Alles in Ordnung?

Ingen skadade sej allvarligt. En kille på våningen (som faktiskt t.o.m. är "våningschef"..) somnade när han lagade mat. Som tur var somnade han vid en vägg som skyddade honom från röken. Köket är stängt och taket är svart.

Något som verkligen inte känns bra just nu är:
-brandlarmet löstes bara ut i 2-3 sekunder och stängdes sedan av (!) och om inte en person hade gått ut i korridoren och sett röken hade dröjt mycket längre tid innan brandkåren hade kommit.
- brandlarmet som gick igång lät inte överallt som det skulle.
- det finns inget brandlarm i köken på Rössl.

Vilken tur att ingen blev allvarligt skadad och vilken tur att jag ska flytta härifrån.

Nu är jag övertrött. Igår sov jag 4 timmar, för jag kunde inte somna efter matchen mot Grekland (2-0, det är ju helt sjukt!). När jag låg där i sängen blandades adrenalin med nervositet inför packningen och hemresan. Inatt kunde jag inte heller lägga mej förrän 06.30, då jag hade lugnat ner mej lite grann.

Det brinner!

En minst sagt het utekväll avslutades med natta-mat på fyran. Brandlarmet gick igång i ett par sekunder, men det var inget vi tänkte på. 5 minuter senare kände vi att det luktade bränt och utanför fönstret kom det svart rök. Röken kom från trean och brandkåren var på plats innan vi hann säga "Tycker ni också att det luktar..". Enligt ett ögonvittne bars en person ut från tredje våningen. Frågorna som kvarstår nu är: -blev någon skadad? -började det verkligen brinna? och i så fall: -varför?

Trist avslut på en perfekt utekväll. Jag skulle lugnt kunnat dansa i 2 timmar till när Blue Chip stängde klockan 4. Men, att varva ner på Rössl är inte dåligt det heller, om inte brandkåren dyker upp, vill säga..

Precis nyss sa en brandman till mej och en annan kille att allt är okej och att vi kan lägga oss. Tyvärr har jag alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att sova just nu. Tusan, jag som hade tänkt att somna tidigare än igår...

Planer

Jag brukar ta allt som det kommer, men imorgon måste jag planera för att hinna med allt...
8-tiden: gå upp, käka frukost, slänga in en (två?) tvätt(-ar?)
lite senare: cykla till tågstationen och kolla upp biljetter inför Italienresan på söndag
ännu lite senare: hänga upp tvätt
10 sharp: krismöte på Rössl med Italiengruppen, då vi ska boka camping/hostel/hotel/vadsomhelstsomfinnsledigt
senare: kolla med Sara om resan till Wien blir av
ännu senare: kolla upp alla böcker (finns utspridda på biblioteken runt om i staden) till uppsatsen
13-tiden: äta!
efteråt: fråga Carina om hur det blir med att hälsa på henne och hennes familj utanför Salzburg
eftermiddagen och kvällen: kommer ägnas åt uppsatsen.

Och när ska jag hinna sola????
Förhoppningsvis i Italien (Gardasee) i alla fall.. Om vi kommer iväg. I så fall blir det Gardasse+Verona sön-tis.

Förresten, fick ett mejl från Josef (det hör faktiskt till ovanligheterna, han är en upptagen man) och jag blir så glad när han skriver saker som: "kom hem från karlsborg för nån timme sen. vi har haft jättetrvligt och jag har kommit på att vi ska bo där i faggorna. för det är de skogarna jag tycker bäst om och känner mig mest hemma i. sen så är det bra i barnpassningssynpunkt då det inte är så långt till dina föräldrar."
"Blir du inte mörkrädd?" frågade Johan.
Nej, inte direkt. Inte alls, faktiskt.

Paranoid?

Xavier bor på min våning. Han är otroligt snäll, men... han är lite för flörtig. Ni vet, lite over the top. Efter att Josef hade varit här blev det bara ännu värre. Det är ju smickrande för Josef, men lite jobbigare för mej. Nu har Xavi äntligen fått en flickvän. Tyvärr kanske det är som min rumskompis befarade "Ellinor, du tror väl inte på allvar att en sån kille kommer hålla sej borta från andra tjejer även fast han har en flickvän?" Vi får se, men jag hoppas på det.

