Oro i magen

Inatt är den näst sista natten innan Josef åker till Kanda. Värk i magen, bristande aptit och en kropp som vägrar sova är det jag har drabbats av nu.

Josef har drabbats av oro kring vissa praktiska detaljer i Kanada. Inte för att han egentligen tror att det blir något problem, utan mest för att det alltid känns tryggare att ha 110% koll än 99..

Igår tog Josef två bilder på mej som han ska ha med till Kanada. De finns på hans minsta minneskort, så han kan sätta i det i kameran när han saknar mej och komma ihåg hur jag ser ut (tror vi verkligen att han kommer glömma..?). Tyvärr var jag lite sliten, men jag hoppas att Josef kan se bortom det när han är i vildmarken och fokusera på att jag också finns någonstans i världen och längtar efter honom.

Stora, glada nyheter

Det har varit sånt klagande på att jag inte har slängt ihop någon ny tävling. Jag har haft lite fullt upp, men jag har ändå tid att bjuda på en vacker bild. -Gissa vad den föreställer.

Giftastankar?

Idag gjorde jag ett test på facebook. Och detta test var, precis som alla andra test på facebook, jätteseriöst. Efter 5 knasiga frågor och 3 sekunder kunde experterna fastslå att jag kommer gifta mej den 7:e mars 2011. Fantastiskt. Jag har alltid drömt om att gifta mej en kall, tråkig måndag.

Varför gjorde jag detta test? Lite för att det fina rosa hjärtat som var bredvid testet såg väldigt inbjudande ut. Och lite (bara liiite) för att jag saknar honom. Egentligen ska jag vara glad som inte hört något från Josef på 11 dagar, det betyder ju att allt går bra på färden. Friluftare hör verkligen inte av sej i onödan.

Men, vad möttes jag av när jag hämtade posten idag??? Jo, en spretig handstil. En fruktansvärt oläsligt spretig handstil. Och gissa om jag älskar den handstilen!* Jag blev så till mej att jag läste vykortet en 3-4 gånger på raken! Sedan åkte jag till Skövde och skrev tenta, och när jag kom hem igen läste jag det en gång till. Och sedan insåg jag "Jag har inte vänt och kollat på framsidan. På själva vykortet.."

Det är absolut inget julkort.
Det är helt klart ett kärlekskort.
För kärleken är röd. Och full med blommor.
Och söta små flickor i tomteluvor. Så det så.

*Okej, jag avskyr den handstilen, det har tagit mej år att tyda den.. Men nu har jag kommit på: att ha en pojkvän som skriver ruskigt fult är ganska bra. För vykort kan alla läsa. Men Josefs vykort kan bara jag läsa. Så det blir alltid privat!

Sharing, telling

Saker att berätta, saker att dela med sej av. Det har jag och därför tänker jag nog fortsätta med bloggen lite till.

Just nu är det så mycket röra (engelskatenta imorgon!) i mitt huvud att jag inte kan strukturera det hela till ett särskilt givande inlägg. Men, jag ska ändå försöka dela med mej av vad som pågår i mitt liv: planer inför framtiden.

Allting har kommit som en stor bomb på en gång. Jag letar lägenhet för mej och Josef. Och Josef letar också lägenhet. Jag trodde att vi var inne på samma spår, men det är vi inte. Och det ställer till problem. Hur ska vi kunna flytta ihop om vi inte kan bestämma oss för vilken sorts lägenhet vi vill ha? Tidigare idag kändes det hopplöst. Det kändes som om vi var sura på varandra, bara för att vi ville samma sak, men med olika vägar dit.
Vad vi vill ha? En 2:a eller 3:a på lagom avstånd från universitetet, centrum och blivande vänner, en lägenhet som vi kan göra till vår egen.
Hur ska vi komma dit? Flytta till studentgettot nummer 1, säger jag, och byta upp oss efterhand. När vi känner staden, har samlat ihop mer köpoäng och har cykelavstånd till varenda lägenhetsvisning. Det är min åsikt. Josef tycker annorlunda: Skaffa en lägenhet i ett "bra område" direkt och hoppas på att just den är drömlägenheten.

