Paketstrul

I förrgår fick jag ett roligt sms:

"Ditt paket från Kaffemaskinen i Sverige AB finns hos ICA Kvantum i Åkersberga"

Lite fel där, så jag ringde till Posten och sa att någon har råkat fylla i fel mobilnummer. Då svarade de att det är bra att jag hör av mej, men inte nödvändigt, för om personen som egentligen ska hämta ut paketetet inte har gjort det inom en viss tid skickas det även ut en påminnelse per brev. Det var ju bra att veta.

Övrigt som är bra att veta är att det idag är Halnadagen och jag ska passa på att äta lite kakor i solskenet!

18:e juli 2010 (e. Kr.)

Tjolahopp!

Helgen?

Fest
Amanda
Bad
Hallon!

Undrar om svärföräldrarna vill ha hallon när man hälsar på...?

Summering av jullovet

Då hade jag tänkt summera jullovet i några bilder!

Det började med decemberfesten, tema "Pyjamasparty". Jag och Josef gick inte som Adam och Eva egentligen, utan var mer ute efter nakenhetseffekten. Och såhär fint blev kortet på oss och min bror Fredrik:

Sedan var det jul som firades hemma och på Smögen:

På nyår var vi på Nysätersvallen norr om Särna i Dalarna:

Och i januari 2010 har det varit riktigt kallt här i Halna. Igår kväll var det -24. Och då blir träden frostigt vita och fina:

PS: Om ni vill se mer härliga bilder från Nysätern -gå in på Facebook eller på Alma's blogg!

Friskies -när du får oväntat besök

En ny katt har dykt upp. En svart katt.
Ibland har jag trott att det är Munchkin (vår katt), men sedan har man upptäckt att Munchkin är på två ställen samtidigt -och då kollar man lite mer noggrannt och ser att en av dem inte är Munchkin.

Idag var han här igen. Den nya katten. Den som inte är Munchkin. Det är en väldigt skygg katt och jag fick en bild.

'

Min nya taktik är att alltid ha kameran med mej och ta varje tillfälle att få en intressant/fin/rolig bild. Den failar ganska rejält oftast, men idag hade jag den bredvid mej när katten kom, eftersom jag hade tagit kort på mammas rhododendron. Hon vill nämligen övertyga Josef om att de är fina. Josef hatar dem. Men, i ett desperat försök att få honom att ändra sej lägger jag ut bilden på blomman/busken också.

'

Gbg, Götet, Göteborg

Japp, där var jag i två dagar med den helt underbara Jenny! Här får ni bildbevis:

Jag och Jenny testar om man kan ta kort i en stor spegel med dåligt ljus och få ett bra resultat. Resultatet blev mindra bra, men det blev i alla fall!

Vy från Jennys (föräldrars) köksfönster.

Vi secondhand-fyndade också! Jag: en urtjusig skinnväska (väldigt lik min drömväska som jag hittade i Stockholm, men denna var ca 3500SEK billigare.. och snyggare!). Jenny: en cool hatt.

Jenny satte denna coola pose på första försöket! Och så säger hon att hon inte blir bra på kort!

Jag har läst färdigt boken. Så många sidor för så lite action och så mycket förutsägbarhet. Gäsp.
Mamma och pappa gör om i sovrummet. Nya tapeter, nytt golv. Från gammeldagsrosa till metallicblått. Spännande.

Och våren har kommit till Halna.

DÅM

Jag är med i Svenska Kyrkans Unga i Skara distrikt. I helgen var jag på Skaras distriktsårsmöte (DÅM) och var med och tog beslut bl.a. om hur arbetet i SKU ska se ut under året 2010.
Idag kom jag hem från stiftsgården Flämslätt, där mötet var. Det var mitt allra första DÅM och min allra första gång på Flämslätt. "VA?!" sa alla andra gamla rävar, som varit med i 1000 år precis som jag "Har du aldrig varit på Flämslätt förut?". Nej, inte förrän nu.

