Jag bad Josef att skicka biljetten till min mobil en gång till, men min mobil var helt tyst.
Jag orkade inte lägga tid på att lösa problemet. Alla har vi väl fått ett lite försenat sms någon gång.
Jag packade min väska inför Uppsala-resan istället. Packandet gick trögt.
Telefonen ringde. "Hej Ellinor. Jag heter Lars." ... "Nu vet nog du inte vem jag är, men jag vet att du ska åka tåg imorgon."
Då klickade det till hos mej. Lars har fått min mobilbiljett.
Men, tack vare den modige Lars, som tar reda på okända människors nummer och ringer dem sent på kvällen, så har jag till slut fått tag på min biljett. Det var lite roligt att prata med Lars. Han var trevlig.
Han passade på att ringa en gång till för att dubbelkolla att biljetten kommit fram. Det kallar jag redigt, det. Om ni vill veta mer om Lars kan jag förtälja att han heter något så trevligt som Lars Larsson och har en härlig norrländsk dialekt. (och är enligt egen utsago en "riktig handyman")
2 kommentarer:
Underbart att det fortfarande finns människor som bryr sig om sina medmänniskor.
kramar mamma
Ja just det, för antalet människor som bryr sig minskar för varje år... ;)
Skicka en kommentar