Varför är allt omvänt i den här staden?

Vi svenskar har pratat om det många gånger: Folket i den här staden är oftast väldigt hjälpsamma, undantagen är de som jobbar inom serviceyrken. Helt bakvänt.

Idag fick jag ytterligare bevis för det. Jag köpte en cykellampa på Baumarkt för 15€, och när jag kom hem och packade upp den var den sprucken i plasten på ena sidan. Jag åkte direkt tillbaka med den, och fick ett tillgodokvitto och skulle bara hämta en likadan lampa. Men tror ni inte lampan som jag ville ha var SLUT?! Självklart har Innsbrucks största byggvaruhus inte något lager (va?!) och att det skulle komma nya lampor någon gång i nästa vecka var ju bara en helt urlöjlig idé från min sida. Nej, sörru: här får man in cykellampor en gång om året, och när de är slut så är de slut!

Jag frågar killen (som verkade ha IQ 60, men ändå dumförklarade mej stup i kvarten), som säger "Hepp, då får du väl ta en annan lampa då." "Men jag vill ju ha den här lampan - annars hade jag inte köpt den från början!" Jag vill inte ha en lampa med batterier, jag vill ha en sån där lampa man bara laddar genom att snurra på en spak i 30 sekunder innan man ger sej iväg. Ska det vara så svårt?!

Till slut hämtade jag en annan lampa, som man kunde ladda genom vägguttaget. Den kostade lika mycket, men när jag kom fram till kassan visade det sej att den var 5€ dyrare. Idioterna klarar inte ens av att hänga grejerna (och prislapparna) på rätt ställe. Jag vägrade att betala mer pengar och krävde pengarna tillbaka. Sedan åkte jag till Bauhaus (ett annat stort byggvaruhus) och där sålde de ALLT (sadlar, däck, reflexer, bakljus) UTOM framljus. Vad i hel...-a fridens namn?

Sista utvägen var den dyra proffscykelaffären nära studenthemmet. Där köpte jag fram- och bakljus för 19€, men de måste ha batterier (AA + AAA) för att fungera. Som tur är har jag batteriladdare (tack mamma!). Men där var de i alla fall riktigt hjälpsamma, till skillnad från alla andra idiotiska försäljare/kassörskor/informatörer/you name it i den här staden.
En annan grej som är dålig med det här är att hela dagen har gått åt till det, så nu har jag inte fixat ett nytt lösenord - bilderna får vänta till på måndag...
Det enda positiva är att jag har hittat en billig mataffär som ligger nära där jag bor.

Skit och sekter

Usch - varje gång man ska göra något vid datorn blir det ett helt projekt. Har försökt att lägga upp bilder de två senaste dagarna, men det har inte fungerat överhuvudtaget. Idag tänkte jag använda skolans datorer för att fixa en lite lättsammare blogg (det är ju inte särskilt roligt när man möts av ett ton text direkt när man öppnar sidan..) - men lösenordet funkade inte!

På studenthemmet är internetförbindningen skit, rent ut sagt, och på skolans datorer kommer jag inte in! Blä, får fixa det imorgon istället. Kan redan nu skvallra om att det blir bilder från den hemliga sekt-träffen vi var på i måndags. Det var självklart terroristledaren Bengan himself som väntade på oss utanför och ledde ner oss i källaren till det hemliga insidermötet.
-Ni får hela storyn (och bilder) imorgon.

En outtalad respekt

Jag har ännu inte skrivit särskilt mycket om min rumskamrat. Hon heter Carina, är 20 år gammal och studerar medicin. Det känns väldigt bra att bo med henne. Hon är väldigt trevlig, men samtidigt är hon inte alls för trevlig och inställssam som andra här kan vara. De andra brukar säga "Men varför pluggar du tyska, du som redan pratar så bra?" Hallå! Det är ju bara att erkänna: Jag pratar inte alls som en infödd, och jag kan överhuvudtaget inte uttrycka allt jag vill.
Att bara "prata bra" (alltså: göra sej förstådd) räcker inte för mej. Jag vill verkligen kunna prata med ett flyt - inte tänka efter, bara prata (ungefär som min svenska alltså - inte tänka efter, bara prata..).

