Jag ska göra bönbiffar och ta med mej.
Vi ska fira våren och att tentan är förbi (som jag fick VG på!). Vi får se om Julia och jag slänger ihop ett sångblad också...
"Vintern rasat ut bland våra fjällar..."
tisdag 29 april 2008
söndag 27 april 2008
Die Biographie
Inspirerad av Jenny, here I go:
För 15 år sedan (1993):
Var jag 5 år gammal.
Hade jag inte börjat skolan.
Pratade jag oavbrutet.
Kunde jag inte skriva, men hemma hade vi en skrivmaskin som jag och tvillingbrorsan brukade hamra på, för att sedan skratta tills vi dog när vi tvingade mamma eller pappa (helst båda) att läsa det högt för oss.
Sög jag på ringfingret och pekfingret - samtidigt.
Åt jag alltid banan.
Hade jag 3 lägen (utan inbördes rangordning): 1. sova 2. vara gnällig eller 3. prata, sjunga och leka med allt och alla.
För 10 år sedan (1998):
Var jag 10 år gammal.
Pratade jag oavbrutet.
Hade min bästa vän Eleine flyttat till Norge och jag kände mej ensam.
Träffade jag en ny bästa vän som hette Olivia, kom från Kalmar och pratade konstigt.
Spelade jag ishockey för första gången.
Hade jag kommit över att Jesper hade dumpat mej och insåg att jag kunde krama vilka pojkar jag ville.
För 5 år sedan (2003):
Var jag 15 år gammal.
Gick jag i åttan.
Var jag kapten för västergötlands flickishockeylag.
Gick jag på ett konfirmationsläger och tog med mej min allra bästa vän, som hade lärt sej västgötska.
Träffade jag Honom.
Insåg jag att jag gillade honom.
Insåg jag att jag var kär.
Pratade jag oavbrutet om honom.
Var jag sur på en oförstående omvärld som trodde att en 15-åring inte kunde vara kär.
Var jag för kär och egoistisk för att ställa upp för mina kompisar.
För 3 år sedan (2005):
Var jag 17 år gammal.
Gick jag i tvåan på gymnasiet.
Hade jag lämnat Halna och Töreboda för en etta i Falköping och ett samhällsprogram med engelsk profil.
Fick jag akut bukspottskörletsinflammation, blev frisk och insåg värdet av vänner som ställer upp och värdet av att ställa upp för andra.
För 1 år sedan (2007):
Var jag 19 år gammal.
Såg jag fram emot min andra Taizéresa.
Hade jag skrivit högskoleprovet och partade därefter loss med några underbara vänner och fick beröm av en kille som tyckte att jag var modig som kunde vara så party med så lite, faktiskt inte en droppe, alkohol i mej.
Var det mindre än 2 månader som stod emellan mej och den fruktade, osäkra framtiden.
Verkade det som om det bara var jag som tyckte att: 1 studenten var överskattad, och 2. bara för att man fick en vit mössa utan att behöva ha ansträngt sej ett skit innebar inte det att man automatiskt skulle få ett liv.
Sökte jag i panik till tyskakursen i Innsbruck.
För 3 månader sedan:
Var jag i Innsbruck och räknade ned dagarna till Josefs ankomst.
Pratade jag oavbrutet om just det.
Hade jag insett sedan ett tag tillbaka att Julia och Emma är riktiga kompisar.
Bad jag mer än vanligt.
Igår (25:e april 2008):
Började jag dagen starkt genom att prata med min rumskompis till kl.01.00 samma dag som jag skulle ha tenta.
Skrev jag tentan.
Skrev jag tentan riktigt bra.
Blev jag intervjuad på engelska av en spansk tjej som inte kunde tyska, men hade en österrikisk pojkvän och därför bodde här tillfälligt, för att kunna skriva artiklar om Innsbruck-utlänningars förväntningar inför EM.
Klädde jag upp mej.
Festade jag efter tentan och bevisade ännu en gång att jag suger på bowling.
Idag (26:e april 2008):
Var jag trött och sov bort halva dagen.
Blev mitt rum ockuperat av två klasskamrater som behövde låna datorn.
Köpte jag en massa mat för att sedan komma hem, skita i maten och äta en massa godis.
Skrattade jag mej igenom en dålig film med Emma.
Pratade jag och skrattade jag med Julia.
Imorgon (27:e april 2008):
Kommer det bli en tidigare uppgång.
Kommer det bli saffranspannkaka med hela klassen.
