Ett skämt?

Jag blir helt bedrövad när jag ser Donald Trump uttala sej i amerikansk media. Denna dinosaurie kan väl inte vara en presidentkandidat på riktigt? Skönt att Obama också tydligt visar att han inte kan ta Trump på allvar. (se gärna länkarna, det är humor på hög nivå!)

Sedan blir jag också förfärad över alla som hela tiden ska skrika ut hur viktigt det är med högskoleutbildning för våra topp-politiker. Visst är det viktigt att ha en utbildning, men är det bara utbildning på pappret som är en bra utbildning? Och när en tredjedel av den svenska vuxna befolkningen har en sådan utbildning, är det då nödvändigt att alla politiker ska ha det? Ska inte de vara en spegelbild av det svenska folket?

Jag kanske skjuter mej själv i foten när utvecklar detta resonemang, men jag står fast vid att en högskoleutbildning inte ger någonting om den som genomför den inte tänker. Och då menar jag verkligen tänker.

Min fine Josef slöjdar, springer runt på praktik, läser gamla examensarbeten, har seminariediskussioner i klassen, skriver arbeten och kursportföljer med tjusiga rubriker som "didaktiska reflektioner". Men om han inte tänker, kritiserar och utvärderar för att på det sättet sålla ut det som behövs för att han ska bli en oerhört kompetent lärare. Ja, då är utbildningen i det närmaste meningslös. Bara en pappersbit.

Och så är det med allt i livet. Om vi inte tänker, sorterar och tar till oss och pusslar ihop de bitar som verkligen ger något, till oss som privatpersoner, till oss som ideellt engagerade, till oss som yrkesutövare, ja, då blir det ju meningslöst. För (och ja, nu kommer delen då jag skjuter mej i foten) en utbildning på universitetet ger bra och nödvändiga grunder, men ska vi vara helt ärliga så är den grymt överskattad. På Linköpings universitet går idag kanske 80 personer i min årskurs på den utbildning jag går. Och om två år kommer merparten av dessa vara utbildade civilekonomer. Men, betyder det att 100% av den faktiskt är kompetenta? Mitt svar är nej. Idioter finns överallt, även på mitt eget program. Och idioter kan få G på tentan.

Men de som inte är idioter, de kommer sticka ut. De kommer ta de där små pusselbitarna från var det än må vara; universitetslivet, yrkeslivet, yrkeslöslivet, orkeslöslivet, vardagen, det ideella arbetet och göra något riktigt bra. Det kallas personlig utveckling. Och denna del måste ändå vara den viktigaste, både för personen och för samhället. Oavsett om man har en kandidatexamen eller ett truckkörkort. För dessa två är inte motsatser, de är en del av en helhet.