Fördomar om kristna?

När jag läser tidningen brukar jag kolla två saker: namnen på de nyfödda barnen och om föräldrarna har samma efternamn. Det är alltid kul att se vilka trender som finns när det gäller barnnamn och även intressant att se om föräldrarna är gifta eller inte. Förr i tiden var det självklart att man skulle gifta sej innan man skaffade barn, idag är det inte lika självklart.

Jag lägger ingen värdering i att samhället har förändrats, lyckan i en familj ligger ju ändå i relationerna, inte i efternamnet. Vem är jag att döma om barnet kommer växa upp i kärlek eller inte? Så jag dömer inte, utan konstaterar mest att detta skulle nog inte gått för sej på farmor och farfars tid.

Det roliga är att folk tror att jag dömer, bara för att jag är kristen. En föredetta klasskamrat till mej blev skitsur när vi pratade om en lärare och jag sa "Jaha, så hon har barn? Oäktingar alltså, för jag har inte sett någon ring på hennes finger." (med oootroligt mycket ironi i rösten..). Min klasskamrat tyckte att sådant säger bara trångsynta kristna. Något jag inte håller med om. Alla svenskar driver väl med gamla samhällsstrukturer?

Jaja, för att återgå till punkt ett, namnen på barnen, kan vi ju konstatera att även om jag inte vet hur mycket kärlek barnen får, så kan jag ändå bedöma hur innovativa föräldrarna är i namngivningsprocessen. Eller vad sägs om:

"Han ska heta Axel. Hemma väntar Alicia, Agnes och Alma"
"Han ska heta Albin. Hemma väntar Albina, Altina, Aurora och Leo" (Leo måste vara ett halvsyskon.. Eller, vänta, är jag fördomsfull och kristen nu?)

Eller varför inte ta alla modenamn på en gång?
"Hon ska heta Lova. Hemma väntar Tuva och Alva"

Alla namn hämtade ur Mariestadstidningen i mitten av april 2009. Har bara inte kommit för mej att skriva något förrän nu. Är nog den kristna, trögtänkta, konservativa genen som har hindrat mitt författarskap.

Just det, är det bara jag som är sugen på en babydvärgflodhäst?

Jag är inte gjord för sånt här

Precis hemkommen från matchen. Vi vann mot Graz med 5-0, jag gjorde en assist. Självklart ska en vinst firas, så alla fick en flaska (0,5L) starköl att dricka upp på sisådär 30 sek. Usch, jag säger som familjen det snurrar i min skalle.

Nu har jag 15 minuter på mej att bli klar i huvudet innan jag ska prata med Josef på Skype. Damn. Ta dej samman nu.. kom igen.

Fattar inte hur man kan halsa en hel öl och sedan sätta sej i bilen och köra hem. Fast det kanske beror sej på hur snabbt man kör hem. Det slog inte till för mej förrän halvvägs hem med cykeln.. (OBS! Ironivarning)

Svart på vitt

Det som vi svenskar har pratat om hela tiden här i Österrike har äntligen blivit bevisat: Österrikarna röker i mycket större utsträckning än svenskarna. Svt har en nyhet på sin hemsida som visar att WHO har kommit fram till att 16,2 % av den svenska befolkningen över 15 år röker, vilket är minst i Europa.

Österrike hamnar på en tredje plats, efter Grekland och Ryssland, här röker 40,7 %. Ouch, det kommer svida när jag kör upp dessa fakta i ansiktet på mina österrikiska vänner, som lever i förnekelse.
För ett par år sedan var det tillåtet att röka i alla almänna utrymmen på studenthemmet, men den dåvarande svensk-gruppen satte stopp för det, thank God.

Hoppas att det kommer göras en undersökning på i vilket land de kopplar sina hundar minst också, då skulle vi svenskar få ännu mer underlag för vår "kontroversiella" kritik.

Mitt lag (extended version)

som jag iochförsej inte känner är mitt lag, men, det är laget jag spelar med. Vi förlorade igen, knappt med 3-1, efter att motståndarna gjort mål i tom bur i slutminuten. Vi är så mycket bättre, men tyvärr är inte vår coach det. Men, nu lämnar vi det, och snackar lite om mitt lag istället.

