Ett skämt?

Jag blir helt bedrövad när jag ser Donald Trump uttala sej i amerikansk media. Denna dinosaurie kan väl inte vara en presidentkandidat på riktigt? Skönt att Obama också tydligt visar att han inte kan ta Trump på allvar. (se gärna länkarna, det är humor på hög nivå!)

Sedan blir jag också förfärad över alla som hela tiden ska skrika ut hur viktigt det är med högskoleutbildning för våra topp-politiker. Visst är det viktigt att ha en utbildning, men är det bara utbildning på pappret som är en bra utbildning? Och när en tredjedel av den svenska vuxna befolkningen har en sådan utbildning, är det då nödvändigt att alla politiker ska ha det? Ska inte de vara en spegelbild av det svenska folket?

Jag kanske skjuter mej själv i foten när utvecklar detta resonemang, men jag står fast vid att en högskoleutbildning inte ger någonting om den som genomför den inte tänker. Och då menar jag verkligen tänker.

Min fine Josef slöjdar, springer runt på praktik, läser gamla examensarbeten, har seminariediskussioner i klassen, skriver arbeten och kursportföljer med tjusiga rubriker som "didaktiska reflektioner". Men om han inte tänker, kritiserar och utvärderar för att på det sättet sålla ut det som behövs för att han ska bli en oerhört kompetent lärare. Ja, då är utbildningen i det närmaste meningslös. Bara en pappersbit.

Och så är det med allt i livet. Om vi inte tänker, sorterar och tar till oss och pusslar ihop de bitar som verkligen ger något, till oss som privatpersoner, till oss som ideellt engagerade, till oss som yrkesutövare, ja, då blir det ju meningslöst. För (och ja, nu kommer delen då jag skjuter mej i foten) en utbildning på universitetet ger bra och nödvändiga grunder, men ska vi vara helt ärliga så är den grymt överskattad. På Linköpings universitet går idag kanske 80 personer i min årskurs på den utbildning jag går. Och om två år kommer merparten av dessa vara utbildade civilekonomer. Men, betyder det att 100% av den faktiskt är kompetenta? Mitt svar är nej. Idioter finns överallt, även på mitt eget program. Och idioter kan få G på tentan.

Men de som inte är idioter, de kommer sticka ut. De kommer ta de där små pusselbitarna från var det än må vara; universitetslivet, yrkeslivet, yrkeslöslivet, orkeslöslivet, vardagen, det ideella arbetet och göra något riktigt bra. Det kallas personlig utveckling. Och denna del måste ändå vara den viktigaste, både för personen och för samhället. Oavsett om man har en kandidatexamen eller ett truckkörkort. För dessa två är inte motsatser, de är en del av en helhet.

Skrämseltaktik?

Kvällstidningarna har ofta rubriker som låter värre an vad själva situationen är. Att skrämma konsumenterna är det bästa sättet att få dem att konsumera mer.

Även Svt har passat på att skriva en saftig rubrik: "Statliga miljoner till diskriminerande förbund". Och ja, det stämmer. Men det känns som om det blir lite felvinklat när det sedan i ingressen står:

"Religiösa ungdomsförbund har fått 48 miljoner kronor i bidrag från Ungdomsstyrelsen, trots att flera av dem öppet uttalar sig kritiskt mot homo-, bi- och transsexuella."

I själva artikeln kan man läsa om vilka ungdomsförbund det är, men i ingressen verkar det som om de flesta av det religiösa ungdomsförbunden diskriminerar.

Idag kom fortsättningen på historien. Och det visar sej att de förbund som är aktuella tillsammans har fått 3 miljoner i bidrag. 3 av 48.

Summa sumarum: Diskriminering är hemskt, men långt ifrån alla religiösa ungdomsförbund diskriminerar homosexuella. Vi i Svenska Kyrkans Unga blev också intervjuade och lyfts inte fram i rapporteringen, för vi har inte problem med detta. Långt ifrån, faktiskt.

Ellinor -en blivande statsminister?

