Ja, ibland måste man få skryta lite grann. I tisdags pratade jag i 10 min om ett valfritt ämne. Taizé blev mitt val och istället för att skriva ihop en text och lära mej den utantill pratade jag fritt.
När jag var färdig sa vår lärare att jag "knappt gör några fel" när jag pratar, och att han sådär i efterhand inte kunde komma på något att påpeka direkt, bara ett ord som jag kunde bytt ut, eftersom ordvalet inte passade in i den övriga stilen.
Tro det eller ej, men läraren som alltid bara säger gut so, passt, ok, so kann man auch machen (=bra, det funkar, ok, så kan man också göra) nämnde ordet erstaunlich (=enastående, otroligt) när han gav mej feedback efteråt. Det är inte illa. Men det som gör mej mest nöjd är att det bevisar att min tyska verkligen har utveklats. Inte en chans att jag kunde prata fritt på tyska inför klassen på gymnasiet. Eller... inte så här fritt. Fritt pratade jag väl alltid, men med långt ifrån något som helst flyt och ännu längre ifrån perfekt grammatik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Fritt har du väl alltid pratat...
Och mycket...
Och länge...
Fredrik: Om jag inte kände dej bättre skulle man kunna tro att det där var en pik ;)
Va? Jag pikar väl aldrig någon?
Fredrik: Om jag inte kände dej bättre skulle man kunna tro att det där var ironi ;)
Haha, jag är kompis med klassens erstaunlichaste frispråkigaste tjej! *skryter*
Och visst blir alla ord mycket roligare i superlativform, även om formen inte finns? :)
Haha, det är det som är roligt med svenskan! Man kan göra alla ajdektiv och adverb till superlativ, och man kan göra alla substantiv till verb! En klart underskattad underhållningsform och ett klart underskattat språk.
Gött Ellie!
kram
Skicka en kommentar