Alles auf einmal

Nu har jag fått svar angående kameran. Den kostade 2000 kronor att köpa, och kommer kosta 2500 kronor att laga. Ett bevis på att elektronik inte tillverkas i Sverige. Avtryckarknappen har lossnat, men verkstaden vill även byta ut displayen och optiken, för att "en kamera måste lämna verkstaden i funktionsdugligt skick". Att jag sedan endast reklamerade för den lossnade avtryckarknappen och endast ville ha det åtgärdat spelar ingen som helst roll.

Jag har mejlat om att jag vill ha ett nytt kostnadsförslag där bara avtryckarknappen byts ut. Vi får se om de går med på det via mejl, över telefon lät de inte jättebegeistrade. Om detta inte går lutar det åt att Josef, som var den som spräckte displayen -vilket medförde att de kunde klaga på "yttre påverkan" och kostade mej garantin-, får köpa en ny. 2000 kronor i sjön, för att han glömde att han hade packat ner kameran i sin väska.

Sedan har Josef kanske möjligheten att få ett jobb. Det lutar i alla fall ditåt. Vi får se hur det utvecklar sig.

Ny uppdatering

Min fina, röda (och relativt nya!) kamera är redan sönder. Och skickad på lagning (tack mamma!). Så nu hoppas vi på 2 saker:

1. Att den går att reklamera/reparera

2. Att den nya kameran, alternativt den reparerade gamla, kommer levereras innan jag åker till Tyskland.

Ja... och så hoppas vi ju också att Josef får det där boendet han var och kollade på idag. Hoppas, hoppas!

Shoppingrunda

Idag har jag och Josef åkt till Tornby köpcentrum och inhandlat bland annat dessa verktyg:

• tumstock
• stålskala 500mm
• skjutmått
• morakniv
• trä- och stålborr 4-10mm
• ansatsfil
• enkelrandig fil
• spikförsänkare
• slipkloss och sandpapper
• diverse lim
• skruvförsänkare
• körnare
• hörselskydd och skyddsglasögon
• penslar
• skissblock

Jag kanske har glömt något, men många verktyg och tillbehör blev det!

Sedan tittade vi på en liten dator till mej (10" -någon som har ett bra tips? Hur funkar det att köpa till ett externt batteri?). Jag ska lägga undan lite pengar nu och köpa en nästa månad. De kostar runt 3 000 - 4 000 kr.

Det sista vi gjorde var att köpa mat. Vi brukar ha varsin ryggsäck med oss och lite tygkassar att packa mat i. Annars drunknar man i plastpåsar.

Josef packar, för han tycker om att packa. Josef tycker också om att packa väldigt mycket på samma ställe, så när jag hade betalat och kom dit för att hjälpa till sa Josef "oj..." och petade lite på min ryggsäck "jag tror att jag kan ha krossat ett ägg.." och när Josef säger att han tror att han kan ha krossat ett ägg, betyder det att han snarare är 99% säker på att han faktiskt har krossat ett ägg. Och det hade han. Men, vi löste det snabbt och smidigt genom att slänga det ägget och göra lite omfördelning i packningen (vi lät t.ex. de två tygkassarna vara med och dela på bördan, något som min ryggsäck tyckte var helt okej).

Ja, det var en halv lördag. När vi åkte bussen hem sa Josef att han tyckte det var väldigt trevligt att göra saker tillsammans. Det tycker jag med.

Trafikkaos gånger 2

Helgen har varit händelserik. I fredags var jag påväg till Linköpings station, på min cykel, då jag blev påkörd av en annan cyklist. Vi cyklade jämsides när han gjorde en vänstersväng (utan att signalera på något sätt..) och då körde in i mej och min cykel.
Ingen blev skadad (jag blev mest förbannad) och jag cyklade vidare, så fort jag återfått balansen, och hann med mitt tåg.

