Häromdagen stötte jag och mamma på en mamma till en gammal klasskamrat när vi var på ICA. Det är ju trevligt att träffa folk och prata lite om vad som har hänt och vad alla barn i familjen gör nuförtiden. Men, det finns ett litet problem: -vad gör man när man har sagt "hejdå" och man sedan handlar vidare i affären och stöter på samma person igen?
Man kan ju inte låtsas om att personen inte finns, men det går ju inte heller att heja på samma person 70 gånger.
Självklart så träffar vi på personen vid grönsaksdisken, dvs. precis innanför ingången. Vi pratar, klarar av alla ämnen som ska behandlas och säger "hejdå" och "hälsa familjen". Sedan stöter vi på personen vid:
-köttdisken
-mejeridisken
-kassan
..jobbigt, men så är det.
Ett annat jobbigt ämne är personer som inte klarar av att säga hejdå vid rätt tillfälle, som en lärare jag hade i Österrike. Så fort vi hade varit på ett museum/en studieresa passade hon på att säga hejdå när rundturen var slut, även fast alla skulle gå åt samma håll (till utgången) sedan. En gång upptäckte hon sitt misstag och satsade allt vad hon kunde på att springa ifrån hela klassen. Hon kunde självklart inte spinga, men hon smårusade ner för trapporna och siktade målmedvetet på exit-skylten. Själklart hade Sara en fråga, så Sara spurtade ikapp lärarinnan, som fick svara, och resten av klassen kom ikapp och vi fick ändå gå den sista biten tillsammans -i pinsam tystnad.
Den allra sista lektionen hölls på det moderna museet i Innsbruck och där gjorde hon exakt samma misstag igen! Ett tydligt tecken på att man inte klarar av sociala situationer är när man inte kan tajma sitt "hejdå". Och i detta fall gav övning bevisligen inte färdighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är därför jag inte pratar med folk. Alls.
haha, ja man borde handla över disk istället. man slipper röra på sig, dvs stöta ihop med människor flera gånger, samtidigt som man inte behöver röra på sig. och man kan prata undertiden handlingen har sin gilla gång.
för övrigt var kooks väldigt trevligt. de var snygga och de var bra. jag stod nästan längst fram och och de spelade diverse bra låtar. jag dog så att säga. Även death cab var bra. och robyn, kent, the go team, timo och interpol. Jag är helt och hållet lyrisk. Vill du med till emmaboda istället? typ 1 augusti? Vi ses snart!
På ett sätt är det lite jobbigt att handla på ICA och behöva prata med föräldrar till gamla klasskompisar som alla frågar om "hur det är" att vara tillbaks. Jag vill inte på något sätt vara osocial, ändå ställer jag mig automatiskt i kön till den kassa vars kassörska jag känner minst. Lantisen har börjat känna sig obekväm i sin roll.
Skicka en kommentar