Men vi har ju samma mål, egentligen. Han ringde tidigare idag och sa "Det känns så knepigt. För det känns som om jag är sur på dej, men det är jag ju inte." Och det är han inte. Och jag är inte sur på honom. Oavsett vilken väg vi tar kommer vi få bo tillsammans, och det är ju det viktigaste.

Okej, om jag går ifrån allt romantiskt dravel, så kan jag också passa på att berätta att augusti kommer bli stressat som as för min del (flytt? SÅM? paddla?). Har inte Håkan skrivit en låt som heter Augusti i helvete? Så kommer det bli. Ge mej mer tid!

To blog or not to blog

Bloggen startade jag i Innsbruck. Den var en smidig länk till alla därhemma. Sedan fick den vara kvar, och jag har skrivit då och då och delat med mej av saker jag har gjort och funderingar jag har haft.

Men, nu när jag tänker efter fyller den ingen funktion. Och inspirationen är borta.
Den är bara en av alla bloggar som finns där ute.

• 20% av alla bloggar skrivs av morsor med för mycket fritid och för lite att skriva om
• 20% av alla bloggar skrivs av morsor med för mycket fritid och för mycket pyssel/inredning att skriva om
• 20% av alla bloggar skrivs av tjejer i åldrarna 14-20, som bara skriver "Nu var jag hos min pojkvän, åh vad han är söt! Puss på dej älskling" och "Idag ska jag på spinning och sedan ska jag äta sallad!"
  (i denna grupp kan man även hitta kids som bara delar med sej av att livet är skit och att alla kompisar är dumma i huvudet..)
• 20% av alla bloggar skrivs av tjejer som bara kan skriva orden "Dagens outfit" och "Vill ha!"
• Övriga bloggar handlar om lite diverse, bl.a. om saker från kategorierna ovan, och det finns till och med dem som är läsvärda.

Vart passar min blogg in?
Jag vet inte, för det är nog slut med den på ett tag nu.

Vi ses på telefonen eller i verkligheten. Där trivs jag bäst för tillfället.

"I plagiarize as hell"

Eftersom internet har strulat ett par dagar har min inspiration försvunnit och ersatts med snabba lösningar. Den nedan har jag stulit från Jenny. Och titeln snodde jag från en paddelmakare Josef stötte på i staterna.

Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel.
Välj artist/grupp: Melody Club

Kvinna eller man? Covergirl
Beskriv dig själv: Play Me In Stereo
Vad tycker du om dig själv? Electric
Var bor du för tillfället: Cats in the Dark
Om du kunde åka någonstans, vart skulle du åka? Love Drive
Favoritfärdmedel: Breakaway
Din bästa vän är: Angeleyes
Din favoritfärg är: Summer Low
Hur är vädret? My Soft Return
Favorittid på dagen: Put Your Arms Around Me
Om ditt liv var en tv-serie skulle den heta: Let's Kill the Clockwork
Vad är livet för dig? Walk of Love
Det bästa rådet du kan ge? You are not Alone
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? Colours
Favoritmat: Oh Candy Call Me
Dagens tanke: Tomorrow is a Stranger
Hur skulle du vilja dö? Destiny Calling
Din själs nuvarande tillstånd: In Motion
Felen du kan leva med: Stranded Love
Ditt motto: Don't Fake the Real Thing

Oki, that's it. Återkommer imorgon med mer inspiration. Thanks.

Tillbakablick

Häromdagen tänkte jag på en grej jag gjorde förra året. Då skrev jag lite kortfattat om mitt liv och vad jag skulle göra om ett år, vilket är ungefär nu. Såhär skrev jag:

Om ett år (april 2009):
Har jag förhoppningsvis sökt till psykologprogrammet och kommit på vilken stad jag vill plugga i. Har Josef förhoppningsvis valt samma stad. Har vi förhoppningsvis planer på att flytta ihop. Är vi förhoppningsvis (och troligtvis) fortfarande ihop.

