VARNING!

Idag fick jag detta mejl, som jag inte litar på för fem öre. Så var försiktiga!

[SWEDBANK-53369444] vänligen uppdatera dina faktureringsuppgifter idag

Bäste kund,

Vi märkte ogiltiga inloggningsförsök till ditt konto online från en okänd IP- adress.
På grund av detta har vi tillfälligt ditt konto.
Vi behöver dig att uppdatera din kontoinformation för din Internetbank ska återaktiveras
vänligen uppdatera dina faktureringsuppgifter idag genom

>>> Klicka här <<<

bara kontrollera de uppgifter du angivit är korrekt.
Med vänliga hälsningar,

SWEDBANK Medlem Services Team

P.S. Länken i detta meddelande kommer att ut inom 24 timmar. Du måste uppdatera din betalningsinformation

© 2011 SWEDBANK LLC. Alla rättigheter reserverade.

Uppdatering: Har ringt Swedbank och de känner till problemet och säger att man ska "makulera meddelandet". (Wow, vilka fancy ord, undrar om jag också kommer prata så efter en sommar på bank?) Sedan ska de antagligen skicka ut något sorts meddelande angående detta, på hemsidan eller på internetbanken om jag förstod det hela rätt.

Skrämseltaktik?

Kvällstidningarna har ofta rubriker som låter värre an vad själva situationen är. Att skrämma konsumenterna är det bästa sättet att få dem att konsumera mer.

Även Svt har passat på att skriva en saftig rubrik: "Statliga miljoner till diskriminerande förbund". Och ja, det stämmer. Men det känns som om det blir lite felvinklat när det sedan i ingressen står:

"Religiösa ungdomsförbund har fått 48 miljoner kronor i bidrag från Ungdomsstyrelsen, trots att flera av dem öppet uttalar sig kritiskt mot homo-, bi- och transsexuella."

I själva artikeln kan man läsa om vilka ungdomsförbund det är, men i ingressen verkar det som om de flesta av det religiösa ungdomsförbunden diskriminerar.

Idag kom fortsättningen på historien. Och det visar sej att de förbund som är aktuella tillsammans har fått 3 miljoner i bidrag. 3 av 48.

Summa sumarum: Diskriminering är hemskt, men långt ifrån alla religiösa ungdomsförbund diskriminerar homosexuella. Vi i Svenska Kyrkans Unga blev också intervjuade och lyfts inte fram i rapporteringen, för vi har inte problem med detta. Långt ifrån, faktiskt.

Containershopping

Man kan tycka att det är äckligt eller konstigt.

Men då ska man vara medveten om att det som är äckligt och konstigt är våra konsumtionsvanor och hur affärerna anpassar sej efter det, inte att människor gräver bland (fullt ätbara) sopor.

Spana in några containershoppande ungomar här.

KSS, betyg underkänt

Igår ringde jag och beställde en tid hos Kvinnokliniken (tror jag det heter) i Linköping för att byta ut min p-stav. Jag passade även på att fråga hur det är med eventuella rabatter. En p-stav kostar nämligen 1000-1200 kr. "Ja, det blir mycket billigare upp till 20 år". Som jag misstänkte. Och jag som är 21.

Men när jag har bytt min p-stav förut har jag fått ett billigare pris än det vanliga rabatterade priset, eftersom en läkare på KSS bedömde att jag inte tålde vanliga p-piller. Och om jag kan visa upp den journalen för läkaren på Kvinnokliniken kan jag kanske få den billigare.

Så jag ringde KSS.
Först kom jag vill växeln. De kunde inte se vart min journal fanns (men de gissade på Gyn eller Mödravårdscentralen), så de skulle koppla mej till C-arkivet. Men de kopplade mej till E-arkivet.
Jag ringde till växeln igen och var väldigt tydlig med att jag skulle kopplas till C-arkivet. Och de kopplade mej till E-arkivet igen.
Jag ringde växeln igen och sa numret till C-arkivet som jag skulle kopplas till. Och de kopplade mej rätt.

Efter den långa telefonkön (som inte hade några nummer, utan bara ringde och ringde och ringde i all oändlighet) kom jag fram.

