Andras sanningar

Här kan du läsa 7 sanningar om annat löst folk:

Amanda
Elkå
Susanna

och antagligen kommer Kajsa också hoppa på tåget. Pojken min har svarat i föregående inläggs kommentarer, om någon är intresserad.

Mina 7 sanningar

1. Jag har en sjukt snygg garderob (och med det menar jag innehållet i den) som jag alltför ofta överger, för att spendera tid med mina mjukisbyxor istället.
2. Efter att endast ha läst vad skolan tvingat mej, har jag nu börjat läsa böcker, har läst 3 hittills i år.
3. Och så ägnar jag mej åt lite skumma saker, har börjat ladda ner låtan från nätet, men de grejerna jag gillar köper jag på skiva sen ändå.
4. På mitt rum är det alltid stökigt, men aldrig ofräscht. (På mitt rum i Innsbruck är faktiskt allt nästan jämt i ordning)
5. Jag äter pasta med ketchup, något som är belagt med dödsstraff här i Österrike (så jämfört med Italien kommer man lindrigt undan här..).
6. När jag var liten sög jag inte på tummen, jag sög på långfingret och ringfingret -samtidigt.
7. Jag är lat, men när jag väl gör något gör jag det till 100%.

That's it, blev utmanad av Adnama, men tänker inte utmana någon vidare. Om ni verkligen har lust kan ni skriva 1, 2 eller 7 sanningar om er själva i kommentarerna. (Marcus: Du kan som vanligt skriva 7 lögner..)

Och så en liten uppdatering, vi har 4 nya svenskar här, inte tre, och Undenäs-killen (en riktig cutie) lyckades hitta min blogg och lämna en kommentar, skärpt kille.

Undenäs, holy crap!

Jag bor ute i bushen, det finns inte många svenskar som vet vad Töreboda är, och Halna ska vi inte ens gå in på.
En gång sa min kära svärmor "Ellinor, visst är det helt otroligt att dina svärföräldrar känner till stället du bor på?!" och ja, det är det. Här får man tag på en kille, och så visar det sej att han har bott i Forsvik av alla ställen, och hans föräldrar vet vad Halna är.

De flesta på min kurs kommer från Göteborg med förorter, eller Stockholm/Uppsala-området. Men, Rasmus kommer från Vingåker och känner faktiskt till lite om Skaraborg, eftersom han brukade spendera somrarna i Hjo. Sara, som är hemmahörande i Värmland, är född på KSS i Skövde och har bott i Sjötorp. Hon säger till och med "Luschsta" och inte Lyrestad, det ni!

Men, de har ju inte haft koll på Halna. Ingen här har riktigt förstått var jag kommer ifrån. Det blir liksom som om jag pratar om Halna hela tiden, men att alla andra tror att Halna bara finns i min fantasi, för dem är det inte verkligt. (Jag vet inte varför, men det enda jag kan tänka på är när Viktor J såg bandy på TV:n och utbrast "Pappa, bandy finns på riktigt!")

Det kommer att börja 3 nya personer på måndag. En kille kommer från Karlsborg, och det är bara jag och Rasmus i gruppen som vet vad Karlsborg är. Bengan minglade friskt på kinesrestaurangen och pratade om kursen och om nya elever osv. Då frågade Rasmus: "Men han killen, han kommer väl från Karlsborg?" varpå Bengan svarar: "Egentligen Undenäs."
Ellinor: "Undenäs, holy crap!"

Det är helt otroligt, utav alla människor som skulle kunna plugga tyska i Innsbruck så vet 2 av 15 var jag kommer ifrån, och nu ska en kille från Undenäs börja plugga med oss. Världen är liten, men det har ju konstaterats ungefär 1 miljon gånger förut.

Update: Saras efternamn Undevall kommer just ifrån Undenäs. Hennes släkt kommer tydligen därifrån. Det är ju heeeelt otroligt.

