Alla dessa underbara människor!

Jag har jobbat som lärarvikarie lite grann. Det är ett omväxlande och spännande arbete, och oftast är lärarkollegorna mer intressanta än eleverna!

En jätteintressant person är t.ex. "Stig". Stig är hur skön som helst! Vi retar varandra så fort vi kan. Hans humor är klockren och hans skrivbord är ingen arbetsplats, det är ett slagfält! Och nu har jag vikarierat för honom några gånger. Varje gång jag tar hans lektioner känner jag mej lite extra pressad, eftersom han bara måste vara världens bästa lärare! Jag har sett några av hans prov och de är jättebra! En fråga formulerade han ungefär såhär: "Hur och varför rör sig kontinentalplattorna? Förklara nu enkelt och tydligt så att Stig förstår.

När jag skulle vicka för honom en lite längre period skickade jag ett mejl till Stig, eftersom han hade bett mej skicka ett förslag på en tid då vi kunde ses och lägga upp vilka lektioner jag skulle ha och hur de skulle genomföras. (okej, nu låter det som att jag är jättedelaktig i lektionsplaneringen, vilket är helt fel. Vi skulle helt enkelt träffas och han skulle förklara för mej hur han hade tänkt sej det hela, och sedan hoppas att budskapet har gått fram..)
Jag skrev mejlet. Jag påpekade bland annat att mejladressen till Stig på skolans hemsida var felaktig. Det blev ett lite skämtsamt mejl. Rubriken var klockren "Dejt med Ellinor".
"Haha", tänkte jag. "Nu kommer Stig skratta gott när han ser rubriken" ..men.. i sista stund ändrade jag mej och skrev "Möte med Ellinor" istället. Jag fegade ur.

Sedan läste jag svaret:
"Möte med Ellinor.... Det låter det....
Det blir skitbra på måndag. /.../ Det är förresten skitbra att mejllänken till mig inte funkar. Jag får en miljonmiljard mejl ändå.
Jag har lagt lektionsplaneringen på mitt välstädade skrivbord. Typ i mitten. Du kan säkert inte missa den.
*Initialer* :)"

Tusan! Han är alltid strået vassare! Jag skulle skrivit "dejt"..

Jullovet

Under julledigheten har jag och Josef åkt fram och tillbaka mellan Halna och Lidköping sisådär 1000 gånger. Men det har varit jättetrevligt ändå och inte särskilt stressigt, eftersom vi har gjort ingenting.

Men, det har blivit lite utflykter med familjen Olsson i Halna. Varför? Jo, min tvillingbror Fredrik har en ny flickvän som heter Jenny och då måste man ju visa henne allt som finns att se i Halnatrakten. Jag har inte tänkt på att vi flängt omkring så mycket med Jenny förrän Josef sa det: "Ellinor, har du tänkt på att Jenny måste tro att din familj alltid gör saker tillsammans. Och det stämmer ju inte alls." Japp! Min familj gör faktiskt sällan saker tillsammans, kanske för att vi är tillsammans hela familjen max 1-2 gånger om året.

Så nu tror Jenny att vi alltid är hurtiga, har nybakade kakor i alla skåp i köket, att vi åker på äventyr tillsammans varje söndag och att mina föräldrar är superduktiga på att organisera små utflykter för hela familjen. Ojojoj, vad fel hon har. Stackars, vilseledda flicka..

Men det har varit supertrevligt nu under julen. Jag kommer sakna det sedan när Jenny blir en naturlig del i familjen och mamma släpper pressen. Då blir det back to business as usual. Alltså ingenting. Det som jag och Josef gör så bra. Och det som Olssonar gör bäst!

Här kommer lite Halna-bilder signerade Josef Kjellqvist:

En favorit

Under jullovet har det blivit en del kortspelande och då passade Josef på att påminna mej om ett favorit-citat. Det handlar om hur man hanterar korten innan man börjar spela, och då är ju syftet att korten ska blandas så bra som möjligt. Självklart är det den underbare David Kjellqvist som har yttrat dessa ord:

"Så kan du inte blanda, korten byter ju bara plats!"

Julshopping

Halloj!
Idag ska jag och mamma åka till Skövde och julhandla lite grann. Själv har jag köpt de flesta julklapparna redan, men det är ju mysigt att handla lite.

Som ni kanske redan märkt har jag ändrat min profil här i sidan och lagt till en bild. Den är från hösten -05 då vi var i Litauen med skolan, så den är inte helt ny.. men jag tycker att det är en toppenbild, eftersom den känns helt "jag". Fotografen är den helt underbara Johanna Sandberg!