Jag närmar mej sakta men säkert toppskikten i svensk politik. (Hint: ironi) Förra månaden hann jag både hälsa på Tomas Bodström (på Ecpats årsmöte) och Jakup Dalunde (på Stockholms distriktsårsmöte). Denna månad håller jag (för en gångs skull) med vår käre statsminister. Naturligtvis inte i sin helhet, men i en fras som jag klippt från en artikel på Expressen.se. Nämligen denna:

"Attityden ska inte vara att sist kvar på jobbet vinner."

Precis som min pappa brukar säga: "Den som har mest pengar när den dör vinner."

För vad handlar livet om? -Att leva. Och vad behöver man för att leva? -Arbeta ihop pengar.
Men arbetar vi för att kunna vara med nära och kära, eller arbetar vi för arbetets skull?

Jag hoppas att jag inte kommer bli en sådan där galning som jobbar 60 timmar i veckan när jag i framtiden får ett jobb. Fast.. med tanke på vad jag utbildar mej till så finns det en stor risk för det. Men då hoppas jag att jag kan titta tillbaka på det här blogginlägget till exempel. Eller att min pappa (eller varför inte Fredrik Reinfeldt?) påminner mej om vad som är viktigt här i livet.

PS. Grattis svärmor!

Ordens betydelse

Alla uttrycker sej olika och värderingarna som olika människor lägger i samma ord kan det skilja väldigt mycket på. Häromdagen pratade jag med en person som tycker att "förlåt" och "det var inte meningen" betyder precis samma sak. För mej är det en radikal skillnad mellan att säga det ena eller det andra.

"Förlåt" innebär för mej att man säger "Jag gjorde fel och jag ber dej om ursäkt."
"Det var inte meningen" innebär "Jag hade en annan intention med min handling, men det blev inte som jag hade tänkt mej. Jag hoppas du förstår det."

Den ena, "förlåt", betyder alltså att man klart och tydligt tar avstånd från sin handling. Handlingen i sej var antingen "ond" eller neutral från början.
Den andra, "det var inte meningen", betyder att något blev fel, t.ex. hur handlingen genomfördes, eller hur mottagaren uppfattade handlingen. Handlingen var alltså tänkt att vara "god" eller neutral från början.

Med ett "förlåt" tar man fullt ansvar för sin handling och vill ha förlåtelse och kanske förståelse. Med ett "det var inte meningen" lägger man fokus på att man egentligen inte ville något ont och inte på det man faktiskt gjorde. Skulden läggs på situationen och inte på människan i den.

Nu undrar jag var andra står i denna fråga. Ni får självklart välja att inte kommentera, men jag skulle ändå vilja att ni som läser tänker efter lite extra och skriver något om ni har en fundering. Jag har tänkt mycket kring just dessa ord, men ni andra där ute kanske ser det hela på ett annat sätt än vad jag gör.

Tankar innan natten

Tjoho!

Innan jag ska lägga mej tänkte jag dela med mej av två tankar som har dykt upp i mitt huvud idag:

1. The Flight of the Conchords är på SVT1 just nu. Och alla som har missat Hiphopopotamus borde sen den omedelbums.

2. Kronprinsessan Viktoria tänker tydligen låta pappa kungen överlämna henne i kyrkan den 19:e juni. Angående det kan jag bara hålla med denna Aftonbladet-artikel. Sådant hör inte hemma i dagens moderna samhälle. Alla människor ansvarar för sej själva och kan vara ihop/gifta sej med vem de vill. Ingen behöver be pappa om lov, och ingen behöver bli överlämnad av pappa. För vår man (eller kvinna heller för den delen) styr inte våra liv, det gör ju vi.

Sleep tight
Ellinor

Frigjordhet

En miljöpartist i Blekinge skapar rubriker, eftersom hon använde sej av ett spektakulärt ordval på senaste kommunfullmäktige. Man kan lyssna på en del av det hon sa på Youtube.

Frågan som diskuteras är då -har hon gått för långt?

