Alles auf einmal

Nu har jag fått svar angående kameran. Den kostade 2000 kronor att köpa, och kommer kosta 2500 kronor att laga. Ett bevis på att elektronik inte tillverkas i Sverige. Avtryckarknappen har lossnat, men verkstaden vill även byta ut displayen och optiken, för att "en kamera måste lämna verkstaden i funktionsdugligt skick". Att jag sedan endast reklamerade för den lossnade avtryckarknappen och endast ville ha det åtgärdat spelar ingen som helst roll.

Jag har mejlat om att jag vill ha ett nytt kostnadsförslag där bara avtryckarknappen byts ut. Vi får se om de går med på det via mejl, över telefon lät de inte jättebegeistrade. Om detta inte går lutar det åt att Josef, som var den som spräckte displayen -vilket medförde att de kunde klaga på "yttre påverkan" och kostade mej garantin-, får köpa en ny. 2000 kronor i sjön, för att han glömde att han hade packat ner kameran i sin väska.

Sedan har Josef kanske möjligheten att få ett jobb. Det lutar i alla fall ditåt. Vi får se hur det utvecklar sig.

Ny uppdatering

Min fina, röda (och relativt nya!) kamera är redan sönder. Och skickad på lagning (tack mamma!). Så nu hoppas vi på 2 saker:

1. Att den går att reklamera/reparera

2. Att den nya kameran, alternativt den reparerade gamla, kommer levereras innan jag åker till Tyskland.

Ja... och så hoppas vi ju också att Josef får det där boendet han var och kollade på idag. Hoppas, hoppas!

Paketstrul

I förrgår fick jag ett roligt sms:

"Ditt paket från Kaffemaskinen i Sverige AB finns hos ICA Kvantum i Åkersberga"

Lite fel där, så jag ringde till Posten och sa att någon har råkat fylla i fel mobilnummer. Då svarade de att det är bra att jag hör av mej, men inte nödvändigt, för om personen som egentligen ska hämta ut paketetet inte har gjort det inom en viss tid skickas det även ut en påminnelse per brev. Det var ju bra att veta.

Övrigt som är bra att veta är att det idag är Halnadagen och jag ska passa på att äta lite kakor i solskenet!

Nuförtiden

Ja, nuförtiden är jag inte så aktiv. På bloggen. Detta kan bero på att jag är desto mer aktiv på andra sätt. Det har hänt mycket under hösten som jag är ganska glad över att jag har klarat av. Nåja, det är inget världsomvälvande, men ändå saker som gör mej nöjd.

Den första kursen nu på hösten var makroekonomi, en kurs som jag kämpade hårt med och fick det fina betyget VG (med kommentaren "välförtjänt!" av kursansvarige!). Betyget är ju inte så viktigt i normala fall, men nu har jag ju gått och funderat på om det är företagsekonomi (FEK) eller nationalekonomi (NEK) som jag ska välja som inriktning nästa år. Nu, efter makroekonomin, lutar det åt NEK, men förra kursen, marknadsföring, var väldigt intressant. Det som ställer till det är väl att jag avskyr "typiska ekonom-siffror" (bokföring, moms och arbetsgivaravgifter kan gå och dränka sej tycker jag). Att bara skriva något som man har lärt sej utantill ger mej inget. Jag vill jobba med tänk, med bakomliggande faktorer. Vad betyder siffrorna som jag har fått fram? Tänk är snarare NEK än FEK. Dock är jag intresserad av marknadsföring och organisationsstruktur, FEK. Framförallt eftersom det där finns aspekten människor. Relationer är spännande.

Vad ska man då välja? Nu läser jag statistik. Vi har precis börjat, men oj vad roligt det är! Det är inte alls bara siffror. Det är tänk. Och vet ni vad min vän Anna sa till mej idag?! Jo, att det är denna sorts matematik som kommer vara grunden i ekonometrin (NEK-matematik). Super! Då blir det NEK!

Detta ställer dock till ytterligare ett problem. Det enda universitetet vi kan välja under våra utlandsstudier som är tydligt NEK-inriktat med ett bra rykte är Humboldtuniversitetet i Berlin.. Jag vet inte om jag vill plugga i Berlin.. Men jag måste inte bestämma mej förrän den 1:e februari (som jag ständigt får påminna min mamma om, som varje gång hon ringer frågar hur det går med utlandsstudievalet och om det inte är dags att söka snart..).

