Igenkänningsfaktorn är hög

Det som är roligt med Tjuvlyssnat är att man ofta kan känna igen sej. Alla har vi varit med när någon har sagt något roligt eller korkat någon gång. Jag har inte varit inne på sidan på ett tag, men de senaste 20 minuterna har jag läst igenom alla tjuvlyssningar juni/juli. Uppdaterad och klar. Om jag har vaknat på fel sida en dag, skulle den här tjuvlyssningen helt klart kunnat vara jag och Josef:

Ett par ~20 sitter på sätena bredvid varandra på tunnelbanan. Tjejen har suttit och smsat ett bra tag och killen försöker lönlöst fånga hennes uppmärksamhet genom att nafsa henne i örat, leka med hennes hår och smeka henne på halsen. Till slut lägger han huvudet på hennes axel och suckar. Han borrar in ansiktet i hennes kofta och rör kärleksfullt huvudet fram och tillbaka. Tjejen tittar irriterat upp från mobilen.
Tjejen: Vad fan gör du? Sitter du och torkar av snor på min kofta?

Tack Tjuvlyssnat.

Utan retuschering

Visst ser ordet konstigt ut? Men det stavas så, "retuschering". Hade kunnat svära på att det skulle in ett extra "r". Det ser lite snyggare ut så. Men, det är inte min stil. Jag kör på den nakna, osminkade sanningen. Därför kommer här lite bilder på familjemedlemmar. Min bror Lobo har fyllt 25 år och det firade vi med en supergod tårta.

Så ser han ut, tårtan alltså (shit, vad jag är fyndig! or not)

Och om ni undrar hur min mamma ser ut (och alltid ser ut) så kommer detta kort att ge er ett svar. Hon skrattar jämt.

Familjens kamera är tyvärr inte den bästa. Det första jag ska göra när jag får min lön är att köpa en egen, bra, kamera.

Smal, sjukare, sjukast

Okej, modeller är smala, jag vet. När man är smal ser man sjuk ut, det vet jag också. Tyvärr så ser man inte det när man kollar på en stor affisch med Heidi Klum utan någon "normalstor" person att jämföra med. Idealet är sjukt, och oftast orkar jag inte ens tänka på det.


Idag såg jag den här bilden och jag undrar verkligen vad Acne tänker. Deras kvinnliga modeller ser alltid ynkliga, smala och sjuka ut på bilderna. Ska man tycka att det är snyggt? Vad är poängen? Det positiva är väl att man uppmärksammar att modellen inte ser "normal" ut, men frågan är om det är tänkt att det faktiskt ska vara snyggt, en fröjd för ögat.

När jag ser den här bilden ser jag en sliten trebarnsmor (utan någonsomhelst känsla för kläder och mode..) som bor i en småstad i USA och blir misshandlad av sin man. Någon som associerar med ett exklusivt svenskt klädmärke?

Jag har hittat en ännu värre bild någonstans. Jag ska hitta den också och lägga upp den. Men, det får vänta tills någon annan dag.

Artigheter

Häromdagen stötte jag och mamma på en mamma till en gammal klasskamrat när vi var på ICA. Det är ju trevligt att träffa folk och prata lite om vad som har hänt och vad alla barn i familjen gör nuförtiden. Men, det finns ett litet problem: -vad gör man när man har sagt "hejdå" och man sedan handlar vidare i affären och stöter på samma person igen?
Man kan ju inte låtsas om att personen inte finns, men det går ju inte heller att heja på samma person 70 gånger.

Självklart så träffar vi på personen vid grönsaksdisken, dvs. precis innanför ingången. Vi pratar, klarar av alla ämnen som ska behandlas och säger "hejdå" och "hälsa familjen". Sedan stöter vi på personen vid:
-köttdisken
-mejeridisken
-kassan
..jobbigt, men så är det.