Men jag kände mej inte så lost ändå, för jag älskar att vara på möten och ta beslut. Och besluten gick vår (alltså Töreboda lokalavdelnings) väg.
Dessutom var världens sötaste pojke där också. Han var med och arrangerade hela helgen och var delaktig i en massa saker till höger och vänster, så vi hann inte umgås jättemycket, men jag kunde titta på honom hela helgen. Fin är han!

Hemma har mamma och pappa rensat ut sin garderob. Mamma undrade om jag behövde galgar. Nej, det behöver jag inte, för jag gick på galg-jakt i huset i förra veckan. Och jag hittade underbara galgar i en massa olika färger!


Men jag fick en del kläder av mamma, bl.a. en jeanskjol som är minst 25 år gammal. Och en annan jeanskjol, något senare modell, som jag tänker sy om lite grann.
Ojojoj, jag har varit borta från bloggen i två dagar och helt plötsligt har jag blivit tjej! (för att spä på min feminina image lite grann kan jag även avslöja att jag hade smink på mej igår och att jag just nu suktar efter en Kylie Minouge-parfym)

Och idag åkte Josef mot Arlanda. Imorgon kommer han och 3 andra sjövikare flyga 8 timmar till ett land på andra sidan Atlanten. Jag hoppas och tror att det blir ett riktigt äventyr. Antagligen kommer denna resa vara svårslagen flera år framöver, kanske en livstid.

Uppdatering: Väder

För inte så länge sedan klagade jag på det ständigt gråa vädret. Faktum är att i förra veckan var det strålande vackert väder med solsken, flera plusgrader och definitiv vår! Eller..?

När vi åkte hem från cupen i söndags möttes vi av snöfall när vi kom till Mariestad. Och hur såg det ut hemma hos oss morgonen därpå? Jo, såhär:

Men det smälte bort under dagen.
Igår kväll snöade det också. Och vad möttes jag av i morse?


Men solen är på min sida denna morgon. Hoppas den jobbar hårt under dagen!

Vädret suger

..ganska hårt, faktiskt.

I slutet av februari var det snöigt, blå himmel och fint. Nu är snön borta och det är blött och lerigt. Dagarna är gråa och tråkiga. TRÅKIGA.

Ljuspunkten är att min pojke kommer hit idag. Jepp-jepp!

Här kommer en februari-fin bild på Halna kyrka:

Ellinor+kamera=Halnabild

Bara så ni vet: Josef äre inte den enda som kan ta bilder ute i skogen.

Denna är till dej, Ailyn:

Halna 15/2 2009. Fotograf: Ellinor Olsson

My home, my castle

Denna dag har varit ganska seg. Hade match igår. Bortamatch mot Grästorp som vi vann, kontrollerat med 6-1, vilket betydde serieseger! Nu väntar slutspel!

Efter maten idag tog jag och mamma en promenad. Jag funderade på att ta med min kamera, för vädret var så fint, men jag skippade det.

När vi kom hem tog jag ändå fram den och tog några bilder från balkongen.

Så, här kommer det, Halna:

Jullovet

Under julledigheten har jag och Josef åkt fram och tillbaka mellan Halna och Lidköping sisådär 1000 gånger. Men det har varit jättetrevligt ändå och inte särskilt stressigt, eftersom vi har gjort ingenting.

Men, det har blivit lite utflykter med familjen Olsson i Halna. Varför? Jo, min tvillingbror Fredrik har en ny flickvän som heter Jenny och då måste man ju visa henne allt som finns att se i Halnatrakten. Jag har inte tänkt på att vi flängt omkring så mycket med Jenny förrän Josef sa det: "Ellinor, har du tänkt på att Jenny måste tro att din familj alltid gör saker tillsammans. Och det stämmer ju inte alls." Japp! Min familj gör faktiskt sällan saker tillsammans, kanske för att vi är tillsammans hela familjen max 1-2 gånger om året.

