Den typiska köks-scenen

På min våning finns det en del lite speciella typer. Vi har den förvirrade sydtysken Berndt som aldrig har koll, men låtsas som om han alltid har det. Han tar varje tillfälle till social kontakt i akt, och så fort han får någon som helst respons börjar han dra en helkonstig historia som han har varit med om, och skryta med sina erfarenheter. Berndt ljuger tyvärr väldigt ofta. Och hur vet jag det? Jo, för han säger alltid: "Ohne Scheiß" (ungefär: Inget skitsnack, det är helt sant) och om en person säger det varje gång man för ett samtal (i detta fallet är det bara Berndt som pratar, så vi får väl säga man lyssnar eller snarare man försöker fly därifrån...) kan man lita på att han/hon ljuger.

Sedan finns det den överdrivet sociala vegetarianen Lina som alltid snor mat till höger och vänster. Hon tar den inte direkt ur kylskåpet, hon har mer finess än så. Gärningsmannen (kvinnan?) brukar inleda tjuveriet med en, tillsynes helt oskyldig, fråga (ofta full av entusiasm) som oundvikligt leder till mindre mat för offrets del.
"Men, oj, vad lagar du för spännande?!"
"Så du gör potatis i ugn igen?"
"Jag lagade samma grej förra veckan, men ditt luktar mycket godare, vad har du i egentligen?"
"Du tycker alltså att det blir bättre om man har lite chili i?"
"Va?! Är det paprika i woken? Vad intressant, jag har aldrig hört talas om något liknande!"

När dessa två sorters människor (den ena hungrar efter socialt sällskap, och den andra utnyttjar sina sociala förmågor till max) möts, blir det en win-win-situation. (+ att vi som är i närheten får oss ett gott skratt, eftersom allting blir precis som man har förutspått)

Idag utspelade sej den klassiska scenen:
(Det luktar konstigt i köket, Lina kommer in)
L: "Vad är det som luktar?"
(Hon kollar i ugnen)
L: "Det är ju Berndts mat, jag måste säga till honom!"
(Lina rusar ut ur köket, och kommer tillbaka med Berndt, de tar ut maten ur ugnen)
L: "Berndt, det kanske vore bättre om du värmde din mat direkt på en plåt i ugnen, istället för att värma den i en kastrull med plasthandtag som smälter i värmen.."
B: (försöker att låta övertygande) "Men hemma i Tyskland funkar det varje gång, ohne Scheiß! Jag kommer ihåg en gång, då.."
L: (enstusiastiskt) "Kan man verkligen äta de där rostade kastanjerna nu?!"
(och innan hon egentligen hunnit avsluta frågan har hon redan hunnit skala en kastanj, stoppa den i munnen och äta upp den)
Ja, och sedan stod de där; Berndt babblade (och kunde därför inte äta så mycket), och Lina mosade i sej så mycket föda hon bara kunde.