Friluftsliv: Special Edition 1

Friluftare är konstiga, det konstaterade vi för länge sedan. Att det är smittsamt vet vi också. Så smittsamt att man nu kan avslöja att jag håller på att bli lite friluftig när man kollar innehållet i min kamera.*

Därför (och dels för att jag saknar alla mina friluftspolare som är borta till på söndag) kommer jag nu lägga upp en bild från min kamera. Förutom bilden kommer det även finnas en fråga, en fråga som bara en sann friluftare kan svara på.

Denna bild är inte direkt rent "friluftig", utan har snarare inriktningen "trähantverk":

'

Hur stor är vrilen?

*Ellinor sitter en helt vanlig dag i bussen påväg hem. Hon tittar ut genom fönstret och det första hon tänker är "Oj, en stor vril. Coolt". Sedan tar hon direkt fram kameran och tar ett kort. -Varför??? För att friluftares intressen sätter sej djupt och omedvetet.

Det var först när jag tömde kameran, en månad senare, som jag insåg vad jag hade gjort. "Vad är det här för bild?"... "Har jag tagit den?" .."Oj, en stor vril. Coolt!" .."Wait a minute.. flashback! Jag har tagit den."

Giftastankar?

Idag gjorde jag ett test på facebook. Och detta test var, precis som alla andra test på facebook, jätteseriöst. Efter 5 knasiga frågor och 3 sekunder kunde experterna fastslå att jag kommer gifta mej den 7:e mars 2011. Fantastiskt. Jag har alltid drömt om att gifta mej en kall, tråkig måndag.

Varför gjorde jag detta test? Lite för att det fina rosa hjärtat som var bredvid testet såg väldigt inbjudande ut. Och lite (bara liiite) för att jag saknar honom. Egentligen ska jag vara glad som inte hört något från Josef på 11 dagar, det betyder ju att allt går bra på färden. Friluftare hör verkligen inte av sej i onödan.

Men, vad möttes jag av när jag hämtade posten idag??? Jo, en spretig handstil. En fruktansvärt oläsligt spretig handstil. Och gissa om jag älskar den handstilen!* Jag blev så till mej att jag läste vykortet en 3-4 gånger på raken! Sedan åkte jag till Skövde och skrev tenta, och när jag kom hem igen läste jag det en gång till. Och sedan insåg jag "Jag har inte vänt och kollat på framsidan. På själva vykortet.."

Det är absolut inget julkort.
Det är helt klart ett kärlekskort.
För kärleken är röd. Och full med blommor.
Och söta små flickor i tomteluvor. Så det så.

*Okej, jag avskyr den handstilen, det har tagit mej år att tyda den.. Men nu har jag kommit på: att ha en pojkvän som skriver ruskigt fult är ganska bra. För vykort kan alla läsa. Men Josefs vykort kan bara jag läsa. Så det blir alltid privat!

EU-valet

Har ni hört ett citat som går ut på att "tiden är helt rättvis, alla människor har 24 timmar på ett dygn". -Bullshit.
Vi har lika mycket tid, men resurserna, som faktiskt hjälper oss att ta till vara på tiden på olika sätt, är väldigt orättvist fördelade.

Låt mej ge er ett exempel:
Om jag ska ta mej till Stockholm åker jag tåg. Det tar 3,5 timme och de 400 kronorna det kostar mej har jag, som student, jobbat (alltså: pluggat) 10 timmar för att få ihop.
Bill Gates tjänar mellan 250-300 USdollar/sekund. När han har jobbat sina 10 timmar har han fått ihop ca 72 miljoner svenska kronor. För dem kan han hinna en bra bit längre, med ett ganska schysstare färdmedel, än vad jag gör på 210 min i ett skramlande InterCity-tåg.
Så, hur tusan kan man säga att tiden är rättvis?
(Nu menar jag självklart inte att jag ska bli jämförd med Bill Gates och att det vore orättvist att han tjänar mer än vad jag gör. Det jag menar är att tiden är inte rättvis, för det finns mer faktorer att räkna in än bara tiden. Vi har helt enkelt olika förutsättningar.)

Men, en sak här i världen är rättivs. Oavsett hur klyschigt det är så är det sant: "En människa, en röst."

Idag fick jag mitt röstkort till EU-valet. Jag tänker rösta, för det är viktigt.
Jag är trött på alla ursäkter från folk som inte tror att EU påverkar dem och från folk som inte vill ha något med EU att göra.

Valdeltagandet kommer bli rekordlågt. Varje röst kommer betyda mer än någonsin. Och om du är en EU-motståndare, ja då är det ännu viktigare att just du röstar. För då kan du rösta på en politiker som kan ta upp det som du verkligen vill att EU ska jobba med egentligen.

Jag är bortrest helgen för valet och kommer kanske inte komma hem i tid för att rösta den 7:e juni. För att vara på den säkra sidan tänker jag förtidsrösta. Det finns lösningar för alla.
Anna: Du vet väl om att man kan rösta från utlandet?

