Här kan du läsa 7 sanningar om annat löst folk:
Amanda
Elkå
Susanna
och antagligen kommer Kajsa också hoppa på tåget. Pojken min har svarat i föregående inläggs kommentarer, om någon är intresserad.
onsdag 30 januari 2008
tisdag 29 januari 2008
Mina 7 sanningar
- Jag har en sjukt snygg garderob (och med det menar jag innehållet i den) som jag alltför ofta överger, för att spendera tid med mina mjukisbyxor istället.
- Efter att endast ha läst vad skolan tvingat mej, har jag nu börjat läsa böcker, har läst 3 hittills i år.
- Och så ägnar jag mej åt lite skumma saker, har börjat ladda ner låtan från nätet, men de grejerna jag gillar köper jag på skiva sen ändå.
- På mitt rum är det alltid stökigt, men aldrig ofräscht. (På mitt rum i Innsbruck är faktiskt allt nästan jämt i ordning)
- Jag äter pasta med ketchup, något som är belagt med dödsstraff här i Österrike (så jämfört med Italien kommer man lindrigt undan här..).
- När jag var liten sög jag inte på tummen, jag sög på långfingret och ringfingret -samtidigt.
- Jag är lat, men när jag väl gör något gör jag det till 100%.
Och så en liten uppdatering, vi har 4 nya svenskar här, inte tre, och Undenäs-killen (en riktig cutie) lyckades hitta min blogg och lämna en kommentar, skärpt kille.
söndag 27 januari 2008
Undenäs, holy crap!
Jag bor ute i bushen, det finns inte många svenskar som vet vad Töreboda är, och Halna ska vi inte ens gå in på.
En gång sa min kära svärmor "Ellinor, visst är det helt otroligt att dina svärföräldrar känner till stället du bor på?!" och ja, det är det. Här får man tag på en kille, och så visar det sej att han har bott i Forsvik av alla ställen, och hans föräldrar vet vad Halna är.
De flesta på min kurs kommer från Göteborg med förorter, eller Stockholm/Uppsala-området. Men, Rasmus kommer från Vingåker och känner faktiskt till lite om Skaraborg, eftersom han brukade spendera somrarna i Hjo. Sara, som är hemmahörande i Värmland, är född på KSS i Skövde och har bott i Sjötorp. Hon säger till och med "Luschsta" och inte Lyrestad, det ni!
Men, de har ju inte haft koll på Halna. Ingen här har riktigt förstått var jag kommer ifrån. Det blir liksom som om jag pratar om Halna hela tiden, men att alla andra tror att Halna bara finns i min fantasi, för dem är det inte verkligt. (Jag vet inte varför, men det enda jag kan tänka på är när Viktor J såg bandy på TV:n och utbrast "Pappa, bandy finns på riktigt!")
Det kommer att börja 3 nya personer på måndag. En kille kommer från Karlsborg, och det är bara jag och Rasmus i gruppen som vet vad Karlsborg är. Bengan minglade friskt på kinesrestaurangen och pratade om kursen och om nya elever osv. Då frågade Rasmus: "Men han killen, han kommer väl från Karlsborg?" varpå Bengan svarar: "Egentligen Undenäs."
Ellinor: "Undenäs, holy crap!"
Det är helt otroligt, utav alla människor som skulle kunna plugga tyska i Innsbruck så vet 2 av 15 var jag kommer ifrån, och nu ska en kille från Undenäs börja plugga med oss. Världen är liten, men det har ju konstaterats ungefär 1 miljon gånger förut.
Update: Saras efternamn Undevall kommer just ifrån Undenäs. Hennes släkt kommer tydligen därifrån. Det är ju heeeelt otroligt.
En gång sa min kära svärmor "Ellinor, visst är det helt otroligt att dina svärföräldrar känner till stället du bor på?!" och ja, det är det. Här får man tag på en kille, och så visar det sej att han har bott i Forsvik av alla ställen, och hans föräldrar vet vad Halna är.
De flesta på min kurs kommer från Göteborg med förorter, eller Stockholm/Uppsala-området. Men, Rasmus kommer från Vingåker och känner faktiskt till lite om Skaraborg, eftersom han brukade spendera somrarna i Hjo. Sara, som är hemmahörande i Värmland, är född på KSS i Skövde och har bott i Sjötorp. Hon säger till och med "Luschsta" och inte Lyrestad, det ni!
