OK, då börjar vi direkt med: -att kritisera

Det är väl lika bra att sätta igång med det som jag gör bäst:
1. iaktta...
2. ...och analysera sönder!

Just nu är jag nämligen inte i mitt hemland Sverige, utan i den österrikiska staden Innsbruck. Eftersom jag stävar efter att vara helt urtypsidealsvensk... Hmmm.. Nu har jag redan hittat på ett nytt ord, varför är jag inte förvånad? Men urtypsidealsvensken är den, ni vet:
"jag ställer mej alltid i kö"; "jag återvinner allt, t.o.m de små platsmynningarna på juice-paketen"; "i varje situation söker jag perfekt strukturering och effektivisering"
Ja, en sådan försöker jag väl att vara. Att jag sedan har fått lite spontant icke-svenskt blod från min mammas sida gör hela kombinationen perfekt, tycker jag! -Men det är en helt annan historia!

Om jag går tillbaka till mitt eviga, obotliga, svenska granskande kan jag väl sammanfattade det hela ungefär så här: Jag har inte ens varit i Innsbruck i 4 veckor, och har redan hittat en miljon saker att anmärka på... Nämen, ojsan! Nu har jag, redan i mitt första blogginlägg, visat två starka personlighetsdrag: min bristande (eller ska jag säga alltför fantasifulla..?) vokabulär, som då och då får mej att skapa ny ord. Och precis här visade jag prov på att jag alltid ska överdriva situationer som jag irriterar mej på för stunden. Självklart har jag inte hittat "en miljon" saker, men, vad ska jag skriva? Jag är ju faktiskt "mästaren på hyperboler", enligt min dundersöta tvillingbror.

Och än en gång: tillbaka till det jag EGENTLIGEN hade tänkt att skriva om (att göra långa utläggningar om onödiga saker ligger mej också väldigt varmt om hjärtat, som ni märker): Vad gör svenskarna bättre än Innsbruckarna?
Ja, som vanligt är det den svenska effektiviteten som spökar. Och för att vara något mer effektiv i min andra halva av inlägget tar jag det hela i punktform:

• Kontokorten. I Österrike är chipet på ditt kontokort och magnetremsan två helt olika saker. Magnetremsan är kopplad direkt till ditt konto, och när du betalar in en affär med magnetremsan dras pengarna från ditt konto.
  Chipet, å andra sidan, använder man i vissa automater och på vissa betalningsställen. Oavsett hur mycket pengar du har på kontot har du inte ett öre (..eller en enda cent) på ditt chip om du inte har laddat det först. Detta kan man göra på banken eller i en bankomat. Jag har kollat lite på internet banken om det går att göra den vägen, men tyvärr är den tyska menyraden snårförstådd för en svensk som jag, och sökfunktionen lämnar mycket i övrigt att önska.
  Det räcker alltså inte att ha koll på hur mycket man har på kontot, för man måste ha pengar på två ställen: kontot (magnetremsan) och chipet. Om man tappar sitt bankomatkort kan man spärra det, och förhoppningsvis har inga pengar försvunnit på kontot, men pengarna man har överfört till chipet är borta för alltid..

• Mynten. Här finns det hela 8 MYNT (!) att välja mellan:
  2 Euro, 1 Euro, 50 cent, 20 cent, 10 cent, 5 cent, 2 cent, 1 cent.
  Dessutom envisas alltid alla med att ge växeln tilbaka med mynten ovanpå sedlar och kvitto. Det är mycket lättare att (som i det älskade Sverige) få mynten i näven, kunna greppa dem, och sedan få sedlar och kvitto. Här gäller det istället att balansera och hälla mynten med precision i rätt fack i plånboken. Först efter det kan man sortera in sedlarna och kvittot..