Än så länge har det varit lugnt med Xavi, men Benji på våningen har varit lite konstig de senaste 2 veckorna. Förra veckan lagade han mat till lite folk och när jag kom in i köket och började laga mat skulle han smaka på min mat, sedan mata mej med den, och slutligen mata mej med hans mat. Min teori är att han inte har fattat att jag är svenskan som har bott här hela året, utan tror det är en ny, blond, kortklippt tjej som har flyttat in. Både jag och Carina tyckte att det var mycket märkligt.
Idag var han i köket igen och lagade mat: ugnsbakade minibaguetter med fyllning, och jag fick 3(!) stycken! + en massa "Ska du inte gå ut ikväll?"

Och nej. Jag tror inte att jag är superpopulär, men när killar här väl flörtar lite är det svårt att veta vad man ska göra. Ni som har varit här vet att österrikiska killar (och spanska, tydligen) inte kan vara diskreta. Alls. I Sverige är de lätta att göra sej av med, men jag kan ju inte heller vara elak, killarna bor ju på min våning, och träffar på dem hela tiden.

Jag gjorde iochförsej en grym grej i julas. Carina hade lite medicinare här som spelade spel, åt kakor och drack Glühwein (glögg, stark glögg). När en utländsk tjej ansluter sej till en grupp som innehåller alkohol och killar blir det alltid en tävling om vem som kan mest obscena ord på det språket som tjejer råkar ha som modersmål. Antingen vill de lära sej så mycket som möjligt, eller så vill de visa hur mycket de kan. Alternativ nummer 2 var det som hände mej.
K: [tyska:] "Jaha, så du pratar svenska. Jag kan lite svenska."
E: [tyska:] "Okej, få höra då."
K: [svenska:] "Svenska tjejer knullar bra."
Självklart förväntade han sej att jag skulle skratta, rodna eller bli helt stum. Men..
E: [tyska, så han förstod:] "Jo, det har jag också hört, och (pekar på mej själv) det stämmer faktiskt.
Tystnad. En kille med illröda kinder tittar ned i golvet.

De andra runt bordet hade ingen aning om vad han sa, men blev väldigt nyfikna över varför han rodnade.. Sedan skulle killen på andra sidan vara lika cool, och sa nåt i stil med "Du är snygg, får jag knulla dej" på knackig svenska, och jag svarade "Tack, men nej tack, jag har pojkvän."
Konstigt att de inte fortsatte med sina raggningsrepliker efter det...

En bild säger mer än 1000 ord

Yes, det funkade efter midnatt när folk slutade upp med att uggla framför sina datorer på studenthemmet. This is me now.

Varje gång jag kollar i spegeln tror jag att det är någon annan. Eller att det är en peruk som kommer försvinna när jag vaknar. Nu kommer jag lägga mej, och imorgon kommer jag vakna och inse att det inte är en dröm...

Just det, håret är blondare (det var mörkt ute när vi tog bilden, så ljuset är dåligt) och mer gult. Fördelarna på kort hår kommer imorgon... eller, jag menar: senare detta dygn... Nite

(PS. Ett STOOORT tack till Rasmus, världens mest tålmodige fotograf!)

Sweet, sweet music

I can hear music, sweet sweet music. The sound of the city, baby, seems to disappear..

Tänk vilken lyx. Carina sätter sej vid datorn, gör lite läxor och lyssnar på musik samtidigt, min musik. Den musiken hon har kommer nämligen från mej, eftersom hon tycker att jag har bra musik-smak.

Imorgon bär det av hemåt. Jag ska bara tvätta en maskin och köpa matsäck och en födelsedagspresent till mamma. Jag tror jag vet vad jag ska köpa, men det finns några alternativ att välja mellan. Födelsedagspresenten till Fredrik är fixad sedan länge, med lite hjälp från pojken min.

Ett problem: Är det värt att ta med sej laptopen hem? Då kan jag ju proppa den full med musik, och jag kan säkert surfa på en del tåg. Hmmm...

BTW: Josef ska hålla i en kanotkurs tillsammans med Adrian. Jag tror det kommer bli riktigt bra. Info hittar man här och här.