Men, mest glädjeämnen är det ändå som livet bjuder på. Mina problem är triviala. Jag trivs ju! Och det jag verligen gillar är tyska! Dock inte undervisningen jag får här på LiU, men undervisningen som jag och vännen Anna erbjuder SPREK-1:orna här på LiU! Vi har startat basic-grammatik-skola på torsdagkvällar. Vi har haft 4 eller 5 lektioner som har gått parallellt med ettornas språkval. Kursen har varit uppskattad och jag och Anna har nästan blivit generade varje gång lektionerna har tagit slut, för då har vi fått applåder. Idag var tyvärr sista lektionen (nästa vecka börjar ettorna med mikroekonomi, ni vet den där kursen som min årskurs fick det sämsta resultatet genom tiderna på förra året). Och vad hände då? Jo, jag och Anna fick ett tack-kort (som alla hade skrivit under!), en julstjärna och en ask ischoklad!!! Vilka sötingar!

Ursäkta det milslånga blogginlägget. Men ibland tar jag mej tid och då får ni desto mer.

Shoppingrunda

Idag har jag och Josef åkt till Tornby köpcentrum och inhandlat bland annat dessa verktyg:

• tumstock
• stålskala 500mm
• skjutmått
• morakniv
• trä- och stålborr 4-10mm
• ansatsfil
• enkelrandig fil
• spikförsänkare
• slipkloss och sandpapper
• diverse lim
• skruvförsänkare
• körnare
• hörselskydd och skyddsglasögon
• penslar
• skissblock

Jag kanske har glömt något, men många verktyg och tillbehör blev det!

Sedan tittade vi på en liten dator till mej (10" -någon som har ett bra tips? Hur funkar det att köpa till ett externt batteri?). Jag ska lägga undan lite pengar nu och köpa en nästa månad. De kostar runt 3 000 - 4 000 kr.

Det sista vi gjorde var att köpa mat. Vi brukar ha varsin ryggsäck med oss och lite tygkassar att packa mat i. Annars drunknar man i plastpåsar.

Josef packar, för han tycker om att packa. Josef tycker också om att packa väldigt mycket på samma ställe, så när jag hade betalat och kom dit för att hjälpa till sa Josef "oj..." och petade lite på min ryggsäck "jag tror att jag kan ha krossat ett ägg.." och när Josef säger att han tror att han kan ha krossat ett ägg, betyder det att han snarare är 99% säker på att han faktiskt har krossat ett ägg. Och det hade han. Men, vi löste det snabbt och smidigt genom att slänga det ägget och göra lite omfördelning i packningen (vi lät t.ex. de två tygkassarna vara med och dela på bördan, något som min ryggsäck tyckte var helt okej).

Ja, det var en halv lördag. När vi åkte bussen hem sa Josef att han tyckte det var väldigt trevligt att göra saker tillsammans. Det tycker jag med.

Politik -samhällsengagemang eller kärriär?

Hade tänkt att när jag fick tid att skriva här skulle det bli om studentlivet, kanske med en och annan bild från lägenheten också. Nu blir det inte så. Än. Jag har nämligen inte tid att skriva här, egentligen.

Jag skriver här för att jag blir förbannad. Och då tar man sej tid.
Obama är ute på en turné och talar till USA:s skolungdomar. Detta kan man läsa på SVT's hemsida: http://svt.se/2.22584/1.1683215/obama_varnade_for_facebook

"I ett första utkast till tal fanns uppmaningen till USA:s ungdom att den skulle vara med och bestämma landets framtid genom att "skriva till presidenten vad han kan göra".
Men den maningen fick han anledning att ångra. Konservativa såg det som ett sätt att indoktrinera eleverna att bli partiska.

Republikanernas ordförande i Florida, Jim Greer, sade att han är "helt förfärad över att skattebetalarnas dollar användes för att sprida president Obamas socialistiska ideologi". "

Det är ju rent ut sagt förjävligt. Då pratar presidenten om ansvar och engagemang och får kritik för det! Vill inte alla politiker att barn och ungdomar ska ta ansvar och ha åsikter? Tydligen inte när man kan smutskasta sina politiska motståndare. Varför visa en enad front när man kan klaga på något?

De som använder sej av sådant fulspel bryr sej inte om barnen i USA. De bryr sej bara om sin egen politiska karriär, och det gör mej förbannad.

USB-sladden..?

fortfarande inte upphittad, trots att jag har städat.. Den är väl på rymmen. Återkommer när jag har fångat den.

