torsdag 5 februari 2009

Att vara eller icke vara

Nu har jag jobbar färdigt mina 2 veckor som lärarvikarie. Puh!
Det har varit riktigt roligt, men lite ansträngande. Det är så mycket ansvar. Men givande! För varje bra kommentar jag har fått har jag vuxit lite som människa. Och idag fick jag hela 9D att leka sardinburken (omvänd kurragömma)! Det kallar jag lyckat.

När jag har varit vikarie har det också ingått att vara bussvakt en gång i veckan. Det man gör är helt enkelt att stå vid busshållplatsen och kolla läget. Alla lärare som är där har en gul reflexväst på sej. Jag drunkar i den, men man ställer ju upp för laget! Så enkelt är det. Hade jag gått på högstadiet hade jag säkert tyckt att det kändes löjligt, men nu skulle det nog känts mer löjligt att vägra ha den på sej. Hur dålig självkänsla har man om man låter sej stopppas av ett neongult tygstycke?
Ja, det skulle man kunna fråga två andra lärarvikarier som var med och vaktade en dag. De totalvägrade, men själv tog jag på mej den "vackert skrikgula västen" (som en annan lärare kallade den) och tyckte mest att de andra två var lite knasiga.

När man är 15 är en gul reflexväst skillnaden mellan tönt och cool. Men när man har gått ut gymnasiet och är där och arbetar känns det som att man ska ha kommit förbi det stadiet, eller?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag bryr mig inte riktigt om vad andra tycker. Jag anser bara att den är så erbarmligt ful att jag aldrig skulle vilja ha på mig den. Oavsett om jag är på Sergils torg eller i en avbefolkad dal. I en öken. Om natten. Som sista människan i världen.

Men naturligtvis åker den på så fort Jenny ber mig... viljestyrka hade jag ingen nej.

Anonym sa...

Jag har alltid gillat Brittney =)
Nej det är en massa arbete bakom en sån kropp, men jag skulle verkligen vilja se ut så..

Anonym sa...

Du har blivit utmanad :)

Anonym sa...

När man är 15 är en gul reflexväst skillnaden mellan sjukt gay och cool. Så borde det fortfarande vara.