Kommer jag att äta upp resten av godiset jag har på rummet.
Kommer det vara exakt 7 veckor kvar tills jag lämnar Innsbruck tillsammans med mamma, pappa, tvillingen och pojken.
Om ett år (april 2009):
Har jag förhoppningsvis sökt till psykologprogrammet och kommit på vilken stad jag vill plugga i.
Har Josef förhoppningsvis valt samma stad.
Har vi förhoppningsvis planer på att flytta ihop.
Är vi förhoppningsvis (och troligtvis) fortfarande ihop.
För 15 år sedan (1993):
Var jag 5 år gammal.
Hade jag inte börjat skolan.
Pratade jag oavbrutet.
Kunde jag inte skriva, men hemma hade vi en skrivmaskin som jag och tvillingbrorsan brukade hamra på, för att sedan skratta tills vi dog när vi tvingade mamma eller pappa (helst båda) att läsa det högt för oss.
Sög jag på ringfingret och pekfingret - samtidigt.
Åt jag alltid banan.
Hade jag 3 lägen (utan inbördes rangordning): 1. sova 2. vara gnällig eller 3. prata, sjunga och leka med allt och alla.
För 10 år sedan (1998):
Var jag 10 år gammal.
Pratade jag oavbrutet.
Hade min bästa vän Eleine flyttat till Norge och jag kände mej ensam.
Träffade jag en ny bästa vän som hette Olivia, kom från Kalmar och pratade konstigt.
Spelade jag ishockey för första gången.
Hade jag kommit över att Jesper hade dumpat mej och insåg att jag kunde krama vilka pojkar jag ville.
För 5 år sedan (2003):
Var jag 15 år gammal.
Gick jag i åttan.
Var jag kapten för västergötlands flickishockeylag.
Gick jag på ett konfirmationsläger och tog med mej min allra bästa vän, som hade lärt sej västgötska.
Träffade jag Honom.
Insåg jag att jag gillade honom.
Insåg jag att jag var kär.
Pratade jag oavbrutet om honom.
Var jag sur på en oförstående omvärld som trodde att en 15-åring inte kunde vara kär.
Var jag för kär och egoistisk för att ställa upp för mina kompisar.
För 3 år sedan (2005):
Var jag 17 år gammal.
Gick jag i tvåan på gymnasiet.
Hade jag lämnat Halna och Töreboda för en etta i Falköping och ett samhällsprogram med engelsk profil.
Fick jag akut bukspottskörletsinflammation, blev frisk och insåg värdet av vänner som ställer upp och värdet av att ställa upp för andra.
För 1 år sedan (2007):
Var jag 19 år gammal.
Såg jag fram emot min andra Taizéresa.
Hade jag skrivit högskoleprovet och partade därefter loss med några underbara vänner och fick beröm av en kille som tyckte att jag var modig som kunde vara så party med så lite, faktiskt inte en droppe, alkohol i mej.
Var det mindre än 2 månader som stod emellan mej och den fruktade, osäkra framtiden.
Verkade det som om det bara var jag som tyckte att: 1 studenten var överskattad, och 2. bara för att man fick en vit mössa utan att behöva ha ansträngt sej ett skit innebar inte det att man automatiskt skulle få ett liv.
Sökte jag i panik till tyskakursen i Innsbruck.
För 3 månader sedan:
Var jag i Innsbruck och räknade ned dagarna till Josefs ankomst.
Pratade jag oavbrutet om just det.
Hade jag insett sedan ett tag tillbaka att Julia och Emma är riktiga kompisar.
Bad jag mer än vanligt.
Igår (25:e april 2008):
Började jag dagen starkt genom att prata med min rumskompis till kl.01.00 samma dag som jag skulle ha tenta.
Skrev jag tentan.
Skrev jag tentan riktigt bra.
Blev jag intervjuad på engelska av en spansk tjej som inte kunde tyska, men hade en österrikisk pojkvän och därför bodde här tillfälligt, för att kunna skriva artiklar om Innsbruck-utlänningars förväntningar inför EM.
Klädde jag upp mej.
Festade jag efter tentan och bevisade ännu en gång att jag suger på bowling.
Idag (26:e april 2008):
Var jag trött och sov bort halva dagen.
Blev mitt rum ockuperat av två klasskamrater som behövde låna datorn.
Köpte jag en massa mat för att sedan komma hem, skita i maten och äta en massa godis.
Skrattade jag mej igenom en dålig film med Emma.