Personligen tycker jag inte själva ämnet är fel. Om hon ser empati och frigjord sexualitet som något svenskt så tycker jag att hon har rätt till den åsikten.
Ordvalet, då? Ja.. "slicka fitta" och "suga kuk" är ju starka ord. Personligen känner jag inte många som säger varken det ena eller andra ens i kompiskretsen. Varför skulle man då säga det "officiellt"??? Men, om Sofia Brothorp går runt och säger kuk och fitta hela dagarna så är det hennes vardagsspråk, och hennes sätt att få in vardagsspråket i politiken. Att göra språket i politiken mer tillgängligt för allmänheten är något som många politiker blivit hyllade för genom tiderna. Men kommer Brothorp hyllas?

Tja.. om hon till vardags säger "kuk" och "fitta" lika lätt som hon säger "glass", då blir mitt svar ja.
Men, om hon inte gör det blir uttalandet i kommunfullmäktige bara ett försök att vara mer frigjord än vad hon egentligen är. Och då är det inte radikalt, utan bara plumpt.

Jag känner inte Sofia Brothorp, därför vet jag inte svaret. Men utifrån mitt perspektiv ser det snarare ut som alternativ två än alternativ nummer ett.

EU-valet

Har ni hört ett citat som går ut på att "tiden är helt rättvis, alla människor har 24 timmar på ett dygn". -Bullshit.
Vi har lika mycket tid, men resurserna, som faktiskt hjälper oss att ta till vara på tiden på olika sätt, är väldigt orättvist fördelade.

Låt mej ge er ett exempel:
Om jag ska ta mej till Stockholm åker jag tåg. Det tar 3,5 timme och de 400 kronorna det kostar mej har jag, som student, jobbat (alltså: pluggat) 10 timmar för att få ihop.
Bill Gates tjänar mellan 250-300 USdollar/sekund. När han har jobbat sina 10 timmar har han fått ihop ca 72 miljoner svenska kronor. För dem kan han hinna en bra bit längre, med ett ganska schysstare färdmedel, än vad jag gör på 210 min i ett skramlande InterCity-tåg.
Så, hur tusan kan man säga att tiden är rättvis?
(Nu menar jag självklart inte att jag ska bli jämförd med Bill Gates och att det vore orättvist att han tjänar mer än vad jag gör. Det jag menar är att tiden är inte rättvis, för det finns mer faktorer att räkna in än bara tiden. Vi har helt enkelt olika förutsättningar.)

Men, en sak här i världen är rättivs. Oavsett hur klyschigt det är så är det sant: "En människa, en röst."

Idag fick jag mitt röstkort till EU-valet. Jag tänker rösta, för det är viktigt.
Jag är trött på alla ursäkter från folk som inte tror att EU påverkar dem och från folk som inte vill ha något med EU att göra.

Valdeltagandet kommer bli rekordlågt. Varje röst kommer betyda mer än någonsin. Och om du är en EU-motståndare, ja då är det ännu viktigare att just du röstar. För då kan du rösta på en politiker som kan ta upp det som du verkligen vill att EU ska jobba med egentligen.

Jag är bortrest helgen för valet och kommer kanske inte komma hem i tid för att rösta den 7:e juni. För att vara på den säkra sidan tänker jag förtidsrösta. Det finns lösningar för alla.
Anna: Du vet väl om att man kan rösta från utlandet?

Jag hoppas att alla som läser min blogg tänker rösta.
Och att ni någon gång kommer tjäna mer än Bill Gates, så tiden blir oändligt mycket längre.

Fakta är inte alltid fakta

Att en frisk person, som tidigare har haft ätstörningar, har lättare att falla tillbaka än andra är inte alltid sant. Att generalisera och säga att "en friskt anorektiker är som en nykter alkoholist" är något man ska akta sej för.
Denna fras kastar folk hit och dit som om det skulle vara någon sorts fakta. En del stödjer den, men inte alla.

Det finns en klinik i Mora som arbetar med olika sorters ätstörningar och deras resultat är väldigt bra. När någon friskförklaras får de självklart mycket backup, och alla återkommer på regelbundna kontroller. Inte för rädsla för att de ska "falla tillbaka", utan för i Mora kan de behandlas som individer, friska individer. Personalen vet vad de gör, har rätt utbildning och rätt erfarenhet. Och i Mora slänger de inte omkring med påståenden som de felaktigt kallar fakta.