Ey!

Jag vill ha tillbaka min blogg så som den ska se ut.

Har ingen aning varför, men mina inlägg visas inte normalt när man går in på min blogg..

Så, vem som än är ansvarig, jag tänker åka iväg och komma hem runt kl.22 och då förväntar jag mej att det är fixat. Capish?

Update: jag skrev inlägget och allt fixade sej. Gött. Då får ni ett riktigt inlägg ikväll, runt 22.

Killen med kollen

Josef tar de mest underbara bilder med sin dyra, flashiga kamera (jag kan inget om kameror, så bara den är stor och har många knappar känns det som en superkamera för mej!). Min mamma fick en jättefin fotoväggkalender av min bror förra julen, så jag tipsade Josef om att han kunde göra en kalender till mina föräldrar i julklapp. Han nappade. Tyvärr hann han inte fixa en innan jul, men de fick ett löfte om att kalendern var på g.

Nu i slutet av januari påminde jag Josef. Han letade fram ett par favorit-bilder och började snickra på en hemsida där man laddar upp sina bilder, knåpar lite grann och sedan får en alldeles unik väggkalender i brevlådan.

Idag var sista dagen med rea-priser, så jag påminde ännu en gång om att det var dags att beställa, annars skulle kalaset bli på tok för dyrt. Josef sa att han skulle beställa den.
Sagt och gjort, en kombination av ord som man annars inte brukar kunna koppla ihop med Josef Kjellqvist, beställningen gjordes och det kom ett bekräftelsemejl till min inkorg. Jag läste det och då dök ett uttryck upp i mitt huvud som man däremot kan koppla ihop med Josef Kjellqvist ganska ofta: fort och fel.

Beställningen blev mycket dyrare än vad jag hade trott. "Ojojoj!!" tänkte jag och kollade upp det hela på hemsidan. Något hade blivit fel. De hade räknat med fel priser och rean såg jag inte skymten av. Detta kunde inte tolereras!

Ett telefonsamtal:
"Hej pojken. När du gjorde beställningen, tänkte du inte på att det såg lite dyrt ut?"
"Jo, men jag orkade inte kolla efter. Jag beställde bara, för jag hade bråttom."

Efter ett annat telefonsamtal som inkluderade Ellinor Olsson i Halna och en jänta på VistaPrints kundtjänst i USA var mitt liv 15 minuter fattigare, men Josef Kjellqvist blev 242 kronor rikare. Eller snarare "mindre fattig", för hur är det nu igen -om man köper ett klädesplagg till halva priset, har man "tjänat" de pengar man inte gav ut, eller förlorat dem man faktiskt betalade??
Jaja, det spelar ingen roll. Det viktigaste är att Josef är skyldig mej en gentjänst. Just nu filar jag bara på vad det kan vara för något.. -förslag?

Kryp

Lite drygt en och en halv vecka sedan: Jag låg och halvsov på sidan i sängen och kände att något strök mitt bröst (nej, det var inte Josef..). "Aaaaaargh! Josef, tänd lampan! Ett kryp! JAG LOVAR, DET ÄR ETT KRYP I SÄNGEN!!!". Josef tänder lampan och mycket riktigt: -en fet, svart skalbagge kryper omkring på min sida av sängen...

En dag senare: Jag är i Blombergs hamn och ska gå på toaletten. När jag sitter där och tänker på den hemska upplevelsen jag hade natten innan märker jag att en tvestjärt kryper uppför mitt ben!

Igår: Gick jag och Josef på bio. På hemvägen myser jag ner mej i kragen på jackan. Sitter och pratar med Josef och out of the blue kryper en spindel in i min mun! Då har den äckliga varelsen suttit på min jacka och krypit via kragen! Jag sparkade hej vilt omkring mej och Josef höll på att bli riktigt förbannad på mej eftersom jag inte var särskilt trafiksäker...

Att de är på mej när jag rensar ogräs på jobbet kan jag förstå. Det är inte konstigt att de blir irriterade när man gräver i deras hem, men jag klarar inte av kryp i bilen, på toaletten eller i sängen... Någon som håller med mej?

Artigheter

Häromdagen stötte jag och mamma på en mamma till en gammal klasskamrat när vi var på ICA. Det är ju trevligt att träffa folk och prata lite om vad som har hänt och vad alla barn i familjen gör nuförtiden. Men, det finns ett litet problem: -vad gör man när man har sagt "hejdå" och man sedan handlar vidare i affären och stöter på samma person igen?
Man kan ju inte låtsas om att personen inte finns, men det går ju inte heller att heja på samma person 70 gånger.

