K O N S T A N Z

Jag provade på att starta en ny blogg och sedan råkade det första inlägget om Konstanz hamna på den nya bloggen, så den får vara kvar. Spana in den och följ mitt liv i Konstanz

Svenskan i Konstanz

Alles auf einmal

Nu har jag fått svar angående kameran. Den kostade 2000 kronor att köpa, och kommer kosta 2500 kronor att laga. Ett bevis på att elektronik inte tillverkas i Sverige. Avtryckarknappen har lossnat, men verkstaden vill även byta ut displayen och optiken, för att "en kamera måste lämna verkstaden i funktionsdugligt skick". Att jag sedan endast reklamerade för den lossnade avtryckarknappen och endast ville ha det åtgärdat spelar ingen som helst roll.

Jag har mejlat om att jag vill ha ett nytt kostnadsförslag där bara avtryckarknappen byts ut. Vi får se om de går med på det via mejl, över telefon lät de inte jättebegeistrade. Om detta inte går lutar det åt att Josef, som var den som spräckte displayen -vilket medförde att de kunde klaga på "yttre påverkan" och kostade mej garantin-, får köpa en ny. 2000 kronor i sjön, för att han glömde att han hade packat ner kameran i sin väska.

Sedan har Josef kanske möjligheten att få ett jobb. Det lutar i alla fall ditåt. Vi får se hur det utvecklar sig.

Ny uppdatering

Min fina, röda (och relativt nya!) kamera är redan sönder. Och skickad på lagning (tack mamma!). Så nu hoppas vi på 2 saker:

1. Att den går att reklamera/reparera

2. Att den nya kameran, alternativt den reparerade gamla, kommer levereras innan jag åker till Tyskland.

Ja... och så hoppas vi ju också att Josef får det där boendet han var och kollade på idag. Hoppas, hoppas!

Uppdatering, ht 2011

Jupp, då var det snart dags för Tyskland. Om en månad, närmare bestämt. Men det kanske är intressant för er att veta att jag kommer bo här. Kontraktet skrevs under för några dagar sedan och där har jag allt jag behöver utom en cykel, så det blir nästa prioritet att göra.

Och för den som har tråkigt har jag två tjuvlyssningar (från tjuvlyssnat.se förstås) att bjuda på! Och dessa två passar ypperligt bra in på två personer som jag känner.

Om Josef Kjellqvist hade varit receptionist i Solna:

"Men när jag försöker är det alltid upptaget"

Gym, Sollentuna

Receptionisten (lägger precis på telefonen efter ett samtal och säger högt): Fan vad jag är trevlig, jag skulle bli så glad om jag ringde mig själv.

Om David Kjellqvist hade varit tjej:

Fullt logiskt resonemang

Buss mellan Lidköping och Skövde

En tjej ~25 pratar med några killkompisar.
Tjejen: Jag hörde att hela 10 % av alla som dör i trafiken har alkohol i blodet! Det måste ju betyda att 90 % som dör inte har druckit, så då måste vi supa till innan det är för sent!

Paketstrul

I förrgår fick jag ett roligt sms:

"Ditt paket från Kaffemaskinen i Sverige AB finns hos ICA Kvantum i Åkersberga"

Lite fel där, så jag ringde till Posten och sa att någon har råkat fylla i fel mobilnummer. Då svarade de att det är bra att jag hör av mej, men inte nödvändigt, för om personen som egentligen ska hämta ut paketetet inte har gjort det inom en viss tid skickas det även ut en påminnelse per brev. Det var ju bra att veta.

Övrigt som är bra att veta är att det idag är Halnadagen och jag ska passa på att äta lite kakor i solskenet!

Hata dålig reklam

Mången reklam är helt IQ-befriad, framförallt den som ska vara smart. Gärna med ett test som inkluderar rörliga bilder (illusioner) eller "hur många apor ser du i trädet" eller någon annan helt onödig "kluring". Därför har jag tagit en väl vald reklam ur denna genre (från Aftonbladets hemsida) och modifierat. -Försten rätt får ett tomt tuggummipaket!