Men, de har ju inte haft koll på Halna. Ingen här har riktigt förstått var jag kommer ifrån. Det blir liksom som om jag pratar om Halna hela tiden, men att alla andra tror att Halna bara finns i min fantasi, för dem är det inte verkligt. (Jag vet inte varför, men det enda jag kan tänka på är när Viktor J såg bandy på TV:n och utbrast "Pappa, bandy finns på riktigt!")
Det kommer att börja 3 nya personer på måndag. En kille kommer från Karlsborg, och det är bara jag och Rasmus i gruppen som vet vad Karlsborg är. Bengan minglade friskt på kinesrestaurangen och pratade om kursen och om nya elever osv. Då frågade Rasmus: "Men han killen, han kommer väl från Karlsborg?" varpå Bengan svarar: "Egentligen Undenäs."
Ellinor: "Undenäs, holy crap!"
Det är helt otroligt, utav alla människor som skulle kunna plugga tyska i Innsbruck så vet 2 av 15 var jag kommer ifrån, och nu ska en kille från Undenäs börja plugga med oss. Världen är liten, men det har ju konstaterats ungefär 1 miljon gånger förut.
Update: Saras efternamn Undevall kommer just ifrån Undenäs. Hennes släkt kommer tydligen därifrån. Det är ju heeeelt otroligt.
fredag 25 januari 2008
Tänk lite
Heath Ledger är död, 28 år gammal. Först tänkte jag inte uppmärksamma det överhuvudtaget. Jag kände honom precis lika lite som jag känner Göran Persson, den där bonden i choklad-reklamen, kassörskan i butiken eller ett fattigt barn i Afrika.
Sedan när började vi bry oss om folk vi inte känner? Överallt ser man kommentarer som "Åh, vad hemskt! RIP Heath" eller "Tragiskt, mina tankar går till hans vänner och familj."
Klart det inte är idealiskt att man går och dör innan man har fyllt 30, och har ett helt liv framför sej, men, för att sätta det hela i perspektiv: på vår jord dör ett barn var tredje sekund. Folk dör hela tiden. Bara för att vi har sett hans ansikte lite här och var betyder inte det att vi känner honom på riktigt. Han var en bra skådespelare och hans talang kommer att vara saknad, men bli inte personliga, det är bara löjligt.
Så, alla ni som sänder en tanke till Heath och hans familj: Gör det, men kom ihåg att varje år dör bl.a. 6 miljoner människor i HIV/Aids, sänd en tanke till dem och deras nära och kära också..
Och sedan kan man ju undra hur smart det är att ta droger.
Det har inte bevisats om det var självmord, det fanns tydligen inga klara tecken på det, men jag kommer snurra in på det spåret ändå.
Har kollat på Lejonkungen - musikalen på youtube, och Jason Raize spelade Simba. Jason tog livet av sej 2004 och överallt skriver folk inte bara "RIP" osv, utan också "Varför?!" och "Du som var en sådan talang!" och "Du som hade allt!"
Varför folk tar livet av sej har jag aldrig riktigt förstått, jag tror att man måste ha varit med om en riktig depression för att ens vara i närheten av att kunna förstå, men en sak ver jag: alla människor bara är människor, även om de är kända. Rikedom och framgång är inte allt, man måste hitta lycka också.
Nej, den här kändis-besattheten måste ta slut någon gång.
På tal om kändisar, så är tydligen hälften av alla "ansikten" vi har sparade i vårt minne och som vi känner igen personer vi inte känner, utan de är kändisar, lokala eller globala, kändisar.
På tal om något helt annat: Kinesmaten blev lyckad. Alla fick en sittplats, man blev mätt och det var prisvärt. Bengt och frugan kom med, och de är så trevliga.
Sedan när började vi bry oss om folk vi inte känner? Överallt ser man kommentarer som "Åh, vad hemskt! RIP Heath" eller "Tragiskt, mina tankar går till hans vänner och familj."
Klart det inte är idealiskt att man går och dör innan man har fyllt 30, och har ett helt liv framför sej, men, för att sätta det hela i perspektiv: på vår jord dör ett barn var tredje sekund. Folk dör hela tiden. Bara för att vi har sett hans ansikte lite här och var betyder inte det att vi känner honom på riktigt. Han var en bra skådespelare och hans talang kommer att vara saknad, men bli inte personliga, det är bara löjligt.
Så, alla ni som sänder en tanke till Heath och hans familj: Gör det, men kom ihåg att varje år dör bl.a. 6 miljoner människor i HIV/Aids, sänd en tanke till dem och deras nära och kära också..
Och sedan kan man ju undra hur smart det är att ta droger.