Många förhoppningar, många infriades. Men det var inte helt korrekt. Har nämligen kommit på att jag inte vill bli psykolog och har sökt internationell civilekonom på Linköpings Universitet. Josef har också sökt dit, träslöjdslärare. Vi har planer på att flytta ihop och vi är fortfarande ihop (trots den omtumlande hösten).

Ville bara uppdatera lite grann. Söktiden till högskolor/universitet går ut kl.23.59 och det känns skönt att vi sökte för två veckor sedan och har haft tid på oss att tänka över det hela. Jag är säker på mitt val.

Naaaw!

Fick ett mejl från Josef, där han berättade lite om vad de hade gjort hittills på resan. Här är från slutet av mejlet -han är så söt!

"igår kokade vi lönnsirap och det ska vi fortsätta med nu. Dom andra är redan igång så jag känner att jag måste gå ut till dom.

men jag tänker inte gå någonstans förrän du har fått veta att jag Älskar dig mest av allt."

Utmanad

Okej, Jeanette skrev att jag hade blivit utmanad, och jag antar ju alltid utmaningar! Here we go:

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
   aboard [] adv, a, prep 1 ombord [i, på];
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
   En häftapparat.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
   Scrubs.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
   15.
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
   Mamma som steker kött.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
   För en timme sedan när jag krattade löv.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
   Kollade min mail.
8. Vad har du på dig?
   Svarta mjukisbyxor, en grå slapp-tshirt.
9. Drömde du något inatt?
   Japp, Josef var med i drömmen. Mer kommer jag inte ihåg.
10. När skrattade du senast?
    När pappa sa: "Ellinor, vi kan väl laga maten -Du steker kött och jag gör potatissallad!" och jag svarade (haha) "Så du menar att potatissalladen är köpt och redan står i kylskåpet?"
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
    Inget, förutom trä.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
    Hmmm.. när jag var i Göteborg såg jag en tiggare som hade lama ben, men en timme senare såg jag samma tiggare på ett annat ställe. Undrar hur hon kom dit..?
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
    Listor är ju ingen utmaning, men jag har tråkigt idag, så det funkar!
14. Vilken var den senaste film du såg?
    Kenny Begins, på bio.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
    Ett fint hus! Och kläder! Och den där jättedyra mascaran jag såg häromdagen!
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till:
    Jag är ju ganska öppen av mej, så jag tror att de flesta vet allt.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
    Att alla i hela världen skulle vara mätta och lyckliga.
18. Tycker du om att dansa?
    Det är jättehärligt, men jag är så dålig på det.
19. George Bush?
    Är detta en fråga? Ska jag säga vad jag tycker om honom? Hehe, jag sparar svordomarna och låter mina läsare föreställa sej vad jag skulle kunna säga om den mannen.
    Jag citerar Kate Nash "I don't even have an opinion on that tramp."
20. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
    Pojke: Gideon. Flicka: Iris.
21. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
    Har ju redan bott utomlands lite grann, men skulle inte ha något emot att pröva på det igen.
22. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
    Shit, vad snygg du är Ellinor!
23. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
    Haha, ingen. Eller kanske Marcus, eftersom han bara skulle håna det rakt igenom.

Kärt återseende (gånger två!)

Ljuvliga Anna har lämnat aupair-livet i Frankrike för en kort stund och är i Sverige denna vecka. Hon och Mattias passade på att joina mej och Tobbe Knutsson på Hembageriet i Töreboda! Knutte fick försenat födelsedagsfika från mej! Och visst är han söt?!