Jag hoppas att alla som läser min blogg tänker rösta.
Och att ni någon gång kommer tjäna mer än Bill Gates, så tiden blir oändligt mycket längre.

Sharing, telling

Saker att berätta, saker att dela med sej av. Det har jag och därför tänker jag nog fortsätta med bloggen lite till.

Just nu är det så mycket röra (engelskatenta imorgon!) i mitt huvud att jag inte kan strukturera det hela till ett särskilt givande inlägg. Men, jag ska ändå försöka dela med mej av vad som pågår i mitt liv: planer inför framtiden.

Allting har kommit som en stor bomb på en gång. Jag letar lägenhet för mej och Josef. Och Josef letar också lägenhet. Jag trodde att vi var inne på samma spår, men det är vi inte. Och det ställer till problem. Hur ska vi kunna flytta ihop om vi inte kan bestämma oss för vilken sorts lägenhet vi vill ha? Tidigare idag kändes det hopplöst. Det kändes som om vi var sura på varandra, bara för att vi ville samma sak, men med olika vägar dit.
Vad vi vill ha? En 2:a eller 3:a på lagom avstånd från universitetet, centrum och blivande vänner, en lägenhet som vi kan göra till vår egen.
Hur ska vi komma dit? Flytta till studentgettot nummer 1, säger jag, och byta upp oss efterhand. När vi känner staden, har samlat ihop mer köpoäng och har cykelavstånd till varenda lägenhetsvisning. Det är min åsikt. Josef tycker annorlunda: Skaffa en lägenhet i ett "bra område" direkt och hoppas på att just den är drömlägenheten.

Men vi har ju samma mål, egentligen. Han ringde tidigare idag och sa "Det känns så knepigt. För det känns som om jag är sur på dej, men det är jag ju inte." Och det är han inte. Och jag är inte sur på honom. Oavsett vilken väg vi tar kommer vi få bo tillsammans, och det är ju det viktigaste.

Okej, om jag går ifrån allt romantiskt dravel, så kan jag också passa på att berätta att augusti kommer bli stressat som as för min del (flytt? SÅM? paddla?). Har inte Håkan skrivit en låt som heter Augusti i helvete? Så kommer det bli. Ge mej mer tid!

Tjuvlyssning a la Josef K

Hur konsekvent är man om man i ena sekunden praktiskt taget lägger ned bloggen och i nästa skriver ett nytt inlägg? Tja, det får vi diskutera någon annan gång.
Jag vill bara sprida till mina läsare att min älskade Josef har gjort en tjuvlyssning. Klicka på länken och njut av kommentarer från goa Skövdetjejer.

To blog or not to blog

Bloggen startade jag i Innsbruck. Den var en smidig länk till alla därhemma. Sedan fick den vara kvar, och jag har skrivit då och då och delat med mej av saker jag har gjort och funderingar jag har haft.

Men, nu när jag tänker efter fyller den ingen funktion. Och inspirationen är borta.
Den är bara en av alla bloggar som finns där ute.

• 20% av alla bloggar skrivs av morsor med för mycket fritid och för lite att skriva om
• 20% av alla bloggar skrivs av morsor med för mycket fritid och för mycket pyssel/inredning att skriva om
• 20% av alla bloggar skrivs av tjejer i åldrarna 14-20, som bara skriver "Nu var jag hos min pojkvän, åh vad han är söt! Puss på dej älskling" och "Idag ska jag på spinning och sedan ska jag äta sallad!"
  (i denna grupp kan man även hitta kids som bara delar med sej av att livet är skit och att alla kompisar är dumma i huvudet..)
• 20% av alla bloggar skrivs av tjejer som bara kan skriva orden "Dagens outfit" och "Vill ha!"
• Övriga bloggar handlar om lite diverse, bl.a. om saker från kategorierna ovan, och det finns till och med dem som är läsvärda.

Vart passar min blogg in?
Jag vet inte, för det är nog slut med den på ett tag nu.

Vi ses på telefonen eller i verkligheten. Där trivs jag bäst för tillfället.

Sjöviks förbannelse?

I helgen var jag på kurs på Sjöviks folkhögskola. Paddelkurs. Så nu har man blivit pro. Och magsjuk.
Någon som känner igen detta?

Tidigare har jag nämnt att friluftare har en egen humor. Och kanske är det så att de har ett alldeles eget, unikt immunförsvar också. För varje gång de har kurs blir någon deltagare sjuk.

En föredetta sjöviksfriluftare sa till mej att hemligheten ligger i vattnet. Kan det vara så att man blir sjuk av vattnet där om man inte är van att dricka det? Kanske. Med tanke på hur kasst jag har mått i dag och igår tänker jag inte ta några risker, dvs, jag kommer aldrig någonsin dricka Bäsingens vatten igen..