Sedan var det distriktsårsmöte i Stockholm på det otroligt vackert belägna Graninge stiftsgård. Årsmötet var givande och det fördes många diskussioner. Faktiskt så många att jag inte hann ta några kort på stiftsgården och omgivningarna. De har en hemsida, men den gör inte gården rättvisa. Jag hann inte heller med mitt tåg hem, utan fick kontakta min älskade Josef som bokade om till ett mycket senare tåg.
Kl. 00.45 kom jag hem till lägenheten i Linköping och stackars Josef, som skulle upp kl.06 idag, var uppe med mej någon timme till, så vi kunde prata om hur vi hade haft det i helgen. Nu är han ute på praktik med en mellanstadieklass. Jag skickade ett sms till honom och kollade hur det var med energinivån idag. Och svaret?

"Jag är lite gäspig, men annars är det bra. Jag är tydligen "brorsa" med en elev och "bästis" med en annan."

Sjöviks förbannelse?

I helgen var jag på kurs på Sjöviks folkhögskola. Paddelkurs. Så nu har man blivit pro. Och magsjuk.
Någon som känner igen detta?

Tidigare har jag nämnt att friluftare har en egen humor. Och kanske är det så att de har ett alldeles eget, unikt immunförsvar också. För varje gång de har kurs blir någon deltagare sjuk.

En föredetta sjöviksfriluftare sa till mej att hemligheten ligger i vattnet. Kan det vara så att man blir sjuk av vattnet där om man inte är van att dricka det? Kanske. Med tanke på hur kasst jag har mått i dag och igår tänker jag inte ta några risker, dvs, jag kommer aldrig någonsin dricka Bäsingens vatten igen..

Uppdatering: Väder

För inte så länge sedan klagade jag på det ständigt gråa vädret. Faktum är att i förra veckan var det strålande vackert väder med solsken, flera plusgrader och definitiv vår! Eller..?

När vi åkte hem från cupen i söndags möttes vi av snöfall när vi kom till Mariestad. Och hur såg det ut hemma hos oss morgonen därpå? Jo, såhär:

Men det smälte bort under dagen.
Igår kväll snöade det också. Och vad möttes jag av i morse?


Men solen är på min sida denna morgon. Hoppas den jobbar hårt under dagen!

Serviceyrken...

I tisdags kände jag för att gå till en butik i Töreboda som jag aldrig har varit inne i förut. De hade lunch till 15.30 och jag var där prick 15.30. Jag väntade utanför , knackade på dörren och ringde till och med till telefonnummret som stod på dörren. INGEN kom.
Jag hade bråttom och kunde inte vänta hur länge som helst, efter 5 minuters väntande gick jag. "Okej, man kan dra över lite på en lunchrast", tänkte jag "Det är väl inte hela världen."
Igår gick jag till samma butik igen. Lunch till kl. 14.00 denna gång. Jag var där 14.10 -ingen var där. Jag gick in i en butik i närheten i 10 minuter och när jag kom tillbaka, 20 minuter efter att lunchen hade tagit slut, var det fortfarande ingen där!

Igår var jag även i Guldfyndbutiken i Skövde och skulle lämna in pappas klocka som hade en trasig länk i armbandet. "Nej, vi har inga reservdelar till våra klockor här." blir svaret och när jag frågar rekommenderar de en klockbutik lite längre bort. Jag går dit och de säger "Detta är Guldfynds eget märke och vi har inga delar till deras klockor."
När jag kom hem kollade pappa upp saken på nätet och ringde till en person på Guldfynd som antagligen hade lite koll på klock-avdelningen. Denna person berättar att Guldfynd har ett avtal med ett företag som repareras just Guldfynd egna klockor och att det är butikens skyldighet att ta emot klockorna och skicka dem till reparation.

Aaaargh! Det är ju skandal! Vad håller folket inom service-yrkena på med?

Alles in Ordnung?