Svart på vitt

Det som vi svenskar har pratat om hela tiden här i Österrike har äntligen blivit bevisat: Österrikarna röker i mycket större utsträckning än svenskarna. Svt har en nyhet på sin hemsida som visar att WHO har kommit fram till att 16,2 % av den svenska befolkningen över 15 år röker, vilket är minst i Europa.

Österrike hamnar på en tredje plats, efter Grekland och Ryssland, här röker 40,7 %. Ouch, det kommer svida när jag kör upp dessa fakta i ansiktet på mina österrikiska vänner, som lever i förnekelse.
För ett par år sedan var det tillåtet att röka i alla almänna utrymmen på studenthemmet, men den dåvarande svensk-gruppen satte stopp för det, thank God.

Hoppas att det kommer göras en undersökning på i vilket land de kopplar sina hundar minst också, då skulle vi svenskar få ännu mer underlag för vår "kontroversiella" kritik.

Händelserik vecka med nya svenskar

Denna vecka har varit helknasig.

• Torsdag: 10 svenskar åker till IKEA, och vi lyckas tappa bort en av de nya tjejerna.
• Fredag: Husföreståndaren upptäcker att en svensk hyr ut sitt rum till en av de nya svenskarna i andra hand, och gör ett litet besök. Ute på måndag var beskedet, redan på lördagen var ett nytt rum fixat.
• Söndag: Den andra nya svenskan bryter benet första dagen i backen. Hon hade ändå tur i oturen: Hon bröt det lilla benet i vaden "vadbenet" och inte skenbenet. Resultatet: 3 veckor med kryckor och en stöttande elastisk binda.

Sedan var det någon galning som tänkte hoppa ifrån bron i torsdags kväll, men ambulansen och X antal poliser dök upp och fick stopp på vansinnet.

Och för att svara på en fråga jag fick i mina kommentarer: Jo, jag sover, men det är skönast att skirva på bloggen på kvällen innan man går och lägger sej. På senaste tiden har jag skrivit inlägg ovanligt tidigt på dygnet.

Så går det när man tar på sej ansvaret

Idag har vi sista lektionen på kursen del A. "Kan vi inte gå ut och äta, för att fira att kursen är slut, och säga hejdå till dem som slutar?" föreslog Emma och Julia. Jupp, sa jag och tog reda på vilka som ville med ut och äta.

Efter en del research kom jag fram till 16 personer, så vi bokade bord för 16 personer. Sedan bjöd jag en ny tjej: Susanna. Markus rapporterade att han också kommer -och tar med sej sin fru. Sedan mejlade Ellen vår lärare + Bengt, och på lektionen senare ikväll får vi väl fråga vår Landeskunde-lärarinna också.

Vi har ett bord för 16 personer, och vi blir kanske 21, eller 22 om Bengt tar med sej tjejen sin.
Tusan att jag ska anordna allt, och så går det helt fel... Men, vi har tur att det är på en kinarestaurang. De är alltid så trevliga, och det kommer att vara ett långbord. Det går säkert att mosa in en extra stol här och där. Och vilken restaurang har tackat nej till fler betalande gäster?

Nu ska jag skumma igenom listan på boende i Rössl (studenthemmet) för att se om det finns någon annan nyanländ svensk som man kan dra med sej, nu är det ju kört ändå.

(och provet var verkligen helt omöjligt, som Jenny skrev på förra inläggets kommentarer..)

Käre Rasmus

Msn, 23.30-tiden onsdagen den 9:e januari 2008
(Bakgrundshistoria: Ramsus är med i min tyskagrupp, och jag brukar leka mamma åt honom ibland. Mest för att han är så tacksam att driva med. Han byter sin bild på msn ungefär en gång i timmen, och hans rumskompis Arne S har alltid ruskigt stökigt. Enligt Rasmus blogg använder Arne S rummets golv som: "bokhylla, klädhängare och kylskåp". Just nu jobbar Rasmus på att bevisa att Arne S är en gris, och få Arne S utkickad, alternativt få ett annat rum åt sej själv -utan Arne S.)