"Hej, jag heter Ellinor (personnummer osv) och jag vill ha tag på en journal från 2003, som antingen är från Gyn eller Mödravårdscentralen."
Och han som svarade sa att han skulle kolla på sin dator vilka journaler han hade.
Han: Ja, du har ju en hel del journaler.."
Jag: Ja, jag har varit mycket hos Öron-Näsa-Hals, men det är inte dem jag vill ha, utan bara den från gyn eller mvc 2003.
Han: Ja... här finns det en journal från 2004.
Jag: Är den gyn eller mvc?
Han: Nej. Den är från Öron-Näsa-Hals.
Jag: Men det står väl inget om vilka preventivmedel jag använder i den?
Han: Nej.
Jag: Då är jag inte intresserade av den. Har jag ingen journal från 2003?
Han: Här finns en Öron-Näsa-Hals. Men den är från Mariestad 2007...
Jag: Jag har nog många från Öron-Näsa-Hals, men jag är inte intresserad av dem, utan jag vill bara ha en gyn eller mvc-journal från 2003.
Han: Jaha.. ....här är det en massa från 2001-2005... Öron-Näsa-Hals.
Jag: (suck) Och inget från 2003?
Han: Här är en journal från 2003 på gyn.
Jag: Bra, den är det.
Han: Jag ska kolla vad jag har här.
(Han går iväg för att hämta journalen)
Han: Här har jag Öron-Näsa-Hals från....
Jag: ..Nej, jag ska inte ha någon av dem. Har du inte den där gyn från 2003?
Han: Jo, det finns en gyn från 2003.
....
Han: "Men den har inte jag."

Antagligen är det sekretess på alla sådana journaler, så han kunde inte plocka fram den åt mej. Han skrev en lapp till en läkare som måste godkänna att min journal skickas till min adress här i Linköping. Och jag kontrollerade flera gånger att han verkligen skrev in rätt journal...

Men det värsta var att direkt efter att han hade upptäckt gyn-journalen på sin dator och sa "Här är en journal från 2003 på gyn.." så sa han också (som om han pratade halvt för sej själv, halvt till mej) "Det är väl en abort eller något liknande."
-VA?!
För det första har jag aldrig gjort en abort. För det andra är det inget han har att göra med. Sekretessen finns ju säkert bara där för att gyn hanterar många känsliga saker i allmänhet.
Och vad skulle jag säga? Då hade det tagit 5 minuter för honom att ens förstå vilken journal jag ville åt, men han kunde minsann kommentera vad han trodde att det hela handlade om. Jag blev så chockad att jag inte kunde säga något. Så jag fokuserade på att han skulle hämta den och göra sitt jobb.

Det hade ju varit måttligt kul att ge honom en utskällning och lägga på telefonen för att sedan ringa till växeln, bli felaktigt kopplade 2 gånger, stå i telefonkö och sedan behöva prata med rikspuckot igen.

Alla lika mycket värda?

Nu tänkte jag fördjupa mej lite i reglerna kring att bli blodgivare, eftersom ett otroligt lamt kompromissförslag för blodgivning har antagits och kommer träda i kraft i mars. Förut fick man helt enkelt inte ge blod om man var man och "har eller har haft sexuellt umgänge med en annan man" (Geblod.nu - Regler för blodgivning)
Oskyddat analsex innebär ju en mycket högre risk, när det gäller att få t.ex. HIV. Men, då är frågan -Använder bögar aldrig kondom? och -Har heterosexuella aldrig analsex?

Det som borde vara relevant är ju inte om man är en man som har sex med en annan man, utan om man är en person, oavsett kön, som har analsex med man. Två helt olika saker. Den ena inkluderar bara homosexuella, den andra både homo och hetero (och bi). Det som ska spela roll är inte sexuell läggning utan vilkets sorts samlag det handlar om.

Om man blir smittad av t.ex. hepatit vid ett samlag kan det ta några veckor från samlaget tills viruset visar sej i blodet. Men har detta lett till en, säg.. tvåmånaders avhållsamhetsperiod efter analsex fram till blodgivningen som gäller alla? Nej, den har lett till ett förbud för bögar, bara bögar, att ge blod.

Nu har detta äntligen ändrats. Reglen gäller förvisso fortfarande endast homosexuella män (och inte någon annan som har analsex) och vänteperioden är.... 1 år.
Men, vad spelar det för roll! Nu är bögarna (nästan) lika mycket värda (alltså, som oss vanliga människor) (-men bara om de är asexuella!) Yey!

Politik -samhällsengagemang eller kärriär?

Hade tänkt att när jag fick tid att skriva här skulle det bli om studentlivet, kanske med en och annan bild från lägenheten också. Nu blir det inte så. Än. Jag har nämligen inte tid att skriva här, egentligen.

Jag skriver här för att jag blir förbannad. Och då tar man sej tid.
Obama är ute på en turné och talar till USA:s skolungdomar. Detta kan man läsa på SVT's hemsida: http://svt.se/2.22584/1.1683215/obama_varnade_for_facebook

"I ett första utkast till tal fanns uppmaningen till USA:s ungdom att den skulle vara med och bestämma landets framtid genom att "skriva till presidenten vad han kan göra".
Men den maningen fick han anledning att ångra. Konservativa såg det som ett sätt att indoktrinera eleverna att bli partiska.