Sedan har även min kamera återvänt till mej efter en och en halv vecka i fångenskap på Sjöviks folkhögskola! Senast jag hade den tog jag ca 75 bilder på mej själv, eftersom jag ville uppdatera min profilbild på facebook. Jag är ingen poser, samtidigt som jag inte heller kan se naturlig ut på kort. Dessutom har jag aldrig tagit kort på mej själv. Taskig kombination, så ni kan väl lista ut att ca 99% av korten såg ut som skit. Men jag hittade i alla fall ett halvbra kort som jag sedan valde.

När jag fick tillbaka kameran från Josef upptäckte jag att jag inte hade raderat de fula korten från kameran. "Vilken tur att Josef inte har kollat på korten i min kamera och sett alla dem!" tänkte jag.
Ellinor: Tack för att du lämnade tillbaka kameran som jag glömde!
Josef: Inga problem. Men varför hade du så många bilder på dej själv?

Personligt

Hur mycket av sej själv ska man visa i en blogg? Svår fråga. Det blir ännu mer knepigt, eftersom mitt liv inte bara handlar om mej, utan även om andra människor. -Är det okej att jag berättar saker om dem i min blogg?
Kanske inte, men jag gör ett försök.

När jag och Josef åkte till Göteborg i november (som singlar) kände vi båda två att något var på gång. Han tittade på mej sådär speciellt, som man bara får göra när man är tillsammans. "Titta inte på mej på det sättet, Josef!" sa jag till honom. "Så får man bara titta på varann om man är ihop!" Men han bara log, fortsatte titta på mej och sa "Vad fin du är!" med sina ögon.

Många kanske har undrat varför det tog slut mellan mej och Josef. Det var tyvärr en annan tjej inblandad i det hela. Om ni frågar mej, och verkligen vill veta, kan jag berätta allt för er. Men faktum är att jag inte bryr mej längre. Det är jag som räknas. Misstag kan vem som helst göra och förhoppningsvis kommer detta bara göra oss starkare, även om det inte alltid känns så, men oftast. Vårt förhållande växer varje dag och innan jag har hunnit tänka efter har vi kommit över det. Det är jag säker på.

Josef är en väldigt känslosam människa, men han har svårt att sätta ord på sina känslor. Faktum är att han har svårt att sätta ord på saker överhuvudtaget. Så, det kanske kommer som en överraskning när jag berättar att han kan knåpa ihop texter som är helt fantastiska. Jag måste även erkänna att underbara rader blandas hej vilt med meningar av väldigt skiftande kvalité, men här och där finns det klockrena träffar.

Han glömde kvar sin anteckningsbok hos mej. Jag läste lite i den. Och förundrades. Vilka vackra ord. Vilka vackra rader. Men vem skriver han till? Henne? Mej?
Men där var det, efter det allra vackraste partiet:
"Se inte på mej sådär" säger du. Jag ler.

Presentation

Hej.
Jag heter Ellinor.
Jag har en pojkvän.
Han bor i ett indiantält.
Han ser ut ungefär såhär.
Och såhär:

Fotograf: Jocke Kvist

Hjärtats orkester

I fredags var jag på en spelning med Hjärtats orkester. De var ruskigt bra och stämningen var hur skön som helst! Jag kände en sådan värme och glädje som spred sej från mina läppar, som följde med i varje ord i varje låt, till mitt hjärta, till min själ, till hela min kropp. Underbart och mysigt är väl två ord som får sammanfatta kvällen.

Bilder kan man hitta på Josefs blogg. Där nämner han även något om att vi fick en del av en låt, så jag får väl ta hela historien (som är väldigt kort).

Låten "Sju dar för länge" (lyssna på låten här) handlar om ett distansförhållande och killen är så kär att han tycker att en vecka ifrån henne är mer än han klarar av. I andra versen sjunger han (min favoritdel i låten):

"Jag har hört, att det är skönast att frysa ihjäl,
alldeles innan tinar visst din själ.
Men jag tror inte att det ordnar sej,
med någon kyla mellan dej och mej."

