Fakta är inte alltid fakta

Att en frisk person, som tidigare har haft ätstörningar, har lättare att falla tillbaka än andra är inte alltid sant. Att generalisera och säga att "en friskt anorektiker är som en nykter alkoholist" är något man ska akta sej för.
Denna fras kastar folk hit och dit som om det skulle vara någon sorts fakta. En del stödjer den, men inte alla.

Det finns en klinik i Mora som arbetar med olika sorters ätstörningar och deras resultat är väldigt bra. När någon friskförklaras får de självklart mycket backup, och alla återkommer på regelbundna kontroller. Inte för rädsla för att de ska "falla tillbaka", utan för i Mora kan de behandlas som individer, friska individer. Personalen vet vad de gör, har rätt utbildning och rätt erfarenhet. Och i Mora slänger de inte omkring med påståenden som de felaktigt kallar fakta.

Men varför jämför man då en "friskt anorektiker" med en "nykter alkoholist"?
Jag hörde tidigare idag varför man inte gör det: "Jo, för att en frisk anorektiker klarar inte av tanken på att hon kan bli sjuk igen. Det blir för mycket och då faller hon tillbaka. Så då säger man helt enkelt att han/hon är frisk för alltid."
Okej, så om man är negativ blir det en självuppfyllande profetia. Som med det mesta här i livet. Det är vi som håller det levande, den nyktra anorektikern. Om vi bara slutar säga det kommer det försvinna.

Om jag har förstått det hela rätt behöver de alltså bara stöd och att folk omrking ska förstå att de verkligen är friska på riktigt. Varför kan vi inte ge dem det?

Låt oss ta död på myten, en gång för alla.
En person som har klarat sej igenom ätstörningar och blivit friskförklarad har tagit sej igenom det, helt och hållet. Och det enda den behöver höra är att den är frisk. Vi behöver inte ens säga det, bara veta det i våra hjärtan.
Sluta fråga, sluta kritisera.
En person är inte sin sjukdom.
När sjukdomen är borta finns individen kvar.
Och den individen vill inte vara "han/hon med ätstörningar" för evigt.
För det är de inte. De är friska.