En dålig bok

Någon gång på gymnasiet fick jag en engelskabok - Quentins. Den var lättläst och ganska underhållande, men halvvägs in i boken tappade jag sugen totalt. Huvudkaraktären var såååå otroligt mesig och jag klarade inte av henne en sekund till! Skulle det aldrig bli bättre?

Det fick jag ju inte veta, eftersom jag slutade läsa den.

Men, jag plockade upp den igen, efter att ha gått igenom en låda med grejer från Falköpingstiden.
Nu är jag sisådär 20-30 sidor ifrån stället där jag slutade läsa senast. Vi får se hur det går den här gången.

Keinohrhasen

Mitt andra bio-besök är avklarat, och det blev en riktig feelgood-film, Keinohrhasen. Den var som "You've got Mail", fast roligare och sötare, och ännu mer självklar. Men jag älskar filmer där man vet hur lyckligt allt kommer att sluta, då sitter man där i två timmar och bara njuter och fnissar förnöjt varje gång skådespelarna bråkar, men egentligen älskar varandra innerligt. Bra musik var det också.

Det är nu man saknar en pojke att krypa intill och gosa med. Egentligen borde man kunna leva ett helt liv genom att bara se på film; glädje och sorg, kärlek och obesvarade känslor, lugn och spänning -där finns allt. Men, vad tråkigt det skulle vara.. Film är ett bra komplement till livet jag redan lever.

En god bok

är något jag alltid har tyckt varit överskattat. Men nu tror jag att jag har ändrat mej. Det finns nog inget så avkopplande att göra än att läsa en "god bok". Just nu håller jag på med Terry Pratchett, en massa roligt nonsens och fullproppad med ordvitsar. Ångrar att jag bara tog med mej en Terry Pratchett-bok hit, har ju bara 70 sidor kvar i den nu. Men får väl ta med två till (eller tre) när jag åker hem till påsk.

Just det, har jag sagt att jag kommer hem till påsk? Bara för två veckor, men ändå.