När vi var på Haket och Nils (sångaren i bandet) sjöng just de raderna vände han sej mot mej och Josef, pekade och sjöng "men jag tror inte att det ordnar sej, med någon kyla mellan er två.". Och det tror inte vi heller, därför satsar vi på värme just nu.

5 år, 4 månader och en vecka

Så länge var jag tillsammans med världens underbaraste person. Nu är det inte vi två längre.

De senaste veckorna har varit de jobbigaste i mitt liv. Han förändrades och vi förändrades..
Jag var så rädd för att förlora honom. Inte bara som pojkvän, utan att den Josef som jag älskade var borta och aldrig skulle komma tillbaka.

I helgen var han hos mej och bevisade varför jag har honom så kär. Han var precis som han ska vara, perfekt och oförstörbar. Han var precis den han är, precis den Josef som jag älskar.
Vi hade två underbara dagar tillsammans, som vi verkligen tog till vara på. Vi visste båda två att det skulle ta slut och vi försökte njuta av varandras sällskap. Vi hade riktigt trevligt, det hade vi. Men det var sorgligt.

Det var det finaste avsked han någonsin skulle kunnat ge mej.
Josef, jag kommer alltid älska dej.

Hej igen

Så, vad gör Ellinor on a day like this??? Söker jobb. Bor hemma hos mamma och pappa. Japp, det var det hela.

Kan förresten informera er om att jag faktiskt har köpt en egen kamera för min första lön! Här ser ni den första bilden jag tog med den:

Josef köpte också en kamera. Den är nåååågot bättre och nåååågot dyrare än min.

Just det, idag var jag i Skövde och köpte ännu mer grejer. Hockeyn drar igång snart och ett par nya skridskor och ett par handskar stod på inköpslistan. Nu ska det sparas lite på pengarna.

Imorgon ska jag på bröllop. Det ska bli kul. Vi hörs igen när jag har något mer intressant att skriva.. Kanske kommer lägga upp någon bild på mej och Josef från i somras..

Die Biographie

Inspirerad av Jenny, here I go:

För 15 år sedan (1993):
Var jag 5 år gammal.
Hade jag inte börjat skolan.
Pratade jag oavbrutet.
Kunde jag inte skriva, men hemma hade vi en skrivmaskin som jag och tvillingbrorsan brukade hamra på, för att sedan skratta tills vi dog när vi tvingade mamma eller pappa (helst båda) att läsa det högt för oss.
Sög jag på ringfingret och pekfingret - samtidigt.
Åt jag alltid banan.
Hade jag 3 lägen (utan inbördes rangordning): 1. sova 2. vara gnällig eller 3. prata, sjunga och leka med allt och alla.

För 10 år sedan (1998):
Var jag 10 år gammal.
Pratade jag oavbrutet.
Hade min bästa vän Eleine flyttat till Norge och jag kände mej ensam.
Träffade jag en ny bästa vän som hette Olivia, kom från Kalmar och pratade konstigt.
Spelade jag ishockey för första gången.
Hade jag kommit över att Jesper hade dumpat mej och insåg att jag kunde krama vilka pojkar jag ville.

För 5 år sedan (2003):
Var jag 15 år gammal.
Gick jag i åttan.
Var jag kapten för västergötlands flickishockeylag.
Gick jag på ett konfirmationsläger och tog med mej min allra bästa vän, som hade lärt sej västgötska.
Träffade jag Honom.
Insåg jag att jag gillade honom.
Insåg jag att jag var kär.
Pratade jag oavbrutet om honom.
Var jag sur på en oförstående omvärld som trodde att en 15-åring inte kunde vara kär.
Var jag för kär och egoistisk för att ställa upp för mina kompisar.

För 3 år sedan (2005):
Var jag 17 år gammal.
Gick jag i tvåan på gymnasiet.
Hade jag lämnat Halna och Töreboda för en etta i Falköping och ett samhällsprogram med engelsk profil.
Fick jag akut bukspottskörletsinflammation, blev frisk och insåg värdet av vänner som ställer upp och värdet av att ställa upp för andra.

