Oroligheter byts mot roligheter!

De senaste dagarna har jag insett att "shit, snart är han här!" och funderat kring många saker som skulle kunna göra hemkomsten mindre bra, t.ex:

• om Josef inte alls har saknat mej lika mycket som jag saknar honom
• om Josef har kommit på att han hellre vill leva i vildmarken än med mej
• om Josef eller någon annan har skadat sej
• om de inte kommer i tid till flyget
• om de har haft det jobbigt i gruppen
• om någon kanot har gått sönder
• om de har blivit av med packning
• om Josef har förändrats (det första jag förväntar mej att han vill ha när han kommer hem är ju en ordentlig kebabpizza eller liknande.. men tänk om han har blivit vegetarian??? Det är inget fel på vegetarianer, men så känner jag ju inte min Josef..)

Och idag hände det!

Han ringde inte, men det kom ett brev på posten!

Han hade förberett det ifall de skulle stöta på några i vildmarken som kunde ta med det och posta det. Han fick sin chans när de åkte förbi ett fiskeställe (för att köpa nya grytor, eftersom packningen med grytorna sjönk).

Han skrev:

• att han saknar mej jättemycket
• att det som skulle göra vildmarkslivet perfekt är om jag vore där
• att alla mår bra
• att de paddlar på som tusan för att hinna i tid till Baker Lake
• att han (och då antaligen alla i gruppen) trivs
• att grytorna sjönk men att de köpte nya
• att det första han vill ha när han kommer hem är en rejäl köttbit

Jag vet inte om någon kanot har gått sönder, men det borde han ju skrivit.

Vad skönt att äntligen få något tecken på hur han har det där borta. Hoppas, hoppas, hoppas att han ringer snart. Väldigt snart.