Så nu tror Jenny att vi alltid är hurtiga, har nybakade kakor i alla skåp i köket, att vi åker på äventyr tillsammans varje söndag och att mina föräldrar är superduktiga på att organisera små utflykter för hela familjen. Ojojoj, vad fel hon har. Stackars, vilseledda flicka..

Men det har varit supertrevligt nu under julen. Jag kommer sakna det sedan när Jenny blir en naturlig del i familjen och mamma släpper pressen. Då blir det back to business as usual. Alltså ingenting. Det som jag och Josef gör så bra. Och det som Olssonar gör bäst!

Här kommer lite Halna-bilder signerade Josef Kjellqvist:

Internt skämt

För några veckor sedan satt jag, mamma och pappa och såg på tv. Eftersom vi är lata och sitter kvar framför tv:n under reklampausen fick vi se reklam för bl.a. "Bonde söker fru".

Mamma: Jag förstår mej inte på det där programmet. Hur ska man kunna hitta en partner via ett tv-program?!
Ellinor: Tja.. det är väl precis samma sak som folk som hittar någon via en kontaktannons eller på internet..
Pappa: ..eller i ett dike nånstans!

När jag sedan åkte bil med två herrar diskuterade de just ovannämnda program. Och de var så manliga att de inte kunde säga ordet homosexuell. Det blev mer: "och så har de en sån där.. sån där.. Tänk att visa hela sin, ja, du vet.. att man är. En riktig.. hom.. för alla! En sån där.. du vet!" För de var riktiga karlar! De intressantaste samtalsämnena de kunde hitta på handlade om toalettbesök. Dagens roligaste var när GPS:en inte var uppdaterad, så det såg ut som bilen åkte mitt i skogen istället för på vägen och det de störde sej mest på i hela, vida världen var att bilen tjöt när man åkte utan bältet fastspänt.

Man 1: Åh fy fan, jag hatar det där jävla pipet! Helvete!
Man 2: Ja, ska det va så jävla svårt att stänga av skiten?!
Öhh.. genom att ta på sej säkerhetsbältet, kanske..?

Ellinor upptäcker

Det finns en del män (framförallt pappor) som äter allt. Min pappa tillhör den kategorin. Så fort man har lämnat sin godispåse oövervakad någonstans kan man räkna med att 1/3 har försvunnit nästa gång man vill leta fram något sött ur samma påse. Kort sagt: Godiset går aldrig säkert hemma hos familjen Olsson.

Generös som jag är hade jag köpt en godispåse, tröttnat, och donerat hela innehållet till hushållet i Halna. Mamma hade också köpt sötsaker, så det fanns två färgglada papperspåsar i köket. "Vad onödigt att ha två påsar med liknande innehåll" tänkte jag och öppnade den ena påsen för att hälla över i den andra.

"Hmmmm.." min påse innehöll endast Fazer Mint-godisar = choklad, med mint i. "Du sparade bara dem du inte gillade, eller?" frågade jag pappa. Han nickade till svar.
Sedan skulle jag hälla över Fazer Mint-godisarna till mammas godispåse. "Hmmmm.." och där hittade jag bara Marianne-godisar = mint, med choklad i. "Pappa, du gjorde samma sak med den här påsen också, va?" Pappa nickade till svar.

Det tog mej 20 år att upptäcka att pappor inte äter allt -de äter inte kombinationen choklad+mint (eller tvärtom).
Nu vet jag vad jag ska köpa för att få ha godiset i fred.

Work in progress

Så, vad händer i Halna en dag som denna? Inte mycket, men det har hänt en hel del de senaste veckorna. En vägg i köket har slaktats hänsynslöst och ett helt nytt rum har väckts till liv.

Bilder på "före" och "efter" kommer till helgen när allt förhoppningsvis är 100% klart. Nu är det de sista detaljerna som återstår och de tar alltid längst tid..
Nu: spännande bilder på bl.a. hårt arbetande människor:

Min bror Tobias. Visst är vi lika? Framförallt skägget.

