Heath Ledger är död, 28 år gammal. Först tänkte jag inte uppmärksamma det överhuvudtaget. Jag kände honom precis lika lite som jag känner Göran Persson, den där bonden i choklad-reklamen, kassörskan i butiken eller ett fattigt barn i Afrika.
Sedan när började vi bry oss om folk vi inte känner? Överallt ser man kommentarer som "Åh, vad hemskt! RIP Heath" eller "Tragiskt, mina tankar går till hans vänner och familj."
Klart det inte är idealiskt att man går och dör innan man har fyllt 30, och har ett helt liv framför sej, men, för att sätta det hela i perspektiv: på vår jord dör ett barn var tredje sekund. Folk dör hela tiden. Bara för att vi har sett hans ansikte lite här och var betyder inte det att vi känner honom på riktigt. Han var en bra skådespelare och hans talang kommer att vara saknad, men bli inte personliga, det är bara löjligt.
Så, alla ni som sänder en tanke till Heath och hans familj: Gör det, men kom ihåg att varje år dör bl.a. 6 miljoner människor i HIV/Aids, sänd en tanke till dem och deras nära och kära också..
Och sedan kan man ju undra hur smart det är att ta droger.
Det har inte bevisats om det var självmord, det fanns tydligen inga klara tecken på det, men jag kommer snurra in på det spåret ändå.
Har kollat på Lejonkungen - musikalen på youtube, och Jason Raize spelade Simba. Jason tog livet av sej 2004 och överallt skriver folk inte bara "RIP" osv, utan också "Varför?!" och "Du som var en sådan talang!" och "Du som hade allt!"
Varför folk tar livet av sej har jag aldrig riktigt förstått, jag tror att man måste ha varit med om en riktig depression för att ens vara i närheten av att kunna förstå, men en sak ver jag: alla människor bara är människor, även om de är kända. Rikedom och framgång är inte allt, man måste hitta lycka också.
Nej, den här kändis-besattheten måste ta slut någon gång.
På tal om kändisar, så är tydligen hälften av alla "ansikten" vi har sparade i vårt minne och som vi känner igen personer vi inte känner, utan de är kändisar, lokala eller globala, kändisar.
På tal om något helt annat: Kinesmaten blev lyckad. Alla fick en sittplats, man blev mätt och det var prisvärt. Bengt och frugan kom med, och de är så trevliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Kändis-besattheten kommer aldrig ta slut. Eller, det beror på hur man ser det. Skillnaden från förr är att vi har fler kändisar att vara besatta av och det finns säkert 8 olika sätt att bli känd på idag. KANSKE TILL OCH MED FLER?! Hur som helst så måste det ju tillsist, när alla har gjort sin egen youtube-show och varit statist i nån B-rulle, bli mättat. Men nej. Jag är trött, småfull och lite korkad. Jag svamlar. Häppålä.
Har du varit trött, småfull och korkad när du skrivit de andra inläggen också?
Småfull och lite kåt kanske. Att jag är korkad är svårt att komma ifrån. Det är ungefär som min könsherpes.
Jaha, vad bra! Äntligen börjar saker och ting klarna.
Japp, metro hade hela tidningen fullsmockad med Heath Ledger...är det någon som vet att det har mördats mer än 700 personer i Kenya sen valet 27 dec förra året..det är ca 24 personer om dagen..det gör inte en berömd stjärnas död mindre tragisk, bara perspektivet lite annorlunda.
kram
Vi diskutera det här på norrgån en dag, jag tror till och med att det var innan denna gick o do. Men då kom vi i alla fall fram till att det är coolas att vara en okänd kändis. en sån som är känd inom vissa kretsar för att den gör ett jävligt bra jobb och det är han känd för.
Det är väl det som är hela fascinationen med kändisar. Man hör så mycket om dem, ser så mycket om dem, läser så mycket om dem att till slut känns det som att man faktiskt känner alla de där fantastiskt vackra, rika och begåvade människorna, och vem vill, hur ytligt det än låter, inte ha sådana vänner?
När en av dem dör, så är det inte "bara" (notera citationstecknena) en främling i Afrika, utan någon vi lurat oss själva att tro att vi faktiskt känner. Det känns närmare, även om vi var lika långt ifrån, om inte längre, att någonsin direkt kommunicera med en kändis än ett utsatt barn i ett fattigt land.
Slut på reflektioner idag från min sida.
Håller med du!
Håller med Josef. Var en kändis för dem du har närmast.Har lärt mig det under åren,att det vi gör tex. på tonår betyder mycket! Yngre som jag har haft hand om i kyrkan jobbar där nu eller säger att den tiden betyder mycket för dem. Lämna inte ut allt om dej,ha lite hemligheter.Det mörka i livet delar du med en pålitlig vän eller präst,även bön är bra.Lägg dina bördor på Herren....
MWH Tommy j.
Skicka en kommentar