Ellinor säger: gå och lägg dej
Ellinor säger: och byt bild, det är på tiden
Ellinor säger: !
Rasmus ohne e säger: hahahaha
Rasmus ohne e säger: gutten nacht på dig
Ellinor säger: detsamma
Ellinor säger: och medan du ändå är igång kan du ta och plocka undan Arne S' skor och resväska som ligger på golvet
Rasmus ohne e säger: hur vet du det?
Ellinor säger: jag är synsk, haha
Rasmus ohne e säger: det var ju kul, fast det är ioförsig bara två av alla saker som ligger där så
Ellinor säger: ja, det är ju bara att chansa på nåt!
Rasmus ohne e säger: jag får snubbla på det sen
Ellinor säger: *håller tummarna*
Ellinor säger: hehe
Ellinor säger: nite nite
Rasmus ohne e säger: och så ska jag ha teaterblod på mig så det ser ut som jag skadat mig
Rasmus ohne e säger: ja, godnatt!!
Ellinor säger: go for it!

Tycker om dej Rasmus. Jag har nog aldrig träffat en människa som är så enkel och komplex på samma gång, förutom Lajnus såklart.

Mysteriet med matens försvinnande

För några dagar sedan lovade jag en utförligare historia om "mysteriet med matens försvinnande", så här kommer den:

Förrförra helgen lagade jag storkok. Vegetariskt blev det, och ruskigt gott dessutom. De gamla vanliga kom och gick i köket (konstige Berndt, klåfingriga Lina, och några till). På helgerna är det alltid samma få människor som stannar kvar.
När jag var färdig hade jag tänkt att frysa in maten, men jag hade inget att lägga maten i. Det var lördag kväll, och jag ställde maten i kylskåpet. På söndagarna är allt stängt, men på måndag morgonen köpte jag fryspåsar, och skulle frysa in maten i portioner.
-Då var maten borta. Min skål stod där, och det var 1/2 portion kvar. Jag hade lagat minst 4 stora portioner.

Självklart misstänkte jag Lina först. Jag vet vilka som smyger omkring här på helgerna, och det är henne jag litar minst på. Dessutom har jag haft färdiglagad mat i kylskåpet förut, som inte har försvunnit, men då var det med kött i. Lina är nämligen vegetarian.
Jag frågade först Linas kompis, och sedan Lina , om de hade sett något. Lina försvarade sej lite för mycket, jag ställde ju bara en fråga. Sedan försökte hon vara jättehjälpsam och förklara att om man inte fryser in maten direkt, så snor folk den. Till slut fick hon även det att låta som om det hela var mitt fel.

Nästa dag gick jag in i köket. Då hade Linas kompis (A) och dennas pojkvän (P) en liten diskussion:
P: Det fattar du väl att du måste säga.
A: Men, jag vet inte hur jag ska säga det.
P: Skit i om hon blir arg.
A: Men.. Jag vet inte..
P: Du måste ju säga till henne "Lina, du får ta och köpa ditt eget bröd, du kan ju inte sno mitt hela tiden!".

Nu är det bevisat. Lina är den som tar all mat. Vem skulle det annars vara? Medicinstudenten i andra korridoren, som är så rädd för människor att han inte går in i köket om någon är där...? I don't think so.

Ketchup

Ketchup och pasta hör helt enkelt ihop. Ketchup och friterat likaså. Men här ser österrikarna (och südtirolarna) snett på en om man har ketchup på makaronerna. Usch, vad äckligt! Det enda som duger till pasta är nämligen Tomatensugo (tomatsås) och till den friterade wienerschnitzeln med pommes har man lingonsylt.

Varför finns det ens ketchup i detta land, när två av de främsta användningsområdena försvinner? För pommes fritens skull (men inte om man har schnitzel till..) och för hamburgarna -något som aldrig lagas i de österrikiska studenthemsköken. Ändå står det ketchup i var och varannan kylskåpshylla. Jag frågar mej återigen varför?

Jo, för här gör de varma mackor (med ost, paprika, skinka, hela köret) i ugnen som de sedan äter med ketchup på. Eller, varför inte slänga på lite ketchup på den nybakta pizzan, i sann österrikisk anda. Närmare bestämt så tar de och lägger en klick ketchup på ena sidan av tallriken, och doppar smörgåsen eller pizzan i den röda härligheten.

