Förbjudet, minsann

Satt och läste om att "allt färre kvinnor tar makens efternamn" på svt. Artikeln avslutades med en faktaruta som bland annat berättade: "Det man inte får göra i Sverige är att ha dubbelefternamn, i så fall räknas det ena namnet som ett mellannamn. Bindestreck mellan namnen är inte tillåtet annat än i sällsynta undantagsfall."

Hmm... undrar hur mamma Silvia Olsson-Schudel lyckades med bedriften att bli ett sällsynt undantagsfall och få ett dubbelefternamn..?

Fmylife

Om man känner sej bitter eller nere någon dag kan man gå in på http://www.fmylife.com/ och läsa om andra människors öden. En del är tragiskt, en del är roligt. Några exempel:

• Today, I found out my boyfriend's mom still refers to his ex as 'the daughter she nevern had.' FML
  
• Today, my ex-boyfriend decided to set me up on a date because he decided that my situation was so desperate. FML
  
• Today, I went to the grocery store with my mom. My parents are divorced and i never see my dad. I saw my dad in an aisle and waved. He didn't regonize me, but he did recognize the checkout lady. FML.

Attention, please

Det har inkommit klagomål från diverse personer som önskar terrorisera min mor. Det går nämligen inte om andra människor skriver med hennes namn -då vet ju inte terroristen om det är någon helt oskyldig människa han/hon ger sej på i kommentarerna. Och att utsätta andra människor än min mor för elaka påhopp skulle ju vara fel, helt enkelt.
Hädanefter skriver endast min mor med namnet "mamma" i kommentarsfältet på min blogg.

Så, Marcus, du får helt enkelt sluta upp med det, så Tom kan få ha mamma ifred.

Tack för ordet.

Dream, dream, dream

Mina drömmar är lite knasiga, men inte värre än andras, skulle jag tro. Jag kan ofta se händelser och tankar från mitt "verkliga" liv som går igen i drömvärlden. Jag sorterar helt enkelt mina minnen och intryck från dagen som har gått.

Igår natt drömde jag, precis som vanligt. Men.. Det var en konstig dröm. Josef friade.
Jag har aldrig drömt något sådant förut.

Stämningen var perfekt: Vi satt på en sten i vattnet och solen gick ned och spred ett varmt, rött ljus över nejden. Aaah. Vi kände det på oss. Vem skulle föreslå det? Skulle han? Skulle jag?!
Han, tänkte jag. Han kommer säga det. Han kommer bedyra sin eviga kärlek för mej i detta nu.
Jag kände i mitt hjärta att detta var vad jag ville. Nu gällde det. Detta skulle blir den lyckligaste dagen i mitt liv!
Och så öppnade han munnen.
Totalt misslyckat.

Jag (i drömmen) kände det på mej direkt och svarade inte ens. (Jag tror knappt jag lät honom avsluta) Istället hoppade jag ner från stenen och sa något i stil med "Josef, kan du inte börja om från början, för det här var verkligen inte vad jag hade tänkt mej." och började regissera hans frieri. "Kan du inte göra det lite mer känslosamt? Eller nostalgiskt?" jag viftade frenetiskt med armarna, "Så som jag ser det får man välja ett tema. Ska du berätta om alla de fina stunder vi har haft? Eller om hur starka känslor du har för mej? Eller kanske om hur fint vi kommer ha det tillsammans? Det gäller att vara konsekvent helt enkelt. -Nu får du ta det igen."

Jag vaknar och tänker "Äh, den där drömmen handlade inte om giftastankar. Den sa helt enkelt bara som det är och alltid har varit: Ska man få något gjort på ett bra sätt, då måste man göra dej själv!" Sedan läser jag horoskopet för dagen:

"Ett fortsatt förhalande av något speciellt skapar bara onödiga problem -så sätt igång." (Metro ons 11/2 -09)

Kodspråk

Min pojke Josef är ju en riktig skogsmulle. Han går just nu andra året på friluft/hantverk/ledarskaps-linjen på Sjöviks folkhögskola.

Han har även en blogg. Det tycker jag är bra, för han lägger upp en del fina bilder. Inte så många som jag hade önskat, men ändå några. Sedan skriver han lite ibland. Tyvärr blir det en hel del interna grejer, som knappt jag förstår (och då har han ändå försökt förklara för mej över telefon exakt hur man tillverkar en kanot och varför just ask från Billingen är det bästa träslaget att göra en paddel i..) men det är ju lite tjusningen. Att se om man klarar av kodspråket.

Det är liksom vi mot dem. De vanliga dödliga mot friluftarna. De har andra värderingar, annan humor, ett eget språk och de lägger märke till de underligaste saker..