Ingen skadade sej allvarligt. En kille på våningen (som faktiskt t.o.m. är "våningschef"..) somnade när han lagade mat. Som tur var somnade han vid en vägg som skyddade honom från röken. Köket är stängt och taket är svart.

Något som verkligen inte känns bra just nu är:
-brandlarmet löstes bara ut i 2-3 sekunder och stängdes sedan av (!) och om inte en person hade gått ut i korridoren och sett röken hade dröjt mycket längre tid innan brandkåren hade kommit.
- brandlarmet som gick igång lät inte överallt som det skulle.
- det finns inget brandlarm i köken på Rössl.

Vilken tur att ingen blev allvarligt skadad och vilken tur att jag ska flytta härifrån.

Nu är jag övertrött. Igår sov jag 4 timmar, för jag kunde inte somna efter matchen mot Grekland (2-0, det är ju helt sjukt!). När jag låg där i sängen blandades adrenalin med nervositet inför packningen och hemresan. Inatt kunde jag inte heller lägga mej förrän 06.30, då jag hade lugnat ner mej lite grann.

Det brinner!

En minst sagt het utekväll avslutades med natta-mat på fyran. Brandlarmet gick igång i ett par sekunder, men det var inget vi tänkte på. 5 minuter senare kände vi att det luktade bränt och utanför fönstret kom det svart rök. Röken kom från trean och brandkåren var på plats innan vi hann säga "Tycker ni också att det luktar..". Enligt ett ögonvittne bars en person ut från tredje våningen. Frågorna som kvarstår nu är: -blev någon skadad? -började det verkligen brinna? och i så fall: -varför?

Trist avslut på en perfekt utekväll. Jag skulle lugnt kunnat dansa i 2 timmar till när Blue Chip stängde klockan 4. Men, att varva ner på Rössl är inte dåligt det heller, om inte brandkåren dyker upp, vill säga..

Precis nyss sa en brandman till mej och en annan kille att allt är okej och att vi kan lägga oss. Tyvärr har jag alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att sova just nu. Tusan, jag som hade tänkt att somna tidigare än igår...

Bra avslutning på terminen?

I detta nu skulle jag ha kunnat skriva "Yes! Sista seriösa tentan avklarad!".. om jag hade gått upp i tid imorse, vilket jag inte gjorde.

Tenta kl. 9-12, uppskrivet i kalendern. Ett översättnings-prov, som man egentligen inte kan plugga till. Gå upp, gå dit, gå hem, klart. Men, inte om man heter Ellinor Olsson. Då får man för sej kvällen innan provet att "provet börjar ju klockan 12, och jag älskar ju att sova länge. Jag ställer klockan på 10.30!".
Direkt när jag vaknade imorse slog det mej "Provet slutar ju klockan 12!!! Vad tänker du med???!". Strax innan 11 var jag på Universitetet, men då var ingen färdig. Jag hade kunnat skriva det på en timme, men jag vill visa att jag kan. Jag skickade ett mejl till Bengan. Han är säkert varit med om värre saker.

Men, jag måste erkänna att situationen suger. Fast, samtidigt kunde det har varit mycket värre. Jag kunde försovit mej imorgon, då jag ska hälsa på Carina i Salzburg. Eller, jag kunde ha varit ett riktigt svin mot mina kompisar, som en del andra puckon är. Jag har ju bara missat en tenta. Solen skiner, misstaget går att fixa, livet går vidare. Jag har ju klarat av att bo utomlands i 9 månader, inte tänker jag låta detta lilla bakslag få förstöra mitt humör!

Take care

Naturens krafter

Idag skulle det ha blivit över 30 grader (i skuggan) och strålande sol. Det blev det också, bara det att vi inte kunde se det fina vädret. Varför? Jo, vår kära Föhn (en varm vind som bl.a. för med sej att folk får huvudvärk och att antalet bilolyckor ökar..) behagade att blåsa in en massa sandpartiklar från Afrika som lade sej över hela himlen. Om man kisade lite grann kunde man nästan se bergen. Det såg ungefär ut som alla avgaser som gör att man inte kan se Hollywood-skylten i LA - fast värre. Hoppas det är borta till imorgon, för jag vill sola!