När det byggs om får man räkna med kaos. Detta var den plats där det fanns minst saker..

Man får också räkna med att måla om, t.o.m. flera gånger om man är missnöjd med färgen. Min mamma tyckte att denna färg var "för tråkig". Jag var helnöjd med den! Men det är ju mammas kök, så hon fick måla om..

Jag tycker i alla fall att hon valde ett bra golv!

Och min mamma är också ganska bra..!

F I N A L L Y !

Mina föräldrar har en väldigt... osammanhängande smak. De tycker ofta olika om saker och ting och därför så ska det kompromissas på allt! Resultatet? Inte alltid fullt så bra. Dessutom är de två helt olika typer av människor. Min pappa är en projektstartare. Allt möjligt, smått och stort, ska det sättas igång med -helst alla saker samtidigt! Men ordet "avsluta" tror jag inte att han förstår lika bra som ordet "sätta igång".

Min mamma däremot är oftast nöjd med allting och ändrar inte på saker (min pappa ändrar ingenting heller, men han har iallafall lite projekt på gång hela tiden, ni vet, små-projekt, som ingen märker. Förutom det där stora hålet i källaren som han har jobbat på i över ett år..). Men när hon väl får för sej att ändra på saker, då händer det grejer, och det händer fort!

Något som har stört mej otroligt länge är det konstiga tv-rummet vi har haft på övervåningen: mamma beslutade sej för att måla om rummet (som var ljusgrönt) till mörkgrönt. Tyvärr orkade hon aldrig flytta på en garderob i ena änden av rummet, så en vägg förblev ljusgrön. Mamma kallade den "fondvägg", men vi vet båda att det bara blev så. Och när den plötsliga energin tog slut, så blev hon återigen nöjd. Nöjd med ett halvmålat rum. Det var ok när Fredrik hade det som sovrum, men sedan blev det tv-rum och det alltför mörka färgvalet gjorde sej påmint varje gång jag satte min fot i rummet.

Sedan kom ett skåp. Ett skåp som min mamma målade vitt och olivgrönt och sedan ställde in i rummet. "Men mamma, du kan ju inte ha den här gröna färgen på skåpet, det passar inte med väggen. Måla väggen vit." Nästa dag hade min mamma köpt väggfärg: vit och olivgrön. Inom en vecka hade min mamma: -spacklat och målat väggar och lister och lutat och såpat (!) golvet!

Hon målade till och med väggen bakom garderoben!

Jag var helt övertygad om att hon skulle ta bort den röda fönsterlampan och den malplacerade, röda soffan också, men hon köpte tyg och klädde om sitsen, som vår hund förstörde för ljusår sedan. För att göra allt perfekt sydde hon kuddfordral till alla kuddarna och till det kom nya gardiner. Det röda utmärker sej verkligen i rummet nu och soffan och lampan kan gott vara kvar, tycker jag. Däremot har jag hindrat henne från att sätta tillbaka hyllan ovanför tv:n igen. Puh!

Tyvärr har jag inga "före"-biler, men ni får ju "efter"-bilderna.

Jag hjälpte till med golvet och köpte ljuslister som pappa installerade i skåpet. Tada! Just det, fråga inte om ormen som ligger i soffan. Mamma har någon konstig idé om att gosedjur är söta. Jag har försökt förklara att det inte är fullt så sött när man är 50+.

(PS. Så klockrent: Jag lät mamma läsa igenom det hela, för att godkänna det (jag ville ju inte att hon skulle känna att min blogginlägg var fullt av personliga påhopp) och då skrattar hon och säger: "Men det var ju en fondvägg!")

Hej igen

Så, vad gör Ellinor on a day like this??? Söker jobb. Bor hemma hos mamma och pappa. Japp, det var det hela.

