Kommunikation med Lasse, del 2

Lasse och jag gjorde upp dealen att hans sambo skulle försöka vidarebefordra sms-biljetten till min mobil, då han inte var så teknisk. När Lasse sedan ringde igår och dubbelkollade att biljetten hade kommit fram till min mobil sa jag att den inte hade gjort det än, men att det säkerligen skulle plinga till i min mobil vilken sekund som helst.

Och när vi sa hejdå så lät det "pling-pling-pling" och då sa jag att det var nog biljetten!

Sedan kollade jag på min mobil - biljetten var framme. Jag passade på att sms:a till Lasse:

"Jajamän, det var biljetten som kom fram! Ha det fint och ta hand om din fina sambo :)"

Imorse träffade jag en kvinna när jag väntade på tåget och vi pratade om många saker. Jag delade med mej av berättelsen om Lasse och biljetten och hon tyckte att han var värd dagens ros! "Han fick ett blogginlägg. Det är på samma nivå!" konstaterade jag glatt. Och precis i den stunden, ca fem minuter innan mitt tåg skulle gå fick jag ett sms:

"Missa nu inte tåget Ellinor och ha d så trevligt i Uppsala :) Och när det gäller relationen till min sambo så är det inga problem.. Mycke kärlek mellan oss. :)"

Så jag tyckte att Lasse förtjänade ett inlägg till!

Telefonsamtal med Lasse

Jag köpte en tågbiljett i mobilform från Sj idag. En mobil-tågbiljett som aldrig dök upp.

Jag bad Josef att skicka biljetten till min mobil en gång till, men min mobil var helt tyst.

Jag orkade inte lägga tid på att lösa problemet. Alla har vi väl fått ett lite försenat sms någon gång.

Jag packade min väska inför Uppsala-resan istället. Packandet gick trögt.

Telefonen ringde. "Hej Ellinor. Jag heter Lars." ... "Nu vet nog du inte vem jag är, men jag vet att du ska åka tåg imorgon."

Då klickade det till hos mej. Lars har fått min mobilbiljett.

Men, tack vare den modige Lars, som tar reda på okända människors nummer och ringer dem sent på kvällen, så har jag till slut fått tag på min biljett. Det var lite roligt att prata med Lars. Han var trevlig.

Han passade på att ringa en gång till för att dubbelkolla att biljetten kommit fram. Det kallar jag redigt, det. Om ni vill veta mer om Lars kan jag förtälja att han heter något så trevligt som Lars Larsson och har en härlig norrländsk dialekt. (och är enligt egen utsago en "riktig handyman")

Angående TV-avgiften

Idag kom fakturan i vår brevlåda, och vi hade tydligen två månader tillgodo, då vi tidigare betalt för två månader med än vi har haft TV. Så den slutliga fakturan är mellan slutet av mars och slutet av juni och går på 138kr. Och vi slutar på universitetet den 9:e juni, så det känns ju ruskigt nödvändigt att betala de där 138 kronorna för den sista månaden som vi ändå inte kommer ha TV:n framme...

Å andra sidan känns det väldigt snålt att säga upp TV-avgiften för den sista månaden och få de där 138 kronorna tillbaka. Men, ja, vi har bestämt oss för att betala ändå. 138 kronor är ju bara två pizzor.

Radiotjänstkvinnan från helvetet

Idag ringde det på vår dörr. Vi hade precis kommit hem från en lång arbetsdag när det ringde 1,2,3,4,5(!) gånger i rad. (och vår ringklocka ringer dubbelt, så det blir 10 snabba läten "ding-dong, ding-dong, ding-dong, ding-dong, ding-dong").

Det finns två typer av människor som ringer på så aggresivt, antingen är det kompisar som skämtar eller så är det grannar som är förbannade. Jag öppnade dörren och försökte hoppas på kompis-alternativet. Men icke. Där står en främmande människa. "Vad har jag gjort nu", tänker Ellinor.

"Har ni en TV?"

Jaha, Radiotjänst. De ringde oss för kanske en och en halv vecka sedan och då berättade vi att vi har faktiskt köpt en TV (vi slängde vår gamla, så vi har inte haft en TV på ett halvår och därmed inte betalat TV-avgift). Men vi har ingen antennsladd, så vi ser inte på TV med den.

Radiotjänstkvinnan på telefonen meddelade då Josef om att man MÅSTE betala, oavsett om man ser på sin TV eller ens kan se på den. (Man måste alltså även betala för trasiga TV-apparater).

