F I N A L L Y !

Mina föräldrar har en väldigt... osammanhängande smak. De tycker ofta olika om saker och ting och därför så ska det kompromissas på allt! Resultatet? Inte alltid fullt så bra. Dessutom är de två helt olika typer av människor. Min pappa är en projektstartare. Allt möjligt, smått och stort, ska det sättas igång med -helst alla saker samtidigt! Men ordet "avsluta" tror jag inte att han förstår lika bra som ordet "sätta igång".

Min mamma däremot är oftast nöjd med allting och ändrar inte på saker (min pappa ändrar ingenting heller, men han har iallafall lite projekt på gång hela tiden, ni vet, små-projekt, som ingen märker. Förutom det där stora hålet i källaren som han har jobbat på i över ett år..). Men när hon väl får för sej att ändra på saker, då händer det grejer, och det händer fort!

Något som har stört mej otroligt länge är det konstiga tv-rummet vi har haft på övervåningen: mamma beslutade sej för att måla om rummet (som var ljusgrönt) till mörkgrönt. Tyvärr orkade hon aldrig flytta på en garderob i ena änden av rummet, så en vägg förblev ljusgrön. Mamma kallade den "fondvägg", men vi vet båda att det bara blev så. Och när den plötsliga energin tog slut, så blev hon återigen nöjd. Nöjd med ett halvmålat rum. Det var ok när Fredrik hade det som sovrum, men sedan blev det tv-rum och det alltför mörka färgvalet gjorde sej påmint varje gång jag satte min fot i rummet.

Sedan kom ett skåp. Ett skåp som min mamma målade vitt och olivgrönt och sedan ställde in i rummet. "Men mamma, du kan ju inte ha den här gröna färgen på skåpet, det passar inte med väggen. Måla väggen vit." Nästa dag hade min mamma köpt väggfärg: vit och olivgrön. Inom en vecka hade min mamma: -spacklat och målat väggar och lister och lutat och såpat (!) golvet!

Hon målade till och med väggen bakom garderoben!

Jag var helt övertygad om att hon skulle ta bort den röda fönsterlampan och den malplacerade, röda soffan också, men hon köpte tyg och klädde om sitsen, som vår hund förstörde för ljusår sedan. För att göra allt perfekt sydde hon kuddfordral till alla kuddarna och till det kom nya gardiner. Det röda utmärker sej verkligen i rummet nu och soffan och lampan kan gott vara kvar, tycker jag. Däremot har jag hindrat henne från att sätta tillbaka hyllan ovanför tv:n igen. Puh!

Tyvärr har jag inga "före"-biler, men ni får ju "efter"-bilderna.

Jag hjälpte till med golvet och köpte ljuslister som pappa installerade i skåpet. Tada! Just det, fråga inte om ormen som ligger i soffan. Mamma har någon konstig idé om att gosedjur är söta. Jag har försökt förklara att det inte är fullt så sött när man är 50+.

(PS. Så klockrent: Jag lät mamma läsa igenom det hela, för att godkänna det (jag ville ju inte att hon skulle känna att min blogginlägg var fullt av personliga påhopp) och då skrattar hon och säger: "Men det var ju en fondvägg!")