En höstnatt i Göteborg. Vi ska precis sova efter en utekväll, men det är något som tynger friluftaren Adrian och hans kollega Josef.
Adrian: Josef, tänkte du på vad det var för träslag på toasitsen?
Josef: Ja, jag funderade också på det och jag har verkligen ingen aning!
Adrian: Visst är det knepigt! För det är ju inte ek..
Josef: ..nej, precis, för det är ju alldeles för /...blablablabla../
och så var det hela igång..
(Hade jag kunnat återberätta alla detaljer hade jag gjort det, men jag är tyvärr ingen expert på träslag, så jag låter bli..)

Det var lite irriterande när man bara ville pussa på sin pojke. Men det är ändå lite gulligt. Jag kanske dras till nördar, trots allt. (Jag menar, själv bär jag ju en gul reflexväst once in a while)

Det som är lite skrämmande med det hela är när man märker att man sakta men säkert blir påverkad. Omedvetet. Det liksom smyger sej på. Helt plötsligt sitter man där en dag och man förstår. Och innan man vet ordet av tillhör man dem.

Josef: Jag pratade med Adrian om det och jag har kommit på att jag kan använda topplocket på min ryggsäck som dagsturs-säck!
Ellinor: Haha! Som dagsturs-säck, liksom! Det är ju helt sjukt! Haha!

Oh-oh.

Julshopping

Halloj!
Idag ska jag och mamma åka till Skövde och julhandla lite grann. Själv har jag köpt de flesta julklapparna redan, men det är ju mysigt att handla lite.

Som ni kanske redan märkt har jag ändrat min profil här i sidan och lagt till en bild. Den är från hösten -05 då vi var i Litauen med skolan, så den är inte helt ny.. men jag tycker att det är en toppenbild, eftersom den känns helt "jag". Fotografen är den helt underbara Johanna Sandberg!

Om en sisådär 20 minuter..

..kan jag ta och öppna lucka nummer 6 på min choklad-adventskalender, en kalender (inte bara min, utan choklad-adventskalendrar i allmänhet) som väcker mycket känslor. Frågan är:
-Är chokladen i en chokladadventskalender verkligen god? ..och
-Går det verkligen att stå emot och bara öppna en lucka per dag fram till julafton (oavsett om man ens gillar chokladen eller inte..)?

Få din diagnos på 5 minuter

Disorder	Rating
Paranoid Personality Disorder:	Low
Schizoid Personality Disorder:	Low
Schizotypal Personality Disorder:	Low
Antisocial Personality Disorder:	Low
Borderline Personality Disorder:	Low
Histrionic Personality Disorder:	High
Narcissistic Personality Disorder:	Moderate
Avoidant Personality Disorder:	Low
Dependent Personality Disorder:	Low
Obsessive-Compulsive Disorder:	Low
-- Take the Personality Disorder Test -- -- Personality Disorder Info -- Inspired by: Lajnus

I guess I wish you well

This is the hardest story, that I have ever told,
no hope or love, no glory,
happy endings, gone forever more

And I feel as if I'm wasting,
and I'm wasting every day

This is the way you left me, I'm not pretendning
no hope, no love, no glory,
no happy ending

This is the way that we love, like it's forever,
then live the rest of our lives,
but not together

Jag antar att Mika's "Happy ending" får summera det hela. Vi älskade som om det skulle vara för alltid, men nu är det slut.
Och jag måste gå vidare, för jag är värd något bättre än att gråta över någon som inte förtjänar mej. Så är det.

If anything should happen, I guess I wish you well,
a little bit of heaven, but a little bit of hell..

5 år, 4 månader och en vecka

Så länge var jag tillsammans med världens underbaraste person. Nu är det inte vi två längre.

De senaste veckorna har varit de jobbigaste i mitt liv. Han förändrades och vi förändrades..
Jag var så rädd för att förlora honom. Inte bara som pojkvän, utan att den Josef som jag älskade var borta och aldrig skulle komma tillbaka.

I helgen var han hos mej och bevisade varför jag har honom så kär. Han var precis som han ska vara, perfekt och oförstörbar. Han var precis den han är, precis den Josef som jag älskar.
Vi hade två underbara dagar tillsammans, som vi verkligen tog till vara på. Vi visste båda två att det skulle ta slut och vi försökte njuta av varandras sällskap. Vi hade riktigt trevligt, det hade vi. Men det var sorgligt.

Det var det finaste avsked han någonsin skulle kunnat ge mej.
Josef, jag kommer alltid älska dej.

Framtiden del 2

Idag känner jag mej mycket mer positivt inställd gentemot framtiden. Allt känns mycket ljusare. Inte klarare, inte lättare att förstå, men ljusare.