Felix gör det goda godare. Ketchup är till för att göra maten godare, men österrikarna förstör den..

Ett litet rött brev

damp ner i brevlådan idag. Nej, det var inte det orangea pensionbrevet, utan det var årets julhälsning. Det är när den kommer som man vet att julen är nära. I år kom årsberättelsen från familjen Kjellqvist lite tidigare, men det var precis vad jag behövde!
För alla er som inte vet storyn: Varje år skickar familjen Kjellqvist ut ett rött brev, där man kan läsa hur det gångna året har sett ut i stora drag, och där man även önskas en god jul och ett gott nytt år.

Brevet ligger inte i ett kuvert, utan själva pappret (som allt står på) viks ihop på ett alldeles speciellt sätt, och adressen skrivs på utsidan. Första året brevet kom till Halna var jag lite fascinerad av den smarta idén, och jag lärde mej redan samma dag (genom noggranna studier av det röda brevet) att vika exakt likadant. -En kunskap som har imponerat en del jag har stött på sedan dess. Konfirmanderna på Skaga -06 tyckte minsann att det var lite häftigt att man inte behövde något kuvert för att skicka iväg ett brev på en sida. (OBS: Det får bara vara text på ena sidan av pappret)

Sedan har jag också fått många kramar från Japan, i brevform. Närmare bestämt från Sara, som studerar i Tokyo detta läsåret. (drömmande:) Jag önskar att jag också hade en sådan där fin, snirklig och alldeles personlig handstil.
Jaja, jag får väl vara nöjd med min, den är ju faktiskt läslig, till skillnad från vissa andras.. (OBS: pikvarning)

Annars har det faktiskt också hänt lite tråkiga saker. Det verkar som om Rasmus cykel har blivit stulen, och jag har blivit av med en massa mat. En utförligare historia om mysteriet med matens försvinnande kommer inom kort.

Den typiska köks-scenen

På min våning finns det en del lite speciella typer. Vi har den förvirrade sydtysken Berndt som aldrig har koll, men låtsas som om han alltid har det. Han tar varje tillfälle till social kontakt i akt, och så fort han får någon som helst respons börjar han dra en helkonstig historia som han har varit med om, och skryta med sina erfarenheter. Berndt ljuger tyvärr väldigt ofta. Och hur vet jag det? Jo, för han säger alltid: "Ohne Scheiß" (ungefär: Inget skitsnack, det är helt sant) och om en person säger det varje gång man för ett samtal (i detta fallet är det bara Berndt som pratar, så vi får väl säga man lyssnar eller snarare man försöker fly därifrån...) kan man lita på att han/hon ljuger.

Sedan finns det den överdrivet sociala vegetarianen Lina som alltid snor mat till höger och vänster. Hon tar den inte direkt ur kylskåpet, hon har mer finess än så. Gärningsmannen (kvinnan?) brukar inleda tjuveriet med en, tillsynes helt oskyldig, fråga (ofta full av entusiasm) som oundvikligt leder till mindre mat för offrets del.
"Men, oj, vad lagar du för spännande?!"
"Så du gör potatis i ugn igen?"
"Jag lagade samma grej förra veckan, men ditt luktar mycket godare, vad har du i egentligen?"
"Du tycker alltså att det blir bättre om man har lite chili i?"
"Va?! Är det paprika i woken? Vad intressant, jag har aldrig hört talas om något liknande!"

När dessa två sorters människor (den ena hungrar efter socialt sällskap, och den andra utnyttjar sina sociala förmågor till max) möts, blir det en win-win-situation. (+ att vi som är i närheten får oss ett gott skratt, eftersom allting blir precis som man har förutspått)

Idag utspelade sej den klassiska scenen:
(Det luktar konstigt i köket, Lina kommer in)
L: "Vad är det som luktar?"
(Hon kollar i ugnen)
L: "Det är ju Berndts mat, jag måste säga till honom!"
(Lina rusar ut ur köket, och kommer tillbaka med Berndt, de tar ut maten ur ugnen)
L: "Berndt, det kanske vore bättre om du värmde din mat direkt på en plåt i ugnen, istället för att värma den i en kastrull med plasthandtag som smälter i värmen.."
B: (försöker att låta övertygande) "Men hemma i Tyskland funkar det varje gång, ohne Scheiß! Jag kommer ihåg en gång, då.."
L: (enstusiastiskt) "Kan man verkligen äta de där rostade kastanjerna nu?!"
(och innan hon egentligen hunnit avsluta frågan har hon redan hunnit skala en kastanj, stoppa den i munnen och äta upp den)
Ja, och sedan stod de där; Berndt babblade (och kunde därför inte äta så mycket), och Lina mosade i sej så mycket föda hon bara kunde.

