Dagen D

Imorgon gäller det.
Idag har jag pluggat en hel del, och blivit ännu mer medveten om de saker jag inte är 100%ig på (på vissa är jag lååååångt därifrån).

Dagen kändes så tråkigt, det obehagliga lugnet före stormen, ni vet. Så jag skojsade till det lite och köpte två julklappar på stan! Jag har faktiskt hittat en sak till Elin, och en till Johanna. Det är en chansning (tyvärr, men det fanns inga zebrarandiga..) som jag hoppas går hem.

Så: det blir julklappsbyte i år tjejer - länge sedan sist! Presenten får kosta högst 40 kronor.

Nu vet jag vad jag ska köpa till Linda och pappa, och Josef, Johanna och Elin är avklarade. Puh -inte så övedrivet många kvar!

Stresstålig..?

Ok, snart bara 2 dagar kvar till avrättningen, a.k.a. Bengts grammatikprov.
Ellinor: "Hur många rätt behöver man egentligen?"
Ellen: "Ja, 65% är ju standard för att få G."
Ellinor: "Gött, jag som bara vill klara det - 65% är ju a peace of cake!"

Vad händer sedan, kära läsare? Jo, ett mail från "Bengan" trillar ner i inkorgen:
"100% rätt på alla paradigmen gäller för godkänt"
I say:" WHAT?!"

Idag skrev jag och Emma ner alla paradigmen, samt adjektivets svaga och starka böjning + orden som styr adjektivets svaga böjning. Mer kan han inte begära. Kanske lite Junge-gruppen, eller lite prepositioner, men det ska jag nog klara hyfsat.

Nu har jag också insett vad jag ska akta mej för:

• att glömma ordet "worden" i långa passivumsatser
• att skriva har när det ska vara hade
• de lömska, svaga adjektivändelserna i plural
• att böja allt i tredje person singular (det låter bra i mitt huvud, men är inte rätt för fem öre..)
• att det heter wissen (inte weissen) och müssen (inte mussen)
• STARKA VERB (det är bara att känna sej fram och chansa, enligt Jenny)

Om jag bara följer punkterna, och använder min hjärna effektivt, kommer nog det mesta att gå vägen. Tyvärr är konjunktiv (om jag vore rik) det enda jag inte gått igenom än, och det måste jag också kunna... Men, för Ellinor (moi) är två dagar en evighet. För Carola är iochförsej en evighet bara "en kort sekund".. Jag tolkar det som att vi båda är lika orealistiska.

Upp som en sol..

..och ner som en pannkaka.

Det kändes ju så bra! Men idag blev jag återigen påmind om att jag inte alls har blivit frisk igen. En småjobbig förkylning har följt mej, och idag visade den att jag minsann inte var fit for fight.

Under Red Angels hemmamatch blev jag alltså en "Zuschauer" (åskådare) istället för en medlem av "die erste Linie" (första femman).
Men, nästan hela första femman var sjuk, samt en av våra bästa forwards och en av kämpa-och-slit-backarna (som vi för övrigt bara har tre av..). Jag var alltså långt ifrån ensam.

För motståndet stor Klagenfurt, det obesegrade laget som egentligen hör hemma i internationella ligan EWHL, men som spelar i vår liga för att ekonomin tydligen inte gick ihop sej förra säsongen.
9-1 vann de med. Deras "sämsta" resultat hittills är vinst med ynka 7-2. 9-1 snor åt sej en god andraplats.
Jag tyckte att de röda änglarna kämpade på bra. De var ju bara 2 femmor, och många av de tongivande spelarna var höga på host-medicin och inte i närheten av isen.

Åter en jobbig dag alltså. Det enda jag har fått gjort är att jag har städat rummet. Det fanns inte särskilt mycket att städa, men jag ordnade om i garderoben, och det nya systemet slår det gamla med hästlängder! ..Fast det är npg bara en tidsfråga innan jag återgår till det gamla vanliga: kaos och kläder överallt.
-Vi får se.

Godnatt, godnatt...

..sov gott, sov gott
imorgon ska vi vakna till en - härlig ny dag

godnatt, godnatt

sov gott, sov gott,

och vet att Gud har lovat vaka - över oss

Ikväll blev det mycket nostalgi när 8 av svenskarna gick på grekisk restaurang och bl.a. pratade om barnprogram. Kommer ni ihåg?

Mannen som målade på filen
Ebba och Didrik

Fem fyror är fler än fyra elefanter

Anders Lundin och kompisen som sjöng sånger

Tippen

Dårfinkar och dönickar
Björnes Magasin (självklart med riktiga Björne!)

