Kodspråk

Min pojke Josef är ju en riktig skogsmulle. Han går just nu andra året på friluft/hantverk/ledarskaps-linjen på Sjöviks folkhögskola.

Han har även en blogg. Det tycker jag är bra, för han lägger upp en del fina bilder. Inte så många som jag hade önskat, men ändå några. Sedan skriver han lite ibland. Tyvärr blir det en hel del interna grejer, som knappt jag förstår (och då har han ändå försökt förklara för mej över telefon exakt hur man tillverkar en kanot och varför just ask från Billingen är det bästa träslaget att göra en paddel i..) men det är ju lite tjusningen. Att se om man klarar av kodspråket.

Det är liksom vi mot dem. De vanliga dödliga mot friluftarna. De har andra värderingar, annan humor, ett eget språk och de lägger märke till de underligaste saker..

En höstnatt i Göteborg. Vi ska precis sova efter en utekväll, men det är något som tynger friluftaren Adrian och hans kollega Josef.
Adrian: Josef, tänkte du på vad det var för träslag på toasitsen?
Josef: Ja, jag funderade också på det och jag har verkligen ingen aning!
Adrian: Visst är det knepigt! För det är ju inte ek..
Josef: ..nej, precis, för det är ju alldeles för /...blablablabla../
och så var det hela igång..
(Hade jag kunnat återberätta alla detaljer hade jag gjort det, men jag är tyvärr ingen expert på träslag, så jag låter bli..)

Det var lite irriterande när man bara ville pussa på sin pojke. Men det är ändå lite gulligt. Jag kanske dras till nördar, trots allt. (Jag menar, själv bär jag ju en gul reflexväst once in a while)

Det som är lite skrämmande med det hela är när man märker att man sakta men säkert blir påverkad. Omedvetet. Det liksom smyger sej på. Helt plötsligt sitter man där en dag och man förstår. Och innan man vet ordet av tillhör man dem.

Josef: Jag pratade med Adrian om det och jag har kommit på att jag kan använda topplocket på min ryggsäck som dagsturs-säck!
Ellinor: Haha! Som dagsturs-säck, liksom! Det är ju helt sjukt! Haha!

Oh-oh.