Och nu till nästa grej som har hänt på naturfronten: Snösmältningen i alperna har dragit med sej all möjlig skit till floden Inn som flyter genom staden. Floden har höjt sej avsevärt. Grenar, skräp, stora stockar, ja allt flyter med den numera bruna strömmen. Vår lärare Peter sa idag att om det kommer regna lite grann kommer den antagligen att svämma över. Sadisten Rasmus ser fram emot en översvämning. Själv vet jag inte. Det vore liiite kul med en liten översvämning, men, samtidigt är det nog roligare att vara torr och kunna gå till skolan utan att vada genom en sjö...

Come with me, come with me to Italy

Kom hem från tre underbara dagar i Italien igår. Nu har vi lärt oss:

• Glöm inte jackan på bussen
• Spill inte rödvin på restaurangen
• Lämna inte rumsnyckeln i rummet

och framförallt:

• FÖTTERNA SVÄLLER NÄR DET ÄR VARMT!

Jag gjorde två av 4 ovanstående missar. Vi kan ju ha en tävling bland kommentarerna där ni får gissa vad jag utsatte mej själv (och andra) för under semestern.

Men, det var ruskigt trevligt trots alla små incidenter. I cannot stress this enough: Sällskapet är det viktigaste! Det spelar ingen roll vad man gör, eller ens vart man åker, på semestern. Det viktigaste är ett avbrott i vardagen och gott sällskap. Jag hade turen att få njuta av båda.

När jag får lite tid över kommer jag att sammanställa en lista på dialektala ord/uttryck/uttal osv. som min kära Märsta-vän Emma har klagat på. Rubriken kommer att vara "Saker som gör Ellinor konstig". Emma valde den med omsorg.

Peppar, peppar..

Tusan! Det var storm i Sverige när Josef skulle åka hit, så han fick åka med ett annat tåg från en annan ort, och när hans skulle åka hem stormade det här och i Tyskland, så han fick åka helt annorlunda. Josef sa något i still med: "Nu när allt har hänt mej kommer det ju inte att uppstå några problem när du åker till Sverige."

Jag tycker att jag har koll, kollar in SVT's nyheter nästan varje dag, men idag sa Bengt: "Ja, och nästa vecka kommer de strejka på tågen i Tyskland, det är ju lokförarförbundet som strejkar och de kontrollerar väl en sisådär 80 % av tåglinjerna i Tyskland." VA?! Det hade jag ingen aning om, och SVT har inte skrivit något om det heller. Jag fick kolla in Spiegel Online.

Nej, nej, nej, nej! Strejken kommer att börja på måndag kl.00.00. Den längsta strejken i Tysklands historia var på 48 timmar (och den var i höstas -måste de strejka nu igen?!), så allt kan vara över till onsdagen. Det hoppas jag verkligen.

Fan, fan, fan, fan! Och jag som var glad idag... fram tills nu. Usch, usch, usch.. Och ja, jag gillar repetition när jag är sur! Helvete, helvete, helvete.

Teamwork

Idag har det stormat i Tyskland och i Österrike.

Josef skulle åka tåg Innsbruck-München kl. 16.37 för att hinna med natt-tåget till Köpenhamn som gick 19.16 från München. Vi kommer till Innsbruck Central och Josefs tåg ska åka från spår 6, vi går dit och kliver på tåget.

5 minuter innan tåget ska åka ropar de ut i högtalarna att tåget är inställt och att tåget Josef sitter på har omvandlats till ett regionaltåg som ska avgå vilken minut som helst. Jag springer till informationsdisken och frågar:
"Min pojkvän ska åka till München och hinna med ett tåg kvart över sju, hinner han om han åker med regionaltåget?"
-Nej.
"Kan han åka med något annat tåg till München?"
-Ja, det från spår 2.
"Hinner han då?"
-Nej.
"Finns det någon annan förbindelse som kan ta honom till Köpenhamn från München?"
-Nej.
"Då måste han stanna i München över natten?"
-Ja.