(Jag har gjort bilden i Paint och vettetusan hur jag får bort den ständigt närvarande, grå bakgrunden. Har inte officepaketet på denna dator, så då får den hänga kvar)

Facebook, det sociala nätverket

På Facebook blir man ofta inbjuden till olika event som dyker upp i högerspalten och påminner dej stup i kvarten om att det till exempel är grillfest, filmkväll eller något liknande. Facebook påminner också om vänners födelsedagar och att man ska "återuppta kontakten" med vänner på Facebook, som man inte skrivit till på ett tag. Förra sommaren föreslog ju Facebook "Send Josef Kjellqvist a message" och det var ju sisådär smart, med tanke på att han var ett antal mil från civilisationen.

Denna sommar har Facebook fler roliga tips till mej som jag kan använda mej av för att berika min sociala samvaro med min omgivning.

Tack Facebook.

Stolt

Just nu är jag väldigt stolt över min pojke. Varför kan jag inte säga, för det är en hemlighet. Men ni kommer få veta tids nog.

Så jag kan väl berätta någon annan sak jag är stolt över, nämligen att min pojke kan vara en ruskigt bra problemlösare ibland. Ikväll har han till exempel klurat ut hur vi ska flytta hem alla saker i helgen. Nu gäller det ju bara att hinna packa allt också..

VARNING!

Idag fick jag detta mejl, som jag inte litar på för fem öre. Så var försiktiga!

[SWEDBANK-53369444] vänligen uppdatera dina faktureringsuppgifter idag

Bäste kund,

Vi märkte ogiltiga inloggningsförsök till ditt konto online från en okänd IP- adress.
På grund av detta har vi tillfälligt ditt konto.
Vi behöver dig att uppdatera din kontoinformation för din Internetbank ska återaktiveras
vänligen uppdatera dina faktureringsuppgifter idag genom

>>> Klicka här <<<

bara kontrollera de uppgifter du angivit är korrekt.
Med vänliga hälsningar,

SWEDBANK Medlem Services Team

P.S. Länken i detta meddelande kommer att ut inom 24 timmar. Du måste uppdatera din betalningsinformation

© 2011 SWEDBANK LLC. Alla rättigheter reserverade.

Uppdatering: Har ringt Swedbank och de känner till problemet och säger att man ska "makulera meddelandet". (Wow, vilka fancy ord, undrar om jag också kommer prata så efter en sommar på bank?) Sedan ska de antagligen skicka ut något sorts meddelande angående detta, på hemsidan eller på internetbanken om jag förstod det hela rätt.

Impulssaker

Jag brukar vara ganska okej på att planera, och jämfört med Josef är jag en stjärna. Men, denna vecka har varit lite ostrukturerad och jag är något stressad över tyskauppgiften som ska lämnas in på måndag kväll. Den började jag med idag. Inte så bra, nej, jag vet. Den trevliga överraskningen var dock att jag jobbar lite fortare än vad jag hade trott, vilket innebär att jag redan är halvvägs! Weehoo!

När jag satt där och jobbade med tyskan på universitetsbiblioteket fick jag ett mejl. Reklammejl från Mecenatkortet. Jag har aldrig utnyttjat några studentrabatter (bara gratis inträde till Louvren, men det hänger ju snarare på att jag är student än på att jag har ett aktiverat Mecenatkort) och jag brukar slänga mejlen så fort de dyker upp.

Denna gång handlade jag annorlunda. Jag öppnade mejlet och fick se att det var studentrabatt på kameror. "En kamera vore ju väldigt trevlig att ha" .. "Jag har ju faktiskt lagt undan 2000 kronor bara för att köpa en ny kamera någon gång" .. "Och så åker vi till Island på onsdag" .. "Tänk om kameran dimper ner jättesnabbt i brevlådan efter att jag har klickat på köp" .. Dessa tankar for genom mitt huvud på ungefär tre sekunder och sedan hade jag i princip bestämt mej. Några klick på google senare, för att se att kameran hade fått bra betyg i test, och för att dubbelkolla leveranstiden, så klickade jag på köp.

Såhär ser kameran ut (Canon Digital IXUS 220 HS RED) Tyckte att den svarta var ganska häftig också, men jag måste våga mej på lite mer färg. Varför inte börja med en röd kamera?