Dryckesvanorna är liiiite annorlunda här. Efter varje match tar vi en öl, ett glas vin eller champagne. Igår innan matchen gick vi ut och tog en öl och satt på en rökig krog, en "superbra" uppladdning inför en match! Dessutom bjuder Heike alla på snapps efter varje måltid. "Schnapps, jemand?!"

Och så röker ca 40% av laget. Detta förekommer inte i någon annan sport, men eftersom alla i mitt lag snarare spelar ishockey för att komma långt bort från sportens värld, så är det egentligen helt logiskt. Något som inte är logiskt däremot är en av varningstexterna på cigarett-paketen. Det står ungefär så här:

Den som slutar att röka löper mindre risk för hjärt-, kärl- och lungsjukdomar.

Jahapp. I så fall är det absolut bästa sättet att undvika hjärt-, kärl- och lungsjukdomar att först börja röka och sen att sluta, för då löper man ju mindre risk att drabbas. Hur korkat formulerat är inte den texten??? Självklart menar den, lite subtilt sådär: "jämfört med dem som inte slutar att röka", och det finns inte så mycket plats att klämma ihop allt det där på ett litet paket. Men ändå, det är ju korkat som stryk. Vad skulle Caroline Vöörmann* sagt om det egentligen? (Åh, Vöörmann, annars dör man.)

Just det. Jag har redan skrivit det i en kommentar på förra inlägget, men jag måste skriva det här också, för jag har kommit på några till tankar angående Linus (eller tatuerarens, beroende på hur man ser det) "tjejer-som-är-missnöjda-med-sitt-utseeende-kompenserar-med-annat-teori":

Klart att man vill kompensera, men jag tror inte att man gör det med en stark personlighet. Däremot tror jag att många gömmer sej bakom humor. Och intelligensen föds man med, men man kan säkert skaffa bra betyg ändå, och det tror jag en del med lite sämre självförtroende utnyttjar (fast där krävs det ändå lite intelligens, men inte rå-mycket). Det, eller det som du sa: en specialegenskap, något som jag kan, och som jag är (någorlunda) ensam om.
Och der där med sex: Litar man inte på sitt utseende, vågar man inte skryta med sex, hur gudomligt det än är..

(PS, min käre bror påpekade att man faktiskt kan öva upp sin intelligens. Ja, man kan öva upp logiskt tänkande osv, men jag tror bara man gör bättre ifrån sej på test osv, men att det inte märks utåt att man är intelligent, och då blir det ingen kompensation.)

Och när vi ändå är inne på intelligens, så måste jag slänga med något som en kompis till min bror skrev på min brors dörr (med spritpenna):

"Jag är så inteligent att ingen förstår sej på mej"

Lobo: Men, Jimmy, "intelligent" stavas ju med två L.

Jimmy: Va, gör det?! Åh, fan.
Sedan stoppade han inte ett extra L, men det såg ju förj*vligt ut. Och det gjorde det bara ännu mer misslyckat, och roligt.

Han var för övrigt vegetarian, men en gång beställde han en "stor kebabpizza". "Men Jimmy, du är ju vegetarian!" "Ja vet, men ja e hungrig!"
En annan gång hade han en djup filosofisk diskussion, som handlade om att han i princip var en militant vegan. "Men Jimmy, du har ju läderkängor och läderjacka på dej.." "Öh, jaaaa.. Men, jackan är ju snygg, och kängorna fick ja av min bror. Om jag inte skulle använda dom skulle han bli lessen jueh!" , "Men, kebabpizzan då?", "Meh, ja va ju hungrig!"

Han var verkligen så "intelligent" att ingen förstod sej på honom..

.

.

.

*En petig lärare (men skön) från gymnasiet.

Ketchup

Ketchup och pasta hör helt enkelt ihop. Ketchup och friterat likaså. Men här ser österrikarna (och südtirolarna) snett på en om man har ketchup på makaronerna. Usch, vad äckligt! Det enda som duger till pasta är nämligen Tomatensugo (tomatsås) och till den friterade wienerschnitzeln med pommes har man lingonsylt.