Republikanernas ordförande i Florida, Jim Greer, sade att han är "helt förfärad över att skattebetalarnas dollar användes för att sprida president Obamas socialistiska ideologi". "

Det är ju rent ut sagt förjävligt. Då pratar presidenten om ansvar och engagemang och får kritik för det! Vill inte alla politiker att barn och ungdomar ska ta ansvar och ha åsikter? Tydligen inte när man kan smutskasta sina politiska motståndare. Varför visa en enad front när man kan klaga på något?

De som använder sej av sådant fulspel bryr sej inte om barnen i USA. De bryr sej bara om sin egen politiska karriär, och det gör mej förbannad.

EU-valet

Har ni hört ett citat som går ut på att "tiden är helt rättvis, alla människor har 24 timmar på ett dygn". -Bullshit.
Vi har lika mycket tid, men resurserna, som faktiskt hjälper oss att ta till vara på tiden på olika sätt, är väldigt orättvist fördelade.

Låt mej ge er ett exempel:
Om jag ska ta mej till Stockholm åker jag tåg. Det tar 3,5 timme och de 400 kronorna det kostar mej har jag, som student, jobbat (alltså: pluggat) 10 timmar för att få ihop.
Bill Gates tjänar mellan 250-300 USdollar/sekund. När han har jobbat sina 10 timmar har han fått ihop ca 72 miljoner svenska kronor. För dem kan han hinna en bra bit längre, med ett ganska schysstare färdmedel, än vad jag gör på 210 min i ett skramlande InterCity-tåg.
Så, hur tusan kan man säga att tiden är rättvis?
(Nu menar jag självklart inte att jag ska bli jämförd med Bill Gates och att det vore orättvist att han tjänar mer än vad jag gör. Det jag menar är att tiden är inte rättvis, för det finns mer faktorer att räkna in än bara tiden. Vi har helt enkelt olika förutsättningar.)

Men, en sak här i världen är rättivs. Oavsett hur klyschigt det är så är det sant: "En människa, en röst."

Idag fick jag mitt röstkort till EU-valet. Jag tänker rösta, för det är viktigt.
Jag är trött på alla ursäkter från folk som inte tror att EU påverkar dem och från folk som inte vill ha något med EU att göra.

Valdeltagandet kommer bli rekordlågt. Varje röst kommer betyda mer än någonsin. Och om du är en EU-motståndare, ja då är det ännu viktigare att just du röstar. För då kan du rösta på en politiker som kan ta upp det som du verkligen vill att EU ska jobba med egentligen.

Jag är bortrest helgen för valet och kommer kanske inte komma hem i tid för att rösta den 7:e juni. För att vara på den säkra sidan tänker jag förtidsrösta. Det finns lösningar för alla.
Anna: Du vet väl om att man kan rösta från utlandet?

Jag hoppas att alla som läser min blogg tänker rösta.
Och att ni någon gång kommer tjäna mer än Bill Gates, så tiden blir oändligt mycket längre.

Viktnedgång = Tabu?

Jag känner mej på riktigt bra humör idag, men tänker ändå påpeka något som jag kan bli aning irriterad på: att folk inte kan prata om vikt. OK, alla vill inte diskutera vad de väger, en del vet inte (som jag), andra vill inte veta. Men varför ska det vara så svårt att förhålla sej positiv när någon säger "Jag vill gå ner i vikt." Varför ska vi va så politiskt korrekta hela tiden?

Nej, nej, gå emot strömmen, skit i idealen, gå upp 20 kilo -helst nu på en gång- och visa hur stark och självständig du är. -Vadå? Vill du inte det? Ok, sluta då upp med din dubbelmoral. Det är bevisat att kvinnor som väger lite mer oftast är mer självsäkra, och att tanigare tjejer oftast har lite problem med osäkerhet, men jag tror att man mår bäst om man väger det man själv vill väga. Självklart finns det gränser, man mår nog precis lika dåligt av att väga 35 kilo som av att väga 110 kilo, men på olika sätt.

Om en kompis säger till dej "Du, min målsättning detta år är att gå ner 5 kilo. Vad tycker du?" Då svarar du direkt: "Nej, nej! Du är fin som du är! Det viktigaste är att du mår bra på insidan!" Föreställ dej om samma kompis hade sagt "Du, min målsättning detta år är att gå upp 5 kilo."
-Hade du svarat likadant då?? Precis.
Detta avståndstagande hittar vi inte ens i skolvärlden. Vi vet att en massa ungdomarna idag mår dåligt av all press och stress. Trots det skulle vi aldrig vara negativa om någon satte upp mål med sina studier. "Vill du ha ett VG? -Kör hårt! Jag vet att du kan!"

