Here you come again

Japp, här kommer jag igen. Men, det var inte det jag tänkte på när jag skrev den här rubriken. Det som hände igen var att min kära pojkvän gjorde samma misstag som han alltid gör:
-Det finns godis, det finns chips och det finns dricka. Och njutning, det är inte att ta lagom mycket och känna sej nöjd, nej nej. Det är att mosa i sej och ligga och gny hela natten för att man är "konstig i magen". Same procedure as every year. (alltså: födelsedagsfester, fester, helgdagar, släktkalas m.m, m.m...)

Men, visst är det lustigt att man ändå kan tycka om det lite grann? Det är liksom samma pojke, samma misstag, samma klumpiga "..tänkte inte på det..", och det trivs jag med. Precis nyss sa han att han hade "kommit till insikt" med vad som låg bakom det ständigt återkommande problemet. No shit, Sherlock -vad problemet var listade jag ut för en sisådär 4 år sedan..

Idag firade vi mässa med en massa volleyboll-spelsugna SKU:are, och jag och Josef fick växelläsa en del ur Höga Visan, alltså ur Bibeln. Prästen sa t.o.m. att det nu skulle läsas en bibeltext, och språket var ju (om än fint) något gammeldags. Efteråt kom en tjej fram och sa: "Åh, vad fint det var när du och Josef läste den där dikten, eller vad det nu var!" Smart tjej det där.

Här kommer i alla fall "dikten", Höga visan 1:15-2:14

Han
Vad du är skön, min älskade,
vad du är skön!
Dina ögon är duvor.

Hon
Vad du är skön, min vän
ja, du är ljuvlig!
Grönskande är vårt läger,
cedrarna är bjälkar i vårt hus,
cypresserna vårt tak.

Han
Som en lilja bland tistlar är min älskade bland flickor

Hon
Som ett äppelträd i skogen är min vän bland de unga männen.
Jag njuter av att sitta i dess skugga,
dess frukt är söt för min gom.

Han för mej till vinhuset under sin kärleks fana.
Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.

Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
stör inte kärleken, väck den inte,
förrän den själv vill.

Hör, min vän kommer!
Där är han,
han springer över bergen,
dansar fram över höjderna.

Min vän är lik en gasell,
lik en ung hjort.
Där står han vid vår gavel,
spanar genom fönstret,
tittar genom gallret.

Min vän säger till mig:

Han
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Vintern är över,
regntiden är förbi,
marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom,
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra dig!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön!

[avslutades med en puss framför alla i kyrkan]

Fattar inte varför kill-delen inte är uppdelad så som tjej-delen är, men men, vi vet alla att bibeln inte är särskilt konsekvent.

En del av er kommer jag att stöta på... i övermorgon. Until then: May God hold you, in the palm of his hand.