• Mataffärerna. Tjaa, det är inget fel på själva matAFFÄRERNA, det är snarare vad som händer under och efter betalningsprocessen. I Sverige är jag van att alltid lägga streck-koderna åt rätt håll, så personen i kassan snabbt och smidigt kan registrera alla varor. Men här är det tydligen kutym att lägga varorna i så stora högar som möjligt, helst väldigt ostadiga så det blir som ett härligt, gammalt plockepin när kassörskan ska reda ut röran!
  Självklart är inte alla kunder lika oorganiserade, men något som däremot är rena kaoset är: packningen och betalningen. Alla varor hamnar på en yta av ca 1 kvadratmeter precis efter rullbandet. Det finns alltid bara 1 "fil", så det gäller att fort som katten packa in alla varorna i kassen och samtidigt kunna koncentrera sej på ungefär vad kalaset kommer att kosta, för innan man vet ordet av ska man betala...
  Och när den, alltid så stressade, kassörskan sedan snabbt, på otydlig Tirolerisch, säger beloppet önskar man att man vore snabbare än ljuset. Inte ens hälften av varorna ligger i kassen, beloppet är ALLTID ruskigt ojämnt, det finns hur många olika mynt som helst att välja mellan i plånboken, och i ögonvrån ser man kön bakom som bara växer och växer.. När man äntligen hittat rätt bland alla sina pengar ska man lyckas få ner dem i plånboken (här prövas balanssinnet) och återgå till sitt packande - och då kommer nästa kunds varor ovanpå dina! Det gäller alltså att hålla koll på vad man har köpt.
  
  Dessutom "räknar de omvänt" här jämfört med vad vi gör i Sverige. Vi säger trettio-sex, men här säger man SEX-och-TREttio. Om man inte är helt klar i huvudet när man betalar kan man ha kämpat för att skrapa ihop 63 cent, när det egentligen var 36 man skulle betala... Det kan också uppstå problem när man bara hör cent-summan, ex: FYRA-och-TRETTIO. "Jaha", tänker jag och slänger fram 4,30 - 4 Euro och 30 cent, men NEJ! Det skulle ju bara vara 34 cent... Ett gott råd är att bara gå och handla när man är pigg och uppmärksam. Helst ska man ha en superkraft i form av snabbhet eller att kunna stanna tiden.
  Som svensk har jag dock kommit på en vinnande teknik: Man handlar tillsammans med en kompis, som bara köper en eller två varor. Kompisen står bakom dej i kön, och när han/hon betalar har du tid att ordna med pengarna och packa ner de sista varorna.
  
  Något jag däremot är väldigt nöjd med är att plastkassarna är jättedyra! Jag försöker att föregå med gott exempel och har med mej mina Stofftaschen (tygkassar) som jag kan använda igen, igen och igen..

• Studenthemmet. Jag vet inte varför, men det finns vissa oskrivna regler som jag inte riktigt har lärt mej än. Jag jobbar väldigt hårt med dem och tror att jag har koll på de flesta nu:
  1. Släck aldrig lampor i gemensamma utrymmen: vi har små rosa hamstrar i källaren som springer i ekorrhjul och förser oss med 100-procentigt miljövänlig el dygnet runt!
  2. Lämna gärna ditt skräp på golvet, föredragsvis mitt i korridoren.
  3. Ta dej gärna möda och tid att ta dej till köket för att återvinna. Väl där ska du helst slänga allt på fel ställe.
  4. Din mamma bor här! Hon tar hand om din disk och stänger också av spisplattor.
  5. Radion i det gemensamma köket ska endast vara på när ingen är där, helst på max.volym efter kl.23 på kvällen.
  6. Sno som en korp! Allt som inte ligger i din låda i köket hör egentligen hemma i din låda!
  
  Sedan har vi vår älskade föreståndare, som skriver på alla papper, men som egentligen inte verkar ha något officiellt ansvar..
  - "Lampan utanför mitt rum fungerar inte" "Ok, det är ett fel på elledningarna. Han som är ansvarig för det kommer först om 2-3 veckor"
  - "Det trådlösa nätverket fungerar dåligt" "Jaha, men det är några studenter som har fixat det. De kommer först om nån vecka eller så när terminen sätter igång"
  - "Det är svinkallt i korridoren och på rummet. Kan du sätta på värmen?" "Nej, värmen är förinställd och sätter inte igång förrän senare i höst, och det var inte jag som installerade det hela, så jag vet inte hur man gör."
  - "Finns det några gemensamma köksapparater vi kan använda?" "Jo, det finns ju någon micro och vattenkokare och så, men det är inte jag som ansvarar för dem, så ni får inte använda dem förrän den som är ansvarig har kommit"
  Men.. han har ju koll i alla fall!

Sedan är det lite irriterande att i tyskan används ordet "Semester" för termin.. Så om man ska förklara vad man har gjort på sin "Semester" i somras tror alla att man har pluggat..! Men, det är ju därför jag är här: för att lära mej en massa saker! :)