Oavsett vad min kompis skulle sagt, skulle jag ha svarat "Bra, du har ett mål! Kämpa på!". Och om jag någon gång börjar tjata om min vikt: lägg ner "du är fin som du är"-snacket och ge mej lite back up, oavsett om jag vill gå upp eller ner i vikt.

Är jag Sverker?

Ojsan, kom precis på mej själv med att härma Sverker Olofsson när jag läste igenom mejlet jag hade skrivit till mamma:

"Jag har varit duktig och borstat ordenligt med den nya, karies-borttagande, tandkrämen. OCH MINA TÄNDER HAR BLIVIT GULA! -Ill-gula. Ska det vara såhär? Det kanske är en tandkräm som motverkar karies, men den förebygger inte tandsten direkt. Jag kanske har blivit paranoid, men jag har för mej att på den korta tiden av 1,5 veckor har det bildats tandsten på mina tänder nere vid tandköttet.
Kan du ringa tandvården och fråga om det ska vara så? För jag tänker inte missfärga mina tänder för att få bort två små hål. Då borrar jag hellre i mina VITA tänder. För de var vita förut."

När blev jag sånhär? Ska det vara såhär?

Och den där so called "tandkrämen" (som ser ut som lim, smakar simbassäng och har en konsistens som inte kommer i närheten av hur en tandkräm ska bete sej) kostade mej 167 svenska riksdaler, och jag har bara hämtat ut en av två "tuber".. Lucky me.

Svart på vitt

Det som vi svenskar har pratat om hela tiden här i Österrike har äntligen blivit bevisat: Österrikarna röker i mycket större utsträckning än svenskarna. Svt har en nyhet på sin hemsida som visar att WHO har kommit fram till att 16,2 % av den svenska befolkningen över 15 år röker, vilket är minst i Europa.

Österrike hamnar på en tredje plats, efter Grekland och Ryssland, här röker 40,7 %. Ouch, det kommer svida när jag kör upp dessa fakta i ansiktet på mina österrikiska vänner, som lever i förnekelse.
För ett par år sedan var det tillåtet att röka i alla almänna utrymmen på studenthemmet, men den dåvarande svensk-gruppen satte stopp för det, thank God.

Hoppas att det kommer göras en undersökning på i vilket land de kopplar sina hundar minst också, då skulle vi svenskar få ännu mer underlag för vår "kontroversiella" kritik.

Tänk lite

Heath Ledger är död, 28 år gammal. Först tänkte jag inte uppmärksamma det överhuvudtaget. Jag kände honom precis lika lite som jag känner Göran Persson, den där bonden i choklad-reklamen, kassörskan i butiken eller ett fattigt barn i Afrika.

Sedan när började vi bry oss om folk vi inte känner? Överallt ser man kommentarer som "Åh, vad hemskt! RIP Heath" eller "Tragiskt, mina tankar går till hans vänner och familj."
Klart det inte är idealiskt att man går och dör innan man har fyllt 30, och har ett helt liv framför sej, men, för att sätta det hela i perspektiv: på vår jord dör ett barn var tredje sekund. Folk dör hela tiden. Bara för att vi har sett hans ansikte lite här och var betyder inte det att vi känner honom på riktigt. Han var en bra skådespelare och hans talang kommer att vara saknad, men bli inte personliga, det är bara löjligt.
Så, alla ni som sänder en tanke till Heath och hans familj: Gör det, men kom ihåg att varje år dör bl.a. 6 miljoner människor i HIV/Aids, sänd en tanke till dem och deras nära och kära också..

Och sedan kan man ju undra hur smart det är att ta droger.

Det har inte bevisats om det var självmord, det fanns tydligen inga klara tecken på det, men jag kommer snurra in på det spåret ändå.
Har kollat på Lejonkungen - musikalen på youtube, och Jason Raize spelade Simba. Jason tog livet av sej 2004 och överallt skriver folk inte bara "RIP" osv, utan också "Varför?!" och "Du som var en sådan talang!" och "Du som hade allt!"
Varför folk tar livet av sej har jag aldrig riktigt förstått, jag tror att man måste ha varit med om en riktig depression för att ens vara i närheten av att kunna förstå, men en sak ver jag: alla människor bara är människor, även om de är kända. Rikedom och framgång är inte allt, man måste hitta lycka också.

Nej, den här kändis-besattheten måste ta slut någon gång.

På tal om kändisar, så är tydligen hälften av alla "ansikten" vi har sparade i vårt minne och som vi känner igen personer vi inte känner, utan de är kändisar, lokala eller globala, kändisar.

På tal om något helt annat: Kinesmaten blev lyckad. Alla fick en sittplats, man blev mätt och det var prisvärt. Bengt och frugan kom med, och de är så trevliga.

