Hmm... undrar hur mamma Silvia Olsson-Schudel lyckades med bedriften att bli ett sällsynt undantagsfall och få ett dubbelefternamn..?
onsdag 6 april 2011
Förbjudet, minsann
Satt och läste om att "allt färre kvinnor tar makens efternamn" på svt. Artikeln avslutades med en faktaruta som bland annat berättade: "Det man inte får göra i Sverige är att ha dubbelefternamn, i så fall räknas det ena namnet som ett mellannamn. Bindestreck mellan namnen är inte tillåtet annat än i sällsynta undantagsfall."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej, hej!
Ja, jag är ju ingen expert på det här med efternamn...men när vi skulle gifta oss, maken och jag, så tyckte jag nog att Palmqvist - Kjellqvist skulle vara litet tårta på tårta sas. Spelar väl ingen roll hur man gör egentligen. Men,till din fundering om din ömma moder... Anders säger att det där med mellannamn kom 1983, det var någon slags namnreform då, eller att man liksom styrde upp det hela. Innan dess fick man t ex inte ändra sitt förnamn överhuvudtaget, det var hugget i sten. Fast det gjorde ju folk ändå, min mamma gick småskoleseminariet i Skara ihop med en Barbro Andersson. När hon träffade henne ett par år senare hade hon gift sig och hette Rosmarie Stenson i stället!
Antagligen har folk gjort litet hur som helst oavsett bestämmelserna, både före och efter 1983.
Ha det bra!
Svärmor Anna
Skicka en kommentar