Det är förresten så typiskt mej. Jag sitter och jämfört och priskollar och testar och frågar runt efter den bästa/mest prisvärda produkten, men vågar helt enkelt inte slå till. Men, sedan när jag bara kommer på att "nej, nu måste jag ha en sånhär" så går jag till närmsta affär eller klickar på första bästa hemsida som dyker upp och köper det jag vill ha. Jag är helt enkelt en blandning av impulsköparen och planeraren. Har förresten hört att planeraren blir mer missnöjd med sina inköp, eftersom han/hon tänker så mycket kring det och hittar så många prisvärda alternativ efter att köpet är genomfört. Men, jag kommer vara supernöjd, för jag gjorde det enbart på impuls! Det tog nog cirka 4 minuter från att jag såg reklammejlet tills jag tryckte på "bekräfta order".

Och vet ni en till bra sak? Jo, klockan 14.25 fick jag ett mejl med meddelandet "Din order har nu lämnat vårt lager." Det kallar jag snabbt!

Livet i Uppsala

Man kan anklaga min bror Fredrik för att vara många saker; rollspelsnörd, brädspelsfantast, pepsiberoende, städundvikande, men man kan inte kalla honom fantasilös. För kreativitet, det har han. Och i ögonblicken av inspiration försvinner varje uns av lathet.

Fredriks tangentbord har av okänd anledning gett upp, vilket har lett till att Fredrik har ett tangentbord på sin dataskärm, som man får klicka med muspekaren på varje bokstav för att skriva på...! Det tar alltså uppskattningsvis 20 gånger så lång tid att skriva en mening på skärmen än vad det gör på ett vanligt tangentbord. Trots detta tog Fredrik tillfället i akt att skicka detta underhållande mejl till gänget (aka hemiterna) på Norrbyhus (att det är gemener istället för versaler lite här och där är med tanke på omständigheterna ursäktligt, tycker jag!):

Ett sorgebud

Vänner, kamrater, hemiter. Det är med djup sorg jag tar på mig bördan att meddela er att Stig avlidit.

Denna magnifika sjukdomsbärande husgäst var med oss blott en kort stund men gav oss en helt ny syn på norrbyhus och vår tillvaro här.

Utan honom hade vi till exempel kanske aldrig insett det dåraktiga med att lämna matrester i soppåsar i anslutning till källaren.

Stig var en ung gnagare av släktet brunråtta och hittades död utanför sitt hem vid halv sjutiden dagen för denna sändelse.

Men eftersom Stig, precis som alla andra av sitt släkte var nattaktiv, samt infinnandet av rigor mortis, kan vi anta att döden infann sig natten innan

någonstans mellan 00.00-05.00 Då hans hals var krossad av en råttfälla torde lidandet varit minimalt.

Stig skall i enlighet med upphittarens önskning kremeras på den lokala sopstationen. För fler detaljer om tid och plats, vänligen kontakta

uppsala sophantering.

Allt gott

Fredrik Olsson

Vi hann ej säga Dig farväl

ty döden kom så fort
Men nu vi säga Dig
vårt tack
vid evighetens port.

Ett skämt?

Jag blir helt bedrövad när jag ser Donald Trump uttala sej i amerikansk media. Denna dinosaurie kan väl inte vara en presidentkandidat på riktigt? Skönt att Obama också tydligt visar att han inte kan ta Trump på allvar. (se gärna länkarna, det är humor på hög nivå!)

Sedan blir jag också förfärad över alla som hela tiden ska skrika ut hur viktigt det är med högskoleutbildning för våra topp-politiker. Visst är det viktigt att ha en utbildning, men är det bara utbildning på pappret som är en bra utbildning? Och när en tredjedel av den svenska vuxna befolkningen har en sådan utbildning, är det då nödvändigt att alla politiker ska ha det? Ska inte de vara en spegelbild av det svenska folket?

Jag kanske skjuter mej själv i foten när utvecklar detta resonemang, men jag står fast vid att en högskoleutbildning inte ger någonting om den som genomför den inte tänker. Och då menar jag verkligen tänker.