Ketchup

Ketchup och pasta hör helt enkelt ihop. Ketchup och friterat likaså. Men här ser österrikarna (och südtirolarna) snett på en om man har ketchup på makaronerna. Usch, vad äckligt! Det enda som duger till pasta är nämligen Tomatensugo (tomatsås) och till den friterade wienerschnitzeln med pommes har man lingonsylt.

Varför finns det ens ketchup i detta land, när två av de främsta användningsområdena försvinner? För pommes fritens skull (men inte om man har schnitzel till..) och för hamburgarna -något som aldrig lagas i de österrikiska studenthemsköken. Ändå står det ketchup i var och varannan kylskåpshylla. Jag frågar mej återigen varför?

Jo, för här gör de varma mackor (med ost, paprika, skinka, hela köret) i ugnen som de sedan äter med ketchup på. Eller, varför inte slänga på lite ketchup på den nybakta pizzan, i sann österrikisk anda. Närmare bestämt så tar de och lägger en klick ketchup på ena sidan av tallriken, och doppar smörgåsen eller pizzan i den röda härligheten.

Felix gör det goda godare. Ketchup är till för att göra maten godare, men österrikarna förstör den..

Tron på människans goda vilja

Jag vill ju så gärna tro att folk vill gott, och säger sanningen. Samtidigt vet jag att man måste vara kritisk, och ärlig själv för den delen. Man kan inte vara med och stötta varenda organisation/grupp/förening i hela världen. Pick your fights.

Detta har jag gjort hyfsat bra. Varje gång ett kedjebrev om sjuka barn, misshandlade katter eller hänsynslösa våldtäktsmän har trillat ner i inkorgen, har jag googlat runt lite på nätet, och synat bluffen. När jag tänker tillbaka lite grann, har jag inte fått ett enda kedjebrev av den sorten som inte har varit en bluff.

Nu finns fenomenet facebook. Vad ska man göra när det kommer ett meddelande "My boy is missing, send his picture on." Självklart kan det vara ett "skämt", inte ett roligt, men samtidigt: tänk om det inte är någon som försöker lura en. Vad har jag att förlora på att skicka vidare ett meddelande på en community på nätet?

Jag erkänner: Jag skickade vidare foto på den "försvunne" pojken, och tyvärr också snyfthistorien om Amy Bruce (synd att jag inte läste hela texten innan jag vidarebefodrade den, det märks direkt att den är fejk). I USA började polisen på riktigt leta efter pojken, men det var han själv som hade skickat meddelandet, som ett skämt. Detta meddelande spred sej över hela världen.
-Enskilda människor förlorar tid på all den här skiten
-Samhäller förlorar pengar
-Men framförallt försvinner tilltron till andra människor

När jag ändå är inne på ämnet internet, måste jag flika in att om finns det något jag verkligen avskyr, är det alla video-klipp som bara är designade för att skrämma. De brukar vara väldigt händelselösa klipp, som avslutas med att en läskig person oväntat intar bildskärmen och skriker så högt så att trumhinnorna sprängs och man får multipla hjärtinfarkter. Man brukar inse efter bara någon sekund att det är en sådan video, men det är synd om alla därute som mår dåligt efter att ha sett en sådan video.
Det finns till och med hjärtlösa föräldrar som filmar sina barns reaktioner när det ser på en sådan film. Vilken toppenidé! -Skräm skiten ur din unge, trösta inte barnet, utan skratta åt det och lägg upp hela filmen på youtube och dela din glädje med andra idioter! Inte konstigt att folk mår psykiskt dåligt, inte känner sej älskade, och börjar skicka falska kedjebrev för att få uppmärksamhet.

Varför är allt omvänt i den här staden?

Vi svenskar har pratat om det många gånger: Folket i den här staden är oftast väldigt hjälpsamma, undantagen är de som jobbar inom serviceyrken. Helt bakvänt.

Idag fick jag ytterligare bevis för det. Jag köpte en cykellampa på Baumarkt för 15€, och när jag kom hem och packade upp den var den sprucken i plasten på ena sidan. Jag åkte direkt tillbaka med den, och fick ett tillgodokvitto och skulle bara hämta en likadan lampa. Men tror ni inte lampan som jag ville ha var SLUT?! Självklart har Innsbrucks största byggvaruhus inte något lager (va?!) och att det skulle komma nya lampor någon gång i nästa vecka var ju bara en helt urlöjlig idé från min sida. Nej, sörru: här får man in cykellampor en gång om året, och när de är slut så är de slut!

Jag frågar killen (som verkade ha IQ 60, men ändå dumförklarade mej stup i kvarten), som säger "Hepp, då får du väl ta en annan lampa då." "Men jag vill ju ha den här lampan - annars hade jag inte köpt den från början!" Jag vill inte ha en lampa med batterier, jag vill ha en sån där lampa man bara laddar genom att snurra på en spak i 30 sekunder innan man ger sej iväg. Ska det vara så svårt?!