Wegen styr genitiv

-Och det vet jag! Har precis gjort köttfärssås, och slängde i lite rivna morötter för att det skulle se lite gladare ut. Michi (som är expert på att laga mat och alltid, genom sina konstiga blickar, kritiserar alla andra i köket) tittade snett på min mat.

"Ja, det är Fleischsauce, men det har blivit väldigt gult wegen der Karotten (pga morötterna)." sa jag.
"Jaha", nickade han tillbaka. (Det är alltså kill-Michi jag pratar om, inte tjej-Michi, som jag var på bio med en gång. Vi skiljer på dem här genom att säga die Michi eller der Michi; alltså genom att använda bestämd artikel i femininum eller maskulinum framför deras namn.*)

"Men, det heter ju wegen den Karotten!", tyckte Steffi, tjej-Michis lillasyster.
"Nej", sa jag "för wegen styr genitiv och inte dativ."

En kort förklaring:
Morötter=Karotten
Morötterna= die Karotten
-men pga prepositionen wegen
ändras den bestämda artikeln (die).
Steffi tyckte att det skulle vara dativ: den,
och jag kämpade för genitiv: der.**

Sedan engagerade sej halva köket i diskussionen, och Ellinor gick självklart segrande ur striden. Det känns skönt att man kan sin grammatik (i alla fall delar av den), framförallt när man kan glänsa lite över folk som har tyska som modersmål.

*,** Haha, bara för att Josef tråkar ut er med friluftsliv och konstiga termer tyckte jag att jag också minsann kunde skriva tråkiga, interna grejer, som ingen förstår ett ord av. Men jag gjorde det lite enklare.

Vanillekipferl

Igår bakade jag, Carina och Emma (eller på tyska: Carina, Emma und ich -eftersom det är ohövligt att säga "jag" först..) österrikiska julkakor: Vanillekipferl. De blev riktigt goda, vi kanske var färdiga vid 21.30-tiden, och sedan pratade vi med en kille från Equador (Chavier) och hans kompis från Spanien. De var riktigt trevliga. Man kanske borde lära känna dem lite bättre och åka och hälsa på i Granada i sommar.. Det vore inte dumt.

Efteråt satt jag och Emma på rummet (Emmas rum) och pratade. När vi började blir lite trötta kollade Emma på klockan: 02.49. VA?! Jag skulle chansat på 00.30.
Så vi pratade en timma till, och sen gick jag och lade mej. Carina hade (äntligen!) varit ute och festat och kom hem till rummet precis innan mej. Skönt att jag slapp väcka henne.

Gick upp för en och en halv timma sedan, och har letat på internet efter botet mot ljumskproblem. Jag har tyvärr skadat ljumsken på vänster sida. Internet gav inte direkt några svar. Om man googlar på "ljumskproblem" kommer det bara upp en massa artiklar om kända fotbollsspelare ("Zlatan tvingades gå av planen tidigt, pga ljumskproblem" "Anders Svensson missar spel.." "Tobias Linderoth är äntligen frisk efter..").
När jag väl har hittat något har de olika tipsen sagt helt skilda saker:
"Vila, inte stretcha ljumsken"
"Träna ljumsken och musklerna omkring, stretcha mycket."

Vad ska jag göra?

För femtielfte gången!

DET FINNS INGEN GEMENSAM LÅDA!