Pratade jag och skrattade jag med Julia.
Imorgon (27:e april 2008):
Kommer det bli en tidigare uppgång.
Kommer det bli saffranspannkaka med hela klassen.
Kommer jag att äta upp resten av godiset jag har på rummet.
Kommer det vara exakt 7 veckor kvar tills jag lämnar Innsbruck tillsammans med mamma, pappa, tvillingen och pojken.
Om ett år (april 2009):
Har jag förhoppningsvis sökt till psykologprogrammet och kommit på vilken stad jag vill plugga i.
Har Josef förhoppningsvis valt samma stad.
Har vi förhoppningsvis planer på att flytta ihop.
Är vi förhoppningsvis (och troligtvis) fortfarande ihop.
fredag 25 april 2008
Tentan
gick enligt planerna. Tog bara en timme att skriva och trippelkolla. En del saker kunde jag inte 100%igt, då var det bara till att chansa. Kollade upp osäkerheterna när jag kom hem och jag verkar ha en chansningrate på 50%.
Tre ord (som inte kom med på provet, men som var med i det ökända gula häftet):
3. Computerverantwortliche = dataansvarig
2. Textverarbeitungsprogramm = ordbehandlingsprogram
1. Geschwindigkeitsbeschränkungen = hastighetsbegränsningar
Tyskan är lååååång och krånglig, om man inte använder gerundivumkonstruktioner, då är den bara krånglig.
Tre ord (som inte kom med på provet, men som var med i det ökända gula häftet):
3. Computerverantwortliche = dataansvarig
2. Textverarbeitungsprogramm = ordbehandlingsprogram
1. Geschwindigkeitsbeschränkungen = hastighetsbegränsningar
Tyskan är lååååång och krånglig, om man inte använder gerundivumkonstruktioner, då är den bara krånglig.
söndag 20 april 2008
Jobbar på
Jag brukar skämta om att Josef "springer omkring i skogen och leker" när jag berättar om vad han gör. Han går en friluftsutbildning på Sjöviks folkhögskola, och har faktiskt lärt sej en hel del. Och han jobbar på hårt. Vissa saker som han kan gör mej helt... förvånad.
Nu är han t.ex. färdig med min paddel (och två andra) och den blev jättefin! Kika in på hans blogg, spana in paddlarna och ge honom en upplyftande kommentar. Det är han värd.
Jag har också jobbat på bra. Har jobbat igenom nästan alla övningsmeningar två gånger. Gött. Om jag jobbar på lika bra nu i veckan kanske jag kan få ett VG. Det får framtiden utvisa.
Något annat som framtiden får utvisa är om det blir som en av meningarna i häftet när familjen kommer hit till Innsbruck i juni:
Den äldre herrn blev stående länge framför disken med modelljärnvägståg.
Nu är han t.ex. färdig med min paddel (och två andra) och den blev jättefin! Kika in på hans blogg, spana in paddlarna och ge honom en upplyftande kommentar. Det är han värd.
Jag har också jobbat på bra. Har jobbat igenom nästan alla övningsmeningar två gånger. Gött. Om jag jobbar på lika bra nu i veckan kanske jag kan få ett VG. Det får framtiden utvisa.
Något annat som framtiden får utvisa är om det blir som en av meningarna i häftet när familjen kommer hit till Innsbruck i juni:
Den äldre herrn blev stående länge framför disken med modelljärnvägståg.
lördag 19 april 2008
Det är vad lagen och profeterna säger
Förra torsdagen hittade jag en nyckelknippa på bron. Jag tog den och lämnade in det till hittegodsavdelningen här i staden. De frågade inte efter mitt nummer, vilket jag tyckte var lite konstigt. Om jag hade tappat bort alla min nycklar och fått tillbaka dem skulle jag vilja ha ett nummer att ringa till och en person i ändra änden av luren att tacka. Men jaja. Jag är glad över att ha gjort det rätta.
Det blev lite prat i klassen om vad man gör i en sådan situation (alltså, en hitta-nycklar-situation) och alla var inte överens om att de skulle lämna in dem. Det verkade inte spela särskilt stor roll.
Sedan tappade Julia bort sina nycklar på måndagen och då spelade det tydligen en väldigt stor roll om någon vänlig själ hade lämnat in dem eller inte. Och nej. Julia var inte en av dem med dubbelmoral och jag ville ju också verkligen att hon skulle få tillbaka dem. Det jag försöker få fram är att man ska försöka tänka "Vad skulle jag vilja att en annan person skulle göra för mej i detta läge?" Gyllene regeln, helt enkelt. Det funkar. Vi måste bara hjälpas åt.