Till slut hämtade jag en annan lampa, som man kunde ladda genom vägguttaget. Den kostade lika mycket, men när jag kom fram till kassan visade det sej att den var 5€ dyrare. Idioterna klarar inte ens av att hänga grejerna (och prislapparna) på rätt ställe. Jag vägrade att betala mer pengar och krävde pengarna tillbaka. Sedan åkte jag till Bauhaus (ett annat stort byggvaruhus) och där sålde de ALLT (sadlar, däck, reflexer, bakljus) UTOM framljus. Vad i hel...-a fridens namn?

Sista utvägen var den dyra proffscykelaffären nära studenthemmet. Där köpte jag fram- och bakljus för 19€, men de måste ha batterier (AA + AAA) för att fungera. Som tur är har jag batteriladdare (tack mamma!). Men där var de i alla fall riktigt hjälpsamma, till skillnad från alla andra idiotiska försäljare/kassörskor/informatörer/you name it i den här staden.
En annan grej som är dålig med det här är att hela dagen har gått åt till det, så nu har jag inte fixat ett nytt lösenord - bilderna får vänta till på måndag...
Det enda positiva är att jag har hittat en billig mataffär som ligger nära där jag bor.

Intelligensen flödar del 2

Jag ska fatta mej kort, dels för att alla ska förstå (ishockey kan bli rena grekiskan) och dels för att alla verkligen ska förstå precis hur mycket intelligensen (inte) flödar.

Vad gör min tränare fel?

• Han går aldrig igenom grunderna och han förklarar allt för krångligt. Han utgår från att alla kan, men nivån skiljer sej så otroligt mycket från spelare till spelare.


• Han använder hela tiden argumentet "Det beror sej på situationen. Ni måste tänka själva." Men när alla faktiskt inte kan, så kan inte alla tänka själva! Och ingen vågar sej på något nytt, om inte han har visat exakt hur det går till. För då kan man ju göra sej fel, och dessutom lära sej något på köpet. Hemska tanke.


• Han låter oss aldrig tänka själva. Det är liksom bara mycket snack och ingen verkstad. Visselpipan är hans bästa vän. Vi får inte röra en fena innan han har blåst i den. Hur simpla grejer det än rör sej om tror han inte att någon har intelligens nog att se själv när hon ska starta. Om signalen inte ljuder regelbundet stannar allt och alla upp.


• Han säger aldrig till när någon gör fel och när han väl gör det går det fort och fel. Han måste ju hinna blåsa i sin leksak också.


• Han tar ingenting utanför isen. Om något måste förklaras grundligt: varför ta det i omklädningsrummet när man kan använda dyrbar istid?


• Han har aldrig fel. Oavsett hur många som argumenterar emot honom kan han alltid komma med sitt oslagbara "Det beror sej på situationen" och slänga in ett exempel som inte har något alls att göra med den ursprungliga situationen. -Bara för att visa att han minsann kan mest hockey, och att han har rätt. Detta brukar leda till allmän förvirring, och att ingen orkar prata emot längre.

Han behöver egentligen bara bli mer tydlig och tänka igenom sin tränarroll mer. Vad har jag för mål med det här laget och hur ska vi uppnå dem?
Det räcker med mer lyhördhet och en genomtänkt spelidé som presenteras utanför isen, på två-tre teoripass. Sedan skulle det inte skada med lite självkritik. Han kanske är en bättre ishockeyspelare än alla i laget, men som tränare måste man ha koll på allt, inte bara på sin egen position precis när man själv är på isen. Man måste försöka se det med spelarnas ögon, även fast man står utan ishockeyutrustning i ett bås bredvid isen.
Men vår målvaktstränare är grym, och den assisterande tränaren litar jag också på. Med de två vid huvudtränarens sida kommer förhoppningsvis det mesta att ordna upp sej.

Intelligensen flödar

Det är så otroligt skönt att kunna spela ishockey. Det är den stunden på dagen jag tränar som jag verkligen känner att jag bara ägnar tid åt mej själv. Det är då jag känner att jag gör min grej. Det kan ha gått hur dåligt som helst med dagens grammatik-övningar, men när jag kommer ut på isen vet jag vad jag gör, för ishockey kan jag.
Tyvärr kan inte alltid tränaren särskilt mycket om ishockey, men det är en annan historia, den tar jag imorgon.