Nej, de har inte varit och knyckt mina bestick igen (förutom en av mina knivar, som har varit borta i över en vecka..) men de snor andra grejer -framförallt mat! Ok, att lite mjölk försvinner nån gång då och då, men lyssna på det här:

• 2 ägg
• 2 L mjölk
• 1 kiwi
• 1 yoghurt
• 1 hushållspappersrulle
• 2 disksvampar

Jag har pratat med de andra på våningen, och ingen har blivit av med lika mycket som jag! Idag när jag skulle dricka mjölk var det nya (som skulle vara helt fulla, oöppnade) mjölkpaketet bara halvfullt!

Nej, nu får det vara nog. Jag skrev en lapp och satte på kylskåpet. Buskapet löd ungefär såhär:

Sluta ta min mat! Jag är också en fattig student, och jag har inte råd att ge mat till alla andra. Om ni verkligen behöver något, kan ni bara fråga mej. Jag är ingen ond människa -jag har bara ont om pengar.
//Ellie, rum 212

Tyvärr skrev jag lappen på engelska, men jag har inte tillräckligt bra ordförråd för att vara arg på tyska... Man lär sej ju bara positiva ord i skolan. Det är först nu jag börjar lära mej ord som idiot, ful osv.
Men, jag använde inte några av de orden på min lapp! Den var vänlig, men bestämd.

(Sedan kanske jag ska påpeka att jag faktiskt inte har ont om pengar, men det blir ju lite dyrt om jag ska köpa massa ny mat hela tiden - så mamma och pappa: Ni behöver inte orora er! )

Hej svärmor!

Japp, detta inlägg är helt och hållet dedikerat till Anna. Jag fick nämligen ett tjusigt brev idag (och brevpappret var, om möjligt, ännu tjusigare) som var riktigt underhållande att läsa. Förutom den söta och sega Dumleklubban (en mycket glad överraskning!) innehöll brevet en hel del information, så nu är jag lite mer uppdaterad om vad som försiggår i Sverige (framförallt i trakterna kring, och i, Lidköping).

Men, brevet innehöll också en del frågor. Nu när jag tänker på det inser jag att min blogg inte har gett särskilt mycket information om vad jag egentligen gör här, eller hur jag trivs med det.

Jag studerar alltså tyska (grundkurs A och kanske B) på Göteborgs Universitet, men kursen är förlagd till Innsbruck Österrike.
Vi är totalt 15 svenskar i min klass, och 12 av dem bor på samma studenthem som jag.
De första 5 veckor ägnade vi oss åt grammatik, med Bengt (vår egen superhjälte från Gbg).
Nu har Bengt åkt tillbaka till Sverige och vi har istället litteraturkunskap (med Peter Giacomuzzi) och Kultur- och Landskunskap .
Om jag väljer att stanna här i ett helt år (då kommer jag hem i juni 2008) kommer det totalt bli 60 hp.
Den 5/11 har vi vår första tenta: grammatik.

Jag tycker tempot är lagom (både med grammatiken och med allt annat) men det är mycket att lära sej.. Sanningen är: Jag hänger med på det mesta, men är kanske lite för lat med själva banka-in-så-det-verkligen-sitter-inlärningen. -Men jag jobbar på det!
Sedan får vi löpande läxor med böcker vi ska läsa (die Verwandlung, Franz Kafka senast) eller texter vi ska skriva om.

Alla svenskar här är riktigt trevliga. Vi har kul ihop och gör grejer ihop, t.ex. lagar mat och går ut. Dessutom finns det en del riktigt trevliga österrikare, t.ex. Lukas (han som pratar svenska), Michi (hon jag gick på bio med), Steffi (Michis syster) och den andre Michi (kille från Südtirol). Chavier är också en glad prick! Han kommer från Equador och är hur skön som helst!

Sedan gör hockeyn allt mycket roligare. Det blir några få stunder i veckan då jag gör något jag verkligen kan. Ingen press, bara roligt. Sen är ju alla i laget supersnälla och stämningen är nästan alltid på topp.

Överhuvudtaget känns det bra här. Det känns skönt att göra sin egen grej, och inte känna att någon annan har beslutat detta för mej. Detta gör jag bara för min skull. Förhoppningsvis kommer jag bli betydligt bättre på att prata tyska, men jag gör också detta för att komma bort från allt och kanske hitta rätt väg helt på egen hand.

Hur framtiden ser ut? Ja, vidare studier innehåller den i alla fall. Vad för sorts studier? Well, that beats me..

