Personligt

Hur mycket av sej själv ska man visa i en blogg? Svår fråga. Det blir ännu mer knepigt, eftersom mitt liv inte bara handlar om mej, utan även om andra människor. -Är det okej att jag berättar saker om dem i min blogg?
Kanske inte, men jag gör ett försök.

När jag och Josef åkte till Göteborg i november (som singlar) kände vi båda två att något var på gång. Han tittade på mej sådär speciellt, som man bara får göra när man är tillsammans. "Titta inte på mej på det sättet, Josef!" sa jag till honom. "Så får man bara titta på varann om man är ihop!" Men han bara log, fortsatte titta på mej och sa "Vad fin du är!" med sina ögon.

Många kanske har undrat varför det tog slut mellan mej och Josef. Det var tyvärr en annan tjej inblandad i det hela. Om ni frågar mej, och verkligen vill veta, kan jag berätta allt för er. Men faktum är att jag inte bryr mej längre. Det är jag som räknas. Misstag kan vem som helst göra och förhoppningsvis kommer detta bara göra oss starkare, även om det inte alltid känns så, men oftast. Vårt förhållande växer varje dag och innan jag har hunnit tänka efter har vi kommit över det. Det är jag säker på.

Josef är en väldigt känslosam människa, men han har svårt att sätta ord på sina känslor. Faktum är att han har svårt att sätta ord på saker överhuvudtaget. Så, det kanske kommer som en överraskning när jag berättar att han kan knåpa ihop texter som är helt fantastiska. Jag måste även erkänna att underbara rader blandas hej vilt med meningar av väldigt skiftande kvalité, men här och där finns det klockrena träffar.

Han glömde kvar sin anteckningsbok hos mej. Jag läste lite i den. Och förundrades. Vilka vackra ord. Vilka vackra rader. Men vem skriver han till? Henne? Mej?
Men där var det, efter det allra vackraste partiet:
"Se inte på mej sådär" säger du. Jag ler.