Min fine Josef slöjdar, springer runt på praktik, läser gamla examensarbeten, har seminariediskussioner i klassen, skriver arbeten och kursportföljer med tjusiga rubriker som "didaktiska reflektioner". Men om han inte tänker, kritiserar och utvärderar för att på det sättet sålla ut det som behövs för att han ska bli en oerhört kompetent lärare. Ja, då är utbildningen i det närmaste meningslös. Bara en pappersbit.

Och så är det med allt i livet. Om vi inte tänker, sorterar och tar till oss och pusslar ihop de bitar som verkligen ger något, till oss som privatpersoner, till oss som ideellt engagerade, till oss som yrkesutövare, ja, då blir det ju meningslöst. För (och ja, nu kommer delen då jag skjuter mej i foten) en utbildning på universitetet ger bra och nödvändiga grunder, men ska vi vara helt ärliga så är den grymt överskattad. På Linköpings universitet går idag kanske 80 personer i min årskurs på den utbildning jag går. Och om två år kommer merparten av dessa vara utbildade civilekonomer. Men, betyder det att 100% av den faktiskt är kompetenta? Mitt svar är nej. Idioter finns överallt, även på mitt eget program. Och idioter kan få G på tentan.

Men de som inte är idioter, de kommer sticka ut. De kommer ta de där små pusselbitarna från var det än må vara; universitetslivet, yrkeslivet, yrkeslöslivet, orkeslöslivet, vardagen, det ideella arbetet och göra något riktigt bra. Det kallas personlig utveckling. Och denna del måste ändå vara den viktigaste, både för personen och för samhället. Oavsett om man har en kandidatexamen eller ett truckkörkort. För dessa två är inte motsatser, de är en del av en helhet.

Sol!!!

Nu skulle jag och Josef egentligen ägnat oss åt lite helgstädning, men vi skjuter lite på planerna och sticker ut i solen och vårfikar istället!

Förbjudet, minsann

Satt och läste om att "allt färre kvinnor tar makens efternamn" på svt. Artikeln avslutades med en faktaruta som bland annat berättade: "Det man inte får göra i Sverige är att ha dubbelefternamn, i så fall räknas det ena namnet som ett mellannamn. Bindestreck mellan namnen är inte tillåtet annat än i sällsynta undantagsfall."

Hmm... undrar hur mamma Silvia Olsson-Schudel lyckades med bedriften att bli ett sällsynt undantagsfall och få ett dubbelefternamn..?

Kommunikation med Lasse, del 2

Lasse och jag gjorde upp dealen att hans sambo skulle försöka vidarebefordra sms-biljetten till min mobil, då han inte var så teknisk. När Lasse sedan ringde igår och dubbelkollade att biljetten hade kommit fram till min mobil sa jag att den inte hade gjort det än, men att det säkerligen skulle plinga till i min mobil vilken sekund som helst.

Och när vi sa hejdå så lät det "pling-pling-pling" och då sa jag att det var nog biljetten!

Sedan kollade jag på min mobil - biljetten var framme. Jag passade på att sms:a till Lasse:

"Jajamän, det var biljetten som kom fram! Ha det fint och ta hand om din fina sambo :)"

Imorse träffade jag en kvinna när jag väntade på tåget och vi pratade om många saker. Jag delade med mej av berättelsen om Lasse och biljetten och hon tyckte att han var värd dagens ros! "Han fick ett blogginlägg. Det är på samma nivå!" konstaterade jag glatt. Och precis i den stunden, ca fem minuter innan mitt tåg skulle gå fick jag ett sms:

"Missa nu inte tåget Ellinor och ha d så trevligt i Uppsala :) Och när det gäller relationen till min sambo så är det inga problem.. Mycke kärlek mellan oss. :)"

Så jag tyckte att Lasse förtjänade ett inlägg till!

Telefonsamtal med Lasse

Jag köpte en tågbiljett i mobilform från Sj idag. En mobil-tågbiljett som aldrig dök upp.

Jag bad Josef att skicka biljetten till min mobil en gång till, men min mobil var helt tyst.

Jag orkade inte lägga tid på att lösa problemet. Alla har vi väl fått ett lite försenat sms någon gång.

Jag packade min väska inför Uppsala-resan istället. Packandet gick trögt.

Telefonen ringde. "Hej Ellinor. Jag heter Lars." ... "Nu vet nog du inte vem jag är, men jag vet att du ska åka tåg imorgon."

