Senare idag (när jag hittat min USB-sladd till kameran..) kommer jag berätta om resan till hufvudstaden.
Men, innan jag gör det vill jag berätta om något som hände i Skövde i fredags, innan jag åkte iväg. Jag stötte på en man som också pluggar på Högskolan:
Bangladeshmannen: Hi! We're you from?
Ellinor: Töreboda, 20 minutes by train in that (pekar) direction. And you?
Bangladeshmannen: Bangladesh. You study here?
Ellinor: Yes.
Bangladeshmannen: Me too. Haggskulan?
Ellinor: ...Eh.. Excuse me?
Bangladeshmannen: Haggskulan, Schauvvde?
Ellinor: Ahh, yes, Högskolan i Skövde!
Bangladeshmannen: What's your name?
Ellinor: Ellinor.
Bangladeshmannen: "Ellinor"? I'm (vad han nu hette..). You have boyfriend?
Ellinor: Yes.
Bangladeshmannen: You have boyfriend long time?
Ellinor: Yes, six years.
Bangladeshmannen: Oh.. Ok... When you free, I can be boyfriend!
Ellinor: (skrattar bort det) Oh, thank you, now I know! (Ser en dörr till en affär som verkar vara en bra flyktväg) I'm going this way. (småspringer iväg) Bye!
Varför kan man som tjej inte bara ha ett trevligt samtal med en kille som säger hej? Ska det vara så svårt? Antagligen, eftersom det alltid finns baktankar..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
De kvinnliga utbytesstudenterna från Asien är ungefär tvärt om. De vill helst inte prata alls och kollar oftast så det är tomt i trapphuset innan de går ut.
Rasmus: Detta måste ju vara för att de är rädda för framfusiga män, eftersom de helt klart måste ha växt upp med det i Asien!
Jag veeeet! Det är alltid så! På högskolan här är det massa utbytesstudenter. Alla som pratar med en har baktankar... Där får man för att man är artig och trevlig... :P
Haha! Inte ens hemma i Sverige slipper vi ifrån de på-iga utländska killarna!
Skicka en kommentar