Lillstrumpa och Syster Yster

...Tyvärr kan jag inte erinra mej om precis alla program som dök upp i våra huvuden under kvällen, men mysigt var det! Jag kom in så i stämningen att jag sjöng den lilla godnattsången (se ovan) sedan när vi kom hem och skulle gå till våra rum. "Ellinor, hon är konstig, hon" kunde jag se i de andra svenskarnas ansiktsuttryck. Ja, då är jag väl det, och det trivs jag så bra med!

Min fråga till er kära läsare är: Vilket är det absolut bästa barnprogramet genom tiderna?!

På gång igen -och sugen på att rädda världen!!!

Så, nu har jag njutit av 100 sidor Harry Potter på tyska, och pratat ut med Andreas. Han är bara så otroligt vettig, förstående, rolig, genomtänkt: ja, allt. Jag har redan tipsat om honom i ett tidgare inlägg, och jag står fast vid att Andreas är årets kap 2008 -så åk hit till Innsbruck och ta honom redan nu!

När jag är på topp snurrar tankarna omkring okontrollerat i mitt huvud. (Typiskt att man är uppe i varv när man ska gå och lägga sej..) Den senaste timmen har min huvudbry handlat om de där knepiga växthusgaserna.
Någonstans fanns det en röst som sa till mej "Bov nummer 1: köttproduktionen, Bov nummer 2: flyget" Jag googlade helt enkelt, och hittade sidan klimatfakta.com:

Honoured jury, I hereby present to you:

Exhibit A:
"Världens köttproduktion generar mer utsläpp av växthusgaser än världens transporter."

Exhibit B:
"En enda Thailandresa med flyg utgör en tredjedel av en typisk svensks årliga koldioxidutsläpp. Är du en flitig flygresenär kan du göra en stor skillnad genom att ändra dina resvanor."

Sedan måste jag påpeka att jag inte kollat upp mina källor 100%igt, och att jag inte har kollat med fler källor. Resultaten är lite chockerande, men inte alls otroliga. Mitt sista bevis i målet människan vs moder jord kommer nog röra upp mer tankar:

Exhibit C:
"/.../grönsaker som orsakar de värsta utsläppen:

• /.../Odlat i växthus: de flesta salladsblad, holländska och svenska tomater, holländska paprikor, svenska gurkor."

Dessutom stod det också att man skulle lägga märke till "att de lokalt odlade morötterna orsakar 1800 gånger mindre utsläpp än den lokalt, men i växthus, odlade salladen!" och från tabellen kunde man även utläsa att den lokalt, växthusodlade, salladen genererar 35 gånger så mycket utsläpp som bananer från Centralamerika.
-Sedan vet man ju iochförsej inte hur arbetsförhållandena är på bananplantagen i Centralamerika, och hur det är med giftbesprutning. Denna undersökning tar ju bara utsläppen av växthusgaser i hänsyn.

Men det tål verkligen att tänkas på... -Man tror att allt blir bättre om man börjar cykla till jobbet. Nej, ät vegetariskt en gång i veckan; köp inte bara lokala grönsaker och fruker -utan tänkt på hur de har blivit odlade; och sist, men inte minst: Åk tåg och inte flyg!

Jag vet, jag kommer flyga hem över jul, och flyga tillbaka. Jag äter mycket sallad, och jag är inte vegetarian. Jag jobbar på det.
Har faktiskt bara köpt köttprodukter 6 gånger under min vistelse i Innsbruck. Det blir ju faktiskt mindre än 1 gång/vecka om man räknar på det!

Ynk, ynk

Ja, för idag är det synd om mej.

Ingen ork, ingen vilja, absolut inget är roligt. Just det: den negativa spiralen går bara nedåt och nedåt. Men, det gör inget, för sedan kommer den ju bara att gå uppåt!

Idag har jag slösurfat, och kollat på Harry Potter 1 och 2 på tyska + mosat i mej ohälsosamma mängder choklad. Och ingen, ingen, kan hindra mej från mitt självömkande. -Ingen.
Har gjort upp en "plugg-plan" för imorgon, så då blir det lite mer fart. Dessutom måste jag städa rummet lite, det räcker inte med att Putzfrau kommer var 14:e dag...

Nej, nu hinner jag inte skriva mer. Harry Potter und die Heiligtümer des Todes väntar!

(Av någon anledning tror jag att jag har gått upp i vikt återigen.. hmmm.. "Bra!" säger Josef "Hoppsan!" säger jag..)