För 1 år sedan (2007):
Var jag 19 år gammal.
Såg jag fram emot min andra Taizéresa.
Hade jag skrivit högskoleprovet och partade därefter loss med några underbara vänner och fick beröm av en kille som tyckte att jag var modig som kunde vara så party med så lite, faktiskt inte en droppe, alkohol i mej.
Var det mindre än 2 månader som stod emellan mej och den fruktade, osäkra framtiden.
Verkade det som om det bara var jag som tyckte att: 1 studenten var överskattad, och 2. bara för att man fick en vit mössa utan att behöva ha ansträngt sej ett skit innebar inte det att man automatiskt skulle få ett liv.
Sökte jag i panik till tyskakursen i Innsbruck.

För 3 månader sedan:
Var jag i Innsbruck och räknade ned dagarna till Josefs ankomst.
Pratade jag oavbrutet om just det.
Hade jag insett sedan ett tag tillbaka att Julia och Emma är riktiga kompisar.
Bad jag mer än vanligt.

Igår (25:e april 2008):
Började jag dagen starkt genom att prata med min rumskompis till kl.01.00 samma dag som jag skulle ha tenta.
Skrev jag tentan.
Skrev jag tentan riktigt bra.
Blev jag intervjuad på engelska av en spansk tjej som inte kunde tyska, men hade en österrikisk pojkvän och därför bodde här tillfälligt, för att kunna skriva artiklar om Innsbruck-utlänningars förväntningar inför EM.
Klädde jag upp mej.
Festade jag efter tentan och bevisade ännu en gång att jag suger på bowling.

Idag (26:e april 2008):
Var jag trött och sov bort halva dagen.
Blev mitt rum ockuperat av två klasskamrater som behövde låna datorn.
Köpte jag en massa mat för att sedan komma hem, skita i maten och äta en massa godis.
Skrattade jag mej igenom en dålig film med Emma.
Pratade jag och skrattade jag med Julia.

Imorgon (27:e april 2008):
Kommer det bli en tidigare uppgång.
Kommer det bli saffranspannkaka med hela klassen.
Kommer jag att äta upp resten av godiset jag har på rummet.
Kommer det vara exakt 7 veckor kvar tills jag lämnar Innsbruck tillsammans med mamma, pappa, tvillingen och pojken.

Om ett år (april 2009):
Har jag förhoppningsvis sökt till psykologprogrammet och kommit på vilken stad jag vill plugga i.
Har Josef förhoppningsvis valt samma stad.
Har vi förhoppningsvis planer på att flytta ihop.
Är vi förhoppningsvis (och troligtvis) fortfarande ihop.

En bild säger mer än 1000 ord

Yes, det funkade efter midnatt när folk slutade upp med att uggla framför sina datorer på studenthemmet. This is me now.

Varje gång jag kollar i spegeln tror jag att det är någon annan. Eller att det är en peruk som kommer försvinna när jag vaknar. Nu kommer jag lägga mej, och imorgon kommer jag vakna och inse att det inte är en dröm...

Just det, håret är blondare (det var mörkt ute när vi tog bilden, så ljuset är dåligt) och mer gult. Fördelarna på kort hår kommer imorgon... eller, jag menar: senare detta dygn... Nite

(PS. Ett STOOORT tack till Rasmus, världens mest tålmodige fotograf!)

"När jag blir stor..."

..just det.. så får man ju inte säga. För jag är ju redan stor, eller.. inte stor, men vuxen, myndig. Har röstat i ett val, har tagit studenten, bott hemifrån. Det enda som saknas är väl körkortet -och framtidsplaner.