Då ringer jag Josef och säger att han måste gå ur tåget NU. Josef ringer sin mamma, som ringer SJ och kollar förbindelser, och vi går till informationsdisken igen och kollar förbindelser. Vi kommer fram till 2 alternativ:
1. Åka kl. 18.30 via München-Hamburg till Köpenhamn.
2. Åka med exakt samma förbindelse som han skulle åkt idag, fast nästa dag.

-Ska man åka samma dag och kanske bli strandsatt i München pga stormen, eller hoppas att de har rensat spåren nästa dag och åka då iställlet? Jag ringer mamma, som kollar upp väderprognosen: "Söndag: Bra i Tyskland, storm i Österrike."
Om han åker idag kan han säkert komma ifrån Tyskland imorgon, men om han åker imorgon kanske han inte ens kommer in i Tyskland.

Ok, vi väntar på tåget som ska avgå 18.30. Vi har precis lugnat ner oss och kl. 17.40 sätter oss ner på en bänk. Då ropar en röst ut i högtalarna "Ett direkttåg till München avgår nu från spår 6". Det regionaltåg Josef satt på för ganska exakt en timme sedan har inte avgått, utan har fyllts med folk som vill åka till München, eftersom deras tåg har blivit inställda. Jag tar en titt på klockan "Om tåget bara tar en och en halv timme hinner du kanske med den ursprungliga planen med tåget 19.16" och sedan springer vi. Josef hoppar på tåget och 30 sekunder senare åker det iväg.

Väl i München måste Josef boka en plats på tåget till Hamburg, men det är fullt. En uppgiven Josef ringer mej och beklagar sej över situationen. Jag säger att han ska ta det lugnt och logiskt. Prata med dem i informationen igen, det måste finnas ett sätt. En halvtimme senare ringer han och säger att han kan byta i Nürnberg och komma i tid till tåget i Hamburg som ska ta honom till Köpenhamn. Bra jobbat älskling.

Puh.

Det var bra att vi var där tillsammans och kunde lösa det, och att vi har våra mammor därhemma att ringa till. Klart att det är skitjobbigt när saker inte går som planerat, men jag burkar kunna ta det lugnt..

Jag klarar av stressade situationer bra. Fixa problem under press är min grej. Hitta lösningar är det jag gör. Men jag hatar att inte få tid till att säga hejdå.

Som sagt, "Lucky me"

Fick ett svar från mamma, som hade pratat med tandvården. The directions are as follows:
- Sluta direkt med tandkrämen.
- Försök med en vanlig, med whitening
- Funkar inte detta måste jag gå till tandläkaren i Innsbruck och betala dyra pengar för att antingen slipa bort den gula beläggningen eller köpa en annan (dyr) specialtandkräm.
Aaaaargh! 167 spänn åt helvete!

Men, jag har i alla fall lagt 95 spänn på något bra, på något riktigt bra -Skorna som jag längtade efter hela augusti, men inte ville köpa då för att de var för dyra för min smak. Hittade dem av sen slump på Tradera samma kväll som auktionen gick ut. Surfade in ett par timmar senare och lade ett bud, som vann.

Senare visade det sej att skorna inte behövde skickas med posten (skulle kostat ytterligare 55 SEK) utan kunde hämtas upp i Töreboda - men oj så bekvämt! Eller, kanske inte för mamma, men för mej!

-Tack mamma <3

Händelserik vecka med nya svenskar

Denna vecka har varit helknasig.