Då klickade det till hos mej. Lars har fått min mobilbiljett.

Men, tack vare den modige Lars, som tar reda på okända människors nummer och ringer dem sent på kvällen, så har jag till slut fått tag på min biljett. Det var lite roligt att prata med Lars. Han var trevlig.

Han passade på att ringa en gång till för att dubbelkolla att biljetten kommit fram. Det kallar jag redigt, det. Om ni vill veta mer om Lars kan jag förtälja att han heter något så trevligt som Lars Larsson och har en härlig norrländsk dialekt. (och är enligt egen utsago en "riktig handyman")

Angående TV-avgiften

Idag kom fakturan i vår brevlåda, och vi hade tydligen två månader tillgodo, då vi tidigare betalt för två månader med än vi har haft TV. Så den slutliga fakturan är mellan slutet av mars och slutet av juni och går på 138kr. Och vi slutar på universitetet den 9:e juni, så det känns ju ruskigt nödvändigt att betala de där 138 kronorna för den sista månaden som vi ändå inte kommer ha TV:n framme...

Å andra sidan känns det väldigt snålt att säga upp TV-avgiften för den sista månaden och få de där 138 kronorna tillbaka. Men, ja, vi har bestämt oss för att betala ändå. 138 kronor är ju bara två pizzor.

Radiotjänstkvinnan från helvetet

Idag ringde det på vår dörr. Vi hade precis kommit hem från en lång arbetsdag när det ringde 1,2,3,4,5(!) gånger i rad. (och vår ringklocka ringer dubbelt, så det blir 10 snabba läten "ding-dong, ding-dong, ding-dong, ding-dong, ding-dong").

Det finns två typer av människor som ringer på så aggresivt, antingen är det kompisar som skämtar eller så är det grannar som är förbannade. Jag öppnade dörren och försökte hoppas på kompis-alternativet. Men icke. Där står en främmande människa. "Vad har jag gjort nu", tänker Ellinor.

"Har ni en TV?"

Jaha, Radiotjänst. De ringde oss för kanske en och en halv vecka sedan och då berättade vi att vi har faktiskt köpt en TV (vi slängde vår gamla, så vi har inte haft en TV på ett halvår och därmed inte betalat TV-avgift). Men vi har ingen antennsladd, så vi ser inte på TV med den.

Radiotjänstkvinnan på telefonen meddelade då Josef om att man MÅSTE betala, oavsett om man ser på sin TV eller ens kan se på den. (Man måste alltså även betala för trasiga TV-apparater).

Och idag kom de hit IRL. Och denna gång hade de (läs:hon) samma budskap. Skillnaden var att att personen som stod framför mej var arrogant, dryg och käck på samma gång. En ruskigt dålig kombination. Dessutom hade jag redan fått hjärtinfarkt när galningen ringde på och under samtalet kände jag mej knappast bättre. Jag kokade av ilska när människan hade sagt hejdå.

Ja, hon gör sitt jobb, men man kan ju vara vettig och trevlig för det. INGEN har rätt att störa mej på det sättet när jag är i mitt hem. Vår lägenhet är vårt hem och när man kommer hem till någon ska man bemöta dem med respekt. Hon gjorde helt fel, i allt från påringning till utfrågning. Hemskt!

Men jag har ringt och meddelat kundtjänst om att jag är riktigt förbannad. Och den där jävla TV-avgiften tänker vi inte betala. Vi har valt bort TV och har ingen antennsladd. Vi använder bara TV:n för att spela spel på och det kommer vi fortsätta med. Vi har betalat TV-avgift alla andra månader som vi har sett på TV, men nu gör vi inte det. Vi skiter fullständigt i att man ska betala för ett tomt skal. När fakturan kommer, kommer jag ringa till kundtjänst och meddela dem om att TV:n står i vår källare, trots att den står i vårt vardagsrum.

Summa summarum. Radiotjänst får inga pengar. Vi får ingen ro i vårt hem och kvinnan från helvetet får förhoppningsvis höra om klagomålet så snart som möjligt.