Kan förresten informera er om att jag faktiskt har köpt en egen kamera för min första lön! Här ser ni den första bilden jag tog med den:

Josef köpte också en kamera. Den är nåååågot bättre och nåååågot dyrare än min.

Just det, idag var jag i Skövde och köpte ännu mer grejer. Hockeyn drar igång snart och ett par nya skridskor och ett par handskar stod på inköpslistan. Nu ska det sparas lite på pengarna.

Imorgon ska jag på bröllop. Det ska bli kul. Vi hörs igen när jag har något mer intressant att skriva.. Kanske kommer lägga upp någon bild på mej och Josef från i somras..

Utan retuschering

Visst ser ordet konstigt ut? Men det stavas så, "retuschering". Hade kunnat svära på att det skulle in ett extra "r". Det ser lite snyggare ut så. Men, det är inte min stil. Jag kör på den nakna, osminkade sanningen. Därför kommer här lite bilder på familjemedlemmar. Min bror Lobo har fyllt 25 år och det firade vi med en supergod tårta.

Så ser han ut, tårtan alltså (shit, vad jag är fyndig! or not)

Och om ni undrar hur min mamma ser ut (och alltid ser ut) så kommer detta kort att ge er ett svar. Hon skrattar jämt.

Familjens kamera är tyvärr inte den bästa. Det första jag ska göra när jag får min lön är att köpa en egen, bra, kamera.

Die Biographie

Inspirerad av Jenny, here I go:

För 15 år sedan (1993):
Var jag 5 år gammal.
Hade jag inte börjat skolan.
Pratade jag oavbrutet.
Kunde jag inte skriva, men hemma hade vi en skrivmaskin som jag och tvillingbrorsan brukade hamra på, för att sedan skratta tills vi dog när vi tvingade mamma eller pappa (helst båda) att läsa det högt för oss.
Sög jag på ringfingret och pekfingret - samtidigt.
Åt jag alltid banan.
Hade jag 3 lägen (utan inbördes rangordning): 1. sova 2. vara gnällig eller 3. prata, sjunga och leka med allt och alla.

För 10 år sedan (1998):
Var jag 10 år gammal.
Pratade jag oavbrutet.
Hade min bästa vän Eleine flyttat till Norge och jag kände mej ensam.
Träffade jag en ny bästa vän som hette Olivia, kom från Kalmar och pratade konstigt.
Spelade jag ishockey för första gången.
Hade jag kommit över att Jesper hade dumpat mej och insåg att jag kunde krama vilka pojkar jag ville.

För 5 år sedan (2003):
Var jag 15 år gammal.
Gick jag i åttan.
Var jag kapten för västergötlands flickishockeylag.
Gick jag på ett konfirmationsläger och tog med mej min allra bästa vän, som hade lärt sej västgötska.
Träffade jag Honom.
Insåg jag att jag gillade honom.
Insåg jag att jag var kär.
Pratade jag oavbrutet om honom.
Var jag sur på en oförstående omvärld som trodde att en 15-åring inte kunde vara kär.
Var jag för kär och egoistisk för att ställa upp för mina kompisar.

För 3 år sedan (2005):
Var jag 17 år gammal.
Gick jag i tvåan på gymnasiet.
Hade jag lämnat Halna och Töreboda för en etta i Falköping och ett samhällsprogram med engelsk profil.
Fick jag akut bukspottskörletsinflammation, blev frisk och insåg värdet av vänner som ställer upp och värdet av att ställa upp för andra.

För 1 år sedan (2007):
Var jag 19 år gammal.
Såg jag fram emot min andra Taizéresa.
Hade jag skrivit högskoleprovet och partade därefter loss med några underbara vänner och fick beröm av en kille som tyckte att jag var modig som kunde vara så party med så lite, faktiskt inte en droppe, alkohol i mej.
Var det mindre än 2 månader som stod emellan mej och den fruktade, osäkra framtiden.
Verkade det som om det bara var jag som tyckte att: 1 studenten var överskattad, och 2. bara för att man fick en vit mössa utan att behöva ha ansträngt sej ett skit innebar inte det att man automatiskt skulle få ett liv.
Sökte jag i panik till tyskakursen i Innsbruck.