Jag följde den förra torsdagen och gjorde förhoppningsvis någon väldigt glad och lättad. Någon annan följde den i måndags och gjorde en Julia väldigt glad och lättad.
Matt 7:12, en av få "gyllene regler" som handlar om att göra gott, och inte om att undvika att göra ont.
Det blev lite prat i klassen om vad man gör i en sådan situation (alltså, en hitta-nycklar-situation) och alla var inte överens om att de skulle lämna in dem. Det verkade inte spela särskilt stor roll.
Sedan tappade Julia bort sina nycklar på måndagen och då spelade det tydligen en väldigt stor roll om någon vänlig själ hade lämnat in dem eller inte. Och nej. Julia var inte en av dem med dubbelmoral och jag ville ju också verkligen att hon skulle få tillbaka dem. Det jag försöker få fram är att man ska försöka tänka "Vad skulle jag vilja att en annan person skulle göra för mej i detta läge?" Gyllene regeln, helt enkelt. Det funkar. Vi måste bara hjälpas åt.
Jag följde den förra torsdagen och gjorde förhoppningsvis någon väldigt glad och lättad. Någon annan följde den i måndags och gjorde en Julia väldigt glad och lättad.
Matt 7:12, en av få "gyllene regler" som handlar om att göra gott, och inte om att undvika att göra ont.
torsdag 17 april 2008
Kläder
Visst är det irriterande när någon skriver på sin blogg att de ska köpa/har köpt kläder, och sedan får man inte se någon bild på dem?! Det är precis vad jag gjorde för någon vecka sedan (och som en supernyfiken Jenny påpekade) och det är precis vad jag kommer att göra nu (i brist på kamera):
-Idag har jag köpt nya kläder!
Men, var tålmodiga, jag lovar att lägga upp en bild i helgen.
Förresten. Har ni hört den här sanningen som jag snappade upp hos en modebloggare idag:
"Jag var totalt inställd på att shoppa en massa när jag var uppe och att passa på att handla i andra butiker än de som finns i Norrköping. Jag var runt överallt men hittade inte överdrivet mycket. Det slutade med att jag köpte grejer på Monki och Gina som jag redan spanat in hemma."
Hon skrev det bara i förbigående, men det är så ruskigt sant! Ta Emma och Julia t.ex. De åkte till Wien, kollade i affärer köpte bara saker de hade spanat in hemma i Innsbruck! Man måste tydligen köpa något när man åker bort..
-Idag har jag köpt nya kläder!
Men, var tålmodiga, jag lovar att lägga upp en bild i helgen.
Förresten. Har ni hört den här sanningen som jag snappade upp hos en modebloggare idag:
"Jag var totalt inställd på att shoppa en massa när jag var uppe och att passa på att handla i andra butiker än de som finns i Norrköping. Jag var runt överallt men hittade inte överdrivet mycket. Det slutade med att jag köpte grejer på Monki och Gina som jag redan spanat in hemma."
Hon skrev det bara i förbigående, men det är så ruskigt sant! Ta Emma och Julia t.ex. De åkte till Wien, kollade i affärer köpte bara saker de hade spanat in hemma i Innsbruck! Man måste tydligen köpa något när man åker bort..
tisdag 15 april 2008
Paranoid?
Xavier bor på min våning. Han är otroligt snäll, men... han är lite för flörtig. Ni vet, lite over the top. Efter att Josef hade varit här blev det bara ännu värre. Det är ju smickrande för Josef, men lite jobbigare för mej. Nu har Xavi äntligen fått en flickvän. Tyvärr kanske det är som min rumskompis befarade "Ellinor, du tror väl inte på allvar att en sån kille kommer hålla sej borta från andra tjejer även fast han har en flickvän?" Vi får se, men jag hoppas på det.
Än så länge har det varit lugnt med Xavi, men Benji på våningen har varit lite konstig de senaste 2 veckorna. Förra veckan lagade han mat till lite folk och när jag kom in i köket och började laga mat skulle han smaka på min mat, sedan mata mej med den, och slutligen mata mej med hans mat. Min teori är att han inte har fattat att jag är svenskan som har bott här hela året, utan tror det är en ny, blond, kortklippt tjej som har flyttat in. Både jag och Carina tyckte att det var mycket märkligt.