Åkte faktiskt med tränaren från Mittenwald (Tyskland, där tränar vi på lördagar) till Innsbruck idag. Han åkte fast för fortkörning: åkte 86km/h istället för tillåtna 50. "Men det är inte så farligt, bara 34km/h. Det kunde varit värre. Senast åkte jag 58km/h för fort, och om jag hade åkt 35 hade jag fått betala ännu mer." Just det, det är bara böterna som kan bli värre - det kan absolut inte bli några som helst andra konsekvenser av att man kör för fort...
Han hade inget körkort med sej heller, då det tog en bra stund innan vi kunde åka därifrån.
Ja, vad kan jag säga. Som ni säkert redan har förstått är min tränare ett geni på alla sätt och vis.

Fast å andra sidan är han den enda personen i hela Innsbruck som vet vad en växelspak är, och hur man använder den. Alla andra jag har åkt med har totalt saknat de kunskaperna.
Motorn skriker som en trotsig 3-åring i godisaffären, och varvmätaren närmar sej 4000varv...
-Först då är det dags att växla "Innsbruck-style"...

OK, då börjar vi direkt med: -att kritisera

Det är väl lika bra att sätta igång med det som jag gör bäst:
1. iaktta...
2. ...och analysera sönder!

Just nu är jag nämligen inte i mitt hemland Sverige, utan i den österrikiska staden Innsbruck. Eftersom jag stävar efter att vara helt urtypsidealsvensk... Hmmm.. Nu har jag redan hittat på ett nytt ord, varför är jag inte förvånad? Men urtypsidealsvensken är den, ni vet:
"jag ställer mej alltid i kö"; "jag återvinner allt, t.o.m de små platsmynningarna på juice-paketen"; "i varje situation söker jag perfekt strukturering och effektivisering"
Ja, en sådan försöker jag väl att vara. Att jag sedan har fått lite spontant icke-svenskt blod från min mammas sida gör hela kombinationen perfekt, tycker jag! -Men det är en helt annan historia!

Om jag går tillbaka till mitt eviga, obotliga, svenska granskande kan jag väl sammanfattade det hela ungefär så här: Jag har inte ens varit i Innsbruck i 4 veckor, och har redan hittat en miljon saker att anmärka på... Nämen, ojsan! Nu har jag, redan i mitt första blogginlägg, visat två starka personlighetsdrag: min bristande (eller ska jag säga alltför fantasifulla..?) vokabulär, som då och då får mej att skapa ny ord. Och precis här visade jag prov på att jag alltid ska överdriva situationer som jag irriterar mej på för stunden. Självklart har jag inte hittat "en miljon" saker, men, vad ska jag skriva? Jag är ju faktiskt "mästaren på hyperboler", enligt min dundersöta tvillingbror.

Och än en gång: tillbaka till det jag EGENTLIGEN hade tänkt att skriva om (att göra långa utläggningar om onödiga saker ligger mej också väldigt varmt om hjärtat, som ni märker): Vad gör svenskarna bättre än Innsbruckarna?
Ja, som vanligt är det den svenska effektiviteten som spökar. Och för att vara något mer effektiv i min andra halva av inlägget tar jag det hela i punktform:

• Kontokorten. I Österrike är chipet på ditt kontokort och magnetremsan två helt olika saker. Magnetremsan är kopplad direkt till ditt konto, och när du betalar in en affär med magnetremsan dras pengarna från ditt konto.
  Chipet, å andra sidan, använder man i vissa automater och på vissa betalningsställen. Oavsett hur mycket pengar du har på kontot har du inte ett öre (..eller en enda cent) på ditt chip om du inte har laddat det först. Detta kan man göra på banken eller i en bankomat. Jag har kollat lite på internet banken om det går att göra den vägen, men tyvärr är den tyska menyraden snårförstådd för en svensk som jag, och sökfunktionen lämnar mycket i övrigt att önska.
  Det räcker alltså inte att ha koll på hur mycket man har på kontot, för man måste ha pengar på två ställen: kontot (magnetremsan) och chipet. Om man tappar sitt bankomatkort kan man spärra det, och förhoppningsvis har inga pengar försvunnit på kontot, men pengarna man har överfört till chipet är borta för alltid..

• Mynten. Här finns det hela 8 MYNT (!) att välja mellan:
  2 Euro, 1 Euro, 50 cent, 20 cent, 10 cent, 5 cent, 2 cent, 1 cent.
  Dessutom envisas alltid alla med att ge växeln tilbaka med mynten ovanpå sedlar och kvitto. Det är mycket lättare att (som i det älskade Sverige) få mynten i näven, kunna greppa dem, och sedan få sedlar och kvitto. Här gäller det istället att balansera och hälla mynten med precision i rätt fack i plånboken. Först efter det kan man sortera in sedlarna och kvittot..