Tom Falk, del 2

Bara för att min förra historia om Tom blev så lyckad, så tar jag en till! Den är inte alls lika rolig och inte heller lika lång, men den visar exakt hur annorlunda Tom är:

Jag och Tom står och pratar om damlaget och om hur jag tycker det är att vara tränare där. Jag säger att det skulle vara kul om vi kunde få lite nya yngre tjejer som fyller på underifrån, så att laget inte dör ut om några år.
Då säger
Tom: ”Jo, det är klart. Ni kan ju inte bara leva på hon… Hon den där..”
Jag: ”Vem?”
Tom: ”Jo, men hon”
Jag: ”VEM?” (Jag har ju bara 18 tjejer i laget att välja på..)
Tom: ”Men hon. Den där.”
Jag kollar konstigt på honom
Tom: ”Du vet. Hon som har en mamma.”
Tystnad
Tom (det går upp ett ljus för honom, sedan säger han väldigt uppgivet): "Åh, vad jag är dålig på att förklara"

Det otroliga är att jag faktiskt fattade vem han menade. Men förklaringen måste varit den sämsta någonsin.

Sedan funderar jag på om Tom läser min blogg.. Fick nämligen ett mejl idag som inleddes:
”Hej ELLIS” (ja, ELLIS, med stora bokstäver)
Mejlet fick jag för att jag hade mejlat till honom. Jag hade lite synpunkter på Töreboda Hockeys hemsida och tänkte att Tom kunde fixa det. Och det gjorde han på direkten!

Jag avslutade mitt mejl med: ”Är jag jobbig nu? Jag hoppas det ;)”
Tom avslutade sitt med: ”Du är Silvias dotter så jag förutsätter att du är jobbig ;)”
-Nej, nu får det vara nog! Nästa gång får min stora, starka mamma minsann slå ner alkisen.. Nu har han ju dragit in henne i det hela också.

(Ursäkta allt prat om Tom på senaste tiden, men roliga människor är ju så.. roliga!)

Förresten! Det är ju en massa som läser min blogg. Och med en massa menar jag bara fler än mamma, svärmor och Josef. Kul att ni kommenterar ibland! Men den där "Anonym" tycker jag borde ge sej till känna.. Åtminstone med någon kryptisk signatur, så jag har en chans att klura ut vem det kan vara..

Inte konstigt..

..att stämningen inte var på topp när Mariestad BOIS mötte Sundsvall ikväll när hälften av gubbarna som var i ishallen skrek åt motståndarlaget istället för att heja fram sitt eget lag..

Det är ju pinsamt när vuxna människor beter sej som svin och dessutom tror de att de är coola! Usch, usch, usch.

Kryp, del 2

Jag har alltid varit rädd för spindlar. Inte superduperrädd, men tillräckligt för att hålla mej borta från dem. Har en stor, äcklig spindel dykt upp i min närhet har jag snabbt tillkallat reinforcements, a.k.a. min tvillingbror, för att ta bort den.

En person i min bekantskapskrets har alltid tyckt att det är löjligt att vara rädd för spindlar. Hans argument har alltid varit att de inte är farliga, oftast med den spydiga frågan "Ellinor, hur många giftiga spindlar finns det i Sverige?" Svaret är självklart att många spindlar är giftiga, men att ingen av spindlarna i Sverige är farliga för människan.

Vilken tur att det har konstaterats att svarta änkan (!) har etablerat sej i Sverige! Yey! Nu kommer jag sova väääldigt lugnt om nätterna. Just det, vi får inte glömma dallerspindeln, som också finns i Sverige och är giftig.

För en gångs skull är jag inte glad över att personen jag känner med de spydiga frågorna hade fel...

mizundastood

Dagens roligaste, Andreas hörde lite fel. Jag och Emma skulle laga mat tillsammans. Hon hade en stekpanna, jag hade olja:

Emma: Då kommer jag till dej sen då.
Ellinor: Och då ger jag dej min olja.
Emma (mumlar): ..och jag tar med en stekpanna.
Andreas: Va?! "Då smörjer jag in dej i olja" "Med en stekpanna"?!?! Ska du smörja in Emma i olja med en stekpanna?!

Paragliding: Check!

Nu är det bara fallskärmshopp och bungyjump kvar!

Internet suger, men bilder kommer, promise.

Ellinor nya kärlek: Cats on fire

Bär kvinnan skulden?

Detta har legat och gnagt hos mej en tid nu. I slutet av april läste jag en nyhet på Svt.se som oroade mej. I en undersökning som Amnesty International hade gjort i Sverige tyckte en femtedel av de tillfrågade att en kvinna har ansvar själv om hon blir våldtagen om hon har utmanande klädsel.