Tänk lite

Heath Ledger är död, 28 år gammal. Först tänkte jag inte uppmärksamma det överhuvudtaget. Jag kände honom precis lika lite som jag känner Göran Persson, den där bonden i choklad-reklamen, kassörskan i butiken eller ett fattigt barn i Afrika.

Sedan när började vi bry oss om folk vi inte känner? Överallt ser man kommentarer som "Åh, vad hemskt! RIP Heath" eller "Tragiskt, mina tankar går till hans vänner och familj."
Klart det inte är idealiskt att man går och dör innan man har fyllt 30, och har ett helt liv framför sej, men, för att sätta det hela i perspektiv: på vår jord dör ett barn var tredje sekund. Folk dör hela tiden. Bara för att vi har sett hans ansikte lite här och var betyder inte det att vi känner honom på riktigt. Han var en bra skådespelare och hans talang kommer att vara saknad, men bli inte personliga, det är bara löjligt.
Så, alla ni som sänder en tanke till Heath och hans familj: Gör det, men kom ihåg att varje år dör bl.a. 6 miljoner människor i HIV/Aids, sänd en tanke till dem och deras nära och kära också..

Och sedan kan man ju undra hur smart det är att ta droger.

Det har inte bevisats om det var självmord, det fanns tydligen inga klara tecken på det, men jag kommer snurra in på det spåret ändå.
Har kollat på Lejonkungen - musikalen på youtube, och Jason Raize spelade Simba. Jason tog livet av sej 2004 och överallt skriver folk inte bara "RIP" osv, utan också "Varför?!" och "Du som var en sådan talang!" och "Du som hade allt!"
Varför folk tar livet av sej har jag aldrig riktigt förstått, jag tror att man måste ha varit med om en riktig depression för att ens vara i närheten av att kunna förstå, men en sak ver jag: alla människor bara är människor, även om de är kända. Rikedom och framgång är inte allt, man måste hitta lycka också.

Nej, den här kändis-besattheten måste ta slut någon gång.

På tal om kändisar, så är tydligen hälften av alla "ansikten" vi har sparade i vårt minne och som vi känner igen personer vi inte känner, utan de är kändisar, lokala eller globala, kändisar.

På tal om något helt annat: Kinesmaten blev lyckad. Alla fick en sittplats, man blev mätt och det var prisvärt. Bengt och frugan kom med, och de är så trevliga.

Så går det när man tar på sej ansvaret

Idag har vi sista lektionen på kursen del A. "Kan vi inte gå ut och äta, för att fira att kursen är slut, och säga hejdå till dem som slutar?" föreslog Emma och Julia. Jupp, sa jag och tog reda på vilka som ville med ut och äta.

Efter en del research kom jag fram till 16 personer, så vi bokade bord för 16 personer. Sedan bjöd jag en ny tjej: Susanna. Markus rapporterade att han också kommer -och tar med sej sin fru. Sedan mejlade Ellen vår lärare + Bengt, och på lektionen senare ikväll får vi väl fråga vår Landeskunde-lärarinna också.

Vi har ett bord för 16 personer, och vi blir kanske 21, eller 22 om Bengt tar med sej tjejen sin.
Tusan att jag ska anordna allt, och så går det helt fel... Men, vi har tur att det är på en kinarestaurang. De är alltid så trevliga, och det kommer att vara ett långbord. Det går säkert att mosa in en extra stol här och där. Och vilken restaurang har tackat nej till fler betalande gäster?

Nu ska jag skumma igenom listan på boende i Rössl (studenthemmet) för att se om det finns någon annan nyanländ svensk som man kan dra med sej, nu är det ju kört ändå.

(och provet var verkligen helt omöjligt, som Jenny skrev på förra inläggets kommentarer..)