Varför finns det ens ketchup i detta land, när två av de främsta användningsområdena försvinner? För pommes fritens skull (men inte om man har schnitzel till..) och för hamburgarna -något som aldrig lagas i de österrikiska studenthemsköken. Ändå står det ketchup i var och varannan kylskåpshylla. Jag frågar mej återigen varför?

Jo, för här gör de varma mackor (med ost, paprika, skinka, hela köret) i ugnen som de sedan äter med ketchup på. Eller, varför inte slänga på lite ketchup på den nybakta pizzan, i sann österrikisk anda. Närmare bestämt så tar de och lägger en klick ketchup på ena sidan av tallriken, och doppar smörgåsen eller pizzan i den röda härligheten.

Felix gör det goda godare. Ketchup är till för att göra maten godare, men österrikarna förstör den..

Första advent

Jag och Emma hade pratat lite löst om att gå till kyrkan den första adventssöndagen, men jag skulle ju spela match, så det stannade bara på kanske-stadiet. Men, sedan blev det ingen match för mej idag, eftersom jag måste vila min ljumske.

Vi gick på familjemässan kl.10 och det var ganska likt en vanlig gudstjänst, samma saker dök upp; de hade förbön, kollekt, nattvard, herrens frid, trosbekännelsen (vi tror på en helig katolsk kyrka) och fader vår, samt en liten barnkör. Eftersom det var en familjemässa var språket väldigt enkelt, så jag och Emma förstod 99% av det som sades. (det var lite roligt att prästen försökte prata högtyska, men misslyckades. Hans "tirolska" ch och k-ljud lyste igenom väldigt väl, framförallt när han skulle säga nachdenklichkeit) Sedan uppfattade vi det som Bengan jämt tjajar om: "Lasst uns beten" och alla konjunktiv-former i Fader vår.

Det var mycket interna grejer. Hela församlingen sa en massa saker, och alla var med på noterna, utom jag och Emma, och så var det en massa knäböjande och korstecken hit och dit. Men, vi hängde med hyfsat, och eftersom det var en familjemässa var det inte särskilt strikt. Vem orkar notera de två vilsna svenskarna, när det finns gråtande barn överallt?
Efteråt såldes det hemmabakade keks (småkakor) utanför kyrkan.

Tre ord Ellinor lade märke till:
Gnade=nåd
widmen=ägna
gießen=gjuta (vergießen=utgjuta)

TÄVLING - favoritårstid
Jag vet, jag är seg, men här kommer resultaten:
1. Sommar (58%)
2. Höst (23%)
3. Vår (11%)
Jumboplats: Vinter, med bara en enda röst.
Men, snart är det jul och nyår, och det är bra med vintern! (och ishockey förstås!)

Något man inte kan sätta fingret på...

Då har man varit i Innsbruck i två månader. Hittills har jag fått många frågor om hur jag trivs, om jag har fått några nya kompisar, och om de i hockeylaget är schyssta.
"Jo, Innsbruck är en trevlig stad."
"Alla är väldigt snälla och hjälpsamma."
"De i hockeylaget är supertrevliga."

I två månader har jag gått omkring och varit lite halvnöjd. Allting kan inte stämma direkt. Saker och ting tar tid. I två månader har jag väntat.
Folket är trevliga, staden är trevlig, laget är trevligt - det har ju bara varit en tidsfråga innan allting verkligen skulle lossna. Och anledningen till att det har gått lite segt är ju pga språket, men när väl språket kommer igång lite mer - DÅ kommer det verkligen allt att sätta igång på riktigt..

-Ja, detta är vad jag har tänkt.
Men: Nu har jag börjat att ändra mej.

Vilka mål (och förväntningar) hade jag med min vistelse i Innsbruck?

1. Prata mycket tyska
2. Få nya kompisar (huvudsakligen folks om pratar tyska)
3. Klara tentorna
4. Lära mej något under lektionerna
5. Spela ishockey

Vilka förväntningar har infriats?

1. Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
2. Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
3. Kanske: Det återstår att se, men jag är inte särskilt orolig.
4. Ja: Lektionerna med Peter är oerhört intressanta, men ruskigt sega. Landeskunde med Sabine, däremot, är hur tråkigt som helst!
5. Kanske: Om man räknar 1 isträning/vecka med halva laget, 1 fysträning med en femtedel av laget, och 1 match med en korkad tränare...? Allt till det facila priset av 200€ för en säsong!

Känner ni ironin (eller ska jag säga min besvikelse) flöda?

Ok, ok: Idag är jag negativ. Mer än vanligt (men, vänta.. jag brukar ju aldrig var negativ... hmm..)

Alla svenskar är också snälla, och en del är verkligen riktigt goa (Emma, Julia, Jenny och Minna-ta åt er!!! Rasmus: Du är också med på ett hörn!) -men jag kom ju hit för tyskan. Och oavsett hur underbara mina nya svenska kompisar här är kan de inte slå Olivia, Josef, Carlströmmarna, Simon, Fredrik och framförallt inte mamma och pappa.
Nej, jag längtar faktiskt inte hem mycket alls. Jag är "ganska nöjd" här, men jag har kommit på att det inte räcker! Antingen ska jag vara helnöjd, eller så ska jag åtminstone lära mej en massa tyska. Jag har insett att jag vill att Innsbruck-upplevelsen ska berika mitt liv. Jag har börjat tänka logiskt: Om Innsbruck inte ger mej det jag vill kan jag ju lika gärna vara hemma i Halna.

Här är det smått omöjligt att få nya (österrikiska) kompisar. Österrikiska studenter åker hem VARJE helg och VARJE ledig dag. Här i Innsbruck pluggar, äter och sover de. Lever sitt liv gör de hemma med sina gamla kompisar.

Michi har varit glädjeämnet hittills, men hon sticker på praktik i sin hemstad om 2 veckor-och är borta till juni...
Chavier är en skön kille, men han kan bara engelska.
Maria verkar trevlig (och hon åker inte hem så ofta), men hon pluggar heltid och har ett jobb.

Räddningen kan komma om...
...jag kommer Michis lillasyster Steffi närmare - vi kanske kan börja umgås..?
...jag blir bättre kompis med Nicki i ishockeylaget - hon verkar ruskigt trevlig.
...Carina (min rumskopmis) får mer tid över att umgås när hennes dissektionskurs slutar i januari.
...jag kommer bra överens med Gabriele, min blivande tandemkompis*, som jag ska träffa nästa vecka.

-Only time can tell..

Bli inte oroliga: Jag är inte ledsen, jag funderar bara väldigt mycket över vad jag gör här, och vad jag verkligen vill göra. Det är skönt att kunna vara lite negativ ibland, och få ur sej sina tankar. Och nu när jag skrivit ner några av dem kanske det blir lite mer ordning i mitt huvud.
Så fort jag kommer fram till något lovar jag att meddela det direkt.

*Tandemkompis=Man skriver i en lapp "Jag talar flytande svenska, och vill lära mej tyska" och man får en e-mailadress till en person som "talar flytande tyska, och vill lära sej svenska". Sedan får man själv ta kontakt och bestämma träff. Under träffarna kan t.ex. man prata halva tiden tyska med varandra, och halva tiden svenska.

OK, då börjar vi direkt med: -att kritisera

Det är väl lika bra att sätta igång med det som jag gör bäst:
1. iaktta...
2. ...och analysera sönder!

Just nu är jag nämligen inte i mitt hemland Sverige, utan i den österrikiska staden Innsbruck. Eftersom jag stävar efter att vara helt urtypsidealsvensk... Hmmm.. Nu har jag redan hittat på ett nytt ord, varför är jag inte förvånad? Men urtypsidealsvensken är den, ni vet:
"jag ställer mej alltid i kö"; "jag återvinner allt, t.o.m de små platsmynningarna på juice-paketen"; "i varje situation söker jag perfekt strukturering och effektivisering"
Ja, en sådan försöker jag väl att vara. Att jag sedan har fått lite spontant icke-svenskt blod från min mammas sida gör hela kombinationen perfekt, tycker jag! -Men det är en helt annan historia!