Men varför jämför man då en "friskt anorektiker" med en "nykter alkoholist"?
Jag hörde tidigare idag varför man inte gör det: "Jo, för att en frisk anorektiker klarar inte av tanken på att hon kan bli sjuk igen. Det blir för mycket och då faller hon tillbaka. Så då säger man helt enkelt att han/hon är frisk för alltid."
Okej, så om man är negativ blir det en självuppfyllande profetia. Som med det mesta här i livet. Det är vi som håller det levande, den nyktra anorektikern. Om vi bara slutar säga det kommer det försvinna.

Om jag har förstått det hela rätt behöver de alltså bara stöd och att folk omrking ska förstå att de verkligen är friska på riktigt. Varför kan vi inte ge dem det?

Låt oss ta död på myten, en gång för alla.
En person som har klarat sej igenom ätstörningar och blivit friskförklarad har tagit sej igenom det, helt och hållet. Och det enda den behöver höra är att den är frisk. Vi behöver inte ens säga det, bara veta det i våra hjärtan.
Sluta fråga, sluta kritisera.
En person är inte sin sjukdom.
När sjukdomen är borta finns individen kvar.
Och den individen vill inte vara "han/hon med ätstörningar" för evigt.
För det är de inte. De är friska.

Allvarligt, var inte så allvarlig.

Herregud.

Vad folk stressar upp sej över Melodifestivalen! Det är en show. Det ska vara underhållande, spännande och.. kasst, till viss del.
Och det infriar förväntningarna.

Så ta det lugnt.

Musik är musik.
Show är show.

Och just det, humor är humor. Petra Mede tänjer på gränserna och det är vad humor är till för. Utmana fördomar, vara vågad och se andra perspektiv. Hon är inte min favorit, men hon har en del poänger.
Om ni inte klarar av att se henne, så:

• fråga Marcus om han har något förslag på stand up comedy,
• se dem
• inse att humor kan dras låååångt bortom Petra Mede
• sluta gnäll
• och väx upp

Är jag jobbig? Och gnällig? Förlåt. Pojken är på färd och jag har abstinensbesvär. Får försöka komma ihåg den här känslan nästa gång jag blir irriterad på någon som försöker sluta röka/snusa/whatever och är gnällig.

Tack för mej.

Dream, dream, dream

Mina drömmar är lite knasiga, men inte värre än andras, skulle jag tro. Jag kan ofta se händelser och tankar från mitt "verkliga" liv som går igen i drömvärlden. Jag sorterar helt enkelt mina minnen och intryck från dagen som har gått.

Igår natt drömde jag, precis som vanligt. Men.. Det var en konstig dröm. Josef friade.
Jag har aldrig drömt något sådant förut.

Stämningen var perfekt: Vi satt på en sten i vattnet och solen gick ned och spred ett varmt, rött ljus över nejden. Aaah. Vi kände det på oss. Vem skulle föreslå det? Skulle han? Skulle jag?!
Han, tänkte jag. Han kommer säga det. Han kommer bedyra sin eviga kärlek för mej i detta nu.
Jag kände i mitt hjärta att detta var vad jag ville. Nu gällde det. Detta skulle blir den lyckligaste dagen i mitt liv!
Och så öppnade han munnen.
Totalt misslyckat.

Jag (i drömmen) kände det på mej direkt och svarade inte ens. (Jag tror knappt jag lät honom avsluta) Istället hoppade jag ner från stenen och sa något i stil med "Josef, kan du inte börja om från början, för det här var verkligen inte vad jag hade tänkt mej." och började regissera hans frieri. "Kan du inte göra det lite mer känslosamt? Eller nostalgiskt?" jag viftade frenetiskt med armarna, "Så som jag ser det får man välja ett tema. Ska du berätta om alla de fina stunder vi har haft? Eller om hur starka känslor du har för mej? Eller kanske om hur fint vi kommer ha det tillsammans? Det gäller att vara konsekvent helt enkelt. -Nu får du ta det igen."

