allt kommer gratis här i livet, visste ni inte det?

Sedan kanske jag har hört och övat olika ljud när jag var liten som vi inte har i svenskan, men som finns i tyskan. Det var främst uttalet som Julia tänkte på när hon frågade. Men jag vet inte, jag kommer inte ihåg, men kanske. Det enda jag vet är att jag sa "Kakao" och inte "oboy" när jag började skolan, och de andra barnen förstod inte alls vad det var jag drack till frukost. Sedan tyckte jag om salami som liten också, och det var ju helknasigt.

Fasching

Imorgon börjar fastan, så idag festas det rejält. Kom precis tillbaka från Fasching-tåget i centrum. Hade höga förväntningar efter allt man hört och sett om Basler Fasnacht, men Innsbrucker Fasching har inte kommit i närheten -hittills. Det kanske blir bättre eftersom Rasmus planerar att supa mej under bordet ikväll. Mötte honom på Spar (mataffär) förut, och frågade vad han gjorde där. "Ska köpa sprit till dej!" var svaret.

To be continued..

Händelserik vecka med nya svenskar

Denna vecka har varit helknasig.

• Torsdag: 10 svenskar åker till IKEA, och vi lyckas tappa bort en av de nya tjejerna.
• Fredag: Husföreståndaren upptäcker att en svensk hyr ut sitt rum till en av de nya svenskarna i andra hand, och gör ett litet besök. Ute på måndag var beskedet, redan på lördagen var ett nytt rum fixat.
• Söndag: Den andra nya svenskan bryter benet första dagen i backen. Hon hade ändå tur i oturen: Hon bröt det lilla benet i vaden "vadbenet" och inte skenbenet. Resultatet: 3 veckor med kryckor och en stöttande elastisk binda.

Sedan var det någon galning som tänkte hoppa ifrån bron i torsdags kväll, men ambulansen och X antal poliser dök upp och fick stopp på vansinnet.

Och för att svara på en fråga jag fick i mina kommentarer: Jo, jag sover, men det är skönast att skirva på bloggen på kvällen innan man går och lägger sej. På senaste tiden har jag skrivit inlägg ovanligt tidigt på dygnet.

Keinohrhasen

Mitt andra bio-besök är avklarat, och det blev en riktig feelgood-film, Keinohrhasen. Den var som "You've got Mail", fast roligare och sötare, och ännu mer självklar. Men jag älskar filmer där man vet hur lyckligt allt kommer att sluta, då sitter man där i två timmar och bara njuter och fnissar förnöjt varje gång skådespelarna bråkar, men egentligen älskar varandra innerligt. Bra musik var det också.

Det är nu man saknar en pojke att krypa intill och gosa med. Egentligen borde man kunna leva ett helt liv genom att bara se på film; glädje och sorg, kärlek och obesvarade känslor, lugn och spänning -där finns allt. Men, vad tråkigt det skulle vara.. Film är ett bra komplement till livet jag redan lever.

Damn!

Jag kommer missa melodifestivalen i år, och jag är besviken! Lasse ska vara med, och Kristian Luuk är roligare än någonsin. (Obs! Nu fungerar länken!)

Får helt enkelt gå till datasalen på Uni och se programmet i repris. Men det är inte samma sak..