Och idag kom de hit IRL. Och denna gång hade de (läs:hon) samma budskap. Skillnaden var att att personen som stod framför mej var arrogant, dryg och käck på samma gång. En ruskigt dålig kombination. Dessutom hade jag redan fått hjärtinfarkt när galningen ringde på och under samtalet kände jag mej knappast bättre. Jag kokade av ilska när människan hade sagt hejdå.

Ja, hon gör sitt jobb, men man kan ju vara vettig och trevlig för det. INGEN har rätt att störa mej på det sättet när jag är i mitt hem. Vår lägenhet är vårt hem och när man kommer hem till någon ska man bemöta dem med respekt. Hon gjorde helt fel, i allt från påringning till utfrågning. Hemskt!

Men jag har ringt och meddelat kundtjänst om att jag är riktigt förbannad. Och den där jävla TV-avgiften tänker vi inte betala. Vi har valt bort TV och har ingen antennsladd. Vi använder bara TV:n för att spela spel på och det kommer vi fortsätta med. Vi har betalat TV-avgift alla andra månader som vi har sett på TV, men nu gör vi inte det. Vi skiter fullständigt i att man ska betala för ett tomt skal. När fakturan kommer, kommer jag ringa till kundtjänst och meddela dem om att TV:n står i vår källare, trots att den står i vårt vardagsrum.

Summa summarum. Radiotjänst får inga pengar. Vi får ingen ro i vårt hem och kvinnan från helvetet får förhoppningsvis höra om klagomålet så snart som möjligt.

Sommar, sommar, sommarjobb

Idag fick jag besked om jobbet, och jag fick det! Jag blev otroligt glad, för jag kände verkligen att intervjun gick bra och att jag har något att bidra med. Men, samtidigt blir det lite mer press när man inte "bara" jobbar med saker där man kan höfta till lite. Att vara kyrkvaktmästare handlar inte om att göra allt på ett visst sätt, utan om att planera sin tid och arbeta ihop i ett lag. Samma sak med konfirmandledare. Men nu är det ett mer stramt arbete. Med regler och tillvägagångssätt. Och det är ju skrämmande. Eller, snarare utmanande. Jag ringde direkt till Josef och berättade om sommarjobbet. "Vad kul" var hans respons. "Ja!" sa jag, och sedan "fan, tänk om det skiter sej" "tänk om jag gör fel".

Josef skrattar bara åt mej när jag säger att allt går åt helvete. Som finansiell styrning, som jag precis har haft en tenta i. Då var jag redigt nervös, men 2 poäng från VG är inte fy skam. Och ännu bättre blev det när jag granskade rättningen och ganska lätt hittade två poäng. Första gången jag har överklagat en tenta. Vi får hoppas att det där G:et kan bli ett VG..

Och så hoppas vi att det inte alls skiter sej på sommarjobbet. Det kommer gå toppen!

Piiiinsamt

Innan jag går till universitetet skummar jag igenom nyheterna, och precis nyss såg jag på debatten mellan Björn Söder och Jan Helin som jag missade igår.

Och den var pinsam. Mest för Sverigedemokraterna, förstås. Det finns bara en sorts retorik, och när det kommer frågor som den inte passar in på, ja, då kör man sitt race i alla fall. Björn Söder lyckas knappt svara på en enda fråga på sex och en halv minut.

Som politiker ska man föra fram sitt budskap tydligt, som Björn Söder faktiskt gör, men man måste också vara påläst och retoriskt kunnig. Något som han inte hade övat på inför den här debatten. Jan Helin hade en lättare position att försvara, då han bara behövde ställa följdfrågor och attackera, men detta borde väl Söder varit förberedd på..?

Efter mitt förra inlägg om SD (om man bortser från vätebombsuttalandet från Grums) fick jag kritik från en förmodad SD-sympatisör. Och att få mothugg från en okänd människa på min, lilla blogg, som i normala fall endast följs av mina närmaste, kändes ovant. Så jag tänkte för ett tag att jag inte skulle skriva mer om politik, i alla fall inte om SD. Det känns bättre att skriva om svenska tv-serier och tysk grammatik. Men, varför ska jag vara rädd för lite motstånd..? Jag skriver ju om saker jag stöter på här och var. Varför ska jag sluta med det?

Så nu har jag fortsatt. Att det blev ett inlägg om SD är väl mest slumpen. Men så länge det finns Sverigedemokrater som trampar i klaveret kommer jag fortsätta skriva om det. Precis som jag skriver om annat jag har uppmärksammat. Enough said.