Sommar, sommar, sommarjobb

Idag fick jag besked om jobbet, och jag fick det! Jag blev otroligt glad, för jag kände verkligen att intervjun gick bra och att jag har något att bidra med. Men, samtidigt blir det lite mer press när man inte "bara" jobbar med saker där man kan höfta till lite. Att vara kyrkvaktmästare handlar inte om att göra allt på ett visst sätt, utan om att planera sin tid och arbeta ihop i ett lag. Samma sak med konfirmandledare. Men nu är det ett mer stramt arbete. Med regler och tillvägagångssätt. Och det är ju skrämmande. Eller, snarare utmanande. Jag ringde direkt till Josef och berättade om sommarjobbet. "Vad kul" var hans respons. "Ja!" sa jag, och sedan "fan, tänk om det skiter sej" "tänk om jag gör fel".

Josef skrattar bara åt mej när jag säger att allt går åt helvete. Som finansiell styrning, som jag precis har haft en tenta i. Då var jag redigt nervös, men 2 poäng från VG är inte fy skam. Och ännu bättre blev det när jag granskade rättningen och ganska lätt hittade två poäng. Första gången jag har överklagat en tenta. Vi får hoppas att det där G:et kan bli ett VG..

Och så hoppas vi att det inte alls skiter sej på sommarjobbet. Det kommer gå toppen!

Piiiinsamt

Innan jag går till universitetet skummar jag igenom nyheterna, och precis nyss såg jag på debatten mellan Björn Söder och Jan Helin som jag missade igår.

Och den var pinsam. Mest för Sverigedemokraterna, förstås. Det finns bara en sorts retorik, och när det kommer frågor som den inte passar in på, ja, då kör man sitt race i alla fall. Björn Söder lyckas knappt svara på en enda fråga på sex och en halv minut.

Som politiker ska man föra fram sitt budskap tydligt, som Björn Söder faktiskt gör, men man måste också vara påläst och retoriskt kunnig. Något som han inte hade övat på inför den här debatten. Jan Helin hade en lättare position att försvara, då han bara behövde ställa följdfrågor och attackera, men detta borde väl Söder varit förberedd på..?

Efter mitt förra inlägg om SD (om man bortser från vätebombsuttalandet från Grums) fick jag kritik från en förmodad SD-sympatisör. Och att få mothugg från en okänd människa på min, lilla blogg, som i normala fall endast följs av mina närmaste, kändes ovant. Så jag tänkte för ett tag att jag inte skulle skriva mer om politik, i alla fall inte om SD. Det känns bättre att skriva om svenska tv-serier och tysk grammatik. Men, varför ska jag vara rädd för lite motstånd..? Jag skriver ju om saker jag stöter på här och var. Varför ska jag sluta med det?

Så nu har jag fortsatt. Att det blev ett inlägg om SD är väl mest slumpen. Men så länge det finns Sverigedemokrater som trampar i klaveret kommer jag fortsätta skriva om det. Precis som jag skriver om annat jag har uppmärksammat. Enough said.

Tråkigt på campus

Tänkte bara kolla min mejl och leta efter lite info om Fisher-effekten som vi läser om nu på internationell ekonomi. Men jag hittade förstås roliga nyheter också. (Fredrik ledde mej in på det, eftersom han hade länkat till den tyske ministern som blev av med sin doktorstitel).

Detta kan vara något av det knasigaste jag har läst. På ett diskussionsforum (där det diskuterades atombomber) har en fullmäktigeledamot från Grums, Victoria Wärmler Ohlson, skrivit "hellre en vätebomb än islam" och förklarar sedan detta med "Jag kommenterade dock inte att jag föredrog en vätebomb mot islam, utan jag föredrog den i stället för islam. Det är stor skillnad" och att hon inte visste vad en vätebomb var...

Okej, men då vet vi. Topp tre saker som fullmäktigeledamot Ohlson inte vill ha i Sverige är:
1. Atombomb
2. Islam
3. Vätebomb

Och topp tre saker som jag inte vill ha i Sverige är:
1. Okunniga och nonchalanta politiker
2. Diskriminering
3. (egentligen på plats 1) okunniga och nonchalanta politiker som diskriminerar och inte ens kan hitta några vettiga argument för det.

Men som tur är har you-tube-kändisen från Filipstad avgått.

