Ett litet rött brev

damp ner i brevlådan idag. Nej, det var inte det orangea pensionbrevet, utan det var årets julhälsning. Det är när den kommer som man vet att julen är nära. I år kom årsberättelsen från familjen Kjellqvist lite tidigare, men det var precis vad jag behövde!
För alla er som inte vet storyn: Varje år skickar familjen Kjellqvist ut ett rött brev, där man kan läsa hur det gångna året har sett ut i stora drag, och där man även önskas en god jul och ett gott nytt år.

Brevet ligger inte i ett kuvert, utan själva pappret (som allt står på) viks ihop på ett alldeles speciellt sätt, och adressen skrivs på utsidan. Första året brevet kom till Halna var jag lite fascinerad av den smarta idén, och jag lärde mej redan samma dag (genom noggranna studier av det röda brevet) att vika exakt likadant. -En kunskap som har imponerat en del jag har stött på sedan dess. Konfirmanderna på Skaga -06 tyckte minsann att det var lite häftigt att man inte behövde något kuvert för att skicka iväg ett brev på en sida. (OBS: Det får bara vara text på ena sidan av pappret)

Sedan har jag också fått många kramar från Japan, i brevform. Närmare bestämt från Sara, som studerar i Tokyo detta läsåret. (drömmande:) Jag önskar att jag också hade en sådan där fin, snirklig och alldeles personlig handstil.
Jaja, jag får väl vara nöjd med min, den är ju faktiskt läslig, till skillnad från vissa andras.. (OBS: pikvarning)

Annars har det faktiskt också hänt lite tråkiga saker. Det verkar som om Rasmus cykel har blivit stulen, och jag har blivit av med en massa mat. En utförligare historia om mysteriet med matens försvinnande kommer inom kort.