Carina är helt ärlig. Hon påpekar alla fel, till och med när jag säger saker som är korrekta, men som folk vanligen inte säger. "Så står det bara i alla böcker. Använd det här uttrycket istället!" En del andra svenskar har sagt att de skulla tycka det var jobbigt om deras rumskompis påpekade alla fel hela tiden, men jag tycker det är skönt. Jag lär mej saker av henne.

Det finns liksom en outtalad respekt. Vi säger alltid till varann vart vi ska gå, och när jag kommer hem sent gör jag allt för att inte väcka henne, och när hon går upp tidigt är hon tyst som en mus.

Beviset för min teori har jag fått genom: toarullarna. "Huh?" tänker ni nu, men det är faktiskt ganska enkelt:
När Carina kom till Rössl (studenthemmet) hade jag redan bott här ett tag, så det var min toarulle som satt i toarullshållaren (finns det något annat namn..?). När pappret sedan började ta slut tog jag och lade en ny rulle precis bredvid toaletten (fullt synlig) men när hon bytte tog hon en egen rulle och lät min ligga kvar. När sedan rulle nummer två behövde bytas ut, då tog hon min rulle.
Vi bor ihop, alltså ska vi bidra med hälften var. Varannan gång tar vi min rulle, varannan hennes.

Jag har verkligen försökt att visa mej från min bästa sida, och hon har redan fått ett schampo av mej (som totalt förstörde mitt hår, men det är tydligen bra för hennes) och jag har visat henne att jag har en "smuts-handduk" som hon får använda för att torka upp vattnet som har hamnat på golvet efter man har duschat (draperiet är inte direkt 100%igt).

Hon är också lite intresserad av mej och Sverige, och jag har berättat lite allt möjligt. Hon tycker det är jättespännande att vi har en kust i Sverige (Österrike är ju ganska inklämt) och hon tycker också det är lite exotiskt med älgar och renar.

Ordet "friluftsliv" finns inte på tyska, så det har varit svårt att förklara att Josef studerar friluftsliv. Det närmsta man kommer är "att leva i den fria naturen" något som är helt obegripligt för österrikarna.. När jag sedan berättar att han antagligen ska läsa det i två år, och att han ska bygga en kanot i trä tror alla att jag driver med dem.
Carina tyckte det var häftigt att han kan tälja. Jag måste se till att jag får med mej en träskål som han har täjlt som jag kan visa för henne efter jul.

Har lovat Carina att nästa vecka ska vi laga mat ihop, något "typiskt svenskt". Någon som har några förslag? Det ska vara svenskt och gott - det är kriterierna. Tipsa mej!

Intelligensen flödar del 2

Jag ska fatta mej kort, dels för att alla ska förstå (ishockey kan bli rena grekiskan) och dels för att alla verkligen ska förstå precis hur mycket intelligensen (inte) flödar.

Vad gör min tränare fel?

• Han går aldrig igenom grunderna och han förklarar allt för krångligt. Han utgår från att alla kan, men nivån skiljer sej så otroligt mycket från spelare till spelare.


• Han använder hela tiden argumentet "Det beror sej på situationen. Ni måste tänka själva." Men när alla faktiskt inte kan, så kan inte alla tänka själva! Och ingen vågar sej på något nytt, om inte han har visat exakt hur det går till. För då kan man ju göra sej fel, och dessutom lära sej något på köpet. Hemska tanke.


• Han låter oss aldrig tänka själva. Det är liksom bara mycket snack och ingen verkstad. Visselpipan är hans bästa vän. Vi får inte röra en fena innan han har blåst i den. Hur simpla grejer det än rör sej om tror han inte att någon har intelligens nog att se själv när hon ska starta. Om signalen inte ljuder regelbundet stannar allt och alla upp.