Jag vaknar och tänker "Äh, den där drömmen handlade inte om giftastankar. Den sa helt enkelt bara som det är och alltid har varit: Ska man få något gjort på ett bra sätt, då måste man göra dej själv!" Sedan läser jag horoskopet för dagen:

"Ett fortsatt förhalande av något speciellt skapar bara onödiga problem -så sätt igång." (Metro ons 11/2 -09)

Take it easy

Ett citat som en av Linus bloggläsare delade med sej av:

"Death is inevitable. Our fear of it makes us play safe, blocks out emotion. It's a losing game. Without passion you are already dead."

(om jag har förstått det hela rätt kommer det från en tv-spelsfigur, Max Payne)

Så sant, så sant.
Varför ska man vara rädd för att dö när det hindrar en från att leva? Nu går ju jag varken omkring med varken någon överdriven dödsångest eller livsglädje. Men jag blir ändå irriterad på folk som låter irrationella tankar hindra dem från att må bra.

Jag brukar alltid ta upp det där experimentet med mössen.
Några forskare satte en många möss i i samma bur, en i taget. I buren fanns ett litet hus. Forskarna kollade mössens rörelsemönster och mätte hjärtslagen. Några möss höll sej mest vid det trygga huset och vid burens väggar. Deras hjärtan slog väldigt fort.
De lite mer modiga mössen hade en lugnare hjärtrytm och de kunde våga sej ut mitt i buren, där det var ganska osäkert för en liten mus att vara. Vad hände sedan? Jo, de "nervösa" mössen dog i genomsnitt tidigare. Om jag inte missminner mej dog de, översatt i människoår, en sisådär 7 år tidigare än de lugnare mössen.

Vad har vi lärt oss av detta? -Chill.

Om en sisådär 20 minuter..

..kan jag ta och öppna lucka nummer 6 på min choklad-adventskalender, en kalender (inte bara min, utan choklad-adventskalendrar i allmänhet) som väcker mycket känslor. Frågan är:
-Är chokladen i en chokladadventskalender verkligen god? ..och
-Går det verkligen att stå emot och bara öppna en lucka per dag fram till julafton (oavsett om man ens gillar chokladen eller inte..)?

I guess I wish you well

This is the hardest story, that I have ever told,
no hope or love, no glory,
happy endings, gone forever more

And I feel as if I'm wasting,
and I'm wasting every day

This is the way you left me, I'm not pretendning
no hope, no love, no glory,
no happy ending

This is the way that we love, like it's forever,
then live the rest of our lives,
but not together

Jag antar att Mika's "Happy ending" får summera det hela. Vi älskade som om det skulle vara för alltid, men nu är det slut.
Och jag måste gå vidare, för jag är värd något bättre än att gråta över någon som inte förtjänar mej. Så är det.

If anything should happen, I guess I wish you well,
a little bit of heaven, but a little bit of hell..

5 år, 4 månader och en vecka

Så länge var jag tillsammans med världens underbaraste person. Nu är det inte vi två längre.

De senaste veckorna har varit de jobbigaste i mitt liv. Han förändrades och vi förändrades..
Jag var så rädd för att förlora honom. Inte bara som pojkvän, utan att den Josef som jag älskade var borta och aldrig skulle komma tillbaka.

I helgen var han hos mej och bevisade varför jag har honom så kär. Han var precis som han ska vara, perfekt och oförstörbar. Han var precis den han är, precis den Josef som jag älskar.
Vi hade två underbara dagar tillsammans, som vi verkligen tog till vara på. Vi visste båda två att det skulle ta slut och vi försökte njuta av varandras sällskap. Vi hade riktigt trevligt, det hade vi. Men det var sorgligt.

Det var det finaste avsked han någonsin skulle kunnat ge mej.
Josef, jag kommer alltid älska dej.

Framtiden del 2

Idag känner jag mej mycket mer positivt inställd gentemot framtiden. Allt känns mycket ljusare. Inte klarare, inte lättare att förstå, men ljusare.

Framtiden = ett stort skrämmande hav

Vem är jag? Vad är jag bra på? Vad vill jag? Svaret på alla dessa frågor: "Jag vet inte"
Men jag vet att jag ikväll kommer söka lite kurser på Högkolan i Skövde.

