I can hear music, sweet sweet music. The sound of the city, baby, seems to disappear..
Tänk vilken lyx. Carina sätter sej vid datorn, gör lite läxor och lyssnar på musik samtidigt, min musik. Den musiken hon har kommer nämligen från mej, eftersom hon tycker att jag har bra musik-smak.
Imorgon bär det av hemåt. Jag ska bara tvätta en maskin och köpa matsäck och en födelsedagspresent till mamma. Jag tror jag vet vad jag ska köpa, men det finns några alternativ att välja mellan. Födelsedagspresenten till Fredrik är fixad sedan länge, med lite hjälp från pojken min.
Ett problem: Är det värt att ta med sej laptopen hem? Då kan jag ju proppa den full med musik, och jag kan säkert surfa på en del tåg. Hmmm...
BTW: Josef ska hålla i en kanotkurs tillsammans med Adrian. Jag tror det kommer bli riktigt bra. Info hittar man här och här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag tycker om att du hjälper mig och det var ju också lite roligt det där med strand pojkarna igår.
du är snäll
Du får lära din pojkvän det här med särskrivning. Skriver som sär.
Och föresten är min musiksmak bättre än din.
Marcus: För det första kan min pojkvän redan allt om särskrivning, han är full-lärd (hur fasiken skriver man det utan bindestreck..?), det finns inget jag kan lära honom.
För det andra var särskrivningen gjort med flit här, eftersom han tänkte på Beach Boys.
Men, jag kanske överskattar honom och tror att det finns en noggrannt utvald stilistisk tanke bakom. Vilket det antagligen inte gör...
Ellinor du överskattar mig inte alls. Det var helt klart en tanke bakom "Strand pojkarna". Så är det
Är det Josef som ska hålla i kursen?
Tack för att du varnade mig, jag var ju nära att anmäla mig... :)
Brian var jävligt snygg en gång i tiden.
Skicka en kommentar