"En av fem svenskar tycker att en kvinna får skylla sig själv om hon blir våldtagen. Det är ett av resultaten från en undersökning som Amnesty international gjort."

Ursäkta mej, men såg ni alla utmanande kläder i t.ex. Eurovision Song Contest? Det är kvinnoidealet idag, vi ska ju mer eller mindre se ut som strippor, framförallt när det är fest. Och om vi sedan blir våldtagna, då är det vårt fel?! Hela nyheten kan man hitta här.

Även fast jag inte tycker om tjejtidningar som Frida och Veckorevyn och tycker att de snarare främjar det skeva idealet och den negativa synen på kvinnor har faktiskt Veckorevyn gjort en bra grej nu. Skriv under Veckorevyns upprop som vill ta bort skulden från kvinnan. Jag har skrivit på.

Veckorevyn kräver att:

• Alla våldtäktsanmälningar ska, där det faktiskt är möjligt, undergå en ordentlig polisutredning.
• Faktorer hos kvinnan, såsom påverkan av alkohol, klädval, beteende eller tid från våldtäkt till anmälan, gör henne inte mindre värd att få en ordentlig polisutredning.

Namninsamlingen och en undersökning om sexuellt våld, som Veckorevyn kommer att göra, kommer sedan att skickas till justitieminister Beatrice Ask och Sveriges alla länspolismästare.

Om ni ursäktar mej, så ska jag nu gå ut och ta en drink med Julia och Emma. Först ska jag bara ta på mej det mest utmanande jag kan hitta i min garderob..

Ett skepp kommer lastat!

Håll utkik därhemma, bror. Jag har fixat en överraskning åt dej..

Skulle egentligen vandrat idag. Vi bestämde oss för att ge oss av redan vid 9, eftersom det ska bli sämre väder i eftermiddag. Tyvärr var himlen helt grå redan kl.9. Jag är inte som Josef, som njuter av att vara utomhus oavsett väder, så jag hängde inte med. Nu kommer vädret säkert att bli bättre bara för det, men då får väl jag gå en promenad.

Bäst just nu:
Postal Service - Such great hights (finns även som a capella)
Update: Har letat runt lite på You Tube och den här versionen är grym!
och The Kooks - Tick of Time

Såg Match Point igår. Ångest. Ångest. Och åter ångest. Men den var bra. Ibland har man turen på sin sida, ibland inte.

Jobbar på

Jag brukar skämta om att Josef "springer omkring i skogen och leker" när jag berättar om vad han gör. Han går en friluftsutbildning på Sjöviks folkhögskola, och har faktiskt lärt sej en hel del. Och han jobbar på hårt. Vissa saker som han kan gör mej helt... förvånad.

Nu är han t.ex. färdig med min paddel (och två andra) och den blev jättefin! Kika in på hans blogg, spana in paddlarna och ge honom en upplyftande kommentar. Det är han värd.

Jag har också jobbat på bra. Har jobbat igenom nästan alla övningsmeningar två gånger. Gött. Om jag jobbar på lika bra nu i veckan kanske jag kan få ett VG. Det får framtiden utvisa.

Något annat som framtiden får utvisa är om det blir som en av meningarna i häftet när familjen kommer hit till Innsbruck i juni:
Den äldre herrn blev stående länge framför disken med modelljärnvägståg.

Molotov-cocktail

Har alltid undrat varför det heter så. Igår fick jag svaret. Varje torsdag har vi Landes- und Kulturkunde, och det går ut på att samma lärare står och pratar 2 timmar inför klassen om Österrikes historia från mitten av 1800-talet och framåt -ibland ser vi på film- och det kommer inte att komma någon tenta på det vi har "lärt" oss. Ganska soft.

Det är alltså 2 timmar fullspäckade med fakta som kastas emot en med ljusets hastighet. Jag brukar ignorera det mesta (vem har inte redan hört om den österrikisk-ungerska monarkin, WWI och WWII?), men lägga märke till de roliga detaljerna. Under andra världskriget hette Sovjets utrikesminister Molotov. Detta noterade Ellinor, och googlade sedan: det var i Sovjets krig mot Finland som de "uppfanns" och finnarna började kalla dem Molotov-cocktails.

Sedan sa hon också att tyskarnas pansarvagnar drog 900L Diesel/Färdtimma! Det lät ju lite smått otroligt.. Har hittat en sida där det står 4L Diesel/Kilometer, jag vet inte hur fort en pansarvagn rörde sej under WWII, men det kanske motvsarar 100L Diesel/Färdtimma, och det verkar ju mer troligt. Men ändå: inte konstigt att tyskarna hade brist på bränsle...