Den stora och lilla världen

I min lilla värld är några saker på gång just nu. Jag har fått reda på att jag har fått min plats i Konstanz och det känns otroligt bra. Min bästa polare, Emma, fick sitt förstahandsval München så hon kommer bara vara två timmar bort med tåget!

Men denna nyhet är faktiskt bara den näst bästa för tillfället, eftersom den var väldigt väntad. Något som har gjort mej glatt förvånad (men inte Josef, då han alltid tycker att jag är bäst och att allt bra som händer inte har ett dugg med slumpen eller tur att göra, utan endast hänger på min skicklighet..) är att jag har fått en sommarjobbsintervju! Något mer om den saken skriver jag inte nu, för det är inte klart på långa vägar, men det känns lovande!

Angående den stora värld vi lever i har jag hittat tre otroligt konstiga nyheter på nätet idag. De är iochförsej föga förvånande då man är van vid att världen är oempatiskt, bisarr och helt enkelt omedvetet självironisk.

1. Ligor ringer upp gamla människor, utger sej för att vara deras barnbarn som är i finansiell knipa och får snabbt ihop många tusenlappar.
2. Om man inte blir bjuden på brittiskt kungabröllop kan man alltid hungerstrejka med motiveringen "jag har alltid varit ett stort fan av Lady Di" och "vill de att jag ska dö?"
3. Solsidan-Mickan, som är den svenska idiotin personifierad både till personlighet och klädstil, gör inte att svenska folket drabbas av någon eftertänksamhet. Nej, hon blir stilikon istället!
   Se outfit-tipsen här och här. (2-delat reportage..! vart är vi påväg?) Och ja, jag läser expressen, det kvalar ju knappt in som nyheter, vart är jag påväg?

En kamrat hjälper en annan

En av dagens nyheter på svt.se är att en Sverigedemokrat räknade väldigt galet i riksdagen när hon skulle ställa en fråga till Reinfeldt. Hon skulle översätta 400 000 Euro till svenska kronor, vilket blir ungefär 4 miljoner (4 000 000) kronor. Istället sade hon "Fyra hundra tusen euro motsvarar ungefär i svenska kronor fyrtio tusen miljarder kronor" Alltså 40 000 000 000 000 kr. 7 nollor för mycket.

Men, SD's pressansvarige kommer till undsättning och rättar situationen med att säga: "Detta handlar inte om en felräkning utan om att hon sa fel. Vad hon egentligen menade var 4000 miljarder." och "Jag tycker det är djupt oseriöst att ni ska göra er lustiga av en felsägning vilka inträffar i varje debatt."

Bra jobbat. Bara 6 nollor för många denna gång.

Nästa läsår

Det blev den här staden (klicka på länken för fler bilder)

Mamma, som inte ville lägga sej i överhuvudtaget egentligen, var nog den som övertygade mej. Men det känns toppen!

Så om ni vill ha en toppensemester vid Bodensee, mejla mej :)

Från åtta till sex

Nu handlar det alltså inte om klockslag, utan om antalet universitetsstäder som är kvar på min lista. Jag har strukit Dornbirn, tyvärr, då det bara finns FEK-kurser där. Sedan har jag också strukit Mannheim, som inte verkar vara en särskilt fin stad i sej och jag vill verkligen bo i en stad där man kan ta en promenad och bara gå omkring och njuta.

Nu börjar det alltså bli riktigt, riktigt knepigt.

Berlin - en världsstad med mycket kultur, annorlunda butiker och konserter, allt.

Wien - en lugn världsstad med otroligt mycket vackra byggnader. Nära till många östländer.

München - ännu en storstad, med trevlig stadskärna och glada människor. Bra förbindelser.

Konstanz - en liten stad, ca 85 000 invånare, precis vid Bodensee och med utsikt över alperna.

Bayreuth - lika stort som Konstanz, litet universitet med bra omdömen.

Bern - en till lugn huvudstad, vacker stadskärna och bra universitet. Endast 125 000 invånare.

Något som ställer till det lite är att Bayreuth är en ny utbytesstad och det finns alltså ingen att mejla om detta och på hemsidan med information om utlandsstudier (www.stars.liu.se) finns det heller ingen som har skrivit om Bayreuth. Min kontakt har jag inte fått svar från, antagligen eftersom hon är i sluttampen på sin uppsats..