• Torsdag: 10 svenskar åker till IKEA, och vi lyckas tappa bort en av de nya tjejerna.
• Fredag: Husföreståndaren upptäcker att en svensk hyr ut sitt rum till en av de nya svenskarna i andra hand, och gör ett litet besök. Ute på måndag var beskedet, redan på lördagen var ett nytt rum fixat.
• Söndag: Den andra nya svenskan bryter benet första dagen i backen. Hon hade ändå tur i oturen: Hon bröt det lilla benet i vaden "vadbenet" och inte skenbenet. Resultatet: 3 veckor med kryckor och en stöttande elastisk binda.

Sedan var det någon galning som tänkte hoppa ifrån bron i torsdags kväll, men ambulansen och X antal poliser dök upp och fick stopp på vansinnet.

Och för att svara på en fråga jag fick i mina kommentarer: Jo, jag sover, men det är skönast att skirva på bloggen på kvällen innan man går och lägger sej. På senaste tiden har jag skrivit inlägg ovanligt tidigt på dygnet.

Damn!

Jag kommer missa melodifestivalen i år, och jag är besviken! Lasse ska vara med, och Kristian Luuk är roligare än någonsin. (Obs! Nu fungerar länken!)

Får helt enkelt gå till datasalen på Uni och se programmet i repris. Men det är inte samma sak..

Ett litet rött brev

damp ner i brevlådan idag. Nej, det var inte det orangea pensionbrevet, utan det var årets julhälsning. Det är när den kommer som man vet att julen är nära. I år kom årsberättelsen från familjen Kjellqvist lite tidigare, men det var precis vad jag behövde!
För alla er som inte vet storyn: Varje år skickar familjen Kjellqvist ut ett rött brev, där man kan läsa hur det gångna året har sett ut i stora drag, och där man även önskas en god jul och ett gott nytt år.

Brevet ligger inte i ett kuvert, utan själva pappret (som allt står på) viks ihop på ett alldeles speciellt sätt, och adressen skrivs på utsidan. Första året brevet kom till Halna var jag lite fascinerad av den smarta idén, och jag lärde mej redan samma dag (genom noggranna studier av det röda brevet) att vika exakt likadant. -En kunskap som har imponerat en del jag har stött på sedan dess. Konfirmanderna på Skaga -06 tyckte minsann att det var lite häftigt att man inte behövde något kuvert för att skicka iväg ett brev på en sida. (OBS: Det får bara vara text på ena sidan av pappret)

Sedan har jag också fått många kramar från Japan, i brevform. Närmare bestämt från Sara, som studerar i Tokyo detta läsåret. (drömmande:) Jag önskar att jag också hade en sådan där fin, snirklig och alldeles personlig handstil.
Jaja, jag får väl vara nöjd med min, den är ju faktiskt läslig, till skillnad från vissa andras.. (OBS: pikvarning)

Annars har det faktiskt också hänt lite tråkiga saker. Det verkar som om Rasmus cykel har blivit stulen, och jag har blivit av med en massa mat. En utförligare historia om mysteriet med matens försvinnande kommer inom kort.

Aj, aj, aj.

Idag tänkte jag vara duktig och träna. Den onda ljumsken har inte sagt ett knyst på hur länge som helst nu, men precis innan jag skulle ge mej av så högg det till i benet.
Summa summarum: Ingen träning, och ingen utgång idag!

Men, jag har ju chokladen, som Ramsus gav mej, att trösta mej med. Bara det att den ena chokladen innehåller marsipan (som jag tyvärr inte gillar) och den andra någon sorts likör (och sådan choklad gillar jag inte heller..). Sorry Rasmus, men det var en fin gest. Och det finns säkert någon annan svensk som inte har något emot choklad med vaniljmarsipan eller alkohol.

När jag ändå håller på med mina confessions, kan jag lika väl erkänna för svärmor att jag inte gillar skumtomtar överdrivet mycket. Men, de andra svenskarna här är helt tokiga i det, så de gick ändå åt på en bråkdels sekund. Och, det var kul att få lite svensk jul i brevlådan!