Dikesromantik à la Tom Falk

Halva grejen med att ha en blogg är att läsa kommentarerna som folk skriver till inläggen och diskussionerna som uppstår. En del kommentarer har ingenting med mina inlägg att göra, men de är roliga ändå! Så, om jag skulle vara en amerikan skulle jag nog uttrycka mej såhär: I'm really blessed to have so many great friends! (lägg till lite "you know, like, uhm.. like, you know" om du vill krydda lite extra)

Här kommer en kommentar, skriven av en av mina trogna läsare, som helt klart är värd ett eget inlägg.

Dikesromantik à la Tom Falk

Det var en gång för länge sedan en liten flicka, vi kan kalla henne för Syltan*, Syltan bodde i ett exotiskt land som hette Schweiz.
Syltan kände sig väldigt ensam och ledsen, hon frös men hade inte tillräckligt med pengar för att köpa svavelstickor så Syltan fick gå till den lokala krogen för att köpa sig en kopp kaffe.
Syltan skulle precis gå ut i ösregnet igen när en blixt slog ned i byggnaden tvärs över gatan, i samma sekund öppnade sig dörren och där stod den stiligaste karl Syltan någonsin hade sett, vi kan kalla honom Sven-O**. Syltan blev tvungen att sätta sig ned, i hennes huvud ekade det - "explendido, magnifico, honom ska jag ha".
Syltan såg med andakt på när Sven-O åt sin chaffis-lunch. När Sven-O reste på sig, betalade och gick ut till sin 24-meters svenskregistrerade lastbil så insåg Syltan att det var nu eller aldrig. Hon sprang ut och startade sin Volkswagen Bubbla*** och drog ut på autobahn, hon var snart ikapp Sven-O som var en rättskaffens man och följde hastighetsbegränsningen. Syltan körde om Sven-O, svängde tvärt in framför honom, drog i handbromsen och bilen rullade av vägen och stannade rykandes i diket.
Sven-O handlade instinktivt, parkerade på vägrenen, rusade fram till Syltans bil, slet upp dörren, lyfte upp Syltan i sin famn.
I samma ögonblick som Sven-O såg Syltan i ögonen upphörde regnet, solen sprack igenom de täta molnen och det hördes kyrkklockor som ekade över nejden.
Sven-O sa - "wie geht es kleines hübsches mädchen, varför kör du inte bilen på vägen som de andra tjurarna... jag menar..."
Sven-O reste på sig, gick iväg med Syltan, i sin starka famn, mot solnedgången.

Vad jag vet så håller Sven-O fortfarande Syltan i sin famn, någonstans i ett civiliserat land och ibland tänker Sven-O för sig själv - "Vad hade väl jag varit idag om denna kvinna hade kunnat köra bil?"

Tack, Tom!

*Min mamma Silvia kallades för Syltan på sitt förra jobb, där hon jobbade med Tom

** Tom har kallat min pappa för Sven-O i alla kommentarer han har skrivit på min blogg

***Sorry Tom, men du hade tyvärr fel på bilen! Ingen Renau CV-2 inte!

Internt skämt

För några veckor sedan satt jag, mamma och pappa och såg på tv. Eftersom vi är lata och sitter kvar framför tv:n under reklampausen fick vi se reklam för bl.a. "Bonde söker fru".

Mamma: Jag förstår mej inte på det där programmet. Hur ska man kunna hitta en partner via ett tv-program?!
Ellinor: Tja.. det är väl precis samma sak som folk som hittar någon via en kontaktannons eller på internet..
Pappa: ..eller i ett dike nånstans!

När jag sedan åkte bil med två herrar diskuterade de just ovannämnda program. Och de var så manliga att de inte kunde säga ordet homosexuell. Det blev mer: "och så har de en sån där.. sån där.. Tänk att visa hela sin, ja, du vet.. att man är. En riktig.. hom.. för alla! En sån där.. du vet!" För de var riktiga karlar! De intressantaste samtalsämnena de kunde hitta på handlade om toalettbesök. Dagens roligaste var när GPS:en inte var uppdaterad, så det såg ut som bilen åkte mitt i skogen istället för på vägen och det de störde sej mest på i hela, vida världen var att bilen tjöt när man åkte utan bältet fastspänt.

Man 1: Åh fy fan, jag hatar det där jävla pipet! Helvete!
Man 2: Ja, ska det va så jävla svårt att stänga av skiten?!
Öhh.. genom att ta på sej säkerhetsbältet, kanske..?

Om en sisådär 20 minuter..

..kan jag ta och öppna lucka nummer 6 på min choklad-adventskalender, en kalender (inte bara min, utan choklad-adventskalendrar i allmänhet) som väcker mycket känslor. Frågan är:
-Är chokladen i en chokladadventskalender verkligen god? ..och
-Går det verkligen att stå emot och bara öppna en lucka per dag fram till julafton (oavsett om man ens gillar chokladen eller inte..)?