Fortsättning följer.

Tentaplugg och mer tankar kring utlandsåret

Japp, då har jag gjort tre gamla tentor och fått precis VG på allihop. Vilket är både skönt och irriterande. Lite slarvfel eller en elakt ställd fråga på tentan imorgon så blir det bara ett G... Statistiken har varit en otroligt bra kurs på alla sätt och vis: engagerade föreläsare, pedagogiska föreläsningar, nästintill perfekt schemaläggning, lagom svårighetsgrad, allt! Det finns nog goda chanser till och med för oss civilekonomer på denna tenta!

Däremot ser det lite mörkare ut på utlandsfronten. Eller snarare, det ser så otroligt ljust ut överallt att förvirringen bara ökar för varje mejl som droppar in! Både studenter från årskurs tre (som är ute nu) och fyra (som var ute förra läsåret) har bara goda saker att säga. Alla har stormtrivts, oavsett stad.

Vad jag än väljer så blir det bra. Men jag vill ändå ha en bra magkänsla för staden som jag sätter som nummer ett på min lista. Just nu lutar det åt Wien eller München. Å andra sidan vekar Konstanz supermysigt (ligger precis vid Bodensee) och Josef håller förstås på Dornbirn, som har mycket friluftsmöjligheter.

Idag fyller Josef år och han har fått en Fjällräven Kånken av mej. Tyvärr visade det sej att den ena axelremmen är längre än den andra, så den ryggsäcken får vi reklamera. Väldigt tråkigt. Han var jättenöjd med den i övrigt och jag kan slå vad om att han hade tagit den till skolan idag om den inte hade varit felsydd..

Berg eller inte berg?

Det var ju väldigt trevligt att ha bergen så nära inpå sej i Innsbruck. Så det är både tack vare de härliga dialekterna och tack vare bergen jag söker mej söderut.

Under kvällen har jag mejlat några studenter som just nu läser i de städer som jag är intresserade av. Inom en hyfsat snar framtid borde jag ha lite bättre koll på Berlin, München, Mannhein, Konstanz, Wien och Bern. Dock läser ingen just nu i Bayreuth, men där har jag en annan kontakt.

Sedan var jag dum nog att titta på vad Linköpings Universitet erbjuder för utlandsplatser i ekonomi som riktar sej till alla studenter på Filfak och alltså inte är reserverade för just mitt program. Och vad hittade jag då? Jo, en till stad. Och jag som hade tänkt börja korta ned listan.

Icke. Dornbirn är nu tillagt. 45 000 invånare och fin-fina berg, samt nära till Schweiz. Spana in bergen i området:
Oberfallenberg (och det som brinner på bilderna är bara en påsktradition, ingen mordbrand)
Karren
Mörzelspitze (och nej, jag menar inte Mitzelspitz..)

Ska dock kolla upp om de har NEK-kurser. Om inte blir ju det listbesöket kortlivat.

Ångestframkallande film och tv

Just nu ser Josef på tv. Varför gör han det? Ja, det kan man ju fråga sej.
Det är nämligen så att vi har fått ett tv-spel av familjen Olsson i julklapp och då var vi tvungna att köpa en matchande tv, då vi inte hade någon..

Så tv-spelet har testats i Linköping och det gick mycket bra. Något som däremot inte går lika bra är att hålla sej borta från onödiga program på tv:n. Just nu, t.ex, tittar Josef på något som heter Bibliotekstjuven, ett väldigt ångestframkallande drama som jag klarar mej utan. Jag har sett Woody Allens Match Point, då behöver man ingen bibliotekstjuv.

Nu börjar valet inför utlandsåret närma sej på riktigt och jag har sållat ner de 17 alternativen något. Nu återstår:

• München
• Bayreuth
• Konstanz
• Mannheim
• Berlin
• Bern
• Wien

Exakt varför är svårt att förklara, men i det stora hela tog jag bort alla alternativ som var i norra Tyskland och sedan har jag kollat lite på kursutbudet och på städerna i allmänhet. Vi får se vart jag hamnar till slut.