Om jag går tillbaka till mitt eviga, obotliga, svenska granskande kan jag väl sammanfattade det hela ungefär så här: Jag har inte ens varit i Innsbruck i 4 veckor, och har redan hittat en miljon saker att anmärka på... Nämen, ojsan! Nu har jag, redan i mitt första blogginlägg, visat två starka personlighetsdrag: min bristande (eller ska jag säga alltför fantasifulla..?) vokabulär, som då och då får mej att skapa ny ord. Och precis här visade jag prov på att jag alltid ska överdriva situationer som jag irriterar mej på för stunden. Självklart har jag inte hittat "en miljon" saker, men, vad ska jag skriva? Jag är ju faktiskt "mästaren på hyperboler", enligt min dundersöta tvillingbror.

Och än en gång: tillbaka till det jag EGENTLIGEN hade tänkt att skriva om (att göra långa utläggningar om onödiga saker ligger mej också väldigt varmt om hjärtat, som ni märker): Vad gör svenskarna bättre än Innsbruckarna?
Ja, som vanligt är det den svenska effektiviteten som spökar. Och för att vara något mer effektiv i min andra halva av inlägget tar jag det hela i punktform:

• Kontokorten. I Österrike är chipet på ditt kontokort och magnetremsan två helt olika saker. Magnetremsan är kopplad direkt till ditt konto, och när du betalar in en affär med magnetremsan dras pengarna från ditt konto.
  Chipet, å andra sidan, använder man i vissa automater och på vissa betalningsställen. Oavsett hur mycket pengar du har på kontot har du inte ett öre (..eller en enda cent) på ditt chip om du inte har laddat det först. Detta kan man göra på banken eller i en bankomat. Jag har kollat lite på internet banken om det går att göra den vägen, men tyvärr är den tyska menyraden snårförstådd för en svensk som jag, och sökfunktionen lämnar mycket i övrigt att önska.
  Det räcker alltså inte att ha koll på hur mycket man har på kontot, för man måste ha pengar på två ställen: kontot (magnetremsan) och chipet. Om man tappar sitt bankomatkort kan man spärra det, och förhoppningsvis har inga pengar försvunnit på kontot, men pengarna man har överfört till chipet är borta för alltid..

• Mynten. Här finns det hela 8 MYNT (!) att välja mellan:
  2 Euro, 1 Euro, 50 cent, 20 cent, 10 cent, 5 cent, 2 cent, 1 cent.
  Dessutom envisas alltid alla med att ge växeln tilbaka med mynten ovanpå sedlar och kvitto. Det är mycket lättare att (som i det älskade Sverige) få mynten i näven, kunna greppa dem, och sedan få sedlar och kvitto. Här gäller det istället att balansera och hälla mynten med precision i rätt fack i plånboken. Först efter det kan man sortera in sedlarna och kvittot..

• Mataffärerna. Tjaa, det är inget fel på själva matAFFÄRERNA, det är snarare vad som händer under och efter betalningsprocessen. I Sverige är jag van att alltid lägga streck-koderna åt rätt håll, så personen i kassan snabbt och smidigt kan registrera alla varor. Men här är det tydligen kutym att lägga varorna i så stora högar som möjligt, helst väldigt ostadiga så det blir som ett härligt, gammalt plockepin när kassörskan ska reda ut röran!
  Självklart är inte alla kunder lika oorganiserade, men något som däremot är rena kaoset är: packningen och betalningen. Alla varor hamnar på en yta av ca 1 kvadratmeter precis efter rullbandet. Det finns alltid bara 1 "fil", så det gäller att fort som katten packa in alla varorna i kassen och samtidigt kunna koncentrera sej på ungefär vad kalaset kommer att kosta, för innan man vet ordet av ska man betala...
  Och när den, alltid så stressade, kassörskan sedan snabbt, på otydlig Tirolerisch, säger beloppet önskar man att man vore snabbare än ljuset. Inte ens hälften av varorna ligger i kassen, beloppet är ALLTID ruskigt ojämnt, det finns hur många olika mynt som helst att välja mellan i plånboken, och i ögonvrån ser man kön bakom som bara växer och växer.. När man äntligen hittat rätt bland alla sina pengar ska man lyckas få ner dem i plånboken (här prövas balanssinnet) och återgå till sitt packande - och då kommer nästa kunds varor ovanpå dina! Det gäller alltså att hålla koll på vad man har köpt.
  
