Har funderat på en sak ett tag nu och måste få lätta på mitt hjärta lite grann. En del tror att mina 9 månader här i Innsbruck har varit de bästa jag har varit med om. Att jag kan tyska flytande, att jag har stormtrivts hela tiden, att jag bara har fått en massa nya kompisar och rest runt i Europa. Så är det inte.
Självklart skulle jag inte vilja radera de här 9 månaderna från mitt liv. Absolut inte. Nu i efterhand (okej, jag vet, det är lite drygt en vecka kvar..) vill jag absolut inte byta Innsbruck-upplevelsen mot något annat. Men, det har ju inte direkt varit superduperdunderkul hela tiden om man säger så. Men jag har lärt mej en hel del.
Jag har lärt mej att inställning slår klass -varje gång. Ett sportuttryck som faktiskt kan användas på alla områden. Varje jobbig stund tog jag som en lärdom eller som ett tillfälle att låta inställningen ändra den till något positivt. Varje gång läraren babblade på okontrollerat på lektionerna istället för att faktiskt lära oss något blev det en hörförståelse eller ett tillfälle för mej att försöka få igång diskutioner, ställa frågor och göra saker intressanta. Som Filip (en kille jag brukade spela ishockey med) en gång sa: "När laget förlorar och alla har tråkigt kämpar jag ändå på som tusan och spelar för min skull, för jag ska minsann ha roligt!" och jag kämpar på för min skull, för jag ska minsann få ut något av tiden här i Österrike.
Den enda skillnaden från att vara i Sverige har egentligen varit att jag har tagit mej tid att resa, inte tagit så allvarligt på saker och ting och verkligen klarat mej helt själv. En del saker har varit positiva, som resandet, men en del negativa, som att vara så långt bort från sina närmaste. Dessutom vet jag att jag antagligen inte hade lärt mej tyska så bra i Sverige som jag har gjort här, även fast de pratar en svårtydd dialekt här, om de pratar med en överhuvudtaget.. (vänta lite, snarare 10, eftersom folk från hela Österrike och norra Italien pluggar här..)
Om jag skulle få göra om det här året skulle jag antagligen göra 2 stora förändringar:
1. bo i ett WG, alltså dela en stor lägenhet med lite folk. Då lär man känna folk lättare och lär sej språket bättre.
2. spela en lagsport med ett seriöst lag -jag är så trött på all skit med hockeylaget.
Jag skulle inte vilja ha undvikit svenskarna. De är helt underbara många utav dem. Men, jag skulle vilja ha haft en bättre mix av svensktalande och tysktalande kompisar.
Så, kom ihåg: Inställning slår klass. Nu får vi se om svenska landslaget visar det på EM också, de kan nog lära ett och annat av mej..
Oh, yes! Idag fick jag tag på en svensk flagga, och den kommer det att viftas med om 10 dagar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag känner mig träffad. Jag vet att du inte trivt helt där borta, minns hur vi klagade ikapp en period där i höstas, men jag står fast vid mitt tidigare uttalande.
Kan du fixa en sverigeflagga åt mig med?
Du står alltså fast vid att jag har lärt mej mycket och att du bara har "förlorat en lägenhet och en flickvän" och lagt energi på fel saker..? Jag har inte alls fått ut det jag ville av Innsbruck, men jag har fått erfarenheter. Det har du med. Jag är säker på att även om det har varit tufft så har du lärt dej en hel del.
Tyvärr är det bara en flagga per person, men jag ska se till att alla andra också skaffar en (innan de tar slut!), så du kan säkert låna av oss andra och vifta med!
Nej, det var inte det uttalandet jag tänkte på.
Utan det att jag tror att jag kunde ha gjort fler och bättre erfarenheter om jag hade varit någon annanstans. Jag har nog gjort det bästa av min situation, lärt känna många nya människor, tagit mig ur vad som blivit en fruktlös relation osv.
Men jag hade kunnat lära mig så mycket mer under andra förutsättningar. Och det var mitt medvetna val att välja det som var minst givande för mig, det är det som irriterar mig.
Och varför skriver jag sånt här på offentliga forum? Aja, lite får man bjuda på sig själv.
Det tar ofta ett bra tag innan man inser vilket val som var rätt eller fel. För mej tog det nästan ett halvår innan jag insåg att Innsbruck var rätt. Man kan inte klandra sej själv för att man har försökt och att det sedan visat sej att det inte var det man ville/förväntade sej.
Det var jag som började den lite för personliga diskutionen, förlåt, men jag tänkte att du vågar nog lämna ut dej själv lite grann ;)
Kramar (6 dagar kvar!!)
Jag förstår dig helt och hållet på den första punkten som du skulle ha ändrat. Samma sak var det för mig i Brighton. Bodde med tre andra svenskar vilket inte är det bästa för att lära sig ett annat språk. Men jag hade turen att få spela med det bästa basketlaget jag hittills har spelat med. Det skulle jag aldrig vilja byta ut!
Skicka en kommentar