Det har inte bevisats om det var självmord, det fanns tydligen inga klara tecken på det, men jag kommer snurra in på det spåret ändå.
Har kollat på Lejonkungen - musikalen på youtube, och Jason Raize spelade Simba. Jason tog livet av sej 2004 och överallt skriver folk inte bara "RIP" osv, utan också "Varför?!" och "Du som var en sådan talang!" och "Du som hade allt!"
Varför folk tar livet av sej har jag aldrig riktigt förstått, jag tror att man måste ha varit med om en riktig depression för att ens vara i närheten av att kunna förstå, men en sak ver jag: alla människor bara är människor, även om de är kända. Rikedom och framgång är inte allt, man måste hitta lycka också.
Nej, den här kändis-besattheten måste ta slut någon gång.
På tal om kändisar, så är tydligen hälften av alla "ansikten" vi har sparade i vårt minne och som vi känner igen personer vi inte känner, utan de är kändisar, lokala eller globala, kändisar.
På tal om något helt annat: Kinesmaten blev lyckad. Alla fick en sittplats, man blev mätt och det var prisvärt. Bengt och frugan kom med, och de är så trevliga.
torsdag 24 januari 2008
Så går det när man tar på sej ansvaret
Idag har vi sista lektionen på kursen del A. "Kan vi inte gå ut och äta, för att fira att kursen är slut, och säga hejdå till dem som slutar?" föreslog Emma och Julia. Jupp, sa jag och tog reda på vilka som ville med ut och äta.
Efter en del research kom jag fram till 16 personer, så vi bokade bord för 16 personer. Sedan bjöd jag en ny tjej: Susanna. Markus rapporterade att han också kommer -och tar med sej sin fru. Sedan mejlade Ellen vår lärare + Bengt, och på lektionen senare ikväll får vi väl fråga vår Landeskunde-lärarinna också.
Vi har ett bord för 16 personer, och vi blir kanske 21, eller 22 om Bengt tar med sej tjejen sin.
Tusan att jag ska anordna allt, och så går det helt fel... Men, vi har tur att det är på en kinarestaurang. De är alltid så trevliga, och det kommer att vara ett långbord. Det går säkert att mosa in en extra stol här och där. Och vilken restaurang har tackat nej till fler betalande gäster?
Nu ska jag skumma igenom listan på boende i Rössl (studenthemmet) för att se om det finns någon annan nyanländ svensk som man kan dra med sej, nu är det ju kört ändå.
(och provet var verkligen helt omöjligt, som Jenny skrev på förra inläggets kommentarer..)
Efter en del research kom jag fram till 16 personer, så vi bokade bord för 16 personer. Sedan bjöd jag en ny tjej: Susanna. Markus rapporterade att han också kommer -och tar med sej sin fru. Sedan mejlade Ellen vår lärare + Bengt, och på lektionen senare ikväll får vi väl fråga vår Landeskunde-lärarinna också.
Vi har ett bord för 16 personer, och vi blir kanske 21, eller 22 om Bengt tar med sej tjejen sin.
Tusan att jag ska anordna allt, och så går det helt fel... Men, vi har tur att det är på en kinarestaurang. De är alltid så trevliga, och det kommer att vara ett långbord. Det går säkert att mosa in en extra stol här och där. Och vilken restaurang har tackat nej till fler betalande gäster?
Nu ska jag skumma igenom listan på boende i Rössl (studenthemmet) för att se om det finns någon annan nyanländ svensk som man kan dra med sej, nu är det ju kört ändå.
(och provet var verkligen helt omöjligt, som Jenny skrev på förra inläggets kommentarer..)
tisdag 22 januari 2008
Inte en vacker dag, men jag är helnöjd
Vädret har varit regnigt och mulet, bergen har man inte kunnat se idag. Men idag har varit helt OK, faktiskt t.o.m. lite bättre än helt OK. Jag skrev det näst sista "provet" och det gick bra. Vi fick välja vilken bok/historia som heslt som vi har läst under kursen och skriva vad vi ville om den, ca 500 ord. A piece of cake. Nu är 90% av kursen avklarad, de resterande 10% kommer på ett prov imorgon.
Sedan gick jag på shoppingrunda, laddade på förrådet av skolsaker inför Bengans ankomst, köpte även hudkräm, en present till Olivia, pins så jag kan sätta upp saker på den tråkigt tomma väggen, samt kollade efter en present till mamma och en till Josef.
Det är så skönt att bo i en stad, då kan man gå runt och kolla i affärer precis när man vill och få ner shoppingsuget även om man inte köper något. Fyllde på matförrådet gjorde jag också.