Idag var han i köket igen och lagade mat: ugnsbakade minibaguetter med fyllning, och jag fick 3(!) stycken! + en massa "Ska du inte gå ut ikväll?"
Och nej. Jag tror inte att jag är superpopulär, men när killar här väl flörtar lite är det svårt att veta vad man ska göra. Ni som har varit här vet att österrikiska killar (och spanska, tydligen) inte kan vara diskreta. Alls. I Sverige är de lätta att göra sej av med, men jag kan ju inte heller vara elak, killarna bor ju på min våning, och träffar på dem hela tiden.
Jag gjorde iochförsej en grym grej i julas. Carina hade lite medicinare här som spelade spel, åt kakor och drack Glühwein (glögg, stark glögg). När en utländsk tjej ansluter sej till en grupp som innehåller alkohol och killar blir det alltid en tävling om vem som kan mest obscena ord på det språket som tjejer råkar ha som modersmål. Antingen vill de lära sej så mycket som möjligt, eller så vill de visa hur mycket de kan. Alternativ nummer 2 var det som hände mej.
K: [tyska:] "Jaha, så du pratar svenska. Jag kan lite svenska."
E: [tyska:] "Okej, få höra då."
K: [svenska:] "Svenska tjejer knullar bra."
Självklart förväntade han sej att jag skulle skratta, rodna eller bli helt stum. Men..
E: [tyska, så han förstod:] "Jo, det har jag också hört, och (pekar på mej själv) det stämmer faktiskt.
Tystnad. En kille med illröda kinder tittar ned i golvet.
De andra runt bordet hade ingen aning om vad han sa, men blev väldigt nyfikna över varför han rodnade.. Sedan skulle killen på andra sidan vara lika cool, och sa nåt i stil med "Du är snygg, får jag knulla dej" på knackig svenska, och jag svarade "Tack, men nej tack, jag har pojkvän."
Konstigt att de inte fortsatte med sina raggningsrepliker efter det...
Än så länge har det varit lugnt med Xavi, men Benji på våningen har varit lite konstig de senaste 2 veckorna. Förra veckan lagade han mat till lite folk och när jag kom in i köket och började laga mat skulle han smaka på min mat, sedan mata mej med den, och slutligen mata mej med hans mat. Min teori är att han inte har fattat att jag är svenskan som har bott här hela året, utan tror det är en ny, blond, kortklippt tjej som har flyttat in. Både jag och Carina tyckte att det var mycket märkligt.
Idag var han i köket igen och lagade mat: ugnsbakade minibaguetter med fyllning, och jag fick 3(!) stycken! + en massa "Ska du inte gå ut ikväll?"
Och nej. Jag tror inte att jag är superpopulär, men när killar här väl flörtar lite är det svårt att veta vad man ska göra. Ni som har varit här vet att österrikiska killar (och spanska, tydligen) inte kan vara diskreta. Alls. I Sverige är de lätta att göra sej av med, men jag kan ju inte heller vara elak, killarna bor ju på min våning, och träffar på dem hela tiden.
Jag gjorde iochförsej en grym grej i julas. Carina hade lite medicinare här som spelade spel, åt kakor och drack Glühwein (glögg, stark glögg). När en utländsk tjej ansluter sej till en grupp som innehåller alkohol och killar blir det alltid en tävling om vem som kan mest obscena ord på det språket som tjejer råkar ha som modersmål. Antingen vill de lära sej så mycket som möjligt, eller så vill de visa hur mycket de kan. Alternativ nummer 2 var det som hände mej.
K: [tyska:] "Jaha, så du pratar svenska. Jag kan lite svenska."
E: [tyska:] "Okej, få höra då."
K: [svenska:] "Svenska tjejer knullar bra."
Självklart förväntade han sej att jag skulle skratta, rodna eller bli helt stum. Men..
E: [tyska, så han förstod:] "Jo, det har jag också hört, och (pekar på mej själv) det stämmer faktiskt.
Tystnad. En kille med illröda kinder tittar ned i golvet.
De andra runt bordet hade ingen aning om vad han sa, men blev väldigt nyfikna över varför han rodnade.. Sedan skulle killen på andra sidan vara lika cool, och sa nåt i stil med "Du är snygg, får jag knulla dej" på knackig svenska, och jag svarade "Tack, men nej tack, jag har pojkvän."
Konstigt att de inte fortsatte med sina raggningsrepliker efter det...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)