Självklart så träffar vi på personen vid grönsaksdisken, dvs. precis innanför ingången. Vi pratar, klarar av alla ämnen som ska behandlas och säger "hejdå" och "hälsa familjen". Sedan stöter vi på personen vid:
-köttdisken
-mejeridisken
-kassan
..jobbigt, men så är det.

Ett annat jobbigt ämne är personer som inte klarar av att säga hejdå vid rätt tillfälle, som en lärare jag hade i Österrike. Så fort vi hade varit på ett museum/en studieresa passade hon på att säga hejdå när rundturen var slut, även fast alla skulle gå åt samma håll (till utgången) sedan. En gång upptäckte hon sitt misstag och satsade allt vad hon kunde på att springa ifrån hela klassen. Hon kunde självklart inte spinga, men hon smårusade ner för trapporna och siktade målmedvetet på exit-skylten. Själklart hade Sara en fråga, så Sara spurtade ikapp lärarinnan, som fick svara, och resten av klassen kom ikapp och vi fick ändå gå den sista biten tillsammans -i pinsam tystnad.
Den allra sista lektionen hölls på det moderna museet i Innsbruck och där gjorde hon exakt samma misstag igen! Ett tydligt tecken på att man inte klarar av sociala situationer är när man inte kan tajma sitt "hejdå". Och i detta fall gav övning bevisligen inte färdighet.

Bra avslutning på terminen?

I detta nu skulle jag ha kunnat skriva "Yes! Sista seriösa tentan avklarad!".. om jag hade gått upp i tid imorse, vilket jag inte gjorde.

Tenta kl. 9-12, uppskrivet i kalendern. Ett översättnings-prov, som man egentligen inte kan plugga till. Gå upp, gå dit, gå hem, klart. Men, inte om man heter Ellinor Olsson. Då får man för sej kvällen innan provet att "provet börjar ju klockan 12, och jag älskar ju att sova länge. Jag ställer klockan på 10.30!".
Direkt när jag vaknade imorse slog det mej "Provet slutar ju klockan 12!!! Vad tänker du med???!". Strax innan 11 var jag på Universitetet, men då var ingen färdig. Jag hade kunnat skriva det på en timme, men jag vill visa att jag kan. Jag skickade ett mejl till Bengan. Han är säkert varit med om värre saker.

Men, jag måste erkänna att situationen suger. Fast, samtidigt kunde det har varit mycket värre. Jag kunde försovit mej imorgon, då jag ska hälsa på Carina i Salzburg. Eller, jag kunde ha varit ett riktigt svin mot mina kompisar, som en del andra puckon är. Jag har ju bara missat en tenta. Solen skiner, misstaget går att fixa, livet går vidare. Jag har ju klarat av att bo utomlands i 9 månader, inte tänker jag låta detta lilla bakslag få förstöra mitt humör!

Take care

Bär kvinnan skulden?

Detta har legat och gnagt hos mej en tid nu. I slutet av april läste jag en nyhet på Svt.se som oroade mej. I en undersökning som Amnesty International hade gjort i Sverige tyckte en femtedel av de tillfrågade att en kvinna har ansvar själv om hon blir våldtagen om hon har utmanande klädsel.

"En av fem svenskar tycker att en kvinna får skylla sig själv om hon blir våldtagen. Det är ett av resultaten från en undersökning som Amnesty international gjort."

Ursäkta mej, men såg ni alla utmanande kläder i t.ex. Eurovision Song Contest? Det är kvinnoidealet idag, vi ska ju mer eller mindre se ut som strippor, framförallt när det är fest. Och om vi sedan blir våldtagna, då är det vårt fel?! Hela nyheten kan man hitta här.

Även fast jag inte tycker om tjejtidningar som Frida och Veckorevyn och tycker att de snarare främjar det skeva idealet och den negativa synen på kvinnor har faktiskt Veckorevyn gjort en bra grej nu. Skriv under Veckorevyns upprop som vill ta bort skulden från kvinnan. Jag har skrivit på.

Veckorevyn kräver att:

• Alla våldtäktsanmälningar ska, där det faktiskt är möjligt, undergå en ordentlig polisutredning.
• Faktorer hos kvinnan, såsom påverkan av alkohol, klädval, beteende eller tid från våldtäkt till anmälan, gör henne inte mindre värd att få en ordentlig polisutredning.