Något man inte kan sätta fingret på...

Då har man varit i Innsbruck i två månader. Hittills har jag fått många frågor om hur jag trivs, om jag har fått några nya kompisar, och om de i hockeylaget är schyssta.
"Jo, Innsbruck är en trevlig stad."
"Alla är väldigt snälla och hjälpsamma."
"De i hockeylaget är supertrevliga."

I två månader har jag gått omkring och varit lite halvnöjd. Allting kan inte stämma direkt. Saker och ting tar tid. I två månader har jag väntat.
Folket är trevliga, staden är trevlig, laget är trevligt - det har ju bara varit en tidsfråga innan allting verkligen skulle lossna. Och anledningen till att det har gått lite segt är ju pga språket, men när väl språket kommer igång lite mer - DÅ kommer det verkligen allt att sätta igång på riktigt..

-Ja, detta är vad jag har tänkt.
Men: Nu har jag börjat att ändra mej.

Vilka mål (och förväntningar) hade jag med min vistelse i Innsbruck?

1. Prata mycket tyska
2. Få nya kompisar (huvudsakligen folks om pratar tyska)
3. Klara tentorna
4. Lära mej något under lektionerna
5. Spela ishockey

Vilka förväntningar har infriats?

1. Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
2. Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
3. Kanske: Det återstår att se, men jag är inte särskilt orolig.
4. Ja: Lektionerna med Peter är oerhört intressanta, men ruskigt sega. Landeskunde med Sabine, däremot, är hur tråkigt som helst!
5. Kanske: Om man räknar 1 isträning/vecka med halva laget, 1 fysträning med en femtedel av laget, och 1 match med en korkad tränare...? Allt till det facila priset av 200€ för en säsong!

Känner ni ironin (eller ska jag säga min besvikelse) flöda?

Ok, ok: Idag är jag negativ. Mer än vanligt (men, vänta.. jag brukar ju aldrig var negativ... hmm..)

Alla svenskar är också snälla, och en del är verkligen riktigt goa (Emma, Julia, Jenny och Minna-ta åt er!!! Rasmus: Du är också med på ett hörn!) -men jag kom ju hit för tyskan. Och oavsett hur underbara mina nya svenska kompisar här är kan de inte slå Olivia, Josef, Carlströmmarna, Simon, Fredrik och framförallt inte mamma och pappa.
Nej, jag längtar faktiskt inte hem mycket alls. Jag är "ganska nöjd" här, men jag har kommit på att det inte räcker! Antingen ska jag vara helnöjd, eller så ska jag åtminstone lära mej en massa tyska. Jag har insett att jag vill att Innsbruck-upplevelsen ska berika mitt liv. Jag har börjat tänka logiskt: Om Innsbruck inte ger mej det jag vill kan jag ju lika gärna vara hemma i Halna.

Här är det smått omöjligt att få nya (österrikiska) kompisar. Österrikiska studenter åker hem VARJE helg och VARJE ledig dag. Här i Innsbruck pluggar, äter och sover de. Lever sitt liv gör de hemma med sina gamla kompisar.

Michi har varit glädjeämnet hittills, men hon sticker på praktik i sin hemstad om 2 veckor-och är borta till juni...
Chavier är en skön kille, men han kan bara engelska.
Maria verkar trevlig (och hon åker inte hem så ofta), men hon pluggar heltid och har ett jobb.

Räddningen kan komma om...
...jag kommer Michis lillasyster Steffi närmare - vi kanske kan börja umgås..?
...jag blir bättre kompis med Nicki i ishockeylaget - hon verkar ruskigt trevlig.
...Carina (min rumskopmis) får mer tid över att umgås när hennes dissektionskurs slutar i januari.
...jag kommer bra överens med Gabriele, min blivande tandemkompis*, som jag ska träffa nästa vecka.

-Only time can tell..

Bli inte oroliga: Jag är inte ledsen, jag funderar bara väldigt mycket över vad jag gör här, och vad jag verkligen vill göra. Det är skönt att kunna vara lite negativ ibland, och få ur sej sina tankar. Och nu när jag skrivit ner några av dem kanske det blir lite mer ordning i mitt huvud.
Så fort jag kommer fram till något lovar jag att meddela det direkt.

*Tandemkompis=Man skriver i en lapp "Jag talar flytande svenska, och vill lära mej tyska" och man får en e-mailadress till en person som "talar flytande tyska, och vill lära sej svenska". Sedan får man själv ta kontakt och bestämma träff. Under träffarna kan t.ex. man prata halva tiden tyska med varandra, och halva tiden svenska.