söndag 9 december 2007

Tron på människans goda vilja

Jag vill ju så gärna tro att folk vill gott, och säger sanningen. Samtidigt vet jag att man måste vara kritisk, och ärlig själv för den delen. Man kan inte vara med och stötta varenda organisation/grupp/förening i hela världen. Pick your fights.

Detta har jag gjort hyfsat bra. Varje gång ett kedjebrev om sjuka barn, misshandlade katter eller hänsynslösa våldtäktsmän har trillat ner i inkorgen, har jag googlat runt lite på nätet, och synat bluffen. När jag tänker tillbaka lite grann, har jag inte fått ett enda kedjebrev av den sorten som inte har varit en bluff.

Nu finns fenomenet facebook. Vad ska man göra när det kommer ett meddelande "My boy is missing, send his picture on." Självklart kan det vara ett "skämt", inte ett roligt, men samtidigt: tänk om det inte är någon som försöker lura en. Vad har jag att förlora på att skicka vidare ett meddelande på en community på nätet?

Jag erkänner: Jag skickade vidare foto på den "försvunne" pojken, och tyvärr också snyfthistorien om Amy Bruce (synd att jag inte läste hela texten innan jag vidarebefodrade den, det märks direkt att den är fejk). I USA började polisen på riktigt leta efter pojken, men det var han själv som hade skickat meddelandet, som ett skämt. Detta meddelande spred sej över hela världen.
-Enskilda människor förlorar tid på all den här skiten

-Samhäller förlorar pengar
-Men framförallt försvinner tilltron till andra människor


När jag ändå är inne på ämnet internet, måste jag flika in att om finns det något jag verkligen avskyr, är det alla video-klipp som bara är designade för att skrämma. De brukar vara väldigt händelselösa klipp, som avslutas med att en läskig person oväntat intar bildskärmen och skriker så högt så att trumhinnorna sprängs och man får multipla hjärtinfarkter. Man brukar inse efter bara någon sekund att det är en sådan video, men det är synd om alla därute som mår dåligt efter att ha sett en sådan video.
Det finns till och med hjärtlösa föräldrar som filmar sina barns reaktioner när det ser på en sådan film. Vilken toppenidé! -Skräm skiten ur din unge, trösta inte barnet, utan skratta åt det och lägg upp hela filmen på youtube och dela din glädje med andra idioter! Inte konstigt att folk mår psykiskt dåligt, inte känner sej älskade, och börjar skicka falska kedjebrev för att få uppmärksamhet.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Ha. Jag tycker det är vidrigt med sånadär skrämselfilmer. Och folk som filmar sina barn och sånt borde skjutas (så att det kan läggas ut på youtube).
Folk älskar att se folk göra bort sig! Tänk bara på hon som hade mensvärk i direktsändning... Hur många jobb får hon nu liksom?

(och om du inte sett det klippet, vilket skulle förvåna mig eftersom mer eller mindre hela Sverige gjort det, kan du söka på "mensvärk" och "nattliv" på youtube.)

Kram!

Josef K sa...

ja det finns ju folk och så finns det folk. vissa är mer smarta än andra. du tillhör dom smarta tjejen som till och med undersöker läget. jag brukar bara skita i om det komemr ett kedjebev eller likande. deleta.

Jenny sa...

Anar jag att en vanligtvis så intelligent tös råkat vara lite ouppmärksam och inte inse att det var en "skrämselfilm" hon råkat sätta på, och sedan hoppade lika högt som rum 212 är högt?

Ellinor sa...

For your information Jenny, så har jag inte blivit lurad av skräckfilmerna hittills, men jag råkade sätta på ett sådant klipp (utan att jag visste om det, och sedan kolla på min mejl, så jag hoppade högt när jag läste ett mejl från mamma och helt plötsligt hörde ett högt, gällt skrik i mitt headset.

Anonym sa...

Hah, så Josef har bättre koll än du? Det trodde jag aldrig ;)

Prinsessorna är jättefina, båda har svarta klänningar på sig. Men Madeleines är lite tråkig.
Nåja, om man är prinsessa och får välja vilken klänning man vill så tar man väl i alla fall inte en tråkig?

Krahm

Ellinor sa...

Nej, är man prinsessa och kan välja och vraka ska man ju vara allt annat än tråkig!

Han har tyvärr mer koll än mej på SKU:are, framförallt sen han kom med i DS. Men, jag har ju mer koll på allt annat (utom möjligen gitarrspelande och friluftsliv, vilka bara är triviala saker) -så jag känner mej ganska nöjd ändå.

Anonym sa...

"Inte konstigt att folk mår psykiskt dåligt, inte känner sej älskade, och börjar skicka falska kedjebrev för att få uppmärksamhet."

Gråsej (Pollachius virens) eller enbart sej är en stor, krafig fiskart ur torskfamiljen. Den liknar torsken men saknar skäggtöm. De lever i stim och kan bli upp till 130 centimeter långa och väga upp till 22 kg om de får leva riktigt länge (uppåt trettio år). En vanligare storlek är ett till tre kilogram, blir större runt Lofoten. Gråsejen äter fiskyngel, sill, skarpsill och kräftdjur.

Jag tycker inte om när folk använder "sej". Den korrekta benämningen är Gråsej. Bastu.