Vart har den roliga Ellinor tagit vägen?

Ni som känner mej vet att en av mina starkaste sidor är att jag pratar mycket. Så klart kan detta också bli irriterande, men för det mesta har folk roligt ihop med mej och jag lättar upp stämningen osv..

Denna egenskap har helt försvunnit i och med språkbytet. Alla rappa repliker och träffande kommentarer - helt borta! Om jag har tur blir det ett halvdant försök som folket runt omkring mej förstår hälften av...

Men jag har ändå varit lite framgångsrik:
Kristine: "Då ses vi på löpträning på måndag!"
Jag: "Va? Löpträning? Jag? Nej, jag fattar inget - jag kommer ju från Sverige."

Heike: "Ellinor, vi hade en tjej förut i hockeylaget som såg ut precis som du."
Jag: "Oj, hon måste vara snygg!"

Katrin: "Så du såg Ötzi idag? Han är en snygg kille!"
Jag: "Ja, han är min typ. Tyvärr var han lite kylig.." (kühl på tyska = kylig/känslokall)

För alla er som inte fattade det där med Ötzi, så är det den över 5000 år gamla, nedfrusna, man som hittades i Südtirol i början av 1990-talet. Han är mumifierad (och ingen skönhet direkt..) och för att konserveras har de honom i ett kylrym som är 6 grader kallt..

Jag vet, alla dessa försök är helt lama i jämförelse med min annars ypperliga standard! Men jag försöker bara demonstrera att den roliga Ellinor är inte helt död än. Hon ligger i en dvala, och förbereder sej.. och snart kommer hon att vakna till liv. Jag måste bara hitta henne först! Håll till godo!