• Han säger aldrig till när någon gör fel och när han väl gör det går det fort och fel. Han måste ju hinna blåsa i sin leksak också.


• Han tar ingenting utanför isen. Om något måste förklaras grundligt: varför ta det i omklädningsrummet när man kan använda dyrbar istid?


• Han har aldrig fel. Oavsett hur många som argumenterar emot honom kan han alltid komma med sitt oslagbara "Det beror sej på situationen" och slänga in ett exempel som inte har något alls att göra med den ursprungliga situationen. -Bara för att visa att han minsann kan mest hockey, och att han har rätt. Detta brukar leda till allmän förvirring, och att ingen orkar prata emot längre.

Han behöver egentligen bara bli mer tydlig och tänka igenom sin tränarroll mer. Vad har jag för mål med det här laget och hur ska vi uppnå dem?
Det räcker med mer lyhördhet och en genomtänkt spelidé som presenteras utanför isen, på två-tre teoripass. Sedan skulle det inte skada med lite självkritik. Han kanske är en bättre ishockeyspelare än alla i laget, men som tränare måste man ha koll på allt, inte bara på sin egen position precis när man själv är på isen. Man måste försöka se det med spelarnas ögon, även fast man står utan ishockeyutrustning i ett bås bredvid isen.
Men vår målvaktstränare är grym, och den assisterande tränaren litar jag också på. Med de två vid huvudtränarens sida kommer förhoppningsvis det mesta att ordna upp sej.

Intelligensen flödar

Det är så otroligt skönt att kunna spela ishockey. Det är den stunden på dagen jag tränar som jag verkligen känner att jag bara ägnar tid åt mej själv. Det är då jag känner att jag gör min grej. Det kan ha gått hur dåligt som helst med dagens grammatik-övningar, men när jag kommer ut på isen vet jag vad jag gör, för ishockey kan jag.
Tyvärr kan inte alltid tränaren särskilt mycket om ishockey, men det är en annan historia, den tar jag imorgon.

Åkte faktiskt med tränaren från Mittenwald (Tyskland, där tränar vi på lördagar) till Innsbruck idag. Han åkte fast för fortkörning: åkte 86km/h istället för tillåtna 50. "Men det är inte så farligt, bara 34km/h. Det kunde varit värre. Senast åkte jag 58km/h för fort, och om jag hade åkt 35 hade jag fått betala ännu mer." Just det, det är bara böterna som kan bli värre - det kan absolut inte bli några som helst andra konsekvenser av att man kör för fort...
Han hade inget körkort med sej heller, då det tog en bra stund innan vi kunde åka därifrån.
Ja, vad kan jag säga. Som ni säkert redan har förstått är min tränare ett geni på alla sätt och vis.

Fast å andra sidan är han den enda personen i hela Innsbruck som vet vad en växelspak är, och hur man använder den. Alla andra jag har åkt med har totalt saknat de kunskaperna.
Motorn skriker som en trotsig 3-åring i godisaffären, och varvmätaren närmar sej 4000varv...
-Först då är det dags att växla "Innsbruck-style"...

Skolans hemliga terrorarmé

Igår fick vi ett provdatum: fredagen den 9 november kommer vi att ha tyska-grammatik-tenta a la grande. Idag är det exakt 5 veckor kvar, så det är bara att jobba på.