Namninsamlingen och en undersökning om sexuellt våld, som Veckorevyn kommer att göra, kommer sedan att skickas till justitieminister Beatrice Ask och Sveriges alla länspolismästare.

Om ni ursäktar mej, så ska jag nu gå ut och ta en drink med Julia och Emma. Först ska jag bara ta på mej det mest utmanande jag kan hitta i min garderob..

Teamwork

Idag har det stormat i Tyskland och i Österrike.

Josef skulle åka tåg Innsbruck-München kl. 16.37 för att hinna med natt-tåget till Köpenhamn som gick 19.16 från München. Vi kommer till Innsbruck Central och Josefs tåg ska åka från spår 6, vi går dit och kliver på tåget.

5 minuter innan tåget ska åka ropar de ut i högtalarna att tåget är inställt och att tåget Josef sitter på har omvandlats till ett regionaltåg som ska avgå vilken minut som helst. Jag springer till informationsdisken och frågar:
"Min pojkvän ska åka till München och hinna med ett tåg kvart över sju, hinner han om han åker med regionaltåget?"
-Nej.
"Kan han åka med något annat tåg till München?"
-Ja, det från spår 2.
"Hinner han då?"
-Nej.
"Finns det någon annan förbindelse som kan ta honom till Köpenhamn från München?"
-Nej.
"Då måste han stanna i München över natten?"
-Ja.

Då ringer jag Josef och säger att han måste gå ur tåget NU. Josef ringer sin mamma, som ringer SJ och kollar förbindelser, och vi går till informationsdisken igen och kollar förbindelser. Vi kommer fram till 2 alternativ:
1. Åka kl. 18.30 via München-Hamburg till Köpenhamn.
2. Åka med exakt samma förbindelse som han skulle åkt idag, fast nästa dag.

-Ska man åka samma dag och kanske bli strandsatt i München pga stormen, eller hoppas att de har rensat spåren nästa dag och åka då iställlet? Jag ringer mamma, som kollar upp väderprognosen: "Söndag: Bra i Tyskland, storm i Österrike."
Om han åker idag kan han säkert komma ifrån Tyskland imorgon, men om han åker imorgon kanske han inte ens kommer in i Tyskland.

Ok, vi väntar på tåget som ska avgå 18.30. Vi har precis lugnat ner oss och kl. 17.40 sätter oss ner på en bänk. Då ropar en röst ut i högtalarna "Ett direkttåg till München avgår nu från spår 6". Det regionaltåg Josef satt på för ganska exakt en timme sedan har inte avgått, utan har fyllts med folk som vill åka till München, eftersom deras tåg har blivit inställda. Jag tar en titt på klockan "Om tåget bara tar en och en halv timme hinner du kanske med den ursprungliga planen med tåget 19.16" och sedan springer vi. Josef hoppar på tåget och 30 sekunder senare åker det iväg.

Väl i München måste Josef boka en plats på tåget till Hamburg, men det är fullt. En uppgiven Josef ringer mej och beklagar sej över situationen. Jag säger att han ska ta det lugnt och logiskt. Prata med dem i informationen igen, det måste finnas ett sätt. En halvtimme senare ringer han och säger att han kan byta i Nürnberg och komma i tid till tåget i Hamburg som ska ta honom till Köpenhamn. Bra jobbat älskling.

Puh.

Det var bra att vi var där tillsammans och kunde lösa det, och att vi har våra mammor därhemma att ringa till. Klart att det är skitjobbigt när saker inte går som planerat, men jag burkar kunna ta det lugnt..

Jag klarar av stressade situationer bra. Fixa problem under press är min grej. Hitta lösningar är det jag gör. Men jag hatar att inte få tid till att säga hejdå.

Som sagt, "Lucky me"

Fick ett svar från mamma, som hade pratat med tandvården. The directions are as follows:
- Sluta direkt med tandkrämen.
- Försök med en vanlig, med whitening
- Funkar inte detta måste jag gå till tandläkaren i Innsbruck och betala dyra pengar för att antingen slipa bort den gula beläggningen eller köpa en annan (dyr) specialtandkräm.
Aaaaargh! 167 spänn åt helvete!

Men, jag har i alla fall lagt 95 spänn på något bra, på något riktigt bra -Skorna som jag längtade efter hela augusti, men inte ville köpa då för att de var för dyra för min smak. Hittade dem av sen slump på Tradera samma kväll som auktionen gick ut. Surfade in ett par timmar senare och lade ett bud, som vann.