• Mataffärerna. Tjaa, det är inget fel på själva matAFFÄRERNA, det är snarare vad som händer under och efter betalningsprocessen. I Sverige är jag van att alltid lägga streck-koderna åt rätt håll, så personen i kassan snabbt och smidigt kan registrera alla varor. Men här är det tydligen kutym att lägga varorna i så stora högar som möjligt, helst väldigt ostadiga så det blir som ett härligt, gammalt plockepin när kassörskan ska reda ut röran!
  Självklart är inte alla kunder lika oorganiserade, men något som däremot är rena kaoset är: packningen och betalningen. Alla varor hamnar på en yta av ca 1 kvadratmeter precis efter rullbandet. Det finns alltid bara 1 "fil", så det gäller att fort som katten packa in alla varorna i kassen och samtidigt kunna koncentrera sej på ungefär vad kalaset kommer att kosta, för innan man vet ordet av ska man betala...
  Och när den, alltid så stressade, kassörskan sedan snabbt, på otydlig Tirolerisch, säger beloppet önskar man att man vore snabbare än ljuset. Inte ens hälften av varorna ligger i kassen, beloppet är ALLTID ruskigt ojämnt, det finns hur många olika mynt som helst att välja mellan i plånboken, och i ögonvrån ser man kön bakom som bara växer och växer.. När man äntligen hittat rätt bland alla sina pengar ska man lyckas få ner dem i plånboken (här prövas balanssinnet) och återgå till sitt packande - och då kommer nästa kunds varor ovanpå dina! Det gäller alltså att hålla koll på vad man har köpt.
  
  Dessutom "räknar de omvänt" här jämfört med vad vi gör i Sverige. Vi säger trettio-sex, men här säger man SEX-och-TREttio. Om man inte är helt klar i huvudet när man betalar kan man ha kämpat för att skrapa ihop 63 cent, när det egentligen var 36 man skulle betala... Det kan också uppstå problem när man bara hör cent-summan, ex: FYRA-och-TRETTIO. "Jaha", tänker jag och slänger fram 4,30 - 4 Euro och 30 cent, men NEJ! Det skulle ju bara vara 34 cent... Ett gott råd är att bara gå och handla när man är pigg och uppmärksam. Helst ska man ha en superkraft i form av snabbhet eller att kunna stanna tiden.
  Som svensk har jag dock kommit på en vinnande teknik: Man handlar tillsammans med en kompis, som bara köper en eller två varor. Kompisen står bakom dej i kön, och när han/hon betalar har du tid att ordna med pengarna och packa ner de sista varorna.
  
  Något jag däremot är väldigt nöjd med är att plastkassarna är jättedyra! Jag försöker att föregå med gott exempel och har med mej mina Stofftaschen (tygkassar) som jag kan använda igen, igen och igen..

• Studenthemmet. Jag vet inte varför, men det finns vissa oskrivna regler som jag inte riktigt har lärt mej än. Jag jobbar väldigt hårt med dem och tror att jag har koll på de flesta nu:
  1. Släck aldrig lampor i gemensamma utrymmen: vi har små rosa hamstrar i källaren som springer i ekorrhjul och förser oss med 100-procentigt miljövänlig el dygnet runt!
  2. Lämna gärna ditt skräp på golvet, föredragsvis mitt i korridoren.
  3. Ta dej gärna möda och tid att ta dej till köket för att återvinna. Väl där ska du helst slänga allt på fel ställe.
  4. Din mamma bor här! Hon tar hand om din disk och stänger också av spisplattor.
  5. Radion i det gemensamma köket ska endast vara på när ingen är där, helst på max.volym efter kl.23 på kvällen.
  6. Sno som en korp! Allt som inte ligger i din låda i köket hör egentligen hemma i din låda!
  
  Sedan har vi vår älskade föreståndare, som skriver på alla papper, men som egentligen inte verkar ha något officiellt ansvar..
  - "Lampan utanför mitt rum fungerar inte" "Ok, det är ett fel på elledningarna. Han som är ansvarig för det kommer först om 2-3 veckor"
  - "Det trådlösa nätverket fungerar dåligt" "Jaha, men det är några studenter som har fixat det. De kommer först om nån vecka eller så när terminen sätter igång"
  - "Det är svinkallt i korridoren och på rummet. Kan du sätta på värmen?" "Nej, värmen är förinställd och sätter inte igång förrän senare i höst, och det var inte jag som installerade det hela, så jag vet inte hur man gör."
  - "Finns det några gemensamma köksapparater vi kan använda?" "Jo, det finns ju någon micro och vattenkokare och så, men det är inte jag som ansvarar för dem, så ni får inte använda dem förrän den som är ansvarig har kommit"
  Men.. han har ju koll i alla fall!

Sedan är det lite irriterande att i tyskan används ordet "Semester" för termin.. Så om man ska förklara vad man har gjort på sin "Semester" i somras tror alla att man har pluggat..! Men, det är ju därför jag är här: för att lära mej en massa saker! :)