Hur var det nu egentligen...?

För tre veckor sedan skulle jag och Michi se "König der Wellen" (den animerade filmen om pingvinen som surfar) på Cineplexx - 15 minuter ifrån studenthemmet.
Så blev det inte. Istället ska vi idag, tillsammans med Minna, se "SICKO" (Michael Moores nya film) på Metrokino - 5 minuter härifrån.
Vi gick alltså från rolig animerad barnfilm på dubbad tyska till en kritisk amerikansk dokumentärfilm. What?

Ellinor: "Jag vill gå på bio."
Michi: "Jag vill se König der Wellen. Ska vi gå tillsammans?"
Ellinor: "Onsdag?"
Michi: "OK."

Michi: "Har skola på onsdag."
Ellinor: "OK - nästa vecka?"
Michi: "Japp."

Michi: "Den går bara jättetidigt, och jag har skola varje dag."
Ellinor: "OK - kan vi se på SICKO istället då?"
Michi: "OK. nästa vecka?"

Michi: "Jag har glömt biobiljetterna hemma - hämtar dem i helgen. Nästa vecka?"
Ellinor: "OK."

Michi: "Jag kan bara på onsdag."
Ellinor: "Det går bra - kan jag ta med en kompis?"
Michi: "Jajamän!"
Ellinor: "Onsdag it is!"

Michi: "Den går inte på Cineplexx på onsdagar."
Ellinor: "Men du har väl bara biljetter till Cineplexx?"
Michi: "Ja, men det gör inget."

Precis, orka krångla...

Varje gång har det kommit något ivägen - men INTE ikväll! Ska dra iväg om 20 min!
Det roliga är att det alltid är Michi som har kommit på alla problem, och hon har börjat VARJE samtal med "Ellinor, ich muss dir etwas sagen." =Ellinor, det är något jag måste berätta för dej. Och VARJE gång har mitt hjärta hoppat till och trott att det har handlat om ett dödsbud! ..Men det är ju bara bio.

Kom på för en stund sen: "Nej, har inte köpt något godis!" Men sedan kom jag på vad filmen handlar om - man kanske inte vill sitta där och slänga i sej chips och choklad när man ser på den direkt!

Därför lever vi i ett panik-samhälle

Ja, allt är farligt nuförtiden. I alla fall om man vill tro Expressen och Aftonbladet. "Men SVT, dem kan man lita på." Det har jag alltid tänkt. Men vad hände igår? Jo, jag tittade lite på nyhetsrubrikerna på svt.se. (man måste ju hålla sej uppdaterad om vad som händer i världen.) Vad får jag se?

Städning kan ge astma

Ojojoj. Jag klickar på rubriken för att läsa artikeln. Om du städar en gång i veckan kan du få astma. Risken är störst när du använder rengöringsmedel och doftsprejer för luften. Va? Kan man få sjukdomar av onaturliga kemikalier? Lägg av! Tell me something I don't know..
Så nu är det inte bara kvällspressen som använder dåliga rubriker för att sprida skräck och tjäna pengar. Nu luras till och med public service.

På tal om städning: På min våning funkar det riktigt bra med det gemensamma köket. Det är faktiskt (som jag tidigare gissade på) Michi&Michi som håller koll, och är våningens egen städpatrull. "Vem är det som lämnat en tallrik här?" "Vem har lagat mat där?" Men stackarna på våning 3! Det såg ut som ett bombnedslag: gammal mat, odiskade saker överallt, skräp, smutisga golv, bänkar och spisar. Nej, så vi tog ett rejält tag (några svenskar) och städade köket. Men den smutsiga disken ställde vi bara undan i ett hörn. De ansvariga får diska själva!

Ikväll ska vi nämligen ha födelsedagsparty för Sara och Johan som fyller 20 på söndag och måndag. Sedan blir det utgång!

VINNARE I VECKANS TÄVLING:
Frågan var: "Vilken superkraft skulle du helst vilja ha?"
1. Stanna tiden
2. Flyga
..och på jumboplatsen (med 0 röster): Superstark.

Förra tävlingen (där mandarin, clemetin och apelsin tävlade om guldmedaljen) vanns av clemetin.