Senare visade det sej att skorna inte behövde skickas med posten (skulle kostat ytterligare 55 SEK) utan kunde hämtas upp i Töreboda - men oj så bekvämt! Eller, kanske inte för mamma, men för mej!

-Tack mamma <3

Är jag Sverker?

Ojsan, kom precis på mej själv med att härma Sverker Olofsson när jag läste igenom mejlet jag hade skrivit till mamma:

"Jag har varit duktig och borstat ordenligt med den nya, karies-borttagande, tandkrämen. OCH MINA TÄNDER HAR BLIVIT GULA! -Ill-gula. Ska det vara såhär? Det kanske är en tandkräm som motverkar karies, men den förebygger inte tandsten direkt. Jag kanske har blivit paranoid, men jag har för mej att på den korta tiden av 1,5 veckor har det bildats tandsten på mina tänder nere vid tandköttet.
Kan du ringa tandvården och fråga om det ska vara så? För jag tänker inte missfärga mina tänder för att få bort två små hål. Då borrar jag hellre i mina VITA tänder. För de var vita förut."

När blev jag sånhär? Ska det vara såhär?

Och den där so called "tandkrämen" (som ser ut som lim, smakar simbassäng och har en konsistens som inte kommer i närheten av hur en tandkräm ska bete sej) kostade mej 167 svenska riksdaler, och jag har bara hämtat ut en av två "tuber".. Lucky me.

Så går det när man tar på sej ansvaret

Idag har vi sista lektionen på kursen del A. "Kan vi inte gå ut och äta, för att fira att kursen är slut, och säga hejdå till dem som slutar?" föreslog Emma och Julia. Jupp, sa jag och tog reda på vilka som ville med ut och äta.

Efter en del research kom jag fram till 16 personer, så vi bokade bord för 16 personer. Sedan bjöd jag en ny tjej: Susanna. Markus rapporterade att han också kommer -och tar med sej sin fru. Sedan mejlade Ellen vår lärare + Bengt, och på lektionen senare ikväll får vi väl fråga vår Landeskunde-lärarinna också.

Vi har ett bord för 16 personer, och vi blir kanske 21, eller 22 om Bengt tar med sej tjejen sin.
Tusan att jag ska anordna allt, och så går det helt fel... Men, vi har tur att det är på en kinarestaurang. De är alltid så trevliga, och det kommer att vara ett långbord. Det går säkert att mosa in en extra stol här och där. Och vilken restaurang har tackat nej till fler betalande gäster?

Nu ska jag skumma igenom listan på boende i Rössl (studenthemmet) för att se om det finns någon annan nyanländ svensk som man kan dra med sej, nu är det ju kört ändå.

(och provet var verkligen helt omöjligt, som Jenny skrev på förra inläggets kommentarer..)

Vanillekipferl

Igår bakade jag, Carina och Emma (eller på tyska: Carina, Emma und ich -eftersom det är ohövligt att säga "jag" först..) österrikiska julkakor: Vanillekipferl. De blev riktigt goda, vi kanske var färdiga vid 21.30-tiden, och sedan pratade vi med en kille från Equador (Chavier) och hans kompis från Spanien. De var riktigt trevliga. Man kanske borde lära känna dem lite bättre och åka och hälsa på i Granada i sommar.. Det vore inte dumt.

Efteråt satt jag och Emma på rummet (Emmas rum) och pratade. När vi började blir lite trötta kollade Emma på klockan: 02.49. VA?! Jag skulle chansat på 00.30.
Så vi pratade en timma till, och sen gick jag och lade mej. Carina hade (äntligen!) varit ute och festat och kom hem till rummet precis innan mej. Skönt att jag slapp väcka henne.

Gick upp för en och en halv timma sedan, och har letat på internet efter botet mot ljumskproblem. Jag har tyvärr skadat ljumsken på vänster sida. Internet gav inte direkt några svar. Om man googlar på "ljumskproblem" kommer det bara upp en massa artiklar om kända fotbollsspelare ("Zlatan tvingades gå av planen tidigt, pga ljumskproblem" "Anders Svensson missar spel.." "Tobias Linderoth är äntligen frisk efter..").
När jag väl har hittat något har de olika tipsen sagt helt skilda saker:
"Vila, inte stretcha ljumsken"
"Träna ljumsken och musklerna omkring, stretcha mycket."

Vad ska jag göra?