Dream, dream, dream

Mina drömmar är lite knasiga, men inte värre än andras, skulle jag tro. Jag kan ofta se händelser och tankar från mitt "verkliga" liv som går igen i drömvärlden. Jag sorterar helt enkelt mina minnen och intryck från dagen som har gått.

Igår natt drömde jag, precis som vanligt. Men.. Det var en konstig dröm. Josef friade.
Jag har aldrig drömt något sådant förut.

Stämningen var perfekt: Vi satt på en sten i vattnet och solen gick ned och spred ett varmt, rött ljus över nejden. Aaah. Vi kände det på oss. Vem skulle föreslå det? Skulle han? Skulle jag?!
Han, tänkte jag. Han kommer säga det. Han kommer bedyra sin eviga kärlek för mej i detta nu.
Jag kände i mitt hjärta att detta var vad jag ville. Nu gällde det. Detta skulle blir den lyckligaste dagen i mitt liv!
Och så öppnade han munnen.
Totalt misslyckat.

Jag (i drömmen) kände det på mej direkt och svarade inte ens. (Jag tror knappt jag lät honom avsluta) Istället hoppade jag ner från stenen och sa något i stil med "Josef, kan du inte börja om från början, för det här var verkligen inte vad jag hade tänkt mej." och började regissera hans frieri. "Kan du inte göra det lite mer känslosamt? Eller nostalgiskt?" jag viftade frenetiskt med armarna, "Så som jag ser det får man välja ett tema. Ska du berätta om alla de fina stunder vi har haft? Eller om hur starka känslor du har för mej? Eller kanske om hur fint vi kommer ha det tillsammans? Det gäller att vara konsekvent helt enkelt. -Nu får du ta det igen."

Jag vaknar och tänker "Äh, den där drömmen handlade inte om giftastankar. Den sa helt enkelt bara som det är och alltid har varit: Ska man få något gjort på ett bra sätt, då måste man göra dej själv!" Sedan läser jag horoskopet för dagen:

"Ett fortsatt förhalande av något speciellt skapar bara onödiga problem -så sätt igång." (Metro ons 11/2 -09)