Har också dratt ihop alla människor i klassen, så vi ska fira slutet på kursen och gå på restaurang på torsdag. Men: Dagens höjdpunkt: Jag chattade med mamma och Sonja -samtidigt -på tyska! Mycket duktigt gjort av mej, tycker jag. Sedan har jag och Emma diskuterat att åka till Wien någon dag, och kanske släpa med Julia och lite annat trevligt folk. Ser fram emot det något enormt!
Morgondagen: 50 retoriska figurer ska paras ihop med 50 meningar. Jag skummade igenom allt tidigare idag, och 8 kan jag bombsäkert! Resten får morgondagen utvisa. Egentligen spelar det ingen som helst roll, eftersom det bara är 1/10 och läraren har under sina tre år som språklärare för svenskar och amerikaner aldrig gett någon IG.. Som min käre far alltid säger: Don't worry, be happy. Jag anar att han har snott det någonstans ifrån, men, det har han ju med allt. Nite nite
Sedan gick jag på shoppingrunda, laddade på förrådet av skolsaker inför Bengans ankomst, köpte även hudkräm, en present till Olivia, pins så jag kan sätta upp saker på den tråkigt tomma väggen, samt kollade efter en present till mamma och en till Josef.
Det är så skönt att bo i en stad, då kan man gå runt och kolla i affärer precis när man vill och få ner shoppingsuget även om man inte köper något. Fyllde på matförrådet gjorde jag också.
Har också dratt ihop alla människor i klassen, så vi ska fira slutet på kursen och gå på restaurang på torsdag. Men: Dagens höjdpunkt: Jag chattade med mamma och Sonja -samtidigt -på tyska! Mycket duktigt gjort av mej, tycker jag. Sedan har jag och Emma diskuterat att åka till Wien någon dag, och kanske släpa med Julia och lite annat trevligt folk. Ser fram emot det något enormt!
Morgondagen: 50 retoriska figurer ska paras ihop med 50 meningar. Jag skummade igenom allt tidigare idag, och 8 kan jag bombsäkert! Resten får morgondagen utvisa. Egentligen spelar det ingen som helst roll, eftersom det bara är 1/10 och läraren har under sina tre år som språklärare för svenskar och amerikaner aldrig gett någon IG.. Som min käre far alltid säger: Don't worry, be happy. Jag anar att han har snott det någonstans ifrån, men, det har han ju med allt. Nite nite
måndag 21 januari 2008
Ett nytt år är här
Jag vet, jag är lite seg. Tänkte bara säga att jag aldrig har förstått det där med att starta på nytt eftersom det blir ett nytt år. Efter julledigheten är man snarare mer trött än utvilad eftersom man måste: hinna med hela släkten på 14 dagar, oroa sej för julklappar och ekonomi, samtidigt som det är becksvart utomhus -och ingen snö finns det som lyser upp i mörkret heller.
Den som hade som nyårslöfte att dricka eller röka mindre, eller kanske att börja banta har säkert bara ångest efter allt matintag och festande. Ska man ändra på sitt liv ska man göra det för sin egen skull, utan panik-känslor.
Jaja, slut på Ellinors konstiga tankar. Det jag egentligen hade tänkt att göra var att kora "den skönaste kommentaren år 2007". Vinnaren är: Kristian Luuk! Som kommentator under Eurovision Song Contest* kläckte han ur sej den mest klockrena jämförelsen någonsin när han sa detta om Ukrainas bidrag: Iprenmannen möter Dame Edna.
* Ja, jag ser på Eurovision, och på Melodifestivalen också! Varje år väntar man på något bra, men.. det kommer inte. Men, vi vet ju alla att det är jakten som är hela spänningen.
Den som hade som nyårslöfte att dricka eller röka mindre, eller kanske att börja banta har säkert bara ångest efter allt matintag och festande. Ska man ändra på sitt liv ska man göra det för sin egen skull, utan panik-känslor.
Jaja, slut på Ellinors konstiga tankar. Det jag egentligen hade tänkt att göra var att kora "den skönaste kommentaren år 2007". Vinnaren är: Kristian Luuk! Som kommentator under Eurovision Song Contest* kläckte han ur sej den mest klockrena jämförelsen någonsin när han sa detta om Ukrainas bidrag: Iprenmannen möter Dame Edna.
* Ja, jag ser på Eurovision, och på Melodifestivalen också! Varje år väntar man på något bra, men.. det kommer inte. Men, vi vet ju alla att det är jakten som är hela spänningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)