För 3 månader sedan:
Var jag i Innsbruck och räknade ned dagarna till Josefs ankomst.
Pratade jag oavbrutet om just det.
Hade jag insett sedan ett tag tillbaka att Julia och Emma är riktiga kompisar.
Bad jag mer än vanligt.

Igår (25:e april 2008):
Började jag dagen starkt genom att prata med min rumskompis till kl.01.00 samma dag som jag skulle ha tenta.
Skrev jag tentan.
Skrev jag tentan riktigt bra.
Blev jag intervjuad på engelska av en spansk tjej som inte kunde tyska, men hade en österrikisk pojkvän och därför bodde här tillfälligt, för att kunna skriva artiklar om Innsbruck-utlänningars förväntningar inför EM.
Klädde jag upp mej.
Festade jag efter tentan och bevisade ännu en gång att jag suger på bowling.

Idag (26:e april 2008):
Var jag trött och sov bort halva dagen.
Blev mitt rum ockuperat av två klasskamrater som behövde låna datorn.
Köpte jag en massa mat för att sedan komma hem, skita i maten och äta en massa godis.
Skrattade jag mej igenom en dålig film med Emma.
Pratade jag och skrattade jag med Julia.

Imorgon (27:e april 2008):
Kommer det bli en tidigare uppgång.
Kommer det bli saffranspannkaka med hela klassen.
Kommer jag att äta upp resten av godiset jag har på rummet.
Kommer det vara exakt 7 veckor kvar tills jag lämnar Innsbruck tillsammans med mamma, pappa, tvillingen och pojken.

Om ett år (april 2009):
Har jag förhoppningsvis sökt till psykologprogrammet och kommit på vilken stad jag vill plugga i.
Har Josef förhoppningsvis valt samma stad.
Har vi förhoppningsvis planer på att flytta ihop.
Är vi förhoppningsvis (och troligtvis) fortfarande ihop.

Varför har jag inte berättat det här?

En rolig grej hände för en sisådär 3 veckor sedan, men jag har helt glömt bort att skriva om det på min blogg! Så, here it is:

För 5 år sedan fick jag en cykel, årgång 1971, av min farmor. Hon hade inte använt den mycket de senaste 20 åren. Det vara bara att damma av den, och jag är säker på att pappa fixade lite med den, och sedan var den så gott som ny. Fast bättre. Det finns inget som slår gamla, bra, damcyklar.

Cykeln användes flitigt. Men, för 3,5 år sedan lånade en av mina bröder cykeln för att cykla in till Töreboda -och glömde låsa den. Den blev stulen, så klart. Jättesuperdupertråkigt.

I påskas upptäckte jag att det stod en exakt likadan cykel utanför vårt hus i Halna. "Den har stått där i flera veckor, och ingen har brytt sej om den" sa mamma. Cykeln, som numera är min, är lite sliten och den har ingen pakethållare, som min gamla. Men, jag har en cykel! Och det är exakt samma modell som min förra! Yey!

Update

Hej, länge sedan sist. Jag är hos min bror i kalla, snöiga Göteborg för tillfället. Imorgon ska jag se på när Västergötlands Flicklag spelar match i Härryda ishall. Förhoppningsvis kommer de att vinna hela cupen.

Under tiden jag har varit i Sverige har jag:

• sett Melodifestival-finalen (hur svenskt är inte det? -och Ja, fel låt vann..)
• varit med Josef på Sjövik och träffat en massa underbart folk
• spenderat några dagar i underbara Halna
• undvikit att städa mitt rum -jag städar alltid innan jag åker, så om jag städar redan nu kommer det att kännas sorgligt...

Om en vecka sitter jag på ett tåg i Tyskland, på väg till Ibk igen.
See you on the flip side!