Ett annat jobbigt ämne är personer som inte klarar av att säga hejdå vid rätt tillfälle, som en lärare jag hade i Österrike. Så fort vi hade varit på ett museum/en studieresa passade hon på att säga hejdå när rundturen var slut, även fast alla skulle gå åt samma håll (till utgången) sedan. En gång upptäckte hon sitt misstag och satsade allt vad hon kunde på att springa ifrån hela klassen. Hon kunde självklart inte spinga, men hon smårusade ner för trapporna och siktade målmedvetet på exit-skylten. Själklart hade Sara en fråga, så Sara spurtade ikapp lärarinnan, som fick svara, och resten av klassen kom ikapp och vi fick ändå gå den sista biten tillsammans -i pinsam tystnad.
Den allra sista lektionen hölls på det moderna museet i Innsbruck och där gjorde hon exakt samma misstag igen! Ett tydligt tecken på att man inte klarar av sociala situationer är när man inte kan tajma sitt "hejdå". Och i detta fall gav övning bevisligen inte färdighet.

Allt och inget på en gång

Jupp, nu är det en massa saker som gäller: jobba och fixa körkort, samt bo hos svärmor och svärfar (Josef bor självklart också här med mej) så det finns inte direkt någon tid över att blogga. Men, jag kommer tillbaka.

För övrigt har jag slutat med tyska-kursen i Innsbruck och är just nu i Lidköping. Hem åkte jag i bil full med familj och packning. Vi åkte via Schweiz och hälsade på så mycket släkt vi bara kunde hinna med på 3 dagar. Stressigt, men trevligt. Basel är en fin stad, jag rekommenderar den varmt.

I Liestal, tror jag det var, (utanför Basel i Schweiz) åt jag förresten den godaste pasta-rätten jag någonsin har ätit! Jag anar att det var just den italienska maten som Andreas längtade efter när vi var i Italien i våras. Tyvärr så hittar man den varken i Verona eller runt Gardasee - den finns i Schweiz.

Ps. Läser inga bloggar just nu, men jag ska ta igen det också någon gång.

Alles in Ordnung?

Ingen skadade sej allvarligt. En kille på våningen (som faktiskt t.o.m. är "våningschef"..) somnade när han lagade mat. Som tur var somnade han vid en vägg som skyddade honom från röken. Köket är stängt och taket är svart.

Något som verkligen inte känns bra just nu är:
-brandlarmet löstes bara ut i 2-3 sekunder och stängdes sedan av (!) och om inte en person hade gått ut i korridoren och sett röken hade dröjt mycket längre tid innan brandkåren hade kommit.
- brandlarmet som gick igång lät inte överallt som det skulle.
- det finns inget brandlarm i köken på Rössl.

Vilken tur att ingen blev allvarligt skadad och vilken tur att jag ska flytta härifrån.

Nu är jag övertrött. Igår sov jag 4 timmar, för jag kunde inte somna efter matchen mot Grekland (2-0, det är ju helt sjukt!). När jag låg där i sängen blandades adrenalin med nervositet inför packningen och hemresan. Inatt kunde jag inte heller lägga mej förrän 06.30, då jag hade lugnat ner mej lite grann.

Det brinner!

En minst sagt het utekväll avslutades med natta-mat på fyran. Brandlarmet gick igång i ett par sekunder, men det var inget vi tänkte på. 5 minuter senare kände vi att det luktade bränt och utanför fönstret kom det svart rök. Röken kom från trean och brandkåren var på plats innan vi hann säga "Tycker ni också att det luktar..". Enligt ett ögonvittne bars en person ut från tredje våningen. Frågorna som kvarstår nu är: -blev någon skadad? -började det verkligen brinna? och i så fall: -varför?

Trist avslut på en perfekt utekväll. Jag skulle lugnt kunnat dansa i 2 timmar till när Blue Chip stängde klockan 4. Men, att varva ner på Rössl är inte dåligt det heller, om inte brandkåren dyker upp, vill säga..

Precis nyss sa en brandman till mej och en annan kille att allt är okej och att vi kan lägga oss. Tyvärr har jag alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att sova just nu. Tusan, jag som hade tänkt att somna tidigare än igår...