Back to Kindergarten

Ja, kära läsare. Damishockeylaget Innsbruck Red Angels har än en gång visat hur man inte ska spela ishockey.. Felpass, tjat på domaren, onödiga utvisningar, egoistiska dribblingsturer -you name it. Men det värsta var allt hackande med klubbor, fula saker som domaren inte såg osv.. Graz (som vi mötte) var inte mycket bättre de heller, ja, de var faktiskt mycket sämre. Slutresultatet: vinst med 6-1, och ett mål gjort av "Ällinåöhr Åållsån".

Under en period i matchen tänkte jag "Herregud, är vi tillbaka på dagis eller?". Inte långt senare gjorde en Graz-spelare en ful, otillåten tackling som kunde gått mycket illa. Zum Glück var det Miriam, stor och stark, som blev tacklad, och allt gick fint. 5 minuter senare gör en av våra spelare (vi kan kalla henne M) en exakt likadan tackling mot sargen, och det slutade med att ambulansen fick komma och plåstra om motspelarens axel.
NU kommer det som verkligen är dagisnivå: M visste att hon skulle få en utvisning, men hon höll sej lugn, ändå tills situationen hade klarat upp sej och hon skulle åka till utvisningsbåset: då blir M helt galen och slår med klubban i sargen och skriker! Allt för att få uppmärksamhet. Istället för 5 min blev det alltså matchstraff för Innsbrucks jubelidiot (japp, hon delar förstaplatsen med bestick-tjuven från in våning -men de båda rickspuckona innehar guldmedaljen av två helt olika anledningar..).

Historien tar inte slut här. När vi gick till omklädningsrummet efter matchen stod hela vårt lag och väntade på att Graz hade gått därifrån innan vi gick, så vi slapp möta dem i korridoren. "Vi vill inte ha någon konfrontation", sa en av våra spelare.
Aaaaargh! Vi är ju alla vuxna människor, ibland händer skitsaker och M fick sitt straff. Lägg av! Om vi undviker Graz, för att vi tror att de ska slå ner oss utanför isen, förolämpar vi dem. Räcker det inte med att vi har skadat en av deras spelare? Ska vi också utgå från att de är dumma i huvudet och våldsamma???

Till slut sitter vi allihop i omklädningsrummet, och några börjar bråka utanför. M och en Graz-spelare slåss, på riktigt. Några "röda änglar" gick ut och drog isär kämparna.
M påstår att Graz-spelaren gick på henne helt oprovocerat, men jag kan tänka mej att M också var lite elak. M, som är dramaqueen number one, låtsades självklart att hon hade skadat foten, så några i vårt lag var tvungna att stötta henne så fort hon skulle gå någonstans.. Men när en tjej sa "Du måste nog till Hannes" (co-trainern som är läkare) tyckte M helt plötsligt "Nej, nej, det går nog", och började gå själv (med tydligt fejkad haltning).
-Nu är jag trött på Innsbruck och alla omogna människor.

Dessutom har min cykellampa gått sönder. Plasten sprack (ojojoj, precis som med den förra, kan vi ana en stor konspiration???) och det är just typiskt att den ska gå sönder när det har blivit mörkt, och när jag har lagt mycket energi på att fästa lamp-fästet på styret! -Så mycket energi att Miriam tog mej för en cykel-tjuv..

Jaja, igår kändes det i alla fall bra att prata med Linus på msn. Han var så söt och ärlig, som alltid, och öste beröm över mej. Visste ni att jag är "som superwoman" fast "i miniform"? Och när vi skulle säga hejdå och godnatt skrev han underbara saker som "take care, love" och "fare thee well, noble dame". Ah, det är tur att folk som Linus finns.
För övrigt fick jag för sisådär en vecka sedan höra av Rasmus att jag är "en av de tio coolaste personer han någonsin träffat". Inte illa för en Halna-tjej.

Fredrik: Haha, nu har jag köpt din julklapp också! Den är både symbolisk och praktisk. Sug på den du!