Nu har jag blivit lite mer ambitiös. Jag hängde på Johan och Kristofer till Sowi (ett annat universitet med ett stoooort bibliotek där man kan plugga). Jag satte mej ned i lugn och ro och arbetade, sakta men säkert, igenom 100 passivum-meningar ("huset blir byggt av X", istället för "X bygger huset"). I början var det lätta meningar som innehöll ord som: paket, pressen, citera, reporter.
Men, sedan kom lite mer annorlunda ord:

angripa
trupp
övefalla
blåmärken
tillfoga ngn sår
bankrånare
inta
upprätta barrikader
avsätta
medeldistansrobotar
konflikt
marschorder
reservdelar
förvägra tillträde

Tjaa... väldigt användbara ord som jag kommer att behöva i min vardagliga tyska - eller vad säger ni? Man börjar ju undra: "Är vi verkligen här för en tyska-kurs, eller finns det något helt annat, mörkare bakom...?"
Nej, det är verkligen bara otroligt kul att ha en sådan insatt och spontan lärare som Bengt. Jag vet inte varför, men han har liksom en förkärlek till grammatik-exempel som inte andra lärare skulle välja. Häromveckan pratade vi om imperativ: befallning "sitt!" "stå!" och då tar Bengt det udda exemplet: "Men säg så här: Ni kommer in på banken och ska råna den - vad säger ni då?" alla börjar skratta, och Bengt fortsätter "Lägg er ned! Men, eftersom ni inte känner folket på banken måste ni säga det med Ni-tilltal, för annars är det inte hövligt."

OK, så vi rånar en bank och viftar med en pistol i folks ansikten och sedan kommer de som ligger på golvet bli förolämpade av att vi inte sa "Ni"??? Ja, Bengt han är rolig han. Vidare använde han också exemplen: "Skjut mej inte!" och "Sno inte min hund!"

Det allra sista momentet vi gick igenom var komparativ - fin, finare, finast. Då skulle Bengt visa på skillnaden mellan tyskan och svenskan, för tyskan har inget mer och mest. Genom hela grundskolan har alla mina lärare använt sej av ordet "fantastisk" för att demonstrera detta:

Fantastisk, mer fantastisk, mest fantastisk.

Men inte Bengt. Han väljer istället ordet "kriminell" och skriver upp:
-A är kriminell, B är mer kriminell, C är mest kriminell.

Nej, Bengt är ingen fara för vårt samhälle. Han bara brinner för det tyska språket och är världens mest engagerade lärare. Då blir det så ibland att man tar de ord som bara råkar ploppa upp i huvudet. Att det mestadels är bankrånare och medeldistansrobotar som i de ögonblicken vilar på Bengts tungspets, ja, det är väl inte värre än att jag tycker om att se på någon amerikansk actionfilm då och då.
Dessutom är det ju lite roligare att skriva "Trupperna blir angripna om natten." än "Paketet blir hämtat i tid." Och, jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Jag är här för att lära mej! ..och jag har en känsla av att "inrätta barrikader" kommer att sitta i mitt huvud bra mycket längre än "järnvägsvagn"...

(och förresten: den 3:e Oktober blev jag senare även bjuden på kvällsmat -pasta och skinsås- av min rumskamrat. Det kommer ta låååång tid innan en sån bra dag kommer igen..)

Givmildheten bara regnar över mej idag!

Jag struttar omkring i köket och tänker på vad lite det är som kan göra min dag mer perfekt. Den här dagen har ju innehållit allt man kan begära:

• sovmorgon
• god frukost
• vackert, varmt väder
• en tur i stan, bak på en moped
• en gratis PUCH-cykel
• Magnus Betnér - Sveriges bästa komiker

Ja, en bra dag. 3 oktober, en magisk dag: för exakt ett år sedan fyllde David 20, Samuel 10 och Josef tog körkortet. Idag har jag de bästa av föruttsättningar - förutom att kylen är tom.. Men tror ni inte att jag får hjälp med det också?! Birgit&Katrin: "Vi har en massa mat över - är du hungrig?" Jag vill bara skrika "Hell yeah!" men jag tar det lugnt och säger bara "ja" med ett stor flin. Självklart diskar jag allt efteråt.

Jag har två mackor kvar, de räcker till kvällsmat. Nu kan jag även lägga till "mätt" på listan. What a wonderful day..