"Det bästa med framtiden är att den bara kommer en dag i taget." Yeah right. Tänk om jag kunde hoppa fram 10 år i tiden och få lite guiding light. Eller bara skippa något år eller så... Ibland vill jag inte ta en dag i taget. Ibland när livet går långsamt, eller man bara väntar på något som man inte kan påverka själv, då vill i alla fall jag att tiden ska gå fort. Så att jag kan leva vidare med mitt liv -en dag i taget.

Filippa Bark

Var det bara jag som såg Filippa Barks tvillingsyster i fredagens Rapport-sändning 19.30?

Kolla på sändningen här och spola fram till 8:34, då får ni se vad jag menar. Hon pratar exakt likadant som Filippa Bark -andningspauserna i meningarna är precis lika misslyckade som Filippas. Frågan är bara om Filippa skulle valt ett så fult läppstift..

"Klyftorna mellan de barn som presterar bra i skolan och dem som presterar sämre ...(paus för att andas)... ökar.."

Kryp, del 2

Jag har alltid varit rädd för spindlar. Inte superduperrädd, men tillräckligt för att hålla mej borta från dem. Har en stor, äcklig spindel dykt upp i min närhet har jag snabbt tillkallat reinforcements, a.k.a. min tvillingbror, för att ta bort den.

En person i min bekantskapskrets har alltid tyckt att det är löjligt att vara rädd för spindlar. Hans argument har alltid varit att de inte är farliga, oftast med den spydiga frågan "Ellinor, hur många giftiga spindlar finns det i Sverige?" Svaret är självklart att många spindlar är giftiga, men att ingen av spindlarna i Sverige är farliga för människan.

Vilken tur att det har konstaterats att svarta änkan (!) har etablerat sej i Sverige! Yey! Nu kommer jag sova väääldigt lugnt om nätterna. Just det, vi får inte glömma dallerspindeln, som också finns i Sverige och är giftig.

För en gångs skull är jag inte glad över att personen jag känner med de spydiga frågorna hade fel...

Kan man säga så?

Något som har stört mej enormt mycket är den där reklamen som går på tv. I reklamen görs det reklam för en produkt som förhindrar dålig andedräkt. SB12 ska ge "säker andedräkt" i 12 timmar. Säker? Vaddå, finns det "osäker andedräkt" och vad gör i så fall den? Är den tveksam? Eller rent av farlig och löper amok?
Nej, det är bara något man säger för att det ska låta bra. Precis som man säger om schampo-reklamerna: "our new Pro V system works by utilising impressive computer graphics and made-up names for the ingredients to make "soap for hair" seem interesting and expensive!"

Sedan har jag också irriterat mej på det som står på lunchkupongerna jag har köpt på skolan. Det står: "LUNCH" och under det "vid pedagogisk måltid". Vad? Tänk om jag vill vara opedagogisk när jag äter? Okej, man ska inte ta det bokstavligt, men är det inte lite konstigt? Kan det inte stå "för skolornas personal"? Nej, "vid pedagogisk måltid" är ju ett jättebra sätt att skriva det på.

Smal, sjukare, sjukast

Okej, modeller är smala, jag vet. När man är smal ser man sjuk ut, det vet jag också. Tyvärr så ser man inte det när man kollar på en stor affisch med Heidi Klum utan någon "normalstor" person att jämföra med. Idealet är sjukt, och oftast orkar jag inte ens tänka på det.


Idag såg jag den här bilden och jag undrar verkligen vad Acne tänker. Deras kvinnliga modeller ser alltid ynkliga, smala och sjuka ut på bilderna. Ska man tycka att det är snyggt? Vad är poängen? Det positiva är väl att man uppmärksammar att modellen inte ser "normal" ut, men frågan är om det är tänkt att det faktiskt ska vara snyggt, en fröjd för ögat.

När jag ser den här bilden ser jag en sliten trebarnsmor (utan någonsomhelst känsla för kläder och mode..) som bor i en småstad i USA och blir misshandlad av sin man. Någon som associerar med ett exklusivt svenskt klädmärke?

Jag har hittat en ännu värre bild någonstans. Jag ska hitta den också och lägga upp den. Men, det får vänta tills någon annan dag.