  Dessutom "räknar de omvänt" här jämfört med vad vi gör i Sverige. Vi säger trettio-sex, men här säger man SEX-och-TREttio. Om man inte är helt klar i huvudet när man betalar kan man ha kämpat för att skrapa ihop 63 cent, när det egentligen var 36 man skulle betala... Det kan också uppstå problem när man bara hör cent-summan, ex: FYRA-och-TRETTIO. "Jaha", tänker jag och slänger fram 4,30 - 4 Euro och 30 cent, men NEJ! Det skulle ju bara vara 34 cent... Ett gott råd är att bara gå och handla när man är pigg och uppmärksam. Helst ska man ha en superkraft i form av snabbhet eller att kunna stanna tiden.
  Som svensk har jag dock kommit på en vinnande teknik: Man handlar tillsammans med en kompis, som bara köper en eller två varor. Kompisen står bakom dej i kön, och när han/hon betalar har du tid att ordna med pengarna och packa ner de sista varorna.
  
  Något jag däremot är väldigt nöjd med är att plastkassarna är jättedyra! Jag försöker att föregå med gott exempel och har med mej mina Stofftaschen (tygkassar) som jag kan använda igen, igen och igen..

• Studenthemmet. Jag vet inte varför, men det finns vissa oskrivna regler som jag inte riktigt har lärt mej än. Jag jobbar väldigt hårt med dem och tror att jag har koll på de flesta nu:
  1. Släck aldrig lampor i gemensamma utrymmen: vi har små rosa hamstrar i källaren som springer i ekorrhjul och förser oss med 100-procentigt miljövänlig el dygnet runt!
  2. Lämna gärna ditt skräp på golvet, föredragsvis mitt i korridoren.
  3. Ta dej gärna möda och tid att ta dej till köket för att återvinna. Väl där ska du helst slänga allt på fel ställe.
  4. Din mamma bor här! Hon tar hand om din disk och stänger också av spisplattor.
  5. Radion i det gemensamma köket ska endast vara på när ingen är där, helst på max.volym efter kl.23 på kvällen.
  6. Sno som en korp! Allt som inte ligger i din låda i köket hör egentligen hemma i din låda!
  
  Sedan har vi vår älskade föreståndare, som skriver på alla papper, men som egentligen inte verkar ha något officiellt ansvar..
  - "Lampan utanför mitt rum fungerar inte" "Ok, det är ett fel på elledningarna. Han som är ansvarig för det kommer först om 2-3 veckor"
  - "Det trådlösa nätverket fungerar dåligt" "Jaha, men det är några studenter som har fixat det. De kommer först om nån vecka eller så när terminen sätter igång"
  - "Det är svinkallt i korridoren och på rummet. Kan du sätta på värmen?" "Nej, värmen är förinställd och sätter inte igång förrän senare i höst, och det var inte jag som installerade det hela, så jag vet inte hur man gör."
  - "Finns det några gemensamma köksapparater vi kan använda?" "Jo, det finns ju någon micro och vattenkokare och så, men det är inte jag som ansvarar för dem, så ni får inte använda dem förrän den som är ansvarig har kommit"
  Men.. han har ju koll i alla fall!

Sedan är det lite irriterande att i tyskan används ordet "Semester" för termin.. Så om man ska förklara vad man har gjort på sin "Semester" i somras tror alla att man har pluggat..! Men, det är ju därför jag är här: för att lära mej en massa saker! :)