Inte en vacker dag, men jag är helnöjd

Vädret har varit regnigt och mulet, bergen har man inte kunnat se idag. Men idag har varit helt OK, faktiskt t.o.m. lite bättre än helt OK. Jag skrev det näst sista "provet" och det gick bra. Vi fick välja vilken bok/historia som heslt som vi har läst under kursen och skriva vad vi ville om den, ca 500 ord. A piece of cake. Nu är 90% av kursen avklarad, de resterande 10% kommer på ett prov imorgon.

Sedan gick jag på shoppingrunda, laddade på förrådet av skolsaker inför Bengans ankomst, köpte även hudkräm, en present till Olivia, pins så jag kan sätta upp saker på den tråkigt tomma väggen, samt kollade efter en present till mamma och en till Josef.
Det är så skönt att bo i en stad, då kan man gå runt och kolla i affärer precis när man vill och få ner shoppingsuget även om man inte köper något. Fyllde på matförrådet gjorde jag också.

Har också dratt ihop alla människor i klassen, så vi ska fira slutet på kursen och gå på restaurang på torsdag. Men: Dagens höjdpunkt: Jag chattade med mamma och Sonja -samtidigt -på tyska! Mycket duktigt gjort av mej, tycker jag. Sedan har jag och Emma diskuterat att åka till Wien någon dag, och kanske släpa med Julia och lite annat trevligt folk. Ser fram emot det något enormt!

Morgondagen: 50 retoriska figurer ska paras ihop med 50 meningar. Jag skummade igenom allt tidigare idag, och 8 kan jag bombsäkert! Resten får morgondagen utvisa. Egentligen spelar det ingen som helst roll, eftersom det bara är 1/10 och läraren har under sina tre år som språklärare för svenskar och amerikaner aldrig gett någon IG.. Som min käre far alltid säger: Don't worry, be happy. Jag anar att han har snott det någonstans ifrån, men, det har han ju med allt. Nite nite

Ett nytt år är här

Jag vet, jag är lite seg. Tänkte bara säga att jag aldrig har förstått det där med att starta på nytt eftersom det blir ett nytt år. Efter julledigheten är man snarare mer trött än utvilad eftersom man måste: hinna med hela släkten på 14 dagar, oroa sej för julklappar och ekonomi, samtidigt som det är becksvart utomhus -och ingen snö finns det som lyser upp i mörkret heller.
Den som hade som nyårslöfte att dricka eller röka mindre, eller kanske att börja banta har säkert bara ångest efter allt matintag och festande. Ska man ändra på sitt liv ska man göra det för sin egen skull, utan panik-känslor.

Jaja, slut på Ellinors konstiga tankar. Det jag egentligen hade tänkt att göra var att kora "den skönaste kommentaren år 2007". Vinnaren är: Kristian Luuk! Som kommentator under Eurovision Song Contest* kläckte han ur sej den mest klockrena jämförelsen någonsin när han sa detta om Ukrainas bidrag: Iprenmannen möter Dame Edna.

* Ja, jag ser på Eurovision, och på Melodifestivalen också! Varje år väntar man på något bra, men.. det kommer inte. Men, vi vet ju alla att det är jakten som är hela spänningen.

Ok, nu måste jag sluta säga pojken..

Idag fyller han 20 år, och han är helt enkelt bäst.

1. KF, Lidköping höst 06
2. Tåg till Stanstead, sommar 07
3. Läckö, sommar 07

Under för hyn

The Body Shop
Seaweed mattifying day cream

Köpte La Roche-Posay's fuktighetsgivande, matterande hudkräm "Effaclar", 40 ml för 15€, oljefri och bra för fet hy.
Snokade även runt lite på the Body Shop. Där hittade jag "Seaweed mattifying day cream" och fick med mej ett prov på 2(!)ml hem.

De två ansiktskrämerna har exakt samma verkan, men krämen från Body Shop är 10 gånger så dryg. Jag överdriver inte, mina 2 ml har räckt hela jullovet. Den kostar 189 SEK för 50 ml i Sverige, men det är inte alls mycket, med tanke på hur länge den räcker. I Österrike kostar den 15€ (=ca 140 SEK).