Därför har jag (smått panikartat) letat efter passande utbildningar de senaste två dagarna. Som alltid finns det en sak som jag alltid fastnar för: Psykolog.
Varför? Jag vet inte. Det konstiga är att min mamma också ville bli psykolog när hon var ung, men eftersom det inte fanns någon möjlighet att finansiera de dyra studierna blev hon ekonom istället, så kan det gå.
Jag måste ju ha ett års arbetslivserfarenhet för att komma in på programmet, men annars finns det inget som hindrar mej. Det är ju antaligen det jag vill göra, det jag alltid har haft i bakhuvudet. Jag har alltid velat omkring och sagt "mummel, mummel... läkare.... mummel.. arkitekt.. mummel, mummel.. språk är ju kul.." och radat upp nästan vartenda program som finns vårt avlånga land som en möjlighet. Men, psykolog, har alltid varit med i diskussionen.

"Men, Ellinor, du vet väl om att då är det inte du som ska prata?"
-Den piken har jag fått ganska många gånger när jag har berättat för folk hur mina tankebanor har gått. Det gäller bara att inse att faktumet att jag är livlig och pratglad inte hindrar mej från att vara en bra lyssnare och en god medmänniska som faktiskt kan hjälpa och se lösningar på problem. Det är nog därför. Jag är en problemlösare, och lite av en människokännare. Inget proffs, absolut inte, men förhoppningsvis efter 5 år på psykologprogrammet.
(Men, idag när jag sa till Niclas att jag ville bli psykolog sken han upp ordentlig och sa "Jag tror verkligen att du kommer att bli en jättebra psykolog! Det passar dej!" -yey!)

PS. Med risk för eventuella ändringar. Kanske redan imorgon, eller om en timme, eller 10 minuter. Framtiden är diffus, framförallt i Ellinors värld.

Tvåa, Nolla

Today's the day när jag lämnar tonåren för gott. Lite konstigt, ton-ändelsen har ju ändå hängt med i 7 år.. men annars känns det inget särskilt, förutom all uppmärksamhet: Fick uppvaktning på sängen med en kopp varm choklad och en "mina vänner"-bok (tysk variant) av en massa sköna människor imorse (Tack: Emma, Julia, Kajsa, Malin, Susanna). De hade de gjort iordning frukost också! I skolan sa alla "grattis" när jag gick in i klassrummet och jag fick choklad av Sara (en annan Sara) och Rasmus har tydligen också en present till mej - jag har nog aldrig blivit uppvaktad såhär mycket.

Tack också för alla fina mejl och facebook-meddelanden (och tack för alla kramar!).

Av Josef fick jag en sjal och en miniatyr-paddel. Han ska göra en paddel bara till lilla mej senare på våren. Coolt, då blir jag en del av friluftsgänget som bara nöjer sej med sin egna paddel och är asförsiktiga "Öh! Akta, den får inte bli repig, det är ju Ask för-i- h*lvete!". Typ. Måste bara lära mej att paddla också, men sen!

Hur var det nu med gränsen mellan geni och galenskap..?

Om den är hårfin har jag passerat den för lääänge sedan, och idag fick jag bevis. Jag drömde att jag hade skidor på fötterna och gled iväg från allt, och när jag sedan vaknade var Dolmetscher (ett sätt att översätta en text på) det första ordet som dök upp i mitt huvud. Varför?

-Luther förklarade sin översättning av Bibeln i Sendbrief vom Dolmetschen -det är alltså språkhistorian som spökar. Och för bara någon minut sedan kan jag svära på att jag såg ordet Affrikaten (har med ljudutvecklingen av det tyska språket att göra) blinka till på skärmen och försvinna lika snabbt igen, plus att jag inte kan få orden "Sorbisch, eine slawische Sprachinsel mitten im deutschen Sprachraum" ur mitt huvud..

Jag antar att drömmen om skidorna antingen betyder att jag måste utnyttja en till dag i backen för att förbättra mina nästintill obefintliga kunskaper, eller att jag håller på att förlora kontrollen över min egen hjärna. Jag hör av mej imorgon, om jag skriver på mittelhochdeutsch då kan vi konstatera att något är allvarligt fel.