Hej igen

Så, vad gör Ellinor on a day like this??? Söker jobb. Bor hemma hos mamma och pappa. Japp, det var det hela.

Kan förresten informera er om att jag faktiskt har köpt en egen kamera för min första lön! Här ser ni den första bilden jag tog med den:

Josef köpte också en kamera. Den är nåååågot bättre och nåååågot dyrare än min.

Just det, idag var jag i Skövde och köpte ännu mer grejer. Hockeyn drar igång snart och ett par nya skridskor och ett par handskar stod på inköpslistan. Nu ska det sparas lite på pengarna.

Imorgon ska jag på bröllop. Det ska bli kul. Vi hörs igen när jag har något mer intressant att skriva.. Kanske kommer lägga upp någon bild på mej och Josef från i somras..

Kryp

Lite drygt en och en halv vecka sedan: Jag låg och halvsov på sidan i sängen och kände att något strök mitt bröst (nej, det var inte Josef..). "Aaaaaargh! Josef, tänd lampan! Ett kryp! JAG LOVAR, DET ÄR ETT KRYP I SÄNGEN!!!". Josef tänder lampan och mycket riktigt: -en fet, svart skalbagge kryper omkring på min sida av sängen...

En dag senare: Jag är i Blombergs hamn och ska gå på toaletten. När jag sitter där och tänker på den hemska upplevelsen jag hade natten innan märker jag att en tvestjärt kryper uppför mitt ben!

Igår: Gick jag och Josef på bio. På hemvägen myser jag ner mej i kragen på jackan. Sitter och pratar med Josef och out of the blue kryper en spindel in i min mun! Då har den äckliga varelsen suttit på min jacka och krypit via kragen! Jag sparkade hej vilt omkring mej och Josef höll på att bli riktigt förbannad på mej eftersom jag inte var särskilt trafiksäker...

Att de är på mej när jag rensar ogräs på jobbet kan jag förstå. Det är inte konstigt att de blir irriterade när man gräver i deras hem, men jag klarar inte av kryp i bilen, på toaletten eller i sängen... Någon som håller med mej?

Det rosa plastkortet...

..har jag inte fått idag. Däremot fick jag en papperslapp som kommer att bytas ut mot ett körkort inom en snar framtid! Så, nu går ingen säker på vägarna. Ta hand om er.

Vuxenpoäng

Det finns vissa kriterier. Saker man ska ha klarat av för att ha en chans att kvala in. Man samlar poäng för att räknas som en individ, att bli respekterad. Jag pratar naturligtvis om vuxenpoängen. Jag har klarat av en hel del. Bott själv osv, men är ändå inte riktigt vuxen. Det som saknas? -Ett rosa plastkort, synonymen till frihet.

Imorgon gäller det. En av anledningarna till att bloggen har legat i sommardvala (just det, kanske också för att det är sommar..) kommer förhoppningsvis att avklaras inom en snar framtid. Och om inte så är det ju ingen som dödar en om man försöker igen. Wish me luck.

Igenkänningsfaktorn är hög

Det som är roligt med Tjuvlyssnat är att man ofta kan känna igen sej. Alla har vi varit med när någon har sagt något roligt eller korkat någon gång. Jag har inte varit inne på sidan på ett tag, men de senaste 20 minuterna har jag läst igenom alla tjuvlyssningar juni/juli. Uppdaterad och klar. Om jag har vaknat på fel sida en dag, skulle den här tjuvlyssningen helt klart kunnat vara jag och Josef:

Ett par ~20 sitter på sätena bredvid varandra på tunnelbanan. Tjejen har suttit och smsat ett bra tag och killen försöker lönlöst fånga hennes uppmärksamhet genom att nafsa henne i örat, leka med hennes hår och smeka henne på halsen. Till slut lägger han huvudet på hennes axel och suckar. Han borrar in ansiktet i hennes kofta och rör kärleksfullt huvudet fram och tillbaka. Tjejen tittar irriterat upp från mobilen.
Tjejen: Vad fan gör du? Sitter du och torkar av snor på min kofta?

Tack Tjuvlyssnat.

Utan retuschering

Visst ser ordet konstigt ut? Men det stavas så, "retuschering". Hade kunnat svära på att det skulle in ett extra "r". Det ser lite snyggare ut så. Men, det är inte min stil. Jag kör på den nakna, osminkade sanningen. Därför kommer här lite bilder på familjemedlemmar. Min bror Lobo har fyllt 25 år och det firade vi med en supergod tårta.

Så ser han ut, tårtan alltså (shit, vad jag är fyndig! or not)

Och om ni undrar hur min mamma ser ut (och alltid ser ut) så kommer detta kort att ge er ett svar. Hon skrattar jämt.

Familjens kamera är tyvärr inte den bästa. Det första jag ska göra när jag får min lön är att köpa en egen, bra, kamera.

Smal, sjukare, sjukast

Okej, modeller är smala, jag vet. När man är smal ser man sjuk ut, det vet jag också. Tyvärr så ser man inte det när man kollar på en stor affisch med Heidi Klum utan någon "normalstor" person att jämföra med. Idealet är sjukt, och oftast orkar jag inte ens tänka på det.


Idag såg jag den här bilden och jag undrar verkligen vad Acne tänker. Deras kvinnliga modeller ser alltid ynkliga, smala och sjuka ut på bilderna. Ska man tycka att det är snyggt? Vad är poängen? Det positiva är väl att man uppmärksammar att modellen inte ser "normal" ut, men frågan är om det är tänkt att det faktiskt ska vara snyggt, en fröjd för ögat.

När jag ser den här bilden ser jag en sliten trebarnsmor (utan någonsomhelst känsla för kläder och mode..) som bor i en småstad i USA och blir misshandlad av sin man. Någon som associerar med ett exklusivt svenskt klädmärke?

Jag har hittat en ännu värre bild någonstans. Jag ska hitta den också och lägga upp den. Men, det får vänta tills någon annan dag.