Det där med födelsedagar.

Nuförtiden behöver vi inte lära oss lika många årtal och datum utantill som de gjorde förr i tiden. Det handlar mest om att kunna placera händelser tidsmässigt, och se ett sammanhang i historien. Vilka datum är det som generationer innan oss har varit tvungna att banka in? Min teori är (förutom stormningen av bastiljen, the battle of Hastings osv.osv.): dödsdagar.

Varför lär vi oss dödsdagen och inte födelsedatumet? Den dagen en person dog tillförde den ju inte direkt något till världen, men dagen den föddes skulle bli början på något som folk kommer att prata om i kanske tusentals år. Och varför firar vi alla kända människor på deras dödsdag?

Jag kan förstå att man lär sej ett dödsdatum utantill om det t.ex. är en viktig ledare som dör, vilket leder till att det blir ett instabilt läge i landet/fred/krig/något annat historiskt viktigt. Men, vi måste ju inse att det inte var många berömda ledare, vetenskapsmän, författare osv. i historien som gjorde sitt livs mest spektakulära insats just på sin dödsdag. Så varför kommer vi ihåg den?

Och sedan är det: det där med födelsedagar. Varför fira dem? Det betyder ju bara att man blir äldre och närmar sej döden. Fast, egentligen betyder det också "för siochså många år sedan föddes du, på just denna dag, och eftersom det var så toppenbra att du kom till jorden ska vi fira ordentligt!" och det kan jag gå med på.

Fast, om jag inte skulle leva mer skulle jag varken vilja att folk kom ihåg min födelsedag eller min dödsdag. Jag skulle vilja bli ihågkommen för den jag är. Undrar vad det kommer att vara egentligen.. Synd att man inte kan bestämma vad man vill bli ihågkommen för. Det enda man kan göra är att leva sitt liv och hoppas att de runtomkring en inte missförstår allt man gör och har för sej.

Grattis Jenny (19 år!) och Julia (23 år!) igår.
Och på söndag fyller världens bästa Josef 20 år.

ERSTAUNLICH!

Ja, ibland måste man få skryta lite grann. I tisdags pratade jag i 10 min om ett valfritt ämne. Taizé blev mitt val och istället för att skriva ihop en text och lära mej den utantill pratade jag fritt.
När jag var färdig sa vår lärare att jag "knappt gör några fel" när jag pratar, och att han sådär i efterhand inte kunde komma på något att påpeka direkt, bara ett ord som jag kunde bytt ut, eftersom ordvalet inte passade in i den övriga stilen.

Tro det eller ej, men läraren som alltid bara säger gut so, passt, ok, so kann man auch machen (=bra, det funkar, ok, så kan man också göra) nämnde ordet erstaunlich (=enastående, otroligt) när han gav mej feedback efteråt. Det är inte illa. Men det som gör mej mest nöjd är att det bevisar att min tyska verkligen har utveklats. Inte en chans att jag kunde prata fritt på tyska inför klassen på gymnasiet. Eller... inte så här fritt. Fritt pratade jag väl alltid, men med långt ifrån något som helst flyt och ännu längre ifrån perfekt grammatik.

Fesch

Jag är medlem på StudiVZ.net, en community där man kan vara medlem om man studerar någonstans på denna jord, men det är mest folk från de tyskspråkiga länderna som letar sej dit. Min första profilbild (där jag är svampplockare) tyckte Miriam i mitt lag var hur cool som helst, men sedan bytte jag till en bild från togapartyt innan studenten nån gång. När vi diskuterade bilderna i bussen såg Heike ett kort på Josef (alla bilderna finns på min mobil, och är tagna med mobil allihop, därav den dåliga bildkvalitén) och sa, spontant: "Ah! Fesch!" Vilket betyder "snygg" eller "het". Japp, Fesch är vad han är.

Svampplockning i Halnas skogar (hösten 06)

Toga i Falköping (nästan sommar 07)


En Fesch pojke på Smögen (sommaren 06)

En god bok

är något jag alltid har tyckt varit överskattat. Men nu tror jag att jag har ändrat mej. Det finns nog inget så avkopplande att göra än att läsa en "god bok". Just nu håller jag på med Terry Pratchett, en massa roligt nonsens och fullproppad med ordvitsar. Ångrar att jag bara tog med mej en Terry Pratchett-bok hit, har ju bara 70 sidor kvar i den nu. Men får väl ta med två till (eller tre) när jag åker hem till påsk.

Just det, har jag sagt att jag kommer hem till påsk? Bara för två veckor, men ändå.

Mitt lag (extended version)

som jag iochförsej inte känner är mitt lag, men, det är laget jag spelar med. Vi förlorade igen, knappt med 3-1, efter att motståndarna gjort mål i tom bur i slutminuten. Vi är så mycket bättre, men tyvärr är inte vår coach det. Men, nu lämnar vi det, och snackar lite om mitt lag istället.

Dryckesvanorna är liiiite annorlunda här. Efter varje match tar vi en öl, ett glas vin eller champagne. Igår innan matchen gick vi ut och tog en öl och satt på en rökig krog, en "superbra" uppladdning inför en match! Dessutom bjuder Heike alla på snapps efter varje måltid. "Schnapps, jemand?!"

Och så röker ca 40% av laget. Detta förekommer inte i någon annan sport, men eftersom alla i mitt lag snarare spelar ishockey för att komma långt bort från sportens värld, så är det egentligen helt logiskt. Något som inte är logiskt däremot är en av varningstexterna på cigarett-paketen. Det står ungefär så här:

Den som slutar att röka löper mindre risk för hjärt-, kärl- och lungsjukdomar.

Jahapp. I så fall är det absolut bästa sättet att undvika hjärt-, kärl- och lungsjukdomar att först börja röka och sen att sluta, för då löper man ju mindre risk att drabbas. Hur korkat formulerat är inte den texten??? Självklart menar den, lite subtilt sådär: "jämfört med dem som inte slutar att röka", och det finns inte så mycket plats att klämma ihop allt det där på ett litet paket. Men ändå, det är ju korkat som stryk. Vad skulle Caroline Vöörmann* sagt om det egentligen? (Åh, Vöörmann, annars dör man.)

Just det. Jag har redan skrivit det i en kommentar på förra inlägget, men jag måste skriva det här också, för jag har kommit på några till tankar angående Linus (eller tatuerarens, beroende på hur man ser det) "tjejer-som-är-missnöjda-med-sitt-utseeende-kompenserar-med-annat-teori":

Klart att man vill kompensera, men jag tror inte att man gör det med en stark personlighet. Däremot tror jag att många gömmer sej bakom humor. Och intelligensen föds man med, men man kan säkert skaffa bra betyg ändå, och det tror jag en del med lite sämre självförtroende utnyttjar (fast där krävs det ändå lite intelligens, men inte rå-mycket). Det, eller det som du sa: en specialegenskap, något som jag kan, och som jag är (någorlunda) ensam om.
Och der där med sex: Litar man inte på sitt utseende, vågar man inte skryta med sex, hur gudomligt det än är..

(PS, min käre bror påpekade att man faktiskt kan öva upp sin intelligens. Ja, man kan öva upp logiskt tänkande osv, men jag tror bara man gör bättre ifrån sej på test osv, men att det inte märks utåt att man är intelligent, och då blir det ingen kompensation.)

Och när vi ändå är inne på intelligens, så måste jag slänga med något som en kompis till min bror skrev på min brors dörr (med spritpenna):

"Jag är så inteligent att ingen förstår sej på mej"

Lobo: Men, Jimmy, "intelligent" stavas ju med två L.

Jimmy: Va, gör det?! Åh, fan.
Sedan stoppade han inte ett extra L, men det såg ju förj*vligt ut. Och det gjorde det bara ännu mer misslyckat, och roligt.

Han var för övrigt vegetarian, men en gång beställde han en "stor kebabpizza". "Men Jimmy, du är ju vegetarian!" "Ja vet, men ja e hungrig!"
En annan gång hade han en djup filosofisk diskussion, som handlade om att han i princip var en militant vegan. "Men Jimmy, du har ju läderkängor och läderjacka på dej.." "Öh, jaaaa.. Men, jackan är ju snygg, och kängorna fick ja av min bror. Om jag inte skulle använda dom skulle han bli lessen jueh!" , "Men, kebabpizzan då?", "Meh, ja va ju hungrig!"

Han var verkligen så "intelligent" att ingen förstod sej på honom..

.

.

.

*En petig lärare (men skön) från gymnasiet.

12 timmar i en buss

är vad jag har att se fram emot. Vi ska åka till Wien med laget, och spela vår returmatch mot Vienna Flyers. Har hört att Wiens innerstad är otroligt fin, men jag tror inte vi hinner se något av den.

Idag var jag och Emma på IKEA, och jag köpte en matskål för 0,29€ (har råkat slå sönder mina två djupa tallrikar), en skrivbordslampa för 3€ (kommer att behövas när Bengt kommer i februari, och man verkligen kommer att plugga) samt batterier.

Pratade med Linus igår, och han hade pratat med en tatuerare som hade en teori, nämligen att: tjejer som inte är nöjda med sitt utseende kompenserar det på andra sätt, t.ex. genom en stark personlighet, intelligens och "gudomlig sex".
Jag vet inte riktigt om jag håller med om det där.
1. Om man inte är nöjd med sitt utseende kan det ofta bli så att det drar ner ens personlighet, eftersom man inte vill visa sej själv/stå i centrum för mycket.
2. Intelligens är något man bara kan öva upp till en viss del, och jag tror det är något som man övar upp tidigt, innan man blir riktigt medveten om sitt utseende.
3. Och det där med sex. Man måste ju vara två för det, och då hänger det ju lite på den andra hälften också.
Jag vet inte, kanske finns det en poäng. Fast, Linus, jag känner mej fortfarande inte träffad, mest för att jag faktiskt är nöjd med mitt utseende. haha.

Käre Rasmus

Msn, 23.30-tiden onsdagen den 9:e januari 2008
(Bakgrundshistoria: Ramsus är med i min tyskagrupp, och jag brukar leka mamma åt honom ibland. Mest för att han är så tacksam att driva med. Han byter sin bild på msn ungefär en gång i timmen, och hans rumskompis Arne S har alltid ruskigt stökigt. Enligt Rasmus blogg använder Arne S rummets golv som: "bokhylla, klädhängare och kylskåp". Just nu jobbar Rasmus på att bevisa att Arne S är en gris, och få Arne S utkickad, alternativt få ett annat rum åt sej själv -utan Arne S.)

Ellinor säger: gå och lägg dej
Ellinor säger: och byt bild, det är på tiden
Ellinor säger: !
Rasmus ohne e säger: hahahaha
Rasmus ohne e säger: gutten nacht på dig
Ellinor säger: detsamma
Ellinor säger: och medan du ändå är igång kan du ta och plocka undan Arne S' skor och resväska som ligger på golvet
Rasmus ohne e säger: hur vet du det?
Ellinor säger: jag är synsk, haha
Rasmus ohne e säger: det var ju kul, fast det är ioförsig bara två av alla saker som ligger där så
Ellinor säger: ja, det är ju bara att chansa på nåt!
Rasmus ohne e säger: jag får snubbla på det sen
Ellinor säger: *håller tummarna*
Ellinor säger: hehe
Ellinor säger: nite nite
Rasmus ohne e säger: och så ska jag ha teaterblod på mig så det ser ut som jag skadat mig
Rasmus ohne e säger: ja, godnatt!!
Ellinor säger: go for it!

Tycker om dej Rasmus. Jag har nog aldrig träffat en människa som är så enkel och komplex på samma gång, förutom Lajnus såklart.

The Movie of Your Life

Jag har alltid undrat vad berömda människor tycker om sättet vi uppfattar dem. Om de fortfarade lever kan de säga vad de tycker; men de som är döda då?

Så fort ett känt namn dyker upp i huvudet har vi en åsikt: Caesar, Ludvig XIV, Marilyn Monroe, Elvis osv. osv.
Otaliga filmer/dokumentärer har gjorts. Men, skulle de verkligen tycka om vad de såg?

Det finns en låt där en kille sjunger: "How did you like the movie of your life?" (The Movie of Your Life - Spencer Day)
-Tyckte du om skådespelarna och skurkarna? Var det en rättvis bild?
Och hur kommer folk att komma ihåg mej när jag inte finns kvar här (vilket förhoppningsvis är om en väldigt lång tid)?

Nej, det finns bara en sak att göra: Vara sej själv och hoppas att folk inser det. Hur ska någon annars kunna komma ihåg mej, eller någon annan för den delen, om vi alla bara gömmer oss bakom något vi vill vara. Och om du så gärna vill vara något annat: Lev inte bara i din dröm (eller din längtan efter den) -Försök att förverkliga drömmen istället. Jag är så trött på människor som inte vågar/vill/har förstånd nog att vara sej själva.

Snart är jag 20

(och nej, detta inlägg kommer inte att handla om att jag längtar efter att handla på Systemet..)

Så sant som det är skrivet, snart är jag 20. Men, det är över en månad kvar, nästan två faktiskt. Ändå tar alla här i Innsbruck mej för att vara 23-24 sådär. Varför vet jag inte. De jämnåriga i hockeylaget blev helt häpna när jag frågade om läkarkontrollen (som är obligatorisk för alla under 20), och frågade ungefär 5 gånger om jag verkligen bara var 19.

Bussbolaget IVB tycker inte heller att jag ser ut som under 20. En busschaufför blev nästan förbannad när jag ville betala barn-pris. "Du måste ju vara minst 23!" Jag fick ta fram mitt ID-kort för att bevisa att jag inte ljög.
Och när jag åkte till flygplatsen innan jul sa jag extra tydligt att jag ville betala barnpris, eftersom jag bara var 19. Priset blev 1,70€ och jag tänkte inte mer på det. På hemvägen (i Rasmus sällskap) visade det sej att en barnbiljett mellan flygplatsen och Höttinger Au (gatan studenthemmet ligger på) egentligen bara kostar 1,10€.

Jag vet fortfarande inte om detta är något positivt eller negativt, jag återkommer om några år, då österrikarna kanske tror att jag är 30..

-----------------------------------------------------------------------------
Det finns många sätt att bli lurad här i Innsbruck, så jag har några tips (alla handlar naturligtvis inte om att bli lurad, men det är bra att ha koll):

1. Om du är under 20 och ska åka buss - visa ditt ID-kort, så åker du säkert till barnpris.
2. Om du inte vill betala extra på banken - välj inte Bank Austria Creditanstalt, utlands- och utbytesstudenter räknas inte som vanliga studenter, och måste därför betala en viss summa varje kvartal för att vara kunder.
3. Om du ska klippa dej - välja bara klippning och inte föning, som kostar mer än själva klippningen. Är du missnöjd sedan när håret har torkat är det bara att gå tillbaka till frisören med argumentet att det inte ser ut som ni bestämde. Då kommer kommer de att klippa om håret.
4. Gå bara till läkare som har alle Kassen (kostar mindre, ibland inget alls) och ha ditt europeiska försäkringskort med dej.
5. Behöver du dyr medicin? Även om den är receptfri, kan du gå till en läkare som skriver ut ett recept till dej. Medicin på recept betalar man aldrig mer än 3,30€ för här i Österrike, oavsett hur mycket den kostar egentligen.
6. Vill du få tag på en cykel? -Gå till cykelauktionen som hålls i början-mitten av oktober varje år (Fråga efter den på informationscentret i Rathaus Galerie). Där får du en gammal cykel för 30-50€, på en second hand-affär kostar de ungefär det dubbla, och en ny cykel här i Innsbruck vågar en student inte ens tänka på (Dels för att de är alldeles för dyra och dels för att cyklarna blir stulna stup i kvarten -ni kan fråga Rasmus om den saken bl.a.).
   På tal om cyklar:
7. Köp ett bra lås, innan du har köpt din cykel (annars kan man dra med en kompis som vaktar cykeln när man är inne i affären).
8. Cykla alltid med belysning i mörkret (vit lampa fram, röd lampa bak) - annars blir det dyrt om die Polizei dyker upp..
9. Även om det är bekvämt att ha cykeln precis utanför dörren - ställ in den i garaget om du inte ska använda den relativt snart.
10. Fäll alltid ut stödet på din cykel när du ställer den någonstans. Österrikarna är experter på att välta cyklar. Ett ord: domino-effekten.

That's all for now, men om jag kommer på något mer skriver jag det direkt. Just det:

10. Betala inte med ditt svenska kort om du handlar i affärer (mataffärer går väl an), för då kan du inte få pengarna tillbaka om du lämnar tillbaka varan. Istället får du en tillgodo-check, som man kanske aldrig kan göra av med.

11. Och köp för Guds skulle en bra karta, så du hittar dit du ska i staden. Att hitta är A och O.

Sedan kan jag även berätta att den första dagen på Uni är avklarad, den var seg och långsam, som vanligt. Aaaah! På tal om skolan: Tips nummer 12: Köp skolmaterialet här i Innsbruck (om du läser tysk litteratur) -det är ganska mycket billigare.
Om man är sugen på att spara in mer pengar kan jag tipsa om Sko Larsson i Skövde (från Commerce-huset, på väg mot bion, tror jag om jag minns rätt, men hur svårt är det att googla egentligen? Men jag överlåter jobbet åt er) som har mycket samma skor som Din Sko, fast ännu billigare.

Nu var det verkligen allt. So long.

Skräll

Nej, det är ingen skräll att Red Angels förlorar. Nu ligger vi näst sist i serien. Slutspelet är ohyggligt långt borta. Vi gjorde den sämsta matchen hittills, och enligt tränaren Alex var vi "katastrofalt dåliga" allihop.

0-7 till Wien. Men det måste även påpekas att även vår tränare gjorde en usel match, men det är ju inget ovanligt. Nu ska jag äta lite, och sedan sova.

Back in Innsbruck

Och det är helt sjukt hur mycket jag saknar Josef. Jag trodde att jag i alla fall skulle härda ut några dagar innan tanken att han är så långt borta skulle hinna ifatt mej. Det är bara att använda all den energin i morgondagens match hemma mot Vienna Flyers.

Här har vi truppen. Kan vi klara det?

Gott Nytt

Här ser ni en Ellinor (gånger två) som är liiiiiite trött efter nyårsfirandet, och bara vill krypa ner i sängen bredvid sin Josef, och inte alls känner för att han ska stå bredvid sängen med en kamera i handen.

Och precis innan togs denna (utlovade) bild på mej och pojken. Vi sitter i min säng i Halna. Jag är inte helnöjd med mina ögon på just det här fotot, men den jag